genom nålsögat

Idag var jag hos tandläkaren. Jag gnisslar tänder. Man ska använda bettskena om man gnisslar tänder. Det har jag en. Det är dumt att gnissla tänder, då går det flisor och man måste gå till tandis och slipa till. Det gjorde jag i höstas när det gått en flisa. När jag så var hos tandläkaren idag visade det sig att hon som slipade till tanden då bara hade gjort det på kanten och inte gjort något åt flisan mitt på tanden mot en annan tand. Detta hade alltså inte uppmärksammats i höstas. Jag tycker mig minnas att jag påpekade att det gått en flisa precis där eftersom jag kände ojämnheten med tungan. Så när hon med ondsint metall drog isär mina tänder gjorde hon bara ett halvt jobb. Så jag kommer få göra om samma procedur igen senare i vår.

Annars var mina tänder bra, förutom att jag fortfarande har två mjölktänder då. Rötterna till dem är inte alls lika långa som till de andra. Detta undersökte de ju för tio år sen när det fortfarande var gratis med tandvård. Då kom de fram till att inget skulle behöva göras med dem. Så övertygade verkar de inte vara längre. Jag luktar konspiration mot mig och in ekonomi. Ska nog ta och skapa mig ett litet tandkonto så jag har råd med låtsaständer när de en dag trillar av. Undrar om tandfén fortfarande finns? Jag minns att man fick enkronor av henne när man var liten. Nu har jag förstått att det inte är ovanligt att barn får 50 kr i glaset. Dricker tandfén upp vattnet först då eller lägger hon bara i sedeln i vattnet? Borde inte jag som vuxen få mer än en 50-lapp i mitt glas? En annan undran, sist man tappade tänder bodde man ju hos sina föräldrar, hittar tandfén hem till en nu också? Är det kanske säkrare att ta med sig tanden när man ska till Lomma eller Hjärup och vänta på förvandlingen där? Var är det isf bäst? Lomma är en rikare kommun så det kanske är där man ska lämna den? Så många frågor, så få svar.


Får man pengarna som presentkort på systemet om man lägger tanden i ett vinglas?

---

Ibland är jag duktig. Idag har varit en sådan dag. Eller ja, nu ska jag inte överdriva, men jag har fått lite gjort iaf. T ex planterat om på balkongen. Blem släpade in en massa småblommiga penséer till mig från Åbergs. Jag nämnde i vanlig ordning inte att jag tänkte använda billig skräpjord från Netto. Då är det inte säkert att jag hade fått några plantor. På den gamla goda tiden när jag hade bil köpte jag riktig jord. Det gör jag inte längre. Om någon annan skulle ha balkongplanteringsplaner har jag ett tips: Kolla vindriktning först. Det är onödigt att få jord inblåst i lägenheten. Detta är även ett bra tips om man ska grilla på balkongen. Så det är också en sak jag har gjort, vädrat bort det sista grilloset från i fredags. Vad mer för klokheter kan jag dela med mig? Jo, att det är en god idé att säga upp sitt gamla elavtal innan man tecknar nytt. Så det har jag gjort och kommer nu säkert spara hur många pengar som helst. Iaf så det räcker till en öl på ett år. Och det ska inte underskattas.

---

Vi har gjort en antologi. Mitt bidrag kommer till skillnad från de flestas, om inte alla, andras i klassen inte hamna på nätet eftersom jag fortfarande vill framstå som en någorlunda normal person. Vi skickade alltihop till förlaget i torsdags och under helgen har jag fixat lite med ändringar de ville ha. Så nu ska det vara klart och man kan börja skriva igen, det vi faktiskt går i skolan för att göra. Det här med att skriva får dock vänta tills jag har läst ut några böcker till. Är fast i vampyrvärlden igen, men med nya karaktärer. Twilight Saga i all ära, men House of Night-serien håller måttet den med. Har inte så mycket kvar som kanske tur är, har ju ett jobb att sköta lite också.

När Ninni och jag jobbade på AOL när vi bodde i Waterford missade vi det där med att ställa om klockan och kom en timme för tidigt till jobbet. Vi var inte alls nöjda av naturliga skäl. Vad som var än störigare var att jag kom en timme för tidigt nästa dag också för att jag hade glömt ställa om väckarklockan. Idag glömde jag inte. Datorn ändrade sig automatiskt och då ställde jag om ett par stycken klockor till också, praktiskt.

