Blod och ära
Hemmafester har varit på utdöende länge känns det som. Igår var jag dock på en när Helena och Filip ställde till med kalas några kvarter bort. Det var vegansk gryta, foccaccia, vin, dans och en Hitlerjugendkniv. Den senare var Filips som han ärvt av en gammal fiskegubbe(?). Intressant vad gamlingarna har i sina verktygsgömmor. Den tuffaste kniv jag har är ingen. Jag har mer töntknivar som ostknivar och förrättsknivar. Ostronkniv har funnits i mitt hushåll, men inte längre. Jag hade velat ha Filips kniv. Med en sån i hemmet vinner man alla tuffhetstävlingar. Och sånt är viktigt. Fråga vilken tioåring som helst.
Blut und Ehre
Blut und Ehre
Svårt att cykla
Igår när jag cyklade till jobbet var det en kille på 14 år nåt som hade lite problem med det där att cykla rakt fram. Det hade väl varit ok om det inte inneburit att han missade det där med att hålla till höger istället för trampa rakt in i mig. Nu tittar jag inte ner i marken eller studerar min mp3-spelare ingående när jag cyklar så jag bromsade. Dessvärre hjälper inte det om inte den andre gör det så jag fick vackert plaska runt i en vattenpöl med cykeln över mig. Men jag har alltid tyckt att det är hett med lövfnas i hela håret. Det gosar in sig ganska bra när håret är plaskblött. Och det här med trasiga jeans, alla har ju det nuförtiden. Nej, det enda negativa var väl egentligen att det var ganska kallt att sitta med blöta kläder hela dagen. Och att det gjorde ganska ont.
Jag hade tänkt att jag skulle återuppta den där regelbundet oregelbundna jympan jag går på idag, men när Cissi och jag var en sväng på torget tänkte jag att jag hade den perfekta ursäkten att inte gå tack vare min cykelkrock. Lite senare när jag satt i soffan och tryckt i mig oerhörda mängder popcorn kändes det inte lika motiverat. Särskilt inte som jag visste att det var folk som skulle ut i Bokskogen och springa idag. Jag kände mig helt enkelt lite förslöad. Så jag tog mig samman och gick till friskis. Det var naturligtvis ett misstag. Att jag trodde att jag inte gjort mig illa i fallet var helt felaktigt, det märkte jag ganska omedelbart. Inte bara detaljen att axeln gjorde ont och att lyfta armen högt sade stopp, som en bonus visade det sig att jag också hade en massa hemliga, osynliga blåmärken över hela benen. Inte bra att göra övningar när man ligger på golvet då. Jag bara säger. Jag är korkad. Och gnällig.
Jag hade tänkt att jag skulle återuppta den där regelbundet oregelbundna jympan jag går på idag, men när Cissi och jag var en sväng på torget tänkte jag att jag hade den perfekta ursäkten att inte gå tack vare min cykelkrock. Lite senare när jag satt i soffan och tryckt i mig oerhörda mängder popcorn kändes det inte lika motiverat. Särskilt inte som jag visste att det var folk som skulle ut i Bokskogen och springa idag. Jag kände mig helt enkelt lite förslöad. Så jag tog mig samman och gick till friskis. Det var naturligtvis ett misstag. Att jag trodde att jag inte gjort mig illa i fallet var helt felaktigt, det märkte jag ganska omedelbart. Inte bara detaljen att axeln gjorde ont och att lyfta armen högt sade stopp, som en bonus visade det sig att jag också hade en massa hemliga, osynliga blåmärken över hela benen. Inte bra att göra övningar när man ligger på golvet då. Jag bara säger. Jag är korkad. Och gnällig.
En senkommen recension
Vi har fått antologin recenserad på Dagens bok i dagarna. Hon som skrivit recensionen skrev en krönika när vi läste på Malmöfestivalen i somras också. Jag känner spontant att jag måste variera vad jag delar med mig av utåt textmässigt. Som det är nu är det bara snusk på snusk på snusk. Och så kan vi inte ha det. Bara.
Svaga hjärtan igen
I torsdags hade jag en tanke om att jag skulle ta en sväng till Lund och hälsa på farmor och farfar framåt eftermiddag kvällen. Så ringde pappa på förmiddagen och då hade farfar åkt in på akuten för förmodad hjärtinfarkt. Han var på vårdcentralen för några rutinkontroller när sköterskan tyckte att det var lite vajsing på EKG:t. Han menade naturligtvis på att han kunde cykla dit, cykeln stod ju utanför och allt. Det godkändes av naturliga skäl inte och han placerades i en taxi istället. Eftersom han överhuvudtaget bara har med sig sin mobil när han åker buss längre sträckor dröjde det närmare två timmar från att han kom till vårdcentralen tills han kom åt att ringa farmor som hysterisk ringde pappa som ringde mig som ringde mina syskon. Sen tog jag bussen in och hängde med farmor. Pappa gjorde ärenden åt gamlingarna och jag valde bort att se en dvd farmor fått där de visar hur hennes bypassoperation ska gå till. Om jag inte kan se när de sticker in en nål i mig eller ens ett djur på tv känner jag spontant att det hade varit en dålig idé. Sen visade det sig att farfar inte alls hade fått en infarkt, utan bara att han har lite konstig hjärtrytm eller något. Så då hämtade pappa upp honom och sen åt Venantarna en "riktig festmåltid" bestående av falafelrulle. Både farmor och farfar var omåttligt imponerade av detta nya påfund.
Slutsats från torsdagen: Farmor har klent hjärta och farfar klena nerver. Så kan det vara.
Slutsats från torsdagen: Farmor har klent hjärta och farfar klena nerver. Så kan det vara.
Svaga hjärtan
Min farmor ringde och grät. Hon ska få en pacemaker och är rädd. Operationen är några dagar före hennes 87-årsdag. 87-årsdag! Jag försökte lugna henne och mot slutet av samtalet grät hon inte längre utan stressade över att det inte skulle bli något födelsedagsfirande nu eftersom hon skulle vara på sjukhuset då. Jag menade att det kunde vi lägga vid advent när hon kommit på benen igen. Det tyckte hon var en bra idé. Hon pratade inte heller om att jag skulle ta hand om farfar om hon inte klarade operationen så som hon gjorde när det bara handlade om ballongsprängning. Fokus har alltså gått från honom till henne. Sunt, men gör inte henne gladare tyvärr.
Statistiksamhälle
Jag gillar att vara med i olika undersökningar. Men bara i teorin. Jag fick en bibba papper från SKOP om valet och frågorna tar aldrig slut. De kräver att man tar ställning i alldeles för mycket. Jag orkar inte. Det är för tråkigt. Men jag är negativ till att SD kom in i riksdagen och jag tycker att de och KD borde åka ur riksdagen. Det har jag fyllt i iaf. Resten av de elva sidorna får vänta tills jag tittar på dålig tv. Undrar om mina åsikter är olika om jag tittar på Glamme eller Masterchef.
Seb fick en rolig undersökning en gång. Den handlade om alkohol- och drogvanor. Jag läste över axeln när han fyllde i. Sen fick jag inte skvallra för hans mamma. Tönt.
En gång i kvartalet tror jag det är ringer några och ställer frågor om sysselsättning och grejer. Hon som intervjuar är trevlig. Jag svarar likadant varje gång ungefär.
