Småflicksjul och nästanbrand

Det var ändå ett ganskt julfirande i år. Inte en miljon olika platser. Vi nöjde oss som sagt med Riseberga och Lomma på julafton och sen blev det middag hos fadren på annandagen.


Bella visade stolt upp deras kanin Sagge.

Innan köpet av kaninskrället fick jag frågor av typen:

- Du har ju haft kanin?
- Ja.
- Tyckte du att det var roligt?
- Nej.
- Varför?
- För att kaniner nog är världens tråkigaste djur.
- Men sluuuuta. Om vår kanin får ungar, vill du ha en då?
- Nej, jag har ingen orm.

Sedan var det tal om de äckliga vandrande pinnarna flickorna har:

- Vill du ha en vandrande pinne? Det är jättemånga ägg så du kan få.
- Nej, jag har ingen fågel.

Sagge var i alla fall söt och gosig i pälsen. Sen kan flickorna och deras föräldrar tjaddra hur mycket de vill om hur social han är och hur speciell rasen är och blablablabla. Jag vidhåller. Kaniner är kanske världens tråkigaste djur.


Farmor var lite trött, men fin.


Lovisa drog på sig pappas mer-eller-mindre-skämt-glasögon och visade sitt sanna jag.


Flickornas mamma.

Annars räddade jag julen i Hjärup skulle man kunna säga. Kanske inte bara julen, utan köket också. Med assistans av Jonas. Ni som någon gång under månaden runt jul slår på ett nyhetsprogram på tv:n, sätter igång radion, öppnar tidningen eller surfar runt på dator, platta eller mobil känner till det här med ljus och eld och att de innebär brandfara. Det är troligtvis inget nytt alltså. Inte för mig heller. Dock var jag lite mer uppmärksam än det övriga sällskapet hos pappa och såg hur deras änglaspel(?) tände fyr på ett smörpaket så att lågorna slog ut över bordet i köket. Så jag ropade till, Jonas flög upp och sen jag också ut i köket och släckte. Lite rejäl vädring och ett bregott som inte längre var på topp senare så var det ingen fara längre. Tur att jag såg dock, annars hade det kunnat gå värre. Jag utser mig själv till julens hjälte iaf. Med Jonas på andra plats.



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0