Klippa sig för miljön
"Klipp dig och skaffa dig ett jobb" sägs allt som oftast till allehanda slashasar. I Japan är det ungefär likadant, men ändå inte. Där är grejen istället "Klipp dig och behåll ditt jobb". Där leker de nämligen du-är-anställd-av-oss-och-nu-är-det-klydd-i-ekonomin-igen-så-vi-bestämmer-allt-över-dig-inklusive-ditt-hår. Männen ska ha "en frisyr med längre hår mitt på huvudet, och kortare i nacken och på sidorna" och kvinnorna "en kort page med lugg som kan dras åt ena sidan". Allt för att spara mer energi genom kortare användning av hårtork och minskad vattenförbrukning. Precis. Funkar säkert skitbra. Tur inte jag bor där eftersom en kort page hade inneburit minst dubbel vatten förbrukning och åtminstone tiodubblad hårtorksanvändning och jag då hade blivit den onda miljöboven trots följt direktiv. Låt mig gissa att det är någon utan något som helst liv som kommit på initiativet.
Kräftskivor i lördagarna tre
Förrförra året hade Cissi och jag en stor kräftskiva i hennes gamla lägenhet. Tomas kan nog ha varit med på ett hörn också tror jag när jag tänker efter. Det kalaset återbetalades med noll inbjudningar förra året. Det är så olika sånt där har jag lärt mig. I år är populariteten bättre iaf.
Först bjöd Cissi in på kalas. Hon är ambitiös som få när hon bestämmer sig för något och kokade glatt ny lag och hällde över de frusna stackarna att dra till sig i. Fantastiskt! Så borde alla som inte köper färska göra egentligen! Mot slutet kände herrskapet en trappa ner, dvs jag och Jonas för den som missat den boendedetaljen, spriten lite väl gott och tog stegen hemåt istället för Debaser/Moriskan dit Cissi, Elias, Krill och Johannes begav sig. Ett oerhört klokt beslut i efterhand.
Nästa då i Lomma. Där skapade Britta dramatik timmarna innan det till antalet betydligt större kalaset än det veckan innan. Mamma skyddade lille Lennart som var på besök mot Britten som gick till anfall, vilket fick till konsekvens att mamma fick åka och uppsöka sjukvård för omplåstring och stelkrampsspruta. Shitty kissade under attacken. Jag vill också passa på att påpeka att när Lennart var på besök hos mig gick det alldeles utmärkt med mina katter. Mina snälla katter. Snällaste katter.
Här kombinerades cocktailparty med en klassisk kräftskiva. Inte så att man drack daiquiris eller old fashioned till kräftorna, det finns gränser, utan innan som mingel.
Och helgen dårå. Ut till Lödde var det som gällde då. André tog hand om småflickorna medan storflickorna gick på vinet. Som sig bör! Majs fick sig tilldelat att göra majonnäs innan jag kom och gjorde det med bravur. Det florerade något rykte om att den hade skurit sig något alldeles och försvunnit bort i slasken, men jag tror mer på hennes förklaring att hon pressat in den i findustuben.
Först bjöd Cissi in på kalas. Hon är ambitiös som få när hon bestämmer sig för något och kokade glatt ny lag och hällde över de frusna stackarna att dra till sig i. Fantastiskt! Så borde alla som inte köper färska göra egentligen! Mot slutet kände herrskapet en trappa ner, dvs jag och Jonas för den som missat den boendedetaljen, spriten lite väl gott och tog stegen hemåt istället för Debaser/Moriskan dit Cissi, Elias, Krill och Johannes begav sig. Ett oerhört klokt beslut i efterhand.
Nästa då i Lomma. Där skapade Britta dramatik timmarna innan det till antalet betydligt större kalaset än det veckan innan. Mamma skyddade lille Lennart som var på besök mot Britten som gick till anfall, vilket fick till konsekvens att mamma fick åka och uppsöka sjukvård för omplåstring och stelkrampsspruta. Shitty kissade under attacken. Jag vill också passa på att påpeka att när Lennart var på besök hos mig gick det alldeles utmärkt med mina katter. Mina snälla katter. Snällaste katter.
Här kombinerades cocktailparty med en klassisk kräftskiva. Inte så att man drack daiquiris eller old fashioned till kräftorna, det finns gränser, utan innan som mingel.