Annars föredrar jag när jag får godis hemskickat att provsmaka och fylla i omdömen. Det är bättre.
Seb fick en rolig undersökning en gång. Den handlade om alkohol- och drogvanor. Jag läste över axeln när han fyllde i. Sen fick jag inte skvallra för hans mamma. Tönt.
En gång i kvartalet tror jag det är ringer några och ställer frågor om sysselsättning och grejer. Hon som intervjuar är trevlig. Jag svarar likadant varje gång ungefär.
Annars föredrar jag när jag får godis hemskickat att provsmaka och fylla i omdömen. Det är bättre.
Töntholm
Helgens:
- Irritationsmoment 1 - SJ.
- Irritationsmoment 2 - Att remsan fortfarande hängde på kylen.
- Irritationsmoment 3 - Ordningsvakter vid spärrarna.
- Dåliga lukt 1 - Kissmannen på sätet bredvid mig mellan Hässleholm och Linköping.
- Dåliga lukt 2 - Min andedräkt på söndagsmorgonen.
- Födelsedagsgris 1 - Shitty.
- Födelsedagsgris 2 - Svenne.
- Rolighet - Svennes "rollspelslåda".
- Flashning - Svennes rumpa.
- Mes - Alex katt.
- Tvångsgos - Boels katt.
- Lunch - Rebecca.
- Positiva överraskning - Cykeln kvar på centralen.
Mina husdjur, frivilliga och ofrivilliga
För tillfället har jag fyra husdjur. Vi tar dem i ordning:
Först kom Nymfen en vårdag för fem och ett halvt år sen tre år gammal och alldeles nykastrerad och lite rädd. Hon är en uppmärksamhetssökande gnällspik. Ett konstant pipande från henne bara för att hon vill bli klappad. Eller vill ha tonfisk eller blötmat. Nu är hon sjuk, men det märks inte än. Två år senare kom en liten klen stackare på knappa kilot, en Fed. Det var på den tiden när jag hade slutat plugga och börjat jobba och tänkte att Nymfen kunde behöva lite sällskap om dagarna. Hon är också en goskatt, men inte lika störig som Nymfen. Medan Nymfen helst vill ligga på ens huvud alternativt kudde om natten stannar Fedden bara kvar tills man vänder sig. Soffan är mer hennes ställe.
Nymf och Fed
För kanske en månad sen kom nästa djur och detta var högst ofrivilligt och definitivt oönskat. Han har inget namn. Jag brukar kalla alla spindlar han, inte för att hankön per definition är onda även om just alla spindlar är det. Det har bara blivit så. Han har iaf flyttat in på min toalett och när jag har försökt göra en insats med dammsugaren gömmer sig den jäkeln och där bakom är det så trångt att det inte går att snirkla in att suga upp den. Och att få bort den på annat vis tillhör inte mina kompetenser. Jag ser honom litegrann som en terapispindel. Varje gång jag kissar (hemma alltså, jag tar inte med honom) har jag en spindel i närheten. Det här håller dock inte längre eftersom det börjar bli så jäkla smutsigt där han bor, smutsgris är han. Ett alternativ är att sno Lisas insektsspray och hoppas att han dör av den så man kan dammsuga upp en när han trillat ner på golvet. Ett annat att satsa på samma metod men med hårspray.
Ondingen.
För en vecka sen ungefär flyttade ännu ett djur in och bestämde sig för att min lägenhet var ett ypperligt ställe att bo på. Nummer fyra är en fluga som huserar lite varstans. Att den lever är beviset för spindelns oduglighet. Katterna gjorde lite halvhjärtade försök att fånga den när den var alldeles ny här, men nu har jag inte sett några försök att lyfta tassen i luften på länge. Den trillar väl av pinn förr eller senare. Jag oroar mig inte.
Alltså detta är inte en bild på några bokhyllor. Herr Fluga är där på mitten av bordet.
Först kom Nymfen en vårdag för fem och ett halvt år sen tre år gammal och alldeles nykastrerad och lite rädd. Hon är en uppmärksamhetssökande gnällspik. Ett konstant pipande från henne bara för att hon vill bli klappad. Eller vill ha tonfisk eller blötmat. Nu är hon sjuk, men det märks inte än. Två år senare kom en liten klen stackare på knappa kilot, en Fed. Det var på den tiden när jag hade slutat plugga och börjat jobba och tänkte att Nymfen kunde behöva lite sällskap om dagarna. Hon är också en goskatt, men inte lika störig som Nymfen. Medan Nymfen helst vill ligga på ens huvud alternativt kudde om natten stannar Fedden bara kvar tills man vänder sig. Soffan är mer hennes ställe.
Nymf och Fed
För kanske en månad sen kom nästa djur och detta var högst ofrivilligt och definitivt oönskat. Han har inget namn. Jag brukar kalla alla spindlar han, inte för att hankön per definition är onda även om just alla spindlar är det. Det har bara blivit så. Han har iaf flyttat in på min toalett och när jag har försökt göra en insats med dammsugaren gömmer sig den jäkeln och där bakom är det så trångt att det inte går att snirkla in att suga upp den. Och att få bort den på annat vis tillhör inte mina kompetenser. Jag ser honom litegrann som en terapispindel. Varje gång jag kissar (hemma alltså, jag tar inte med honom) har jag en spindel i närheten. Det här håller dock inte längre eftersom det börjar bli så jäkla smutsigt där han bor, smutsgris är han. Ett alternativ är att sno Lisas insektsspray och hoppas att han dör av den så man kan dammsuga upp en när han trillat ner på golvet. Ett annat att satsa på samma metod men med hårspray.
Ondingen.
För en vecka sen ungefär flyttade ännu ett djur in och bestämde sig för att min lägenhet var ett ypperligt ställe att bo på. Nummer fyra är en fluga som huserar lite varstans. Att den lever är beviset för spindelns oduglighet. Katterna gjorde lite halvhjärtade försök att fånga den när den var alldeles ny här, men nu har jag inte sett några försök att lyfta tassen i luften på länge. Den trillar väl av pinn förr eller senare. Jag oroar mig inte.
Alltså detta är inte en bild på några bokhyllor. Herr Fluga är där på mitten av bordet.
Celibatet misslyckades
Jag berättade om min väninna som skulle hålla kyskhetsbältet på i ett halvår. En månad blev det. Hon försökte dock få det till att celibatet fortfarande gällde eftersom det var en gammal kk hon sprungit på och råkat gå hem med. Om det inte var en ny var det fortfarande giltigt. Inte sade jag och inte sade Lisa. Skulle bli lite underligt om man applicerade det på alla förhållanden: Så länge man inte ligger med nya personer utanför relationen lever man i celibat. Eh? Nje, tror inte det va. Hon accepterade iaf faktum och konstaterade samtidigt att det här med icke-sex varit en oerhört dålig idé. Så nu skulle hon nog jobba ikapp tror jag. Framför allt genom återanvändning som hon uttryckte det. Jag gör på liknande sätt, håller mig bara till män som heter likadant.
Jodå, så hade det varit
Jag plockade upp en länk på fejan för några dar sen, tror det var av Alinah. Den är fantastisk i mitt tycke! If facebook existed years ago.
