Mästerliga matprogram

Jag är en absolut sucker för matprogram. Det är det enda jag ser på i princip, såvida jag inte har sällskap att slötitta på lyxfällan och dylikt med. Favoriten som för så många andra just nu är Masterchef. Jag har följt säsong efter säsong av det brittiska originalet. Där har aldrig den jag hållit på vunnit tror jag, inte säker dock, det är inte riktigt det där lära-känna-personerna-upplägget som gör att man får en riktig favorit. Dock var det en tjej, Emily tror jag hon hette för ett par år sen som jag verkligen ville skulle vinna. Hon gjorde knäppa, roliga, utmanande saker. Hon förlorade till slut finalen i förmån för en man. Det brukar vara så när det är Gregg och John som dömer.

Den australiensiska (australiska om man vill vara modernare än jag) versionen är toppen. Absolut toppen! Där lär man sig saker hela tiden. Idag när jag såg klart på avsnittet Sparbanken "vi är dumma i huvudet" Öresund skrev jag till och med ner receptet på en paj. Om jag någon gång orkar göra ansträngningen att mala mandelmjöl (har ingen kvarn så det kan bli lite tidsödande) ska jag laga den. Även här är det manlig dominans bland domarna. Första säsongen hade en kvinna som kom in och var snygg och typ gav instruktioner ibland. Hon finns inte i den andra. Däremot har de Donna Hayes som extradomare vid cook-offs mot kändiskockar. Lite kass ändå.

När jag såg att USA hade hakat på laddade jag hem den också. Här var det Ramsay, den där jättetjockisen med färgglada glasögon och en snubbe till som dömde på klassiskt Gordonmanér. Det var alltså skrik och bråk och konflikter mellan deltagare. Inget som man lärde sig något på och ingen deltagare man fick sympati för. Tråkigt.

Så när jag först såg att det skulle komma till Sverige tänkte jag fantastiskt och såg fram emot att se det. Dock hade jag onda aningar redan innan premiären efter som jag i december läst Lisa Förare Winbladhs utlåtande om maten: "jag rullade hatt igår när jag var gäst på en middag anordnad av svenska Masterchef. Jag har stora förhoppningar på det programmet men maten vi serverades var så chockerande usel att vi var tvungna att dränka våra sorger i baren". Klassen på kockarna verkade alltså sådär. Första avsnittet höll jag på att dö av tristess. Idolförfarande alltihop, sjukt tråkigt. Särskilt som folk verkade gå vidare på att ha en "skön personlighet" och annat irrelevant tjafs snarare än maten. Sen har jag försökt se något avsnitt på play, men det är inte en funktion som tv4 prioriterar uppenbarligen så det har gått sådär.

Att de använt exakt samma utmaningar som i det australiensiska och till och med använder samma, rakt översatta, formuleringar... Och samma skojsiga tjejen-tappar-tomater i bilderna till vinjetten. De verkar tro att det är lugnt eftersom de tagit det från andra säsongen och den inte sänts i Sverige än. Fel. Nej, det får räcka med att ses som bakfylletv på söndagar eller på ordinarie sändningstid på onsdagar så man kan spela lite spindelharpa när domarna försöker leka Ramsays allihop.



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0