Sedelmani
Det har nog inte undgått många att det ska ske ett byte av sedlar om några år och att det idag bestämdes vilka personer som ska pryda dem. Först tänkte jag skriva historiska personer, men stoppade mig innan fingrarna träffat tangenterna. För det är ju inget historiskt alls med de här gubbarna och tanterna. De är alla av 1900-talet. Jag brukar, dum som jag uppenbarligen är, framhäva de svenska sedlarna som en del i vårt kulturarv där vi låter framstående personer genom åren, förr och nu, stå för ett historiskt perspektiv. Alltså, att dessa personer har haft betydelse för att skapa den svenska "identitet" de flesta av oss ändå är del av, oavsett ursprung. Och visst kan man hävda det nu med, det är ju inte direkt några okändingar man ska betala med i fortsättningen.
Dock försvinner som sagt det historiska perspektivet, men det ligger väl i tiden det med. Varför se tillbaka och förstå var man kommer ifrån när det är mycket enklare att hålla sig till det allra aktuellaste? Och det är ju klart, Astrid Lindgren är ju av senare dato än Selma Lagerlöf. Men varför byta ut just Lagerlöf? Är det bara en popularitetstävling? För det känns spontant inte som att det är den litterära kvaliteten de har gått efter. Men det kan vara så olika det där. På Riksbanken kanske de bara läser Läckberg och därmed fascineras av bildspråket och fantasirikedomen hos Lindgren. Jag vet inte. Men lite konstigt tycker jag allt att det är. (Och kommer folk fortsätta kalla tjugan för Selma, det undrar jag.)
I övrigt kan man lite snabbt konstatera att det främsta urvalskriteriet för gubbarna och tanterna verkar ha varit att de ska ha varit kulturpersonligheter. Intressant det också, med tanke på hur de politiska krafterna just nu snarare verkar vilja kväsa dagens kulturellt aktiva. Men de kanske har tänkt sig att 1900-talet är en guldålder och att vi inte behöver få fram några nya namn. Och visst finns det en del som klarar sig utmärkt, och som det ser ut nu och med resonemanget de verkar ha fört är det inte helt otroligt att just ovan nämnda Läckberg föreslås som sedeltant om 50 år. Så grattis Camilla, en strålande framtid går dig till mötes!
Dock försvinner som sagt det historiska perspektivet, men det ligger väl i tiden det med. Varför se tillbaka och förstå var man kommer ifrån när det är mycket enklare att hålla sig till det allra aktuellaste? Och det är ju klart, Astrid Lindgren är ju av senare dato än Selma Lagerlöf. Men varför byta ut just Lagerlöf? Är det bara en popularitetstävling? För det känns spontant inte som att det är den litterära kvaliteten de har gått efter. Men det kan vara så olika det där. På Riksbanken kanske de bara läser Läckberg och därmed fascineras av bildspråket och fantasirikedomen hos Lindgren. Jag vet inte. Men lite konstigt tycker jag allt att det är. (Och kommer folk fortsätta kalla tjugan för Selma, det undrar jag.)
I övrigt kan man lite snabbt konstatera att det främsta urvalskriteriet för gubbarna och tanterna verkar ha varit att de ska ha varit kulturpersonligheter. Intressant det också, med tanke på hur de politiska krafterna just nu snarare verkar vilja kväsa dagens kulturellt aktiva. Men de kanske har tänkt sig att 1900-talet är en guldålder och att vi inte behöver få fram några nya namn. Och visst finns det en del som klarar sig utmärkt, och som det ser ut nu och med resonemanget de verkar ha fört är det inte helt otroligt att just ovan nämnda Läckberg föreslås som sedeltant om 50 år. Så grattis Camilla, en strålande framtid går dig till mötes!
Kommentarer
Trackback