Afghanska män och pedofilin
Usch och fy säger jag eftersom jag inte har lagt mig till med att använda könsord i tid och otid. Inte alls faktiskt. Möjligtvis någon gång när det är om de fysiska delarna som refereras, men det är också en ovanlighet. De där Kalmar. De kan ha det. Men det kvittar. Malmö tar guldet ändå. Vi har fortfarande målskillnaden och Åtvid kanske gör som mot Malmö och spelar bort Helsingborg nästa vecka. De vet ju att lägga sig i straffområdet om inte annat.
När jag kom hem och surade igår tänkte jag bara slösurfa. Jag insåg omedelbart problemet när alla tidningar naturligtvis toppar med att poängen är lika nu och hur dåligt Elfsborg spelade. Så jag övergick till de danska istället. Det är ofta en lite annan ton där än i Sverige. Paul Høi som är Berlingskes USA-korrespondent har i mitt tycke lite udda föreställningar om Afghanistan. Tydligen har hälften av de afghanska männen pedofila relationer med småpojkar. Och tydligen är det ett skäl för danskarna att avbryta sina insatser där:
"Men vil vi kæmpe og dø for et Afghanistan, hvor små drenge rutinemæssigt bliver udvalgt som sexpartnere, får små klokker om benene og tvunget til at danse og klæde sig som kvinder?"
Jag tycker att det är mycket man kan säga om konflikten i Afghanistan och insatserna som görs där, men spontant undrar jag nog hur Høis tänker. Om han menar att hälften av alla män där utsätter barn för övergrepp, är inte det ett minst lika stort övergrepp som när kvinnor inte tillåts leva fritt? Finns det inte ett samband mellan begränsande av det kvinnliga könet (och det manliga, där det finns en stark patriarkal struktur brukar även männen få problem i slutändan) och skydd av barn? Så tänkte jag, men så kom jag lite längre ner i hans text. Det var ju inte alls barnen han hade problem med. De var naturligtvis helt irrelevanta i sammanhanget. Det som ställde till det var att de allierade inte var helt på det klara min sexualitet:
"Men det var faktisk ikke den afghanske pædofili, som fik det amerikanske militær til at bestille rapporten hos PhD AnnaMaria Cardinalli, som var en del af et forskerteam hos de allierede styrker i Lashkar Gah. Derimod var det afghanske mænds tilnærmelser til de allierede soldater – de gjorde kysselyde efter dem og befamlede dem – og det forvirrede de allierede soldater. Desuden var de også i tvivl om, hvordan de skulle tackle, at afghanske mandlige ansatte på baserne havde sex med hinanden og igen og igen smittede hinanden med kønssygdomme. Afghanerne ville ikke tro på, at de smittede hinanden gennem sex. I stedet var de enige om, at de fik syfilis, fordi de blandede grøn og sort te."
Jag är kvinna och jag har en hjärna. Jag blir inte det allra minsta förvirrad om någon skulle göra kyssljud efter mig. Irriterad mycket möjligt ja, men inte förvirrad. För det anses vara om inte bra så accepterat att göra det mot kvinnor på de allra flesta ställen jag varit. Ta en sväng runt Möllan valfri förmiddag och se. Men de stackars allierade soldaterna klarar inte av så många intryck och får ont i magen. Att det dessutom skulle finnas homosexuella män inom militären, obehagligt. Så kan man inte ha det. Min omedelbara tanke där var att de kanske hade sökt sig till jänkarna & co för att de trodde att det var mer accepterat i väst. De hade fel. Och dessutom är ju tydligen homosexualitet normen i Afghanistan. Är problemet kanske att dessa män inte bara ville ligga med barn kanske? För det följde ju på att vara man i Afghanistan icke att förglömma.
Vad gäller okunskap om sexuellt överförbara sjukdomar, är det inte bara att ge dem lite utbildning och antibiotika? Ett litet tips från mig.
När jag kom hem och surade igår tänkte jag bara slösurfa. Jag insåg omedelbart problemet när alla tidningar naturligtvis toppar med att poängen är lika nu och hur dåligt Elfsborg spelade. Så jag övergick till de danska istället. Det är ofta en lite annan ton där än i Sverige. Paul Høi som är Berlingskes USA-korrespondent har i mitt tycke lite udda föreställningar om Afghanistan. Tydligen har hälften av de afghanska männen pedofila relationer med småpojkar. Och tydligen är det ett skäl för danskarna att avbryta sina insatser där:
"Men vil vi kæmpe og dø for et Afghanistan, hvor små drenge rutinemæssigt bliver udvalgt som sexpartnere, får små klokker om benene og tvunget til at danse og klæde sig som kvinder?"
Jag tycker att det är mycket man kan säga om konflikten i Afghanistan och insatserna som görs där, men spontant undrar jag nog hur Høis tänker. Om han menar att hälften av alla män där utsätter barn för övergrepp, är inte det ett minst lika stort övergrepp som när kvinnor inte tillåts leva fritt? Finns det inte ett samband mellan begränsande av det kvinnliga könet (och det manliga, där det finns en stark patriarkal struktur brukar även männen få problem i slutändan) och skydd av barn? Så tänkte jag, men så kom jag lite längre ner i hans text. Det var ju inte alls barnen han hade problem med. De var naturligtvis helt irrelevanta i sammanhanget. Det som ställde till det var att de allierade inte var helt på det klara min sexualitet:
"Men det var faktisk ikke den afghanske pædofili, som fik det amerikanske militær til at bestille rapporten hos PhD AnnaMaria Cardinalli, som var en del af et forskerteam hos de allierede styrker i Lashkar Gah. Derimod var det afghanske mænds tilnærmelser til de allierede soldater – de gjorde kysselyde efter dem og befamlede dem – og det forvirrede de allierede soldater. Desuden var de også i tvivl om, hvordan de skulle tackle, at afghanske mandlige ansatte på baserne havde sex med hinanden og igen og igen smittede hinanden med kønssygdomme. Afghanerne ville ikke tro på, at de smittede hinanden gennem sex. I stedet var de enige om, at de fik syfilis, fordi de blandede grøn og sort te."
Jag är kvinna och jag har en hjärna. Jag blir inte det allra minsta förvirrad om någon skulle göra kyssljud efter mig. Irriterad mycket möjligt ja, men inte förvirrad. För det anses vara om inte bra så accepterat att göra det mot kvinnor på de allra flesta ställen jag varit. Ta en sväng runt Möllan valfri förmiddag och se. Men de stackars allierade soldaterna klarar inte av så många intryck och får ont i magen. Att det dessutom skulle finnas homosexuella män inom militären, obehagligt. Så kan man inte ha det. Min omedelbara tanke där var att de kanske hade sökt sig till jänkarna & co för att de trodde att det var mer accepterat i väst. De hade fel. Och dessutom är ju tydligen homosexualitet normen i Afghanistan. Är problemet kanske att dessa män inte bara ville ligga med barn kanske? För det följde ju på att vara man i Afghanistan icke att förglömma.
Vad gäller okunskap om sexuellt överförbara sjukdomar, är det inte bara att ge dem lite utbildning och antibiotika? Ett litet tips från mig.
