genom nålsögat

Jag har inte ens orkat kommentera de senaste kvoteringsramaskrina förrän nu. Man blir så trött. Att det vid de högre lärosätena har blivit mer eller mindre  stadgat att det i 95% av fallen är män som ska bli inkvoterade är väl knappast en nyhet. Det är inte männen kvoteringsdebatten någonsin berört. Mer än att de skulle bli förbisedda då. Nej, den handlar ju om att skapa jämlikhet i samhället på sikt, att skapa möjligheter för kvinnor att komma in på högre positioner de automatiskt väljs bort från pga sitt kön och de förväntningar på dem som ligger däri. Och då handlar det om att en kvinna ska väljas före en man vid lika meriter. Och det är ju skandal. Det vet ju alla att en kvinna aldrig kan nå samma kvalifikationer som en man. Hon är ju kvinna.

När kvoteringsdebatten gäller mäns rätt att gå före ser det annorlunda ut. Argumenten för mäns företräde vid högskole-och universitetsutbildningar är ju lysande också: Det är fler kvinnor än män som söker in och kvinnorna har bättre betyg än männen så då måste vi hjälpa in de stackarna. När DO då vill lagstadga för positiv särbehandling till högre utbildning är vad som sägs helt enkelt att ja, alla kvinnor, det är korrekt att ni måste arbeta och plugga mer för att ens ha en chans att komma lika långt som en man i samhället, men räkna inte med att det räcker, vi gör vad vi kan för att motverka det. Männen kan därmed fortsätta slacka och ändå vara säkra på sin plats.

---