Och helgen dårå. Ut till Lödde var det som gällde då. André tog hand om småflickorna medan storflickorna gick på vinet. Som sig bör! Majs fick sig tilldelat att göra majonnäs innan jag kom och gjorde det med bravur. Det florerade något rykte om att den hade skurit sig något alldeles och försvunnit bort i slasken, men jag tror mer på hennes förklaring att hon pressat in den i findustuben.
Ingenting
Jag sitter på jobbet och gör ingenting. Dokumenten jag arbetar med ligger på servern och för andra dagen i rad, utan förvarning, kommer vi inte åt den. Idag finns nätet iaf. Förhoppningsvis hela dagen. Igår köpte jag en bok på lunchen så uttråkad jag var av att titta in i väggen när internet också var nere. Helt ok, har inte läst Kjell Westö tidigare. Kommer nog inte köpa fler av honom dock. Annars så vet jag inte. Något slags utgång med fröken Kerker och om Krill orkar hoppar kanske hon också på. Ja, nä, egentligen hade jag inget att säga. Ska läsa Sydsvenskan som jag hade med mig nu och sen lite frossande i HIF:s solklara utgång ur Europa League.
Kolla för övrigt gärna när Norling lite apropå ingenting komplimerar reportern efter Dinamo-matchen. Orkar inte lägga upp länken, för klyddigt, men den ligger här.
Kolla för övrigt gärna när Norling lite apropå ingenting komplimerar reportern efter Dinamo-matchen. Orkar inte lägga upp länken, för klyddigt, men den ligger här.
Fotbollen
Den dära fotbollen. Jag har alltid, eller åtminstone så länge jag kan minnas, varit bollrädd och visat upp en fantastisk förmåga att undvika att bli träffad av dem. Det visar på ett alldeles utmärkt bollsinne skulle jag säga! Trots min misstrogenhet mot bollar spelade jag fotboll hela mellanstadiet igenom. Nu var det kanske inte så att det var en sport jag gick in i med entusiasm, inte heller pga något intresse och därmed tryck på mig hemifrån. Istället var det mina kompisar som mer eller mindre tvingade mig och när jag väl hade gått med på att vara med en gång fanns ingen återvändo. Om inte jag var med var laget för litet och skulle förlora på walkover. Så jag ägnade helgerna åt att flytta mig från bollen match efter match. Som tur var var mina kompisar duktiga och såg till att vi vann serien gång efter annan. Det innebar glass efter varje match och en utflykt till Tosselilla på sommaren.
Nu finns däremot det där intresset som saknades då. Inte så att jag vill ut och rulla boll själv, även om jag nog skulle ge mig in i det med lite mer jävlar anamma nu än när jag var 10, men fotbollen har tagit en stor del av mitt liv i anspråk ändå. Att följa Mff är dock mer förknippat med ångest än glädje. Efter guldet förra året mest glädje och lättnad att få en paus. Den här säsongen med skadade spelare, ingen tränare i egentlig mening förrän Norling alldeles för sent kom in i bilden mest ångest. Undermåliga resultat, två matcher som fått brytas pga knallskott. Vad är grejen med dem förresten? De låter, man får ont i öronen, och alla önskar i stunden livet ur den som kastar.
Allsvenskan har som sagt inte varit något att hurra över alls hittills. Malmös bästa matcher är de som inte har fått spelas full tid. Istället har man mått dåligt mot Torshavn, även om det var ganska roligt att höra färöingarna på sitt låtsasspråk på webbradio, ingen annan sände ju bortamatchen. Rangers var årets positiva överraskning. Jag undrar om det var någon som verkligen på riktigt trodde att Malmö skulle ha en rimlig chans mot dem. Jag gjorde det inte iaf. Knäpp returmatch där också. Sen var det Milan och den lekstugan kunde man ju inte annat än tycka var underhållande. Och därefter totalmoset i Zagreb. Mff glömde den där lilla detaljen som de får betalt för - att spela. Istället for de omkring som yra höns med en räv i stjärtfjädrarna. Och Dusan som ändå skött sig förhållandevis väl under våren totalkollapsade, vilket säkert var anledningen till att han såg ut att fundera över var det fanns rep att hänga sig med igår efter returen. För returen var ju annars fantastisk! Först riktig kämpaglöd och sen när de var elva mot tio man var det som att proppen gick ur och de verkligen vågade ge kroaterna en match. Och så nära, så nära var det.