Min söndag
Jag vet att jag har skrivit om det förut, hur jag får för mig saker när jag är lite bakfull och inte sovit tillräckligt. Igår var en sån dag, fast på en rimlig nivå. Jag fick inte för mig att cykla iväg till Lund eller något annat på den nivån av idioti. Istället tänkte jag trampa iväg till Bulltofta och gå en sväng. Ja, ni ser, mina sinnen var inte riktigt på rätt plats. När jag travade omkring där med Blem förra helgen försökte jag svänga fel ett par gånger, men hon hade koll och mindes till exempel såna praktiska saker som vilken färg det var på spåret vi gick. Ändå tänkte jag att jag skulle dit. Det var ju sol och lördagen så det också var sol hade jag ägnat åt att titta på tjockisprogram på tv och klappa katt.
Sagt och gjort satte jag på mig ytterkläder och begav mig iväg. Förra gången hade jag cyklat en ganska stor omväg bara för att vara säker på att komma rätt. Det hade gått mycket fortare när jag cyklade hem med Blem och hon navigerade oss rätt genom Rosengård. Så igår tänke jag att jag skulle satsa på hennes väg. Jag visste med mig att chansen att det skulle bli rätt var minimal, särskilt som vi ju kom fram andra hållet då. Det gick dock bra. I säkert flera hundra meter. Sen hamnade jag först på ena sidan om Rosengård Centrum och sen andra. Alla de där skyltarna som skulle visa vart man ska hade magiskt försvunnit i vanlig ordning. Men jag tänkte som jag brukar att om man bara cyklar ett tag så kommer man rätt. Och det gjorde jag kanske, jag vet inte. Ibland tyckte jag mig känna igen var vi cyklat. När jag såg en skylt mot Ulricedal tänkte jag att det måste vara rätt eftersom busshållplatsen vid IKEA hette det. Därifrån fanns det dock inga skyltar vidare så efter ett tag cyklade jag förbi en golfbana och över en motorväg. Vid det här laget hade jag dock insett att jag inte skulle komma fram om jag inte cyklade hem och började om från början igen och bestämt att jag kunde bara cykla istället. Mycket bättre så eftersom jag ju inte gillar att gå. Jag hade också aningar om att det var mot Torup cykelvägen gick. Det stod också på skylten mot Videdal som jag tänkte borde ligga i närheten av Bulltofta.
Sen ringde Josef och ville låna Sri Lanka-boken. Han hade putsat fönsterna. Det borde jag också göra. Hade varit smartare än att virra omkring i utkanterna av Malmö. När skyltar började visa mot Malmö vände jag hemåt igen. Då var jag en talang på riktigt och cyklade bara fel när jag var i Rosengård igen. Plötsligt hamnade jag på Norra Grängesbergsgatan iaf och kunde ta mig hem utan problem.
Så det gjorde jag igår. Nu tror jag iaf att Virentofta ligger vid Videdal som nog ligger längre bort från Bulltofta än i mitt huvud. Det fanns en gata som hette Virentoftagatan iaf och en som hette Videdalsvägen, därav min fenomenala slutledningsförmåga av var jag befann mig. När jag ska få användning av de kunskaperna vet jag inte. Kommer säkert en dag. Jag misstänker att jag cyklade förbi Husie också. Det har jag inga belägg för annat än att jag tror att det ligger där nånstans.
När jag gick i gymnasiet argumenterade jag för att Limhamn visst låg precis bredvid Rosengård eftersom det var där jag hamnat när jag skulle hem från Ninni en gång. Hon kunde en sån massa praktiska genvägar att cykla som jag alltid misslyckas med. På den tiden tog jag mig hem genom att cykla mot kranen när jag kom fel. Praktiskt. Torson funkar bra nu med. Däremellan var det trixigare kan jag tänka, men då bodde jag inte i Malmö så det var inga problem.
Iaf. Sen gav jag Josef boken och sen kom Stella och vi kollade på film. Så var det.
Sagt och gjort satte jag på mig ytterkläder och begav mig iväg. Förra gången hade jag cyklat en ganska stor omväg bara för att vara säker på att komma rätt. Det hade gått mycket fortare när jag cyklade hem med Blem och hon navigerade oss rätt genom Rosengård. Så igår tänke jag att jag skulle satsa på hennes väg. Jag visste med mig att chansen att det skulle bli rätt var minimal, särskilt som vi ju kom fram andra hållet då. Det gick dock bra. I säkert flera hundra meter. Sen hamnade jag först på ena sidan om Rosengård Centrum och sen andra. Alla de där skyltarna som skulle visa vart man ska hade magiskt försvunnit i vanlig ordning. Men jag tänkte som jag brukar att om man bara cyklar ett tag så kommer man rätt. Och det gjorde jag kanske, jag vet inte. Ibland tyckte jag mig känna igen var vi cyklat. När jag såg en skylt mot Ulricedal tänkte jag att det måste vara rätt eftersom busshållplatsen vid IKEA hette det. Därifrån fanns det dock inga skyltar vidare så efter ett tag cyklade jag förbi en golfbana och över en motorväg. Vid det här laget hade jag dock insett att jag inte skulle komma fram om jag inte cyklade hem och började om från början igen och bestämt att jag kunde bara cykla istället. Mycket bättre så eftersom jag ju inte gillar att gå. Jag hade också aningar om att det var mot Torup cykelvägen gick. Det stod också på skylten mot Videdal som jag tänkte borde ligga i närheten av Bulltofta.
Sen ringde Josef och ville låna Sri Lanka-boken. Han hade putsat fönsterna. Det borde jag också göra. Hade varit smartare än att virra omkring i utkanterna av Malmö. När skyltar började visa mot Malmö vände jag hemåt igen. Då var jag en talang på riktigt och cyklade bara fel när jag var i Rosengård igen. Plötsligt hamnade jag på Norra Grängesbergsgatan iaf och kunde ta mig hem utan problem.
Så det gjorde jag igår. Nu tror jag iaf att Virentofta ligger vid Videdal som nog ligger längre bort från Bulltofta än i mitt huvud. Det fanns en gata som hette Virentoftagatan iaf och en som hette Videdalsvägen, därav min fenomenala slutledningsförmåga av var jag befann mig. När jag ska få användning av de kunskaperna vet jag inte. Kommer säkert en dag. Jag misstänker att jag cyklade förbi Husie också. Det har jag inga belägg för annat än att jag tror att det ligger där nånstans.
När jag gick i gymnasiet argumenterade jag för att Limhamn visst låg precis bredvid Rosengård eftersom det var där jag hamnat när jag skulle hem från Ninni en gång. Hon kunde en sån massa praktiska genvägar att cykla som jag alltid misslyckas med. På den tiden tog jag mig hem genom att cykla mot kranen när jag kom fel. Praktiskt. Torson funkar bra nu med. Däremellan var det trixigare kan jag tänka, men då bodde jag inte i Malmö så det var inga problem.
Iaf. Sen gav jag Josef boken och sen kom Stella och vi kollade på film. Så var det.
