Mina husdjur, frivilliga och ofrivilliga
För tillfället har jag fyra husdjur. Vi tar dem i ordning:
Först kom Nymfen en vårdag för fem och ett halvt år sen tre år gammal och alldeles nykastrerad och lite rädd. Hon är en uppmärksamhetssökande gnällspik. Ett konstant pipande från henne bara för att hon vill bli klappad. Eller vill ha tonfisk eller blötmat. Nu är hon sjuk, men det märks inte än. Två år senare kom en liten klen stackare på knappa kilot, en Fed. Det var på den tiden när jag hade slutat plugga och börjat jobba och tänkte att Nymfen kunde behöva lite sällskap om dagarna. Hon är också en goskatt, men inte lika störig som Nymfen. Medan Nymfen helst vill ligga på ens huvud alternativt kudde om natten stannar Fedden bara kvar tills man vänder sig. Soffan är mer hennes ställe.
Nymf och Fed
För kanske en månad sen kom nästa djur och detta var högst ofrivilligt och definitivt oönskat. Han har inget namn. Jag brukar kalla alla spindlar han, inte för att hankön per definition är onda även om just alla spindlar är det. Det har bara blivit så. Han har iaf flyttat in på min toalett och när jag har försökt göra en insats med dammsugaren gömmer sig den jäkeln och där bakom är det så trångt att det inte går att snirkla in att suga upp den. Och att få bort den på annat vis tillhör inte mina kompetenser. Jag ser honom litegrann som en terapispindel. Varje gång jag kissar (hemma alltså, jag tar inte med honom) har jag en spindel i närheten. Det här håller dock inte längre eftersom det börjar bli så jäkla smutsigt där han bor, smutsgris är han. Ett alternativ är att sno Lisas insektsspray och hoppas att han dör av den så man kan dammsuga upp en när han trillat ner på golvet. Ett annat att satsa på samma metod men med hårspray.
Ondingen.
För en vecka sen ungefär flyttade ännu ett djur in och bestämde sig för att min lägenhet var ett ypperligt ställe att bo på. Nummer fyra är en fluga som huserar lite varstans. Att den lever är beviset för spindelns oduglighet. Katterna gjorde lite halvhjärtade försök att fånga den när den var alldeles ny här, men nu har jag inte sett några försök att lyfta tassen i luften på länge. Den trillar väl av pinn förr eller senare. Jag oroar mig inte.
Alltså detta är inte en bild på några bokhyllor. Herr Fluga är där på mitten av bordet.
Först kom Nymfen en vårdag för fem och ett halvt år sen tre år gammal och alldeles nykastrerad och lite rädd. Hon är en uppmärksamhetssökande gnällspik. Ett konstant pipande från henne bara för att hon vill bli klappad. Eller vill ha tonfisk eller blötmat. Nu är hon sjuk, men det märks inte än. Två år senare kom en liten klen stackare på knappa kilot, en Fed. Det var på den tiden när jag hade slutat plugga och börjat jobba och tänkte att Nymfen kunde behöva lite sällskap om dagarna. Hon är också en goskatt, men inte lika störig som Nymfen. Medan Nymfen helst vill ligga på ens huvud alternativt kudde om natten stannar Fedden bara kvar tills man vänder sig. Soffan är mer hennes ställe.
Nymf och Fed
För kanske en månad sen kom nästa djur och detta var högst ofrivilligt och definitivt oönskat. Han har inget namn. Jag brukar kalla alla spindlar han, inte för att hankön per definition är onda även om just alla spindlar är det. Det har bara blivit så. Han har iaf flyttat in på min toalett och när jag har försökt göra en insats med dammsugaren gömmer sig den jäkeln och där bakom är det så trångt att det inte går att snirkla in att suga upp den. Och att få bort den på annat vis tillhör inte mina kompetenser. Jag ser honom litegrann som en terapispindel. Varje gång jag kissar (hemma alltså, jag tar inte med honom) har jag en spindel i närheten. Det här håller dock inte längre eftersom det börjar bli så jäkla smutsigt där han bor, smutsgris är han. Ett alternativ är att sno Lisas insektsspray och hoppas att han dör av den så man kan dammsuga upp en när han trillat ner på golvet. Ett annat att satsa på samma metod men med hårspray.
Ondingen.
För en vecka sen ungefär flyttade ännu ett djur in och bestämde sig för att min lägenhet var ett ypperligt ställe att bo på. Nummer fyra är en fluga som huserar lite varstans. Att den lever är beviset för spindelns oduglighet. Katterna gjorde lite halvhjärtade försök att fånga den när den var alldeles ny här, men nu har jag inte sett några försök att lyfta tassen i luften på länge. Den trillar väl av pinn förr eller senare. Jag oroar mig inte.
Alltså detta är inte en bild på några bokhyllor. Herr Fluga är där på mitten av bordet.
Kommentarer
Trackback
