Ännu ett par dar av gnäll och uttråkning

Jag sitter hemma och har halsfluss igen. Det är ju en sån där kul grej. Jag har aldrig riktigt satsat på fluss så här aktivt, men den här hösten verkar vara med mig på det planet. Dalacin är ju trevligt också. När halsen är försvunnen och bakterierna har tagit över är det så befriande att svälja de där stora, lila kapslarna som man sen mår illa av.

När jag var ömklig på lördagskvällen och filtade in mig i en fåtölj under matchen blev jag allmänt hånad. Jag var gnällig ja, det kan jag inte gärna säga annat än. Samtidigt var det ingen som trodde mig när jag försökte påtala att det kändes som att jag hade feber och ont i halsen. Jag följde dock ändå med vidare ut på en öl och gjorde en ansträngning innan jag vid halv ett gav upp och åkte hem när de andra skulle vidare ut på klubb. Och på söndagen blev det vårdcentralen och antibiotika och äntligen sympatier. Mycket bättre så. Nästan så att det är värt att bli sjuk när man får rätt.



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0