Patetiken frodas i Köpenhamn
I fredags var jag ute och rände med Cissi och Elias. Ja Elias ni vet, han vars "spermier hoppar som delfiner genom brinnande ringar". Vi åkte tåg och drack rödvin i plastglas över bron. Det visade sig att jag inte hade någon flaska överhuvudtaget hemma att boxa över i så mitt bidrag kom ur en grapefruktjuiceförpackning. Det vinet var inget vidare. När Elias, ja Elias ni vet som har massor av medaljer i orientering hemma, hade navigerat oss snabbt och lätt till metron på Kastrup drack vi lite mer grapefruktvin. Det blev äckligare ju längre ner i kartongen man kom. Man skulle kunna säga att det hela påminde om när man var väldigt mycket yngre. Det var värt det. Precis som då.
När vi kom fram till Christiania drack vi blå öl. Den var en succé hos Cissi och Elias, ja Elias ni vet som blev nyfiken på sin prostata efter att ha läst Naked Lunch, som inte hade druckit den innan. Sen gick vi till Loppen. Där tappade jag farten och lyckades inte hålla uppe mitt sällskaps imponerande ölhastighet. På Loppen spelade två band. Det var dåligt ljud.
Elias, ja Elias ni vet som ligger med tjejen här bredvid, och Cissi då.
Sen åkte vi till Drone. Där dansade vi. Sen blev jag lite trött och lämnade kvar Cissi och Elias, ja Elias ni vet som dricker rödvin som ett barn dricker coca-cola. Jag har inget lokalsinne, men Cissi var full så hon oroade sig inte när jag glatt traskade iväg. Det krävdes inget lokalsinne. Jag frågade helt enkelt vakten hur jag tog mig till Malmö och han pekade på en busshållplats på andra sidan gatan. Bussen kom och jag konstaterade snabbt att det inte fanns någon nästa-hållplats-skyltning. Då hade man kunnat be någon säga till när man kom till Nørreport. Nu kände jag att jag hade frågat så det fick räcka för den här månaden och tänkte helt enkelt att det löser sig. Det gjorde det. Jag chansade när det gick av tre personer på samma ställe och hoppade av jag med. Sen gick jag rakt fram tror jag det var och konstaterade att det var 51 min till nästa tåg. Då tyckte jag lite synd om mig eftersom det var nästintill istid och åtminstone nära nollan. Jag tror inte på kläder efter väder. Jag är hellre snygg. Nu har jag väldigt ont i axlarna. Får man ta.
Eftersom jag frös och inte heller hade något att läsa tänkte jag att mat var ett bra sätt att fördriva tiden. Så jag gick till McDonald's. Tyvärr var personalen för effektiv och jag behövde inte vänta länge innan jag hade en kycklingburgare i handen. Den åt jag och sen gick jag ut igen. Där var det kallt och jag hade fortfarande inget att göra så jag ställde mig i kön till en pølsevagn. Där sålde de bara nedmalda delar av djur jag inte äter. Det gjorde inget för på andra sidan sundet, till skillnad från till exempel på stadion där man får betala för en korv och bröd även om man väljer bort korven, kan man köpa bara korvbröd så det gjorde jag och valde alla tillbehör till. Kostade inte många kronor alls. Sen gick jag ner och väntade på tåget. Det var jättekallt.
På tåget somnade jag men blev väckt av en kontrollant. Jag hade biljett. Tur. Det visade sig att Cissi och Elias, ja Elias ni vet som brukar snurra hårslingor runt pekfingret, var på samma tåg eftersom den senare hade fått plötsliga problem med att behålla maten och behövde komma hem. Sen cyklade jag hem och kunde hålla upp dörren för dem när de kom ur taxin. Sen snubblade Elias, ja Elias ni vet som är rädd för fisk, i trappan utanför mig och låg/satt kvar en stund och samlade kraft att gå upp några trappsteg till. Sen gick jag in till mig och somnade.
Elias, ja Elias ni vet som blev lite röd om ryggen av Cissis spikmatta.
När vi kom fram till Christiania drack vi blå öl. Den var en succé hos Cissi och Elias, ja Elias ni vet som blev nyfiken på sin prostata efter att ha läst Naked Lunch, som inte hade druckit den innan. Sen gick vi till Loppen. Där tappade jag farten och lyckades inte hålla uppe mitt sällskaps imponerande ölhastighet. På Loppen spelade två band. Det var dåligt ljud.
Elias, ja Elias ni vet som ligger med tjejen här bredvid, och Cissi då.
Sen åkte vi till Drone. Där dansade vi. Sen blev jag lite trött och lämnade kvar Cissi och Elias, ja Elias ni vet som dricker rödvin som ett barn dricker coca-cola. Jag har inget lokalsinne, men Cissi var full så hon oroade sig inte när jag glatt traskade iväg. Det krävdes inget lokalsinne. Jag frågade helt enkelt vakten hur jag tog mig till Malmö och han pekade på en busshållplats på andra sidan gatan. Bussen kom och jag konstaterade snabbt att det inte fanns någon nästa-hållplats-skyltning. Då hade man kunnat be någon säga till när man kom till Nørreport. Nu kände jag att jag hade frågat så det fick räcka för den här månaden och tänkte helt enkelt att det löser sig. Det gjorde det. Jag chansade när det gick av tre personer på samma ställe och hoppade av jag med. Sen gick jag rakt fram tror jag det var och konstaterade att det var 51 min till nästa tåg. Då tyckte jag lite synd om mig eftersom det var nästintill istid och åtminstone nära nollan. Jag tror inte på kläder efter väder. Jag är hellre snygg. Nu har jag väldigt ont i axlarna. Får man ta.
Eftersom jag frös och inte heller hade något att läsa tänkte jag att mat var ett bra sätt att fördriva tiden. Så jag gick till McDonald's. Tyvärr var personalen för effektiv och jag behövde inte vänta länge innan jag hade en kycklingburgare i handen. Den åt jag och sen gick jag ut igen. Där var det kallt och jag hade fortfarande inget att göra så jag ställde mig i kön till en pølsevagn. Där sålde de bara nedmalda delar av djur jag inte äter. Det gjorde inget för på andra sidan sundet, till skillnad från till exempel på stadion där man får betala för en korv och bröd även om man väljer bort korven, kan man köpa bara korvbröd så det gjorde jag och valde alla tillbehör till. Kostade inte många kronor alls. Sen gick jag ner och väntade på tåget. Det var jättekallt.
På tåget somnade jag men blev väckt av en kontrollant. Jag hade biljett. Tur. Det visade sig att Cissi och Elias, ja Elias ni vet som brukar snurra hårslingor runt pekfingret, var på samma tåg eftersom den senare hade fått plötsliga problem med att behålla maten och behövde komma hem. Sen cyklade jag hem och kunde hålla upp dörren för dem när de kom ur taxin. Sen snubblade Elias, ja Elias ni vet som är rädd för fisk, i trappan utanför mig och låg/satt kvar en stund och samlade kraft att gå upp några trappsteg till. Sen gick jag in till mig och somnade.
Elias, ja Elias ni vet som blev lite röd om ryggen av Cissis spikmatta.
Mensförbud
Att man inte ska hänga med krokodiler om man har mens är en sån sak alla "vet". Hur mycket sanning som ligger i det vet jag inte. Jag minns inte heller om de sade något om det när Blem och jag var i en krokodilpark och klappade krockisar. Där påstod de också att de var så lugna och klappvänliga eftersom de matades regelbundet. Neddrogade också kanske? Än en gång en fråga jag inte kan svara på. Vad jag kommer ihåg bättre var att de avrådde en från att sätta sina barn på ryggen på dem. Det hade andra gjort. Ingen succé.
