genom nålsögat

Jag har gjort min födelsedag till en grej. Det finns dem som fått ångest när de glömt höra av sig när jag fyllt år. Det är överdrivet, men faktum kvarstår att jag gillar den där dagen. Därför blir jag också lika irriterad när fadren med familj konsekvent vägrar komma, utan åker till Susannas familj samma dag eller dagen innan år efter år. Det är tydligt hur prioriteringarna ligger. Det är inte som att datumet ändras direkt. Jag firar oerhört konsekvent på min födelsedag. Enda gången jag har gjort ett undantag vad jag kan minnas är när jag fyllde 18, det år familjen Thelaus-Venant inledde sina skita-fullständigt-i-när-jag-fyller-år och bara uppmärksamma när småflickorna och mina bröder (Shitty flyttade för långt för för längesen för att det ska räknas) firar. Då tog vi det dagen innan, på Blems födelsedag, och på min dag åkte jag, mor, Daniel, Daniel och Claes tror jag vi var till Louisiana och såg Andy Warhol-utställningen. Och ja, jag tar det personligt. Så var det sagt.

Ja men visst. Det stämmer. Det som alla (inte alla, bara dem som saknar hjärnceller och hatar mig och ändå läser detta) hoppas, men inte inte riktigt tror. Nu reder vi ut saken. Det är enkelt gjort: Jag har inget liv. MEN, det kan vara roligt ändå! Min mor försöker få mig att leta börsmäklare på Lilla Torg eller något, jag vet inte, jag bara tolkar vad hon kommenterar på fb. Nu vill jag inte ha Lilla Torg-skabb rent generellt så det känns som en oerhört dålig idé. Sebben föreslog mig idag att pyttemän skulle vara något att satsa på. Uppenbarligen är det något han vill bevisa där. Jag hade en alldeles för lång konversation med Cissi och Elias om kondomer ikväll och kom fram till att förr kastades (bokstavligen om jag satt framför tvn hemma) de på en hela tiden överallt. Långlördag var skäl nog att dela ut. Inte längre. Malmö är väl besvikna över att abortstatistiken går ner och vill ha mer pengar igen. Annars känner jag mest att jag ska sova och se om jag överdrev likheten med danskarna imorgon.

Eftersom det är jag som administrerar Mff-liggelistan vill jag nu uppmärksamma berörda om att just nu är fönstret öppet och man får byta utan risk för mer hån än vanligt. Till exempel skjutsar jag ut Dardan med sina spruckna lilltånaglar.

När jag kom hem nu slog det mig att jag varit ute och ölat de senaste tre iaf måndagarna. En kort sekund ställde jag mig frågande till varför. Måndagar är liksom inte veckans hetaste dag att röra sig ute. Sekunden efter kopplade min stundvis mediokra hjärna att måndagar den senaste tiden varit mina fredagar och de ska ju firas med öl.

Annars när jag jobbat nu är att igår brände jag mig på en kastrull så jag en stund var lite rädd att det skulle börja vara sig. Nu ser det bättre ut. Folk har i vanlig ordning varit konstiga. Varför lämnar man sin bricka på bordet ute i trädgården? Varför gjorde alla det idag? Tyckte de själva att det var trevligt att försena maten till folk genom att vi får offra en från köket till att springa med diskbrickor hela tiden? Tydligen.

I måndags var det kruk off, dvs dricka vin och grilla och dessförinnan föra varsin kruka. Vi som jobbar i kafét tyckte det var lite fusk för dem i trädgården som inte bara vet vilka blommor som finns, utan också vet hur de blir om ett par veckor. Jag hämtade plantor och avfärdade dem gång på gång och blev naturligtvis sist klar. Kristian och Elias satsade på öltema medan jag mest ville ha rosa och lila. Det är så olika.

