Det här med tandsmycken

Att smycka kroppen på olika sätt verkar vara något människan tycker om rent generellt. Själv lät jag pierca öronen när jag var elva och naveln sju år senare. Örhängen använder jag fortfarande, men naveln förlorade sin stav för några månader sen. Annars vet jag tjejer som vaknade med ring i bröstvårtan en bakfyllemorgon när de var sjutton. Föredrar nog att veta vad jag gör om jag gör något med min kropp.

Så idag när jag väntar på bussen till tåget kommer en kvinna i 25-30-årsåldern lastad med väskor och visar stolt sitt lilla guldhjärta på tanden för en väninna. Att göra hål lite varstans och sätta i smycken eller fylla med färg kan jag förstå, men att sätta fast något på tanden så att det ser ut som att man har en missfärgning där? Det är bortom mig. Att det till på köpet är en vuxen människa som gör det är ännu mer oförståeligt.



Kommentarer
Postat av: sofie

eller det här med armsmycken. och då menar jag ingen typ av armband. bröstvårtor. könsorgan. inopererade saker i pannan som ser ut som två pann-penisar. jag trodde jag hade sett allt. igår kom en kund fram. hon hade tre fake-diamanter. rätt in i armen. javisst. det är tydligen det de gör nu kidsen.

2009-07-23 @ 11:59:40

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0