Men det var inte om krokodiler jag skulle skriva utan Nya Zeeland. Där får inte kvinnor gå på alla utställningar på nationalmuséet om de är gravida eller har mens. Om man bryter mot denna regel kommer taskiga Maoriandar hemsöka en. Det är sant. Det står på DN.
Men det var inte om krokodiler jag skulle skriva utan Nya Zeeland. Där får inte kvinnor gå på alla utställningar på nationalmuséet om de är gravida eller har mens. Om man bryter mot denna regel kommer taskiga Maoriandar hemsöka en. Det är sant. Det står på DN.
Sex kan ge könssjukdomar? Nähä!
Ojojoj! Såna nyheter! Det händer saker! Insikter! Ni förstår inte! Jag läser på DN att "Enligt BBC löper porrskådespelare tio gånger större risk att drabbas av könssjukdomar jämfört med personer inom andra yrken." Oerhört! Tänk om man bara anat det innan?
Ok vägra abort?
Efter omröstningen i Europarådet om huruvida vårdpersonal ska vara tvungna att assistera vid aborter har EU tagit ännu ett steg in i katolicismens stängda värld. Nu kan kvinnor med gott samvete lämnas att dö för att läkare vägrar operera vid livshotande tillstånd när det finns risk att fostret skadas vid ingreppet. Kvinnors liv blir än en gång mindre värda. Det är viktigare med ett embryo som kanske inte ens överlever graviditeten.
Ingrid Frisk, vårdförbundets vice ordförande, uttalar sig i Sydsvenskan: "Man kan inte utbilda sig till barnmorska eller jobba på en gynmottagning om man inte accepterar aborter. De är en del av kvinnors sexualitet och ingår i vården". Argumentet att man kan ha sökt sig till yrket för att man vill främja liv funkar inte heller riktigt i praktiken. Det är som att det skulle vara ok att utbilda sig till kirurg och sen vägra acceptera att ge blodtransfusioner bara för att man är ett vittne. Om man nu jobbar inom mödravården trots motstånd till abort kan det skapa problem vid de tillfällen då det är kvinnans önskan. I de fallen får man dock hoppas att personal kan vara professionella nog att utföra sitt jobb och inte försöka påverka kvinnan åt endera hållet. Men visst, jag förstår att det leder till en konflikt inom sig om man nu är emot abort. Fast då kan man ju söka sig till andra delar som förlossningen. Där kommer de undan desto bättre.
Ingrid Frisk, vårdförbundets vice ordförande, uttalar sig i Sydsvenskan: "Man kan inte utbilda sig till barnmorska eller jobba på en gynmottagning om man inte accepterar aborter. De är en del av kvinnors sexualitet och ingår i vården". Argumentet att man kan ha sökt sig till yrket för att man vill främja liv funkar inte heller riktigt i praktiken. Det är som att det skulle vara ok att utbilda sig till kirurg och sen vägra acceptera att ge blodtransfusioner bara för att man är ett vittne. Om man nu jobbar inom mödravården trots motstånd till abort kan det skapa problem vid de tillfällen då det är kvinnans önskan. I de fallen får man dock hoppas att personal kan vara professionella nog att utföra sitt jobb och inte försöka påverka kvinnan åt endera hållet. Men visst, jag förstår att det leder till en konflikt inom sig om man nu är emot abort. Fast då kan man ju söka sig till andra delar som förlossningen. Där kommer de undan desto bättre.
Olle hjärta Knasboll
Jag hävdar gärna att jag inte har något liv och så är det naturligtvis. En del av mitt ickeliv är på torsdag. Då ska Olle och jag (såvida inte eventuella dejter stör planen) göra premiär på Stanza. Vi brukar båda ha planen att gå dit, men än så länge har det inte blivit så. Eftersom Olle tycker att Knausgård är bland det hetaste tänkte vi att detta var ett ypperligt tillfälle att spräcka barriären. Jag erbjöd mat och vin också så det var kanske inte så underligt att detta med hyfsat stor sannolikhet kommer att hända. Olle är ju vegan, men han fnissade (det är inte många som är lika fnissiga som han) bara när jag sa att jag skulle smyga in kycklingbitar i maten, så jag tar det som ett godkännande från hans sida.
Kristendomen överskattad
Fp med Björklund i spetsen vill värna kristendomsundervisningen i skolan: I Sverige har kristensomen haft en väldigt stor särställning och påverkan i tusen år. Det går inte att jämföra med exempelvis hinduismen och buddhismen som har haft en väldigt liten påverkan på vårt kulturarv. Det här handlar inte om att kristensomen är mer högtstående utan enbart om det enorma inflytandet." i
Detta handlar alltså om ämnet religion, inte historia. Om man som Björklund vill trycka på hur kristendomen har påverkat det svenska kulturarvet genom åren låter det mer som historia än religion i mina öron. Vad jag saknade till mycket i religionsundervisningen i grundskolan var andra aktivt praktiserade religioner och då i synnerhet islam, men även de andra riktningarna än protestantismen. Hela låg- och mellanstadiet var bara en följd av lektioner om krubbor och stall och hur taskiga egyptierna var mot judarna.
I min värld är det viktigare att känna till varför ramadan finns och vilka motsvarigheter det finns i andra trosriktningar än att lära mig namnen på alla Jakobs barn (Ruben, Simon, Levi, Juda, Dan, Naftali, Gad, Asher, Isaskan, Sebulon, Josef, Benjamin). Jag mindes bara sex av dem spontant, men Lea-Rakel-lurendrejeriet ligger långt fram i minnet. Jag förstår inte vad det hjälper mig i min förståelse för religion eller i min vardag att lära mig varenda plåga som egyptierna genomlevde. Hela den biten är mer en mytbildning för att övertyga om sanningen bakom en religion. Vad som är intressant där är också hur judendomen, av naturliga skäl, är viktig så länge i kristendomsundervisningen, men hur den lämnas därhän efter att Jesus klampar in i rampljuset. Varför likheterna mellan judendom, kristendom och islam inte får större roll är också bortom mig. Om jag inte missminner mig alldeles är islam mer eller mindre, då det begav sig, snarast en modern variant av de andra två i trojkan. Den kanske inte har uppdaterats så mycket sen dess på sina håll, men det är knappast något man kan anklaga andra religioner för heller.
För att återgå till Björklund, kristendomen är intressant ur ett historiskt perspektiv ja, men idag lever vi inte i en stängd värld där det mest exotiska är frikyrkan i nästa socken. Det är viktigare att lära sig om det som försiggår runt om oss i Sverige såväl som utanför.
Detta handlar alltså om ämnet religion, inte historia. Om man som Björklund vill trycka på hur kristendomen har påverkat det svenska kulturarvet genom åren låter det mer som historia än religion i mina öron. Vad jag saknade till mycket i religionsundervisningen i grundskolan var andra aktivt praktiserade religioner och då i synnerhet islam, men även de andra riktningarna än protestantismen. Hela låg- och mellanstadiet var bara en följd av lektioner om krubbor och stall och hur taskiga egyptierna var mot judarna.
