genom nålsögat

För ett par veckor sen kände jag i vanlig ordning, vanlig eftersom det i perioder är något av ett normaltillstånd för mig, symptom på urinvägsinfektion. Eftersom jag har haft såna problem med just detta har jag också fått strikta order från herr doktor (det brukar vara män jag blir hänvisad till) att uppsöka vårdcentral så fort jag känner minsta lilla. Sagt och gjort ställer jag mig i den allt annat än korta kön utanför jourcentralen och väntar på att de ska öppna i den härliga skånska regnvinden. Tre kvart senare sitter man i ett mottagningsrum och ska än en gång få prata med en manlig läkare. Jag var naturligtvis lite på min gard eftersom jag senast jag var där en kväll i juli fick frågan om jag hade en normal sexualitet. (Det tror jag för övrigt att jag har. Åtminstone enligt vecko- och kvällspressens allt-är-normalt-experter.)

Snart kommer en man i 55-årsåldern in och han har redan bestämt sig. Han är ganska rakt på sak denne översittare till herre och förklarar: "Det var inga bakterier i urinen. Det är klamydia". Jag lite mer tveksam: "Jaha, men skicka för provtagning då." Den förnumstige allvetaren förklarar då lite nedlåtande: "Nej, det kommer att visa negativt." Nu är jag förvirrad. Det är alltså klamydia, men provet kommer att visa negativt. Jag hänger inte med riktigt och försöker få in samtalet på ett mer normalt plan: "Alltså, jag tror inte att det är det. Vad skulle det kunna vara annars?" Nu känner han att här, här har han chansen att få utlopp för sin bitterhet vad gäller sitt eget samliv: "Ni ungdomar knullar runt så mycket så det är klamydia." (Lätt omskrivning kanske, men det var exakt det som var andemeningen.) Än en gång tycker jag att han drar lite väl långtgående slutsatser och frågar återigen: "Men, om det nu visar sig att provet visar negativt för det med. Vad kan det då vara?" Herr medelålders doktor har än en gång svar på tal och lyfter lite på ögonbrynen och böjer lätt huvudet ner mot mig: "Det är klamydia. Ni ungdomar.." (Ingen omskrivning överhuvudtaget.) Jag försöker någon gång till, men får då bara instruktioner om var jag kan testa mig etc etc.

Nu tänker jag att det är ju dumt om man skulle gå omkring med klamydia så då bokar jag naturligtvis in ett besök på Centrum för Sexuell Hälsa. De har för den som har missat det, nu när de befinner sig i nya lokaler, samma tapeter i väntrummet som jag har i mitt kök. Jag kände mig omedelbart som hemma. Här är personalen trevligare och jag pratar med en kvinnlig överläkare. Hon är lite mer tveksam till hans uttalanden, men det kan ju vara så olika. Hon tycker inte heller att det låter riktigt som klamydia, men är inte den som är den utan låter mig testa mig.

Vad jag vill komma till är naturligtvis att jag inte hade klamydia eller något annat heller för den delen (nu testar de tydligen syfilis också, lite spännande). Så min undran är ju då, precis som jag försökte få fram hos den skäggige herren på jourcentralen, vad hade jag då? Jag satsade, som rekommenderades av mannen som undrade om jag hade en normal sexualitet, dels på en cocktail av värktabletter, dels på att, som inte tipsades om, dricka mycket kaffe. Resultat: Väldigt förbannat jävla ont en förmiddag och sen bra.

Något positivt jag fick med mig från jourcentralen var dock att de stänger vid årsskiftet och att driften ska tas över av de ordinarie vårdcentralerna. Förhoppningsvis innebär detta mer normala läkare som inte är fullt så fast övertygade om att jag är en slampa.

---