När Lisa kom till O'Learys efter att ha skickat mor sin på tåget sjönk stämningen i vanlig ordning. Harry och Lisa har ju som bekant sin fejd de vägrar reda ut. Att Malmö oerhört rättvist vann och att RÅP oerhört oväntat gjorde två av målen hjälpte dock upp situationen tillfälligt. Vi får se hur det utvecklar sig. Idag lämnade Harry innan matchen var slut.

---

På torsdag/fredagen en lång (eller ja lång och lång, för ämnet lång kanske) diskussion om lime vs citron i drinkar. Jag hävdade att det nuförtiden inte alls var så ovanligt med citron i drinkar som min motpart gjorde. Att limen skulle ha tagit över så totalt, nej nej. Det var inte alls bara i gt som citronen regerade. Så igår var det romkalas och alla hade med sig ingredienser till drinkar. Var var citronen i glasen? Bara lime så långt ögat nådde. Kvar efter att Lisa plockat med sig ett nät hem ligger nu 11 lime (folk hade med sig hiskeliga mängder) i fruktkorgen. Och två citroner som ingen överhuvudtaget övervägde att använda. Så ja, jag kapitulerar. Limen har vunnit slaget om drinkarna. Ingen diskussion.

---

I onsdags när jag åkte till centralen på morgonen stod en man i 45-årsåldern med sin uppskattningsvis knappt 20 år fyllda dotter bredvid mig på bussen. Strax efter att bussen lämnat Folkets Park pekade mannen ut genom fönstret och sade till dottern: - Det där ser nästan ut som en kyrka.
Hon svarade: - Det är det också. Det står Babel på ena sidan.

---

Det var fint: Glädje, sång, mål. Och lite naket. Precis som det ska vara.


Jofi, Fritte och Krillan lyckliga under det första tifot.


Tifo 1


Tifo 2


Fina flaggor.


Fulle tillfreds.

---

Idag beslutades de sista sakerna om själva antologin. Sen diskuterades andra kringsaker. Jag blev förbannad. Det är tydligen olika regler som gäller för olika grupper i klassen. Men om folk inte har bättre saker för sig än att försöka positionera sig så säger jag varsågod. Om man ska vara krass så är det ändå inte ens en bråkdel av dem man har på facebook som kommer bemöda sig om att ens överväga att läsa eller köpa boken. Så att.

På lunchen slapp man allt antologisnack. Olle berättade om en bögklubb han varit på i Berlin. Han hävdade att han inte varit på nedervåningen där det för kvällen för hans besök var bondage-tema. Varningarna om att alla män skulle ge sig på dem visade sig vara ogrundade. Säkerligen till Olles stora besvikelse. En gång om året har de tydligen bajssextema.

Ikväll var det quiz. Vi var talanger.

---

Jag gick de några hundra meterna från kontoret till Mercedes. Eftersom jag är inkompetent tog det längre tid än de tre minuter Ninni hade uppskattat avståndet till och dessutom två telefonsamtal till henne innan jag var framme. Sen åkte vi ut på vildmarkssafari till Lödde. Vilda hämtades på dagis och sen lyckades hon med det imponerande att somna och sova så djupt att när vi var framme vid systemet var hon oväcklig. Så jag stannade kvar i bilen och drog lite i armarna, lite i benen, halvskakade henne lite och försökte pratväcka henne. Gick inte alls. Det funkade bättre när vi kom fram till affären och hon helt sonika lyftes ur bilen. Ska nog rätt mycket till för att sova vidare gåendes vare sig man är somnambulist eller inte. På väg hem körde vi en extra runda om det nya huset. När nyckeln satts i dörren (och där satt den kvar tills André kom hem vid halv nio) parkerade Ninni sig vid köksbordet med jobbdatorn och jag tog Sydsvenskan och läste Avspark i soffan. Vilda rände omkring och försökte få uppmärksamhet. Jag gav henne A-delen. Det funkade en stund. Ett gammalt äkta par, ja. Lite senare visade det sig att Vilda inte alls var intresserad av Top Chef utan hellre ville se Pippi. Hon vann. Annars lektes leken kräla-över-Teresa, Teresa-kittla-Vilda och Ninni-mamma-krokodil och Teresa-pappa-krokodil. André var tydligt överflödig. Han var dock bra att ha sen när Ninni däckat i soffan och min buss inte gick på en timme. På busshållplatsen körde en bil som hette Dejan förbi, var det Garaca? Fulle och Lisa röstade på det iaf.