Vad som ändå gör att jag börjar tröttna på att gå på fotbollen är alla idioter, som dessvärre glatt påhejade av hålligången/capon Agron, hellre ger utlopp för sin idioti än bryr sig om vad som händer på plan. Att domaren sålt sig som en hora, att det är en hora på linjen eller att en spelare bara i största allmänhet är en fitta är något jag inte kan förlika mig med. Det är lätt åtgärdat med de män som står runt en, bara att säga till en gång så ber de om ursäkt och slutar. Men då talar vi om ett tiotal personer och i klacken står många tusen. Samma sak med alla hatsånger. Man säger att man vill undvika våld, förstörelse och huliganism. Börja då med att rensa i ramsorna och sångerna - så länge hatet är accepterat där accepterar man också att det accelererar.
Sen kan man fråga sig varför alla puckon som ropar ut att de runkar till fotbollskväll inte istället för att vara på matchen letar reda på en tjej eller kille att ligga med. Patetiska jäklar.
Nu finns däremot det där intresset som saknades då. Inte så att jag vill ut och rulla boll själv, även om jag nog skulle ge mig in i det med lite mer jävlar anamma nu än när jag var 10, men fotbollen har tagit en stor del av mitt liv i anspråk ändå. Att följa Mff är dock mer förknippat med ångest än glädje. Efter guldet förra året mest glädje och lättnad att få en paus. Den här säsongen med skadade spelare, ingen tränare i egentlig mening förrän Norling alldeles för sent kom in i bilden mest ångest. Undermåliga resultat, två matcher som fått brytas pga knallskott. Vad är grejen med dem förresten? De låter, man får ont i öronen, och alla önskar i stunden livet ur den som kastar.
Allsvenskan har som sagt inte varit något att hurra över alls hittills. Malmös bästa matcher är de som inte har fått spelas full tid. Istället har man mått dåligt mot Torshavn, även om det var ganska roligt att höra färöingarna på sitt låtsasspråk på webbradio, ingen annan sände ju bortamatchen. Rangers var årets positiva överraskning. Jag undrar om det var någon som verkligen på riktigt trodde att Malmö skulle ha en rimlig chans mot dem. Jag gjorde det inte iaf. Knäpp returmatch där också. Sen var det Milan och den lekstugan kunde man ju inte annat än tycka var underhållande. Och därefter totalmoset i Zagreb. Mff glömde den där lilla detaljen som de får betalt för - att spela. Istället for de omkring som yra höns med en räv i stjärtfjädrarna. Och Dusan som ändå skött sig förhållandevis väl under våren totalkollapsade, vilket säkert var anledningen till att han såg ut att fundera över var det fanns rep att hänga sig med igår efter returen. För returen var ju annars fantastisk! Först riktig kämpaglöd och sen när de var elva mot tio man var det som att proppen gick ur och de verkligen vågade ge kroaterna en match. Och så nära, så nära var det.
Vad som ändå gör att jag börjar tröttna på att gå på fotbollen är alla idioter, som dessvärre glatt påhejade av hålligången/capon Agron, hellre ger utlopp för sin idioti än bryr sig om vad som händer på plan. Att domaren sålt sig som en hora, att det är en hora på linjen eller att en spelare bara i största allmänhet är en fitta är något jag inte kan förlika mig med. Det är lätt åtgärdat med de män som står runt en, bara att säga till en gång så ber de om ursäkt och slutar. Men då talar vi om ett tiotal personer och i klacken står många tusen. Samma sak med alla hatsånger. Man säger att man vill undvika våld, förstörelse och huliganism. Börja då med att rensa i ramsorna och sångerna - så länge hatet är accepterat där accepterar man också att det accelererar.
Sen kan man fråga sig varför alla puckon som ropar ut att de runkar till fotbollskväll inte istället för att vara på matchen letar reda på en tjej eller kille att ligga med. Patetiska jäklar.
När man blir rädd
Jag läser att åtalet mot Strauss-Kahn är nerlagt. Jag hör att det är så på grund av kvinnans bristande trovärdighet. Jag hör att en av anledningarna till detta är att hon inte varit helt sanningsenlig i sin ansökan om uppehållstillstånd. Jag förstår att kvinnor som en gång ljugit för att rädda sig själva är rättslösa. Jag förstår att vita män i ledande positioner är viktigare än städerskor. Jag undrar vad det är för fel på världen.
