genom nålsögat

Jag går som sagt på vuxendagis där ute i Skurup. Precis som på barndagis tas också här klassfoton. Jag har lite problem med onödig övervakning så jag var inte ett dugg imponerad av att de av otydlig anledning plötsligt skulle ta personfoton också. Argumentet jag fick var att det var för expeditionen så att de skulle känna igen alla elever. Nu vet jag inte hur många som går på skolan, men jag föreslår att de begär legitimation av en hellre om de skulle vara osäkra på ens rätt att vistas där. Det finns annat jag också är tveksam till, som att rektorn har förklarat att de har rätt att drogtesta en vid misstanke om påverkan. Det har inte jag skrivit på några papper om så det hade krävts poliskontakt för att jag skulle gå med på den. Vad som är intressant med just drogtestningen också är att samma rektor förklarat att de inte polisanmäler om det är positivt. Underligt, får man undlåta att göra det?

Nu var det inte att gnälla över Skurup anno 1984 jag skulle utan visa vilka psykon jag går i skolan med.

Uppifrån, från vänster till höger: Oscar (en av våra lärare, rakade av sig skägget lite kortvarigt under hösten och kommer ut med sin första diktsamling nästa år), Filip (kär i Helena och full av konstiga kunskaper om Arlöv), Helena (kär i Filip och läser samtidigt på författarskolan i Lund), jag (bitvis gnällig och ganska störig), Samuel (morgontrött och oerhört diktproduktiv), Sanna (bor i Landskrona frivilligt och är grym på scen med en gitarr och mikrofon), Ylvar (bor i Landskrona frivilligt och är en god horoskopställare), Marlene (gillar julen lite för mycket) och Olle (sök på honom på bloggen så hittas många sanningar om denne man, t ex att han oavsett årstid, alltid snö där, brukar tjuvköra sin pappas skoter när han hälsar på i Malmberget).

Jag skulle kunnat ge enklare epitet till alla, men jag kände mig snäll. Pepparkakor ni vet.

---