---

Igår var det premiär och upp till Göteborg åkte två snygga damer och fem stiliga herrar. Harry och Lisa hamnade i samma bil så stämningen sjönk av naturliga skäl. För att undvika onödiga konflikter spelade Harry en för tillfället(?) bränd Mff-skiva. Jag vilade ögonen en stund och blev hånad för det. Gamla Ullevi var inte imponerande alls. En riktigt bra sak dock var att det på varje kvinna gick säg femton män så kön till tjejtoan var obefintlig. Mycket praktiskt.

Just nu ser valet av spelare ut som följer: Lisa-Halsti, Harry-Kruys, jag-Sudic, Max-Halsti (ok, det var Tff-Mff han sa det men har inte hört annat sen dess), Fulle-Dusan, Jonathan har jag frågat förr men minns inte och Oscar har jag inte en susning om vem han vill ligga med.

Efter matchen stannade pojkarna kvar och ölade. Lisa och jag var inte lika coola och töntade oss hem med motiveringen jobb och skola. Vi körde samma väg som upp, minus Fulles omväg vid Ängelholm, men någon hade byggt en tunnel under tiden vi tittade på en boll och svor över en domare. Alltså inte genom Hallandsåsen - den kommer aldrig bli klar. 2015 är senaste budet, men jag vet inte, hur troligt känns det?


Lite underliga domslut här och var. Felstraffen har han nu också erkänt.

---

Jag har haft ganska mycket tur ibland tror jag. Jag har aldrig råkat ut för slemmiga chefer eller kolleger, aldrig vaknat av att någon försökt ha sex med mig, aldrig blivit drogad på krogen, aldrig ens blivit ilurad alkohol. Det är ganska få förbehållet har jag förstått. Men vad som är roligt, inte för dem, men nu är ju naturligtvis CIAs drogande av den där franska byn strax efter kriget. LSD i brödet.. De är roliga de där jänkarna!

---

Jag bestämde mig för att byta tempus i mina noveller så att alla är i presens. Allt för att komma närmre huvudpersonen. Det är ett skit. Jag får inte rätt på det, hur jag än gör så är det meningar som står ut för att jag inte kan förstå om det ska vara imperfekt, perfekt eller pluskvamperfekt. Presens är den lätta delen. Lärdomen jag drar av det här är att jag måste börja skriva i rätt tempus från början, då blir det inga problem. Någon annan får reda ut den här röran.

Igår hade Jossan födelsedagskalas med fokus på Melodifestivalfinalen, men kanske mest Annika Lantz twitter till den. Jag missade när Idol gick första säsongen så jag har aldrig haft den möjligheten att hålla på Darin. Det tar jag igen nu och så fort jag får chansen ger jag honom min röst (inte bokstavligen, skulle aldrig betala för det, det finns gränser). Som andrahandsval hade jag Måns, men han tävlade ju inte. Nu vann någon annan Idol-deltagare som jag aldrig varit förtjust i. Jag vet inte, hennes låt minns jag inte. Jag håller fortfarande på Darin. Eller Måns.

Annars så var det snittar och tårta och vin på kalaset. Allteftersom trillade det in mer folk och trots besvikelsen efter festivalen (ingen höll på Anna, Salem var populärast men Saade fick också en del sympatier) så visade alla god min och hade roligt istället.

---

Vi ska upp till Göteborg en sväng på måndag. Förhoppningsvis blir det trevligt och glatt. Om inte får pojkarna vi åker med dansa så som de gör nedan så kan vi skratta lite iaf:

För övrigt är de bara fyra stycken i klippet. Nummer fyra är bara en synvilla; Erik finns ju inte.

---

Det är så sött. Black Cobra och småkakorna. De kan inte vara farliga på riktigt.

---

Jag kollade igenom Hollywoodfruarna i mellandagarna och imorse såg jag första avsnittet av andra säsongen på play. Och jag skämdes från första till sista sekund. De hade inget att berätta, ingen att presentera. Det var mest en orgie i att vara korkade/osmakliga/äckliga. Det fanns ingen poäng alls. Montazamis liv presenterades som ett enda köpberoende av tofsar, kuddar och läppstift. Vad vad grejen med det? Med bara det i ett helt program. Varför inte anknyta till ängsligheten hon kände i sina vänskapsrelationer eller stoltheten i att själv jobba och uppskattas för något hon faktiskt gör? Anka är bara korkad. Inget nytt där. Sen de där andra två. Nej, det finns inget att säga. Man mådde bara dåligt när de kom i bild. Byt rollerna och tänk att de var medelålders män och det var unga tjejer som tallades på. Tv3 borde skämmas. Blir nog inga fler avsnitt för mig. Har hellre ett liv än tittar på andra som inte har det.

