Farfar var fin

Farfar var fin. Tjurig, argsint och full av svordomar emellanåt, men mestadels bara fin. När man var på besök stod man inom fem minuter med en dry martini i handen, oavsett tid på dagen. Det är väl inget som hindrar att man tar en fördrink bara för att klockan inte slagit elva? Inte om man ska laga mat iaf, då är det snarare en självklarhet. Om det var bråttom i köket och farmor och jag inte hade tid att slå oss ner i soffan blev det drink på ståendes fot. Då klunkade farfar i sig sin snabbt som attan så att han skulle kunna bjuda på nötter och annat snacks till mig och farmor.



Medan man hackade lök brukade han komma in med en bok i hand och läsa någon dikt han kommit på passade tillfället. Allt som oftast även direkt från minnet. Att ett poem inte var på svenska var inget hinder. Han kunde lika gärna läsa på engelska, franska, tyska, spanska eller italienska. Det han tyckte att man borde förstå ändå lät han vara och översatte bara sådant som inte var "uppenbart". Så jo, det har hänt att jag slagit upp alla möjliga gubbar hemma och kollat vad det var han läste egentligen.. Hans egna dikter var oftast lätta i tonen. Fina.

När man fyllde år höll han tal. Vackra, poetiska, välskrivna tal som talade om tillförsikt om framtiden och ens fördelar. Inte det senare till fullo när det gällde Daniel dock. Av någon anledning fick hans tal alltid en mörkare ton. Och då hade farmor ändå sett till att farfar tonat ner det. Det kanske blev för mycket vår och fint där i början av maj för att skriva över det på papper.




Han var otålig till naturen, hade alltid saker att göra. Det var filosoficirklar, naturvetarcirklar, simning, jympa på Gerdahallen, ut och handla, systemet. Medan han å ena sidan kunde sitta i timmar vid sitt skrivbord klarade han å den andra inte av att inte ge sig ut och göra ärenden. På somrarna i Skillinge åkte han in till Simrishamn flera gånger i veckan bara för att stadstån gjorde sig påmind.

När han hämtade en på dagis fick man åka där bak på cykeln, men inte berätta det för mamma och pappa. Han lagade pulvermos som av okänd anledning hade en grön biton en gång. Sista gången jag åkte bil med honom körde han vänster om en refug. Han var sällan hattlös, antingen en basker eller keps prydde hjässan. De senaste åren har han varit oumbärlig för farmor.



Han missade aldrig att ge en komplimang. Han var oerhört kärleksfull mot farmor. Han pussade en alltid på kinden som hälsning när man kom och på munnen när man gick. Han visste att han inte hade långt kvar och sade adjö.

Farfar var fin.



Kommentarer
Postat av: Alinah

Jag önskar jag hade träffat farfarn och det var väldigt fint skrivet T.

2011-04-27 @ 15:48:57
Postat av: Stella

Tänker på dig vännen. Kram! Och fint skrivet

2011-04-27 @ 15:59:56
Postat av: Krillan

Fina farfar.. Och fina Tessen skriver fina texten..

2011-04-27 @ 23:24:47

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0