I min värld är det viktigare att känna till varför ramadan finns och vilka motsvarigheter det finns i andra trosriktningar än att lära mig namnen på alla Jakobs barn (Ruben, Simon, Levi, Juda, Dan, Naftali, Gad, Asher, Isaskan, Sebulon, Josef, Benjamin). Jag mindes bara sex av dem spontant, men Lea-Rakel-lurendrejeriet ligger långt fram i minnet. Jag förstår inte vad det hjälper mig i min förståelse för religion eller i min vardag att lära mig varenda plåga som egyptierna genomlevde. Hela den biten är mer en mytbildning för att övertyga om sanningen bakom en religion. Vad som är intressant där är också hur judendomen, av naturliga skäl, är viktig så länge i kristendomsundervisningen, men hur den lämnas därhän efter att Jesus klampar in i rampljuset. Varför likheterna mellan judendom, kristendom och islam inte får större roll är också bortom mig. Om jag inte missminner mig alldeles är islam mer eller mindre, då det begav sig, snarast en modern variant av de andra två i trojkan. Den kanske inte har uppdaterats så mycket sen dess på sina håll, men det är knappast något man kan anklaga andra religioner för heller.
För att återgå till Björklund, kristendomen är intressant ur ett historiskt perspektiv ja, men idag lever vi inte i en stängd värld där det mest exotiska är frikyrkan i nästa socken. Det är viktigare att lära sig om det som försiggår runt om oss i Sverige såväl som utanför.
Bröd
Blem ville ha receptet på surdegsbrödet jag brukar göra så här är det:
600 g vatten
12,5 g jäst
300 g surdeg
900 g mjöl
salt
*Blanda allt i maskin i 10-15 min. Degen ska hålla när man tar lite mellan fingrarna och sträcker ut den och ha en lite silkglansig yta. Är ganska kletig.
*Jäs 2 h i rumstemperatur eller över natten i kylen.
*Stjälp upp och skär i två delar. Lägg på plåt eller i brödformar. Jag brukar hälla över direkt i form eller på plåt så förlorar man inte lika mycket luft i degen.
*Sätt in i ugnen på 300 grader i 12 min. Släng in isbitar eller en skål med lite vatten samtidigt som brödet. Sänk till 200 och låt stå i 16-20 min till.
600 g vatten
12,5 g jäst
300 g surdeg
900 g mjöl
salt
*Blanda allt i maskin i 10-15 min. Degen ska hålla när man tar lite mellan fingrarna och sträcker ut den och ha en lite silkglansig yta. Är ganska kletig.
*Jäs 2 h i rumstemperatur eller över natten i kylen.
*Stjälp upp och skär i två delar. Lägg på plåt eller i brödformar. Jag brukar hälla över direkt i form eller på plåt så förlorar man inte lika mycket luft i degen.
*Sätt in i ugnen på 300 grader i 12 min. Släng in isbitar eller en skål med lite vatten samtidigt som brödet. Sänk till 200 och låt stå i 16-20 min till.
Botemedel mot cancer
Jag hade svårt att somna för några kvällar sen så jag tänkte att jag skulle läsa det tråkigaste jag kunde komma på. Telefonkatalog har man ju inte längre och att plocka fram datorn är livsfarligt så jag tänkte att en bipacksedel måste vara den optimala lektyren. Och det var inte särskilt upplyftande läsning. Inte förrän jag kom till "Yasminelle och cancer". Det visade sig att "Förekomsten av brösttumörer avtar gradvis efter avslutad behandling med kombinerade hormonella preventivmedel." Så om man hittar en knöl i bröstet är det bara att börja snacka på p-piller ett tag så försvinner den när man slutar igen. Praktiskt.
Döda kroppsdelar
Det händer att Bo har rätt. Det är naturligtvis inte ofta eftersom man inte ger honom tillfälle till det i onödan. Inte för att han är störig och hånar en för det så som jag skulle göra, men ändå. Nu inser jag dock att så är fallet. I ungefär ett och ett halvt år har han lite då och då påpekat att jag bör skaffa mig ett externt tangentbord till datorn. Hans skäl har varit att man dödar ryggen annars. Det är naturligtvis korrekt, särskilt om man som jag i regel skriver halvliggandes/sittandes i soffan. Det är dock inte det som gör att jag ser en poäng i hans åsikt. Nej, det är snarare det här att min vänstra handled har dött. Så nu har jag lindat den så gott jag kunnat (vilket är ganska halvdant) och kan med lite god vilja skriva ändå. Så länge handleden är helt stilla och inte böjs går det bra. Nu är det så klart inte det lättaste, men om man bara skriver med en hand går det bättre. Om man bortser från hastigheten på skrivandet då. Det löser sig. Snart är jag klar med den här översättningen av hittepå också. Då kan jag skriva för hand så länge. Disken mår också bra i köket, den står fint där.
Apoteket och jag
Tänk på den gamla goda tiden! Då visste man vad man fick när man gick på apoteket, t ex lade de gladeligen in ens recept digitalt om man hade en papperskopia. Inte längre. Nej, nej, hur skulle det se ut? Då skulle de ju inte få tid till sin egentliga verksamhet. Men det är klart, jag tycker att det är jättebra att jag kan välja mellan en räcka hår- och hudvårdsprodukter om jag skulle börja handla det på apoteket. Och alla mellanmålsprodukter för barn skulle säkert vara jättepraktiskt att köpa samtidigt som man är inne för sitt mindre viktiga ärende medicin. Hur kunde jag vara emot avregleringen? Underligt.
Visheten slår till igen
Naturligtvis är jag outgrundligt vis redan från början. Ändå finns det fortfarande en sådan oerhörd potential inom mig. Enligt min tandläkare kommer den med allra största sannolikhet aldrig att utlösas till fullo. Ändå påminner den latenta visheten mig om sin existens lite då och då. Det gör ont, men det gör ju allt som man vill uppnå och misslyckas med.
118100
Jag sökte på något med cement och kom till 118100:s hemsida. Den är rolig:
En sån klassiker! Kylskåpet man har över och ska fylla med cement! Hur många gånger har man inte stått inför det problemet? Personligen brukar jag bara vänta, vänta och vänta och alltför ofta har jag varit för otålig och fått cement över hela parketten. Tar en evighet att städa bort och katternas päls, tala inte ens om det.
Naturligtvis är han ingen galning. Jag antar att det är en man eftersom kvinnor per definition är galna efter vad jag har förstått. Det är tur att han har funderat lite på hur han ska lösa sitt cementbad så det går så bra som möjligt. 118100 har många bra tankar också. Det är mycket att fundera på innan man går igenom denna reningsprocess. Dock undrar jag om inte hudkvävning på grund av just plasten är ett större problem? Tänker på hon som dog i Goldfinger.
Tur. Jag ska bara äta en matsked åt gången i fortsättningen.
Jag tycker att man är en riktig man om man kan kasta en cementblandare mer än 25 meter. Jag är dock mer osäker på om han är något för mig.
En sån klassiker! Kylskåpet man har över och ska fylla med cement! Hur många gånger har man inte stått inför det problemet? Personligen brukar jag bara vänta, vänta och vänta och alltför ofta har jag varit för otålig och fått cement över hela parketten. Tar en evighet att städa bort och katternas päls, tala inte ens om det.