Jag hade en plan på att skriva om Deutschland och Srbiya och hur fint de gått vidare. Nu blev det som bekant vid det här laget inte så. Tyskland gjorde sitt jobb iaf, även om det kändes ganska krampartat alltför ofta. Jag såg matchen på trashmaskot med Johan och en hög av hans kompisar. En tjej iklädd svarta tights där den vita stringtrosan syntes igenom tyget gick förbi strax före avspark. Johans kompisar drack ingen alkohol, men rökte så att mitt hår mer påminner om ett bränt katthår, alldeles uppkrullat och spretigt. Det är svårare att vädra på balkongen än kläderna. Med lite tur kanske det innebär att Nymfen inte försöker kväva mig genom att lägga sig på mitt huvud inatt. Vi får se. Livet är så spännande.

Fortsättning på Levengood. En herre: "Jag vet att många lider av svåra psykiska besvär och behöver remitteras till vård". Täppas: "Jag tycker du verkar ha en skruv lös."

Ring P1 är som vanligt en underbar källa till knäppisar. Nu ringde en äldre dam in och hyllade kungahuset och tyckte att bröllopet var fantastiskt. Med ett undantag: Mark Levengood. Varför använde de honom som kommentator?! Skandalöst! Man kan inte mer än förvänta sig att en dag som denna ska det bara vara svenskar som kommenterar! Täppas hade inga såna issues och ifrågasatte naturligtvis. Damen förklarade detta med att det inte är ok att bryta i tv under ett så viktigt evenemang. Silvia då? Hon bryter ju på tyska, undrade Täppas. Det gör hon verkligen inte menade damen. Hon talar så perfekt och fin svenska. Då härmade Täppas drottningen. Sen avslutades samtalet.

Jag förstår riksdagen. Om jag hade velat driva igenom en fråga som upprör och leder till stora, långdragna debatter hade jag också lagt den mitt under fotbolls-vm precis före kungabröllopet. Det finns inget att diskutera i saken. Vad jag däremot har svårare att förstå är hur medierna kan vara så slapphänta och låta kärnkraftfrågan bara passera. Det är till och med skandalöst i min mening. Jag hörde om det först i en notis på ekot när jag jobbade. Nästa gång det kom på tal var någon dag senare apropå att danskarna var oroliga över att utbytet enbart av nu aktiva reaktorer skulle ge ett överskott som motsvarade mer än hela Danmarks elproduktion och att det fullständigt skulle slå ut vind- och solkraften. Ekots representant kommenterade det med att då skulle en hel del smutsig kolkraft också stängas. Jag undrar bara när journalistiken blev köpt av lobbyorganisationer? Vad hände? Jag är helt med på att folkomröstningar endast är vägledande, men fattades det inte ett beslut om avveckling därefter? Jo, det gjorde det. Borde då inte folket tillfrågas igen innan det rivs upp? Eller är det helt enkelt så att riksdagsledamöterna alla sitter i eluppvärmda hus och förfasas över sina elräkningar och nu bestämmer lite snabbt och lätt över huvudet på folket? Jag tror det.

I sommar vad jag vet ska jag:

Jag klagar ofta på Tröls och deras allt som oftast oerhört undermåliga service. Fram till idag skulle jag nog säga att den är sämst i Malmö, kanske i Sverige. Men så kollade Lisa och jag fotboll på Lilla Torg. Vi var båda lite hungriga så vi tänkte att mat hade varit en god idé och satte oss på Victors. När Lisa köpte öl och bad om menyer sade de att de skulle komma ut med dem. Efter en kvart gick jag och hämtade dem själv. Sen försökte vi beställa. Det gick sådär. När vi försökte få uppmärksamhet av servisen och någon gång till och med lyckades så pass att de tittade oss i ögonen vände de och gick när vi bad att få beställa. En timme senare gav vi upp det aktiva kontaktsökandet och när vi lämnade två timmar efter att vi började försöka få beställa mat låg menyerna fortfarande kvar på bordet. Jag tror det är rekord.

Igår var Ninni och jag en sväng på Tempo. Julia skulle också ha hängt med, men osmidigt nog hade hon bokat in utplockning av två visdomständer precis innan så hon bangade. Tönt. Vi klarade oss bra ändå även om den där bristen på sommarvärme som har varit så påtaglig den här våren och försommaren tvingade in oss efter ett tag. När vi ett par öl senare lämnade Sebben och hans dejt åt sitt öde cyklade Reepalu förbi. Ni inser vilka kändisar vi har i Malmö och hur de är överallt hela tiden. Otroligt.

