Min söndag

Jag vet att jag har skrivit om det förut, hur jag får för mig saker när jag är lite bakfull och inte sovit tillräckligt. Igår var en sån dag, fast på en rimlig nivå. Jag fick inte för mig att cykla iväg till Lund eller något annat på den nivån av idioti. Istället tänkte jag trampa iväg till Bulltofta och gå en sväng. Ja, ni ser, mina sinnen var inte riktigt på rätt plats. När jag travade omkring där med Blem förra helgen försökte jag svänga fel ett par gånger, men hon hade koll och mindes till exempel såna praktiska saker som vilken färg det var på spåret vi gick. Ändå tänkte jag att jag skulle dit. Det var ju sol och lördagen så det också var sol hade jag ägnat åt att titta på tjockisprogram på tv och klappa katt.

Sagt och gjort satte jag på mig ytterkläder och begav mig iväg. Förra gången hade jag cyklat en ganska stor omväg bara för att vara säker på att komma rätt. Det hade gått mycket fortare när jag cyklade hem med Blem och hon navigerade oss rätt genom Rosengård. Så igår tänke jag att jag skulle satsa på hennes väg. Jag visste med mig att chansen att det skulle bli rätt var minimal, särskilt som vi ju kom fram andra hållet då. Det gick dock bra. I säkert flera hundra meter. Sen hamnade jag först på ena sidan om Rosengård Centrum och sen andra. Alla de där skyltarna som skulle visa vart man ska hade magiskt försvunnit i vanlig ordning. Men jag tänkte som jag brukar att om man bara cyklar ett tag så kommer man rätt. Och det gjorde jag kanske, jag vet inte. Ibland tyckte jag mig känna igen var vi cyklat. När jag såg en skylt mot Ulricedal tänkte jag att det måste vara rätt eftersom busshållplatsen vid IKEA hette det. Därifrån fanns det dock inga skyltar vidare så efter ett tag cyklade jag förbi en golfbana och över en motorväg. Vid det här laget hade jag dock insett att jag inte skulle komma fram om jag inte cyklade hem och började om från början igen och bestämt att jag kunde bara cykla istället. Mycket bättre så eftersom jag ju inte gillar att gå. Jag hade också aningar om att det var mot Torup cykelvägen gick. Det stod också på skylten mot Videdal som jag tänkte borde ligga i närheten av Bulltofta.

Sen ringde Josef och ville låna Sri Lanka-boken. Han hade putsat fönsterna. Det borde jag också göra. Hade varit smartare än att virra omkring i utkanterna av Malmö. När skyltar började visa mot Malmö vände jag hemåt igen. Då var jag en talang på riktigt och cyklade bara fel när jag var i Rosengård igen. Plötsligt hamnade jag på Norra Grängesbergsgatan iaf och kunde ta mig hem utan problem.

Så det gjorde jag igår. Nu tror jag iaf att Virentofta ligger vid Videdal som nog ligger längre bort från Bulltofta än i mitt huvud. Det fanns en gata som hette Virentoftagatan iaf och en som hette Videdalsvägen, därav min fenomenala slutledningsförmåga av var jag befann mig. När jag ska få användning av de kunskaperna vet jag inte. Kommer säkert en dag. Jag misstänker att jag cyklade förbi Husie också. Det har jag inga belägg för annat än att jag tror att det ligger där nånstans.

När jag gick i gymnasiet argumenterade jag för att Limhamn visst låg precis bredvid Rosengård eftersom det var där jag hamnat när jag skulle hem från Ninni en gång. Hon kunde en sån massa praktiska genvägar att cykla som jag alltid misslyckas med. På den tiden tog jag mig hem genom att cykla mot kranen när jag kom fel. Praktiskt. Torson funkar bra nu med. Däremellan var det trixigare kan jag tänka, men då bodde jag inte i Malmö så det var inga problem.

Iaf. Sen gav jag Josef boken och sen kom Stella och vi kollade på film. Så var det.



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0