Min sjuka bil
En dag i Nice, nej i Cannes var jag faktiskt, tog min bok La Délicatesse plötsligt slut där jag låg på stranden. Trist tyckte jag som inte hade med mig någon mer bok för dagen. Dessutom en väldigt bra bok. Rekommenderas. Såg nu också att den kommer som film nästa år med Audrey Tautou i huvudrollen. Nu vet jag inte vad jag tycker om just den detaljen eftersom jag inte brukar vara så förtjust i henne eftersom det ofta av oklar anledning måste vara så puttinuttigt så fort hon kommer upp i rutan.
Iaf. Jag låg på stranden och min bok var slut så jag plockade fram el telefono och skulle lyssna på musik istället. Såg då att jag hade ett missat samtal från Jonas, vilket jag dock inte lade så stor vikt vid utan antog att han gjort en felringning. Mitt när jag lyssnade på Maggio eller vad det kan ha varit fick jag dock ett mess där han ville att jag skulle ringa upp. Aldrig en bra grej.
Jag hade som den goda människa jag är lånat ut min lille bil till honom medan jag var borta. Redan andra dagen visade han sig då ha missbrukat mitt förtroende skulle man kunna hävda om man vill, men det är inte säkert att det är riktigt korrekt dock. Iaf hade fläktremmen gått paj och bilen var lite förlamad skulle man kunna säga, gravt funktionshindrad åtminstone. Han tog dock sitt ansvar och kallade in bror sin och bogserade min stackars bil till bilsjukhuset. Och sen kostade det en massa pengar eftersom vattenpumpen också slagit bakut och egentligen var själva orsaken till haveriet. Där redde bilmarodören Jonas dock upp situationen och såg till att jag fick det på goodwill pga fabrikationsfel så jag klarade mig undan med strax under 2000 för sjukhusvistelsen. Mycket billigare än när miseknisarna ska in för minsta lilla service som inte bara är en spruta. Vaccinationer är iofs väldigt dyra historier efter min erfarenhet och något jag därför slutat med. Katterna blir bara smittade av annat i väntrummet och sen får man lägga in dem och då är det tusentals kronor per dygn. De är friska nu iaf. Eller inte Nymfen så klart, men hon mår bra. Och det gör bilen med så slutet gott, allting gott.
Ja, nä människan i bakgrunden vet jag inte vem det är. Hon får vara med ändå.
Iaf. Jag låg på stranden och min bok var slut så jag plockade fram el telefono och skulle lyssna på musik istället. Såg då att jag hade ett missat samtal från Jonas, vilket jag dock inte lade så stor vikt vid utan antog att han gjort en felringning. Mitt när jag lyssnade på Maggio eller vad det kan ha varit fick jag dock ett mess där han ville att jag skulle ringa upp. Aldrig en bra grej.
Jag hade som den goda människa jag är lånat ut min lille bil till honom medan jag var borta. Redan andra dagen visade han sig då ha missbrukat mitt förtroende skulle man kunna hävda om man vill, men det är inte säkert att det är riktigt korrekt dock. Iaf hade fläktremmen gått paj och bilen var lite förlamad skulle man kunna säga, gravt funktionshindrad åtminstone. Han tog dock sitt ansvar och kallade in bror sin och bogserade min stackars bil till bilsjukhuset. Och sen kostade det en massa pengar eftersom vattenpumpen också slagit bakut och egentligen var själva orsaken till haveriet. Där redde bilmarodören Jonas dock upp situationen och såg till att jag fick det på goodwill pga fabrikationsfel så jag klarade mig undan med strax under 2000 för sjukhusvistelsen. Mycket billigare än när miseknisarna ska in för minsta lilla service som inte bara är en spruta. Vaccinationer är iofs väldigt dyra historier efter min erfarenhet och något jag därför slutat med. Katterna blir bara smittade av annat i väntrummet och sen får man lägga in dem och då är det tusentals kronor per dygn. De är friska nu iaf. Eller inte Nymfen så klart, men hon mår bra. Och det gör bilen med så slutet gott, allting gott.
Ja, nä människan i bakgrunden vet jag inte vem det är. Hon får vara med ändå.
Nice: Sol igen
Annars da? Jo, men det ar bra. Blir latt sa nar man lever sa har med de storsta problemen varande var man ska ata och vilken strand man ska uppsoka. Lisa borjar friskna till, igar vagade hon sig tom pa att bada lite; om an med varldens silikonoronpropp tackandes hela orat. Idag kanske hon fixar en riktig utgang ocksa, vi far se, men jag tror det. Om inte annat sa for att en Brysselkompis som ar har nu inte kommer att acceptera annat. Jag ar alltsa en snall manniska. Star inte med knuten nave nar jag tycker att hon ar langsam, sa som det kan handa att jag har gjort mot Jonas nar han inte fatt tandkram pa tandborsten fort nog om morgonen.
Igar sag vi ett lysande exempel pa folk som inte borde ha barn. Faniljen dum-i-huvet satt ett par bord fran oss pa restaurangen. Sonen dum-i-huvet sprang runt runt med en hund i koppel och valte nastan de tva servitorerna tva ganger. Smart att snurra in folk med mat och vin i koppel. Intelligent skulle man kunna saga. Han kommer sakert att ga pa universitet en dag. Sakert. Nu var det ju kypare dum-i-huvet ocksa sa de sa inte till helller. Nar ungen hade fallt till honom sa att mina bestick till sniglarna flugit ner pa marken och hunden luktat och kanske slickat, sag inte helt, pa dem tyckte kyparen att han var duktig. Detta eftersom han samlade upp besticken och gav honom. Sen fick jag samma bestick till min mat. Jag anvande dem inte. Kalla mig tonn om ni vill. Det ar ok. Ar jag garna i det fallet.
For ovrigt, vad ar det som hander i England? Kollar snabbt Sydsvenskan och det brinner och kravallas. Vad har hant? Detta ar inget man med basta vilja kan pasta bevakas av Nice Matin.
Nice: Na men det ar inte overskattat
Hittills har vi lyckats
- undvika att folja med okanda man till Monaco - bra.
- dricka for mycket vin - bra och i Lisas klena sjuklingsfall daligt.
- inte tala alltfor nedlatande om folk som glomt kla pa sig, verkar vara en folksjukdom varlden over, inte bara pa Johans fodelsedagskalas - bra; vi ar godare manniskor an man kan tro.
- fa forklarat for oss att "after I've serviced the other customers I'll deal with your shit". Inte latt att fa folk att forsta att den dar detaljen att vi inte ar lesbiska faktiskt innabar att vi foredrar egna tacken, i synnerhet som froken oron- och bihaleinflammation inte kanns som fraschaste bruden i stan hela tiden - inte lika bra, mer valdigt osympatiskt.
- inte branna oss - bra.
Nu ska vi till stranden.
Nice, Lisa sjuk
Jag har visst hamnat i Nice. Tangentborden pa hotellet ar franska och i likhet med fransman ar ocksa dessa smatt hopplosa. Det har med att hitta punkt pa annat stalle an bland siffrorna har jag gett upp. Lisa ar sjuk och sover och jag har en plan om att ge mig ut pa jakt efter kaffe. Ska nog ga bra, kan alltid fraga inne pa sexklubbarna om jag kommer fel.
Annars var oddsen emot Lisa redan fran borjan. Nar vi skulle genom sakerhetskontrollen nekades hon forst eftersom hon enligt deras uppgifter redan hade passerat. "Om det star att hon har gatt igenom har hon det."Vi lovade att vi inte hade varit inne och till slut blev aven Lisa genomslappt. Troligtvis mindre pga diplomatisk formaga som for att de precis slappt igenom en kvinna med burka med knappt uppskarning for ogonen. De hade val fullt upp att terroriststampla henne. Sen akte lisa pa random check och fick glatt genomganget allt sitt snorpapper, mediciner och annat hon slapat med sig. Gick ocksa.
Vi kom fram iaf och nu ar jag en snall kompis som later henne sova. Kaffe nasta.
Annars var oddsen emot Lisa redan fran borjan. Nar vi skulle genom sakerhetskontrollen nekades hon forst eftersom hon enligt deras uppgifter redan hade passerat. "Om det star att hon har gatt igenom har hon det."Vi lovade att vi inte hade varit inne och till slut blev aven Lisa genomslappt. Troligtvis mindre pga diplomatisk formaga som for att de precis slappt igenom en kvinna med burka med knappt uppskarning for ogonen. De hade val fullt upp att terroriststampla henne. Sen akte lisa pa random check och fick glatt genomganget allt sitt snorpapper, mediciner och annat hon slapat med sig. Gick ocksa.
Vi kom fram iaf och nu ar jag en snall kompis som later henne sova. Kaffe nasta.