---

Idag fälldes Bapupa för våldtäkt av hovrätten. Så det går trots allt att få fällande dom när män ligger med sovande kvinnor. Förhoppningsvis innebär domen att fler anmäler och fler blir dömda så att de där obehagliga människorna inte ser sovande kvinnor som en gråzon där det är fritt att göra vad man vill.

---

I höstas var jag inte med när klassen åkte till Skanör. Isf att pimpla rödvin, vilket verkar vara det enda de gjorde de två dagar de var där, låg jag med halsfluss i soffan och tyckte synd om mig själv. Det enda som lyfte humöret då var 5-0 mot Elfsborg. Så igår var det dags för Skanör igen, men den här gången fanns det ett verkligt syfte med att åka dit. Den dära antologin vi håller på och tramsar med ska det ju vara texter till så de skulle diskuteras. I vår grupp till skillnad från vissa andra valde vi att inte göra det in absurdum. Vi höll det på en normal nivå och kunde glatt korka upp vinflaskorna tre, fyra timmar före de långsammaste klasskamraterna. Eller korka upp och korka upp, jag skruvade upp min flaska. Man gör ju så allt som oftast nuförtiden. Samuel var ännu modernare och hade en petvinflaska, alltså en riktig systemflaska. Olle som inte är lika framåt på det planet hade med sig vin i en coop-sockerdrickspetflaska. Det är så olika hur man tycker är trevligast.

Eftersom ju jag missade förra vistelsen på den där gården kollade jag upp lite relevanta saker om Skanör innan vi åkte:

• Skanör var stort på sill på medeltiden.
• 1872 översvämmades metropolen ända upp till kyrkan.
• 1874 brann fyra kvarter ner i stan.
• 1885 brann mer eller mindre resten ner också.
• Sedan 1984 anordnar de det 757,1 meter långa gåsaloppet.

Jag hade ingen som helst användning av denna fakta. Istället tog jag på plats reda på sådant som var mer relevant:

• Var köket låg så man kunde få kaffe.
• Var jag, Ylvar, Sanna och Samuel skulle sova.
• Var de andra var när de titt som tätt försvann i huset.
• Var toaletterna låg.

Ylvar sov glatt under en karta över Seoul.


Martin och Olle besökte vårt rum. Martin var trevligare; han hade med sig en kalender i present till mig.


Sanna åt keso till lunch. Jag åt godis. Ylvar kunde inte äta något eftersom hela gommen trillade ut på henne.


Niklas försökte spela tuff med handen i gips. Sådana ambitioner hade inte Sanna.


Jag frös halvt ihjäl i vanlig ordning och drack kaffe i förhoppning om att bli varmare. Gick sådär.

---

Min yngsta syster frågade fadren vad hon skulle rita. Han svarade att hon skulle rita en gothare. Det visste hon inte vad det var så han beskrev det för henne. Resultatet syns nedan.

---

DN babblar om att lunchen blivit dyrare på restaurangerna de senaste åren och bla bla bla. Det enda intressanta i artikeln är uttalandet av professor och näringsexpert på Karolinska institutet Stephan Rössner:

"– Särskilt i Stockholm finns många singelhushåll och för dem är lunchen dagens enda riktiga måltid och då är det viktigt att man äter ordentlig, säger Rössner."

Vad jag läser ut av detta är alltså att singlarna i Stockholm inte kan laga mat och därför bara äter lagad mat till lunch och nu när priserna för en dagens har stigit och fler äter snabbmat istället får dessa personer alltså sitt huvudsakliga näringsintag från MacDonalds. Inte lätt att vara singel i huvudstaden. Tur man bor i Malmö så man kan välja själv när och vad man vill äta.

---

Benke och Dolph eller Dolph och Benke?