Naturligtvis är han ingen galning. Jag antar att det är en man eftersom kvinnor per definition är galna efter vad jag har förstått. Det är tur att han har funderat lite på hur han ska lösa sitt cementbad så det går så bra som möjligt. 118100 har många bra tankar också. Det är mycket att fundera på innan man går igenom denna reningsprocess. Dock undrar jag om inte hudkvävning på grund av just plasten är ett större problem? Tänker på hon som dog i Goldfinger.
Tur. Jag ska bara äta en matsked åt gången i fortsättningen.
Jag tycker att man är en riktig man om man kan kasta en cementblandare mer än 25 meter. Jag är dock mer osäker på om han är något för mig.
Kaffe kaffe kaffe
På sistone när jag har gått och lagt mig har jag sett fram emot hur jag ska dricka kaffe nästa morgon. Jag har nästan fått anstränga mig för att inte ta en sväng ut i köket och sätta på vattnet redan då. Egentligen hade det kanske inte haft någon större betydelse eftersom jag sover så dåligt ändå. Troligtvis är det ett tecken på hur förutseende och planerande min hjärna är. Den vet att jag inte kommer få tillräckligt med sömn och sparar in på tankeverksamheten nästa dag så att morgonbestyren ska ske per automatik. Nu fungerar det naturligtvis inte så. Jag drar i regel omkring i morgonrocken i åtminstone en timme innan jag ens överväger någon slags frukost. I helgen har jag excellerat i morgonrock. Igår drev jag omkring i den till strax efter åtta på kvällen (kändes som ett olämpligt plagg vid ölande ute) och idag till fem på eftermiddagen (lite kallt att gå och kolla fotboll i). Det finns liksom ingen anledning att vara anständig om det ändå bara är katterna som ser en. Fedden till exempel gillar den, det är så trevligt att kloa loss trådar tycker hon. Nej, nu ska jag tänka på kaffe och drömma om hur fint det blir när Malmö står där med bucklan i hand om drygt en månad!
Skåda i stjärnorna
Metoderna är många: spå i kaffesump, sätta kräldjur på att välja boxar, spana in i kristallkulans dimma, se hur vinkorken expanderat i flaskan etc. Det enda som är säkert är tillförlitligheten. Ylvar och jag skulle aldrig ljuga.
4-10 oktober
Vågen
Sommaren är kort, det mesta regnar bort, men du har himlen runt hörnet så det är lugnt.
Skorpionen
Du har i alla dessa år trott att Brittsommar syftar på en sån där regnig sommar. Att den kan infalla redan i juni. Du stannar inne hela dagen och lyssnar på dina indie-plattor. Om du nånsin går ut så är det med oljerock och rutig halsduk. Men du intalar dig att du inte är en brat, du är britt. Det är inte farligt att fråga. Det värsta som kan hända är att du har fel. Du hade så jävla fel. Brittsommaren har ingenting med Öarna att göra!
Saftsoppan
Vet du att man brukar säga Älska, Glömma och Förlåta, det är livets stora gåta. Men egentligen. Det är inte en gåta. NU har du svart på vitt. Tänk dock på att inte göra allt på en och samma gång, det ska snarare gå som i en cirkel. På samma sätt som handen rör i soppan ska du röra dig mellan dessa element. Om du är född på en onsdag eller fredag börjar du på "Glömma", är du född med kejsarsnitt börjar du på Älska och alla andra få ta och börja med att Förlåta innan det kan bli åka av.
Skytten
Det är ännu oklart vilka himlakroppar som i första hand kommer att styra ditt liv denna veckan. Mycket beror på vem du väljer att samarbeta med. Jupiter kommer dock att stanna i sin invanda bana och påverkas endast av diverse stenskott men detta är inget som gemene skytt kommer att märka av. Vad du gör på eget bevåg kommer heller inte att påverka Jupiter eller för den delen någon annan planet. "Man måste se det själv för att förstå".
Stenbocken
Kräla i ditt anletes svett. Drick rödvin ur plastglas. Hoppa hage utan att missa. Var lycklig. Det är inte bara i amerikanska filmer man kan vara det, även om det är ganska otroligt att just du kommer att få den förmånen denna vecka. Satsa istället på att acceptera livets jävlighet så kanske det känns bättre.
Vattumannen
Denna vecka är det viktigt att du gräver dig en brunn. Vattnet kommer snart att sina och du behöver komma djupare ner än alla andra. Det finns slagrutor att hämta på Ica Maxi, Pressbyrån i Häljarp samt på Oasen livs.
Fiskarna
Var är alla Clark Olofssons när man behöver dem? Om man inte kan göra sin giroinbetalning på banken, varför ser då bankkvinnan ut som om hon har en hel jävla postterminal i ansiktet? Frågorna hopar sig, råkorna råmar, snart kommer Finbulvintern, och den här gången är det på riktigt, den här gången tar den inte slut.
Väduren
Det har känts ensamt på sistone. Du upplever att det inte finns någon som bryr sig om dig. Det är också sant; ingen gillar gnällspikar. För att ta dig ur denna onda cirkel bör du hitta en tvilling som står ut med ditt sällskap. Ni kan t ex spela Monopol eller Svälta räv under nattlyktans sken. Bli inte ledsen om du förlorar dock.
Oxen
Allt är som vanligt denna vecka.
PS. Allt är som vanligt oktober ut rent av.
Tvillingarna
Denna vecka kommer du finna kärleken. Risken är dock påtaglig att du glömmer bort det. Det är ungefär som när du hittar en kvarglömd hundring sen förra sommaren i jeansjackan, fast tvärtom. Misströsta inte, det kommer fler tillfällen.
Kräftan
Du har haft mycket att göra vad gäller jobb på sistone. Att ha ett eller inte har inte med saken att göra, man kan vara upptagen ändå. Nästa vecka förtjänar du därför att göra ingenting. Det kommer naturligtvis inte att hända, letargi ligger inte för dig såvida inte månen tar en sväng in i dina ellipser och villar bort Mars ur sin bana. Det händer däremot desto oftare.
Lejonet
Höststormarna rasar. I skogen bor en gammal gumma. Risken är stor att hon hamnar under ett träd. Om hon inte är du kan du andas ut. Om du gör det med ett hubbabubba i munnen blir det en bubbla.
Jungfrun
Det här med renlighet har det slarvats med på sistone. Det är helt i sin ordning, men nu får det vara nog. Om du väntar ända till jul som är din plan om du är född före den 10:e eller påsk om du är född senare, kommer lössen inte frodas enbart i dina ädlare regioner och det är onödigt. Passa på att boka tvättid när du ändå är igång.
Sköldpaddor
Bamse har alla läst/sett/lyssnat på om man är uppvuxen i Sverige de senaste många åren. Uppenbara favoritkaraktärer är Vargen (tänk så söt han var när han var liten och övergiven av sina föräldrar och de andra barnen var elaka mot honom och sen så elak), Farmor (bäst när hon steker köttbullar till döds åt draken) och naturligtvis Skalman som inte skyr lite droger för skojs skull. Just Skalman är väl den man gillar bäst i vuxen ålder. Mat- och sovklocka är något alla hade velat ha, liksom allehanda uppfinningar i skalet. Bra kille helt enkelt. Därför tycker jag att man kan strunta i vad kängurur (är det för övrigt inte en wallaby?) och läskiga ödlor har att säga nedan:
