Allt är i vanlig ordning kvinnans fel
Jag är förvirrad. Jag förstår inte om debattartikeln "Därför behöver män leka med andra män" på Aftonbladet är ironiskt menad eller om Elisa Claesson har problem med logiskt tänkande. Hon inleder med konstaterandet
"Könsmaktsordningens välkända analys om hur män är verkar inte stämma. Visst, det finns machodjur som sextrakasserar kvinnor på landets teatrar, men de är ju ganska få, alltför få. Och en och annan våldtäktsman och hustrumisshandlare har vi lyckats bura in, men de är också få, alltför få."
Alltför få? Där tänker jag att det måste ju vara ett skämt alltihop. Vad som motsäger detta är dock att resten av artikeln saknar tillräckligt tydliga markeringar ditåt. Det som följer är en utläggning om hur männen enligt "genushandböckerna borde [...] vara hustyranner", men att det de facto alltid är kvinnorna som bestämmer i hemmen. Detta kopplar hon lite oklart till jägar- och samlarsamhället. Ett annat exempel är en bok av P O Enquist som utspelar sig för hundra år sedan och där kvinnorna var de som styrde och ställde i byarna. Alltså en skönlitterär bok som tas för sanning.
Genom giftermål tar kvinnan över mannens mammas roll och hon blir per automatik hans förälder och han ett barn på nytt. Slutsatsen som dras av detta är att männen därför måste skapa "kvinnofria öar där de kan leka pojklekar". Dessa öar är naturligtvis företagstyrelser och ledningsgrupper. Att kvinnor i egenskap av kvinnor tyranniserar männen i hemmet är därmed förklaringen till den skeva könsfördelningen i högre poster i näringslivet. Det är alltså kvinnans fel att hon har svårare att nå uppåt i karriärsstegen eftersom hon tycker så mycket om att städa och ta hand om barnen hemma.
Jag förstår ingenting.
"Könsmaktsordningens välkända analys om hur män är verkar inte stämma. Visst, det finns machodjur som sextrakasserar kvinnor på landets teatrar, men de är ju ganska få, alltför få. Och en och annan våldtäktsman och hustrumisshandlare har vi lyckats bura in, men de är också få, alltför få."
Alltför få? Där tänker jag att det måste ju vara ett skämt alltihop. Vad som motsäger detta är dock att resten av artikeln saknar tillräckligt tydliga markeringar ditåt. Det som följer är en utläggning om hur männen enligt "genushandböckerna borde [...] vara hustyranner", men att det de facto alltid är kvinnorna som bestämmer i hemmen. Detta kopplar hon lite oklart till jägar- och samlarsamhället. Ett annat exempel är en bok av P O Enquist som utspelar sig för hundra år sedan och där kvinnorna var de som styrde och ställde i byarna. Alltså en skönlitterär bok som tas för sanning.
Genom giftermål tar kvinnan över mannens mammas roll och hon blir per automatik hans förälder och han ett barn på nytt. Slutsatsen som dras av detta är att männen därför måste skapa "kvinnofria öar där de kan leka pojklekar". Dessa öar är naturligtvis företagstyrelser och ledningsgrupper. Att kvinnor i egenskap av kvinnor tyranniserar männen i hemmet är därmed förklaringen till den skeva könsfördelningen i högre poster i näringslivet. Det är alltså kvinnans fel att hon har svårare att nå uppåt i karriärsstegen eftersom hon tycker så mycket om att städa och ta hand om barnen hemma.
Jag förstår ingenting.
Kommentarer
Trackback