Igår var jag ute och drack öl med Johan. På tempo såg jag en man som var bland det snyggaste jag sett. Och det var verkligen inte Jeppson eller den där andre från the ark som spelar gitarr med mörkt hår som tog upp plats vid vårt bord jag syftar på. Det här var en annan. Han hade ljusgula strumpor så det känns inte orimligt att han dyker upp runt möllan eller på debban igen. Alltid trevligt att se söta män ute.

Det är fotbolls-vm. Det är lätt att missa. Om man bor någonstans där det är mobil- och radioskugga, tv ännu inte nått fram och det inte finns några människor vill säga. Alternativt om man är död.

Som bekant är jag inte det allra minsta lagd åt överdrifter eller att raljera. Ibland är det också helt onödigt. Som igår när vi tog en sväng till Lund och kollade när pappa spelade. Det första förbandet som hette något med ape och mental, vet inte bättre än så, stod på scen i vad som kändes som minst två timmar och åtta minuter, men troligtvis landade någonstans runt 45 min till en timme, var för mig helt obegripliga. Under den evighet det pga volymen inte gick att prata eller tänka spelade de bara två låtar. En som vad det lät började om gång på gång och en som bara spelades en gång där skillnaden var att en tamburin skakades lite. Fruktansvärt. Sen var det en tjej som kompad på gitarr sjöng lite fint, om än ganska ospännande, innan det var dags för fadren och co. De skötte sig betydligt bättre. Där jag stod kunde jag konstatera att Adam ser ut ganska precis som Knopp och att Fulle och Daniel tillsammans ser ut ganska precis som pappa. Sen somnade jag på tåget hem.

Tydligen är jag fast i det här med att vara ärlig. Det är inte en egenskap jag spontant skulle tillskriva mig, men det verkar inte bättre än att det är sådan jag är, åtminstone vad gäller pengar. Häromdagen när jag stod på Hamrelius och gick igenom hyllmeter efter hyllmeter med självhjälpsböcker ringde cykelhandlaren jag precis hade köpt ännu en cykel av. Han hade hittat en femhundring och undrade om den var min. Mitt spån till jag förklarade då att nej, det var den inte. Han pratade vidare en stund för han hade varit så säker på att det var jag som tappat den, men jag fortsatte att insistera på att så inte var fallet. Om man är så ovillig att få pengar förtjänar man knappt att få några heller. Kanske lika bra att jag inte har högre inkomst.

Jag tänkte lägga upp några bilder och skriva något om dem, men så kom jag på att det ville jag inte alls göra. Så det blir inte.

Imorse fann jag mig plötsligt öga mot öga med en ondsint varelse. Inte katterna alltså. De kan vara onda, men inte ondsinta. Det var endast ett flyktigt möte eftersom jag hoppade bakåt i rena morgonförskräckelsen. Att avlägsna den från mitt kök är för mycket begärt för mig då den placerat sig på lampskärmen, dvs omöjlig plats. Men jag tänkte att något vettigt får man väl göra av det här. Så jag tänkte att jag tar en bild så blir det ett blogginlägg och så får jag leta reda på någon, t ex Cissi som kan ta bort den åt mig.



Ja, den är lite suddig. Att fokusera noggrannare var inte aktuellt i situationen. Oavsett så är jag nöjd med min insats. Min historia med spindlar är annars lång och sådär underhållande för mig, men ganska kul att berätta om. Att man är patetisk understundom får man bjuda på. En annan gång kanske jag berättar om när jag började gråta av en spindel i en barnmatsburk som Leif ställde fram. Den var betydligt större än den här dock.

---

Var femte fästing bär på borrelia skriver Sydsvenskan. Det är knappast en nyhet att spindeldjur är livsfarliga; det vet vi sen gammalt. När jag hängde i Lomma i april föll världens blodfylldaste fästing av katt. Jag trampade ihjäl den. Blem, rädd för det gigantiska blodpölen, vågade sig knappt ut i trädgården igen efter det. Så vi gick en sväng åt havet och hamnen till istället. När vi kom tillbaka till huset syntes inget blod på min sko längre.

Jag har haft borrelia, två gånger till och med tror jag. Jag fick hem en enkät att fylla i när jag var femton. Det skulle vara till någon studie. Jag var en dålig människa och svarade inte. Det kom inte heller någon påminnelse om det så de var nog inte så angelägna om svar. Att jag inte satte mig och kryssade i små rutor och skrev små fina svar berodde på att jag inte hade en aning vad jag skulle svara eftersom jag varit för liten när jag haft det. Då skulle man kunna ta sina föräldrar till hjälp kan man tänka, men mamma var i Kiruna och tittade på midnattssol och sen dygnet-runt-sol och pappa hade helt enkelt inte en aning. Så det blev inte så mycket med det.

Vad jag skulle komma till var att en av gångerna en ond fästing hade bitit mig var strax innan vi skulle åka på bilsemester i Europa när jag var åtta, nio nåt. Eftersom jag inte tål penicillin fick jag abboticin. Abboticin är Guds gåva till otrogna - det är så äckligt att det inte går att svälja nästan. Och nej, tabletter kunder jag inte svälja då, det lärde jag mig knappt förrän jag började äta p-piller. Då fanns det ett betydligt större incitament. Iaf, jag kräktes upp denna vita, trögflytande medicin ett flertal gånger. Då tvingades jag dricka det en gång till. Daniel var snäll ibland och gjorde marmeladmacka till mig att äta direkt efter så smaken skulle försvinna. Det var en bra metod. Jag tror att om mina föräldrar hade gett mig godis efteråt hade det funkat bättre också. Det ska jag komma ihåg om jag får barn som inte kan ta medicin som normala människor en dag. Jag försökte naturligtvis slippa ta kräkmedlet, jag mådde ju bra, men mamma och pappa ville inte riskera att jag skulle få hjärnihinneinflammation och förklarade helt enkelt att jag kunde dö om jag inte svalde snällt. Både första gången och andra efter att jag hade kräkt. Shitty såg inte till mitt bästa på samma sätt. Istället frågade hon: - Om Teresa dör, får jag hennes rum då?

Shitty, om jag dör är du välkommen att ta över mitt kontrakt på lägenheten, men rummet jag hade då, det hade du aldrig fått.

---

Lisa och jag tog en sväng till Falsterbo i eftermiddags. Sist vi var där började det regna, men icke så idag. Vi solade och jag sov en stund. Personligen kände jag mig klarbadad för veckan sen fredags när jag plaskade i havet på Scaniabadet två gånger. Solen var varm då, men att säga att vattnet var det vore en överdrift av stora mått. 11°. Lisa fick denna rapport och valde bort att blöta fötterna i vattenbrynet.

För sju år sen var Blem, Daniel och jag i Skillinge. Vi gick till stranden och badade. Badtemperaturen var nog inte mycket högre än i Malmö i fredags; den blir ju sällan det på Österlen. Iaf, när Blem kom upp ur vattnet (överdrift, hon doppade bara tårna) passade Daniel på att filma detta med en digitalkamera vars pixlar var något löjeväckande lågt tal, även för att vara då. Om jag inte hade misstänkt att det skulle vålla stora protester från Blem hade jag lagt upp den här. Sammanfattningsvis kan jag berätta att det hela går ut på att Blem försöker skyla sig och jag skrattar lite för mycket. Det är en fin film.

---

Igår var jag på Debaser, surprise, och det var också en hel hög folk från liggedikten. Det blev så pass absurt efter en stund att kvällen blev en fnissfest bara av den anledningen.

Innan fröken C och jag gick dit hade vi middag, då med Krillan också. Det var 1-årsdag för Cissi utan Kringlan, vilket naturligtvis firades med klänningsmiddag. Jag hade hennes Vibskov och var snygg som få. Så även de andra flickorna naturligtvis. Om inte Krillans ifån hade tramsat sig hade jag kunnat uppbringa bildbevis också. Istället bjuder jag på hemmets viktigaste köksverktyg - polygripen.