---

Ingen har frågat hur det är med min rygg så då tänker jag att det är bäst att jag berättar det självmant. Jag vill ju inte få folk att känna sig obekväma med sina undringar de inte vågar framföra. Det är bättre, mycket bättre. Idag gick jag till och med på jympa. Inte det klokaste naturligtvis eftersom ryggen fortfarande inte var helt bra. Men jag tänkte som så att sist jag av någon anledning jag inte längre minns förhindrades gå till Friskis ledde det till ett uppehåll på nio månader. Gången dessförinnan blev det ingen träning på lite drygt tre år och före det var det helt tomt i mer än tio år. Klok av erfarenheten bestämde jag mig då för att röra på mina klena lemmar idag ändå. Ännu en anledning att gå var att jag köpt nya skor, eller gamla skor om man vill vara sån, men nya för mig. Tradera 1kr plus 60kr frakt, överkomligt. De kom idag så de fick de ju invigas. Lite trånga i tårna, men fortfarande fantastiskt mycket bättre än mina gamla skor. Resultatet av jympan då: Ryggen gör mer ont nu än innan, men inte farligt alls ändå.

---

Förra veckan skrev jag apropå om Dating in the dark om en vän som vaknade av att en man försökte ligga med henne på en fest. Hon gjorde inget efteråt. Ingen anmälan, ingen rapport till deras gemensamma chef. Så var vi några stycken som käkade och drack vin för ett par dar sen och detta kom på tal igen. Halva sällskapet hade varit med om samma sak som tjejen med Dating in the dark-killen. Ingen hade gjort något efteråt. En tjej hade legat i samma säng som tre andra när hon vaknade av att en för henne okänd man höll på att dra av henne kläderna på underkroppen. Andra berättade om manliga chefer som gjort väl fysiska närmanden på jobbet och efter att ha fått nobben blivit utfryst av densamme. De gjorde inte heller något efteråt. Andra jag känner har råkat ut för klassikern att ta med sig en man hem från krogen, någon hon känner eller ej, och sen ångra sig. Det går ju inte. Om man har lämnat ett ställe tillsammans är det ett tvång att ligga med honom sen också. Följden här blir återigen att inget händer, ingen anmälan görs.

Det är i detta det blir problem. Ingen gör något. Av förklarliga skäl. En kvinnas röst hamnar allt som oftast i skräpkorgen när en man öppnar munnen och ger sin version av ett händelseförlopp. Och då kvittar det om han ljuger sig blå. Hans ord väger tyngre, särskilt om man han står högre upp i hierarkin till exempel på en arbetsplats. Följden av att anmäla eller om det är en kollega säga till överordnande blir då i regel att inte alla, men fortfarande en hel del kommer att ställa sig på mannens sida och hon hamna utanför. För det är så det är idag, hon blir misstänkliggjord eftersom han aldrig skulle ha försökt något om inte hon hade inbjudit till det först. Så mycket för att vi skulle ha kommit någonstans den 8 mars 2010.

---

Jag vill:

• Gå på Malmö muséer och i synnerhet leka på Tekniska.
• Se Alice i underlandet.
• Gå längs med havet i sol utan vind.
• Åka till Louisiana. Gärna en dag då det inte regnar, någon gång måste det väl vara så?
• Dricka vin på balkongen utan att frysa ihjäl.

Någon som vill göra det med mig?

---

Jag är förvirrad. Jag förstår inte om debattartikeln "Därför behöver män leka med andra män" på Aftonbladet är ironiskt menad eller om Elisa Claesson har problem med logiskt tänkande. Hon inleder med konstaterandet

"Könsmaktsordningens välkända analys om hur män är verkar inte stämma. Visst, det finns machodjur som sextrakasserar kvinnor på landets teatrar, men de är ju ganska få, alltför få. Och en och annan våldtäktsman och hustrumiss­handlare har vi lyckats bura in, men de är också få, alltför få."

Alltför få? Där tänker jag att det måste ju vara ett skämt alltihop. Vad som motsäger detta är dock att resten av artikeln saknar tillräckligt tydliga markeringar ditåt. Det som följer är en utläggning om hur männen enligt "genushandböckerna borde [...] vara hustyranner", men att det de facto alltid är kvinnorna som bestämmer i hemmen. Detta kopplar hon lite oklart till jägar- och samlarsamhället. Ett annat exempel är en bok av P O Enquist som utspelar sig för hundra år sedan och där kvinnorna var de som styrde och ställde i byarna. Alltså en skönlitterär bok som tas för sanning.

