genom nålsögat

Ibland (ganska ofta) undrar man över människor. I Rio de Janeiro har en britt med uppenbar dödslängtan åkt fast för att ha försökt smuggla ut runt 1000 spindlar. Se här. Hur tänker man då? "Hmm.. Spindlar... Det har vi inte så många hemma. Eller inte så många som är farliga på riktigt iaf. Man kanske skulle avhjälpa problemet. Men hur? Jo, jag packar ner dem i resväskan! Det är ändå ingen som märker. Det är ju inte som att de vid säkerhetskontrollerna faktiskt kollar när bagaget går genom röntgenapparaten." Det är naturligtvis bara en teori. En annan är: "Så fina spindlar de har i det här landet. Alldeles annorlunda dem hemma. Tänk så roligt man skulle kunna ha om man hade såna här i lägenheten. Man kanske skulle skaffa sig ett terrarium och se vad som händer om man sätter brasilianska spindlar med brittiska. Kunde vara spännande. Jag tror jag tar och packar ner 1000 st i resväskan." Ett tredje scenario: "Min dotter/son/sambo/fru/make/syster/bror/mamma/pappa är så himla mesig. Rädd för spindlar... Urtöntigt. Det är ju inte som att de kommer äta upp henne/honom (obs! min anm. det kan man aldrig veta). Om jag tar med mig lite farliga spindlar hem så kanske hon/han förstår att de vanliga bara är praktiska eftersom de fångar insekter." Vilket som av de här alternativen kan det mycket väl vara. Eller så är han bara dum i huvudet. Det rimliga hade ju varit om han gjort tvärtom och försökt bli av med spindlarna och smugglat ut dem ur Storbritannien.

Jag hade lagt upp en bild om det inte varit för att jag själv undviker att se dem om jag kan och inte vill påtvinga någon annan en förstörd eftermiddag/kväll/helg/vecka.

---