Idag fira nationaldagen traditionsenligt. Tack Fulle för att du påminde mig om det imorse.

---

Imorse vaknade jag av att få denna bild skickad till mig av Blem. Det var det värt.

---

Jag har sorterat mina böcker, skönlitterära sådana alltså, efter färg.Det ser väldigt fint ut fram tills man kommer till alla vita böcker och i slutet alla svarta böcker. Detta kräver lite tankemöda innan jag reder ut en lösning.

Jag har haft slut på allergitabletter några dagar. Van vid regn och skräpväder har det inte varit ett så pass stort problem att jag faktiskt tagit mig samman och gått till apoteket. Idag har jag nog inget val.

Igår passade jag på att vara i solen även om det bara blev ett par timmar i blåsten. Nu hoppas jag att vinden mojnar lite snabbt så jag kan ut igen i sommarkläder utan att behöva frysa.

---

Jag beklagade mig för Daniel att datorn var så långsam nuförtiden och undrade om han hade någon snabbfix för problemet. Töm skrivbordet sa han. Så det gjorde jag. När jag sen också tömde papperskorgen fick jag 17 gig extra ledigt på hårddisken. Större delen lär ha varit från skrivbordet. Nu borde datorn funka smidigare.

---

Jag tänkte skriva en lista på vad jag gjort idag, men så kom jag på att det har jag ju typ redan gjort. Istället kan jag berätta vad planen för resten av dagen är:

• Klä på mig.
• Mejla jobbet.
• Byta sängkläder.
• Städa kattlådan, har dock fortf ingen ny sand att fylla på med.
• Gå på jympa.
• Duscha.
• Klä på mig.
• Laga svampsoppa och baka ut brödet.
• Ge Nymfen kortison.
• Äta med Lisa.

Däremellan och efter lär jag kolla fejan ett par gånger minst, gnälla på katterna, plocka lite blad på en pelargon, vattna växterna etc.

---

Jag sitter i soffan. Så har jag suttit med datorn i knät i över fem timmar nu med paus för att hämta nya chips och senare när jag kom på att jag hade sill hemma och kunde äta sillmackor till lunch hämtade det. Först var jag duktig och jobbade. Eller inte allra först. Innan dess läste jag lite bloggar och lite Sydsvenskan. Stod absolut inget jag orkade intressera mig för vidare. Därefter funderade jag lite på Serbien och deras landslag. Så mycket att lära och så lite jag förstår av serbiska. Sen jobbade jag ett par timmar. Nu söker jag jobb. Det går segt. Det är en sak att skicka iväg ansökningar, en annan att fylla i alla uppgifter på idiothemsidor gång på gång. Det luktar kattbajs från kattlådan. Jag behöver köpa ny kattsand, men har ingen cykel och orkar inte sätta mig på en buss och åka ut till Kronborg för det just nu. Kanske sen när jag har lämnat morgonrocksstadiet. Först söka lite fler jobb dock. De ringde från Trygg Hansa och upplyste mig om hur de skulle lägga upp utbetalningen av mina pengar för cykeln. Jag blev trött och tyckte de var omständliga, men orkade inte protestera när hon undrade om det var ok för mig. Jag förstår att de delar upp det i två delar så att man inte ska fuska, men det gör jag ju inte. Nu innebär det bara att jag inte har råd att köpa en ny cykel. Mamma, kan jag låna ett par tusen av dig tills jag får resten av premien utbetald? Hon skulle se till att jag fick ett kvitto hemskickat iaf som jag kan skicka till självrisksreduceringsförsäkringen. Jag har bytt tillbaka till Länsförsäkringar från imorgon tror jag det är. De är inte lika krångliga.

---

Igår åt jag ett dubbelbrejk och en påse geléhallon till lunch. Sen höll jag smått på att förgår av sockerchock under eftermiddagen. Inte ens kaffe hjälpte riktigt. När det var dags att rannsaka skåpen i jakt på något frukostliknande imorse fortsatte jag på samma spår och tryckte i mig en halv påse dillchips som låg och skräpade. Idag borde jag verkligen gå och handla.

---