Genom giftermål tar kvinnan över mannens mammas roll och hon blir per automatik hans förälder och han ett barn på nytt. Slutsatsen som dras av detta är att männen därför måste skapa "kvinnofria öar där de kan leka pojklekar". Dessa öar är naturligtvis företagstyrelser och ledningsgrupper. Att kvinnor i egenskap av kvinnor tyranniserar männen i hemmet är därmed förklaringen till den skeva könsfördelningen i högre poster i näringslivet. Det är alltså kvinnans fel att hon har svårare att nå uppåt i karriärsstegen eftersom hon tycker så mycket om att städa och ta hand om barnen hemma.

Jag förstår ingenting.

---

Ikväll kommer jag att tillfälligt få mitt uppmärksamhetsbehov mättat när Skurup flyttar till Malmö, närmare bestämt till Hedmanska gården. Jag kommer läsa snusk så om man vill få en fin start på lördagkvällen rekommenderar jag att man beger sig till Lilla Torg och stannar där mellan 19 och 22! Vino kan man ta med sig och intaga på plats, men inte officiellt.

---

Jag har halkat in i det här med att vakna tidigt på morgonen igen. Det är inte hysteriskt tidigt, men fortfarande väldigt onödigt att inte kunna sova längre än till sju, halv åtta när man inte har någon tid att passa. För att matcha detta borde jag kanske lägga mig vid elva, tolv även på helgen så man får ihop sina timmar. För något år sen fastnade min dygnsrytm i att tycka att det var normalt att stiga upp vid halv sex på morgonen. Det är inte populärt om man är i ett förhållande och den andre vill sova vidare. Diskussionen som uppkommer om att man inte får föra något som helst oväsen av typen äta frukost eller läsa tidningen eftersom den andre faktiskt har jobbat hela veckan och behöver sova blir också lite skev eftersom anledningen till att man själv vaknar i soluppgången beror just på ens eget jobb. Nu är inte det ett problem längre. Katterna bryr sig inte ett dyft.

Det verkar vara antingen eller. Förra veckan beklagade jag mig över att inte somna och nu gör jag det över att jag vaknar. Slutsatsen vi kan dra av det tror jag är att detta inte är en blogg utan en klagomur. Punkt.

---

Efter att ha sett reklamen om och om igen på femman om premiären för deras i eget tycke alldeles säkert fantastiskt spännande och utmanande program Dating in the dark statusuppdaterade jag en fråga om skillnaden mellan programmet och att ta hem/följa med någon från krogen. Detta resulterade i ett mejl från en kompis. Hon visste att berätta att en av deltagarna hade provat på det här med mörkerdejtande förut. Vid tillfället hade hon varit föremål för hans uppvaktning. Han tänkte sig att det var en god idé att försöka ligga med henne där hon låg och sov på festen de båda hade hamnat på. Då precis som i programmet gick det dock inget vidare för den unge mannen.

---

Pensionärer får ofta mycket skit för att de envisas med att gå och omkring och vara omständliga och ta upp plats i mataffärer lite sådär lagom till att den arbetsföra befolkningen ska inhandla sina mamma scans  efter jobbet. Studenter kommer undan på ett helt annat sätt eftersom det i regel är lite besvärligare att urskilja vilka som akutsträckläser kurslitteratur tre dagar var sjätte vecka från dem som sitter på ett kontor mellan åtta och fem. Det finns dock ett par give aways som att de ofta mitt i veckan bär på systemkassar och pratar om något kalas som ska ta plats samma kväll.

Idag upptäckte jag dock att det inte är så att gamlingarna håller sig inne hela dagen fram till rusningstid, utan vid tiotiden tar de sig ut med sina rullatorer och flyttar in på apoteket allihop. Där är de också omständliga, men inte genom att plocka fram förstoringsglaset för att kolla datummärkning eller jämföra priser till döds utan genom att inte ha en susning om hur mycket de har kvar på sina recept, inte förstå när de erbjuds billigare varianter och genom att vilja snicksnacka med personalen i all oändlghet. Jag tror att det kan ha varit den längsta kö jag stått i någonsin för att hämta ut recept. Så i fortsättningen väntar jag till åtminstone efter lunch om jag ska hämta ut medicin.

---

Imorse (och redan här kan vi ana oråd eftersom jag skriver detta gott och väl innan klockan blivit nio) blev jag väckt av en illasinnad signal från dörrklockan. Det var en herre som kom på besök (alltså inte ett herrbesök, det är en helt annan sak). Jag kan inte gärna påstå mig ha varit ovetandes om att André skulle stå där utanför dörren vid sjutiden, men det gör naturligtvis inte mindre ont att stiga upp för det när man annars inte har någon tid att passa under dagen. Jag svepte iaf täcket om mig och öppnade. Han såg oförskämt pigg ut för timman, men så hade han ju rimligtvis också varit uppe ett tag och förhoppningsvis hunnit dricka åtminstone en kopp kaffe. Mat och massor av bubbel överlämnades till kvällen och efter att ha fyllt kylen och André hade gått gjorde jag ett försök att somna om igen. Dödfött. Så det är väl bara att ta tag i dagen och sätta sig med texterna som ska diskuteras i Skanör nästa vecka. Kaffet är klart sen länge så det ska nog gå bra.

---

Idag fick jag en ny kompis. Jag stod och väntade på bussen i vanlig ordning så kom en parant äldre dam fram och komplimerade mig för min fina scarf. Jag tackade och gav Shitty kredden. Sen fortsatte hon prata om hur hon gillade lila och pekade på sin kappa i just denna färg. Min kappa var också väldigt fin fick jag veta, bra kvalitet, det såg hon, hon var väldigt intresserad av kläder. Egentligen hade hon tänkt bli syslöjdslärare, men det hade bara blivit vanlig lärare. När hon var på Öland var det en av kokerskorna på skolan som hette Therese och hon lagade öländska kroppkakor. Sen kom bussen och våra vägar skildes.

---

När man läser fel på SvD och tror att det står "Flera fartyg fast i solen" när rubriken egentligen säger isen, då har man tagit sin första uteserveringsöl för säsongen.

---

Idag steg jag upp som vanligt, gjorde mig iordning och hann till och med äta frukost. Prioriterade det framför maskara. Tror att det i regel är ett klokt val. Det var sol ute, men vis av vinden från gårdagen tog jag bussen till centralen. Otroligt nog fastnade den inte på vägen (kan det vara så att färre åker buss när det inte är snö måntro) och jag var framme i god tid till Ystadtågets avgång. Inga klasskamrater satt på tåget när jag kom så jag passade på att vänta in dem på perrongen i solen. Det var trevligt och det kändes som att det fanns hopp för mänskligheten. Promenaden från stationen till skolan sen gick ovanligt fort nu när man inte behöver pölsa i snö, zickzacka runt isfläckar eller hoppa över vattenpölar. Precis när vi nådde trappan in till skrivarhuset så small min rygg till. Sen var jag döende större delen av dagen och hjälpte städarna på skolan att samla upp lite grus med håret och mina kläder när jag låg på golvet i klassrummet i förhoppning att återfå ryggfunktionen. Det funkade ganska bra och på tåget hem (som var försenat, det var ju sol och barmark) kändes det som att det nog skulle lösa sig. Hemma var jag förutseende och snabbdammsög medan ryggen fortfarande tillät och sen läste jag ut Pölsan av Torgny Lindgren i badet. Där huserade jag de hundra sidor jag hade kvar i boken och steg sen upp röd i ansiktet (jag badar varmt) och med skrynkliga fötter. Ryggen kändes helt okej och jag dristade mig till att sitta i soffan och zappa mellan kanalerna. Det visade sig vara ett misstag och nu har jag sett de sista avsnitten av Mad Men liggandes på mage på golvet. Men det var som sagt sol idag så jag tänker att det löser sig till imorgon. Annars kommer jag börja gnälla på riktigt.

---

Olle omnämns här lite då och då och det är inte så konstigt eftersom han gör så underliga saker. Jag vet inte om jag sagt att han är vegan, men även om jag inte har det blir det uppenbart när ni nedan ser hans senaste upptåg. Eller det är en gissning att det är Olle som vill rädda djuren medelst denna fina appell till vårt samvete:


Jag tycker Olle borde inse att det inte funkar med en så uppenbar pseudonym som Saga.

---

Martin i klassen skapade en blogg vi skulle använda gemensamt i klassen. Han uppmanade alla att skriva fritt. Så det har jag gjort och utsåg mig själv till direktör. Jag är mot demokrati om jag istället kan få vara diktator. Nu gäller det bara att ingen byter lösenordet och vägrar ge mig det nya som statskupp.

---