genom nålsögat

Det är kallt ute och jag fryser var jag än är. Inne är det oerhört mycket varmare, men inte tillräckligt för att tina en halvt genomfrusen kropp. Kylan gör att jag går sönder. Bokstavligen. Det flagar hud från mina kinder, händerna är en fnasig historia och tårar fastnar i ögonfransarna som säkert knäcks när de sen fryser till. Citytunneln är en succé. Den går flera gånger om dagen har jag hört. Inte när det står på informationstavlorna dock. Det gör inte mig något. Jag har ännu inte åkt i den. Däremot har jag lite invändningar mot att tågen till skolan plötsligt inte går till eller från centralen. Tur att det finns ersättningsbussar. Det är ju trevligt. Min kaffemugg från Pressbyrån läckte kaffe på mig hela bussresan till Skurup imorse. Det var roligt. Jag uppskattar sånt. Det är ju härligt för Köpenhamnspendlarna att deras tågresa kommer att gå snabbare sen när de fått rätt på alla problem också. Dvs gissningsvis samtidigt som tunneln genom Hallandsåsen är klar. Dvs aldrig. De har iaf något att hoppas på. Om man inte ska till Köpenhamn, utan t ex till Skurup som jag är det också en kul grej att det numera tar två minuter längre tid att ta sig dit. Enligt tabell alltså. I verkligheten får man naturligtvis lägga på en halvtimme något. Det ska bli spännande att åka dit imorgon igen. Det är kallt så man blir ledsen så troligtvis har växlarna frusit då om inte annat.

---