genom nålsögat

Carharina Elmsäter-Svärd är vår infrastrukturminister. Hon vet hur det fungerar i tågtrafiken och  berättar om detta i DN. Det är inte spåren som är dåligt skötta, eller tågen för den delen, utan det är spårkapaciteten som är akilleshälen som allt som oftast ger resenärerna fördjupade studier av landskapet på en och samma plats i åtminstone ett par timmar. Skönt att veta att signalfelen utraderas av fler spår. För det systemet sitter väl i antalet spår?

"Vad har du då att säga till alla tågresenärer som tvingas vänta i timmar?

– Man ska kunna förlita sig på tåget. Det kommer inte att vara helt perfekt. Men om alla aktörer gör vad de säger att de ska göra borde det i alla fall bli bättre än förra vintern. Det som framför allt behövs är bättre information till resenärerna."

 

Jag skiter fullständigt i om jag inte får någon information överhuvudtaget när jag åker tåg. Om det bara är i tid kan jag ställa mobilen så jag vaknar lagom tills att jag är framme om jag skulle somna till. Bistron brukar ha öppet från en kvart efter avgång till en kvart innan ankomst på slutdestinationen. Inte så komplicerat. Och om just tidtabellen bara funkar är alltså informationen helt överflödig.

 

"Är inte risken stor att många resenärer överger det miljövänliga tåget och går över till flyg eller bil i stället?

– Det är förstås en risk, men det är en sammanvägning man måste göra. Att ge sig ut med bil i extremt väder är inte riskfritt heller."

 

Hon har naturligtvis helt rätt i att det inte är riskfritt att ge sig ut med bil i extremt väder. Men vad som räknas som extremt väder skiljer sig väldeliga om det gäller tåg eller bil. T ex klarar bilar att det är sol på vägbanan om sommaren och det faller lite löv på hösten. Det är däremot extremer i SJ:s värld.