Nyårslöftet betas av
Jag glömde en bok i mitt nyårslöfte påpekade Lisa för mig. Sista kulan sparar jag åt grannen av Fausta Marianovic ligger ju också där mellan Lévy och Paasilinna. Den lånade jag av just Lisa i somras när vi slappade i Grekland. 40 sidor kvar något när jag åkte därifrån och lika många är fortfarande olästa. Ämnet är intressant, men romanen brister i litterär kvalitet i mitt tycke. Berättelsen är för linjär och språket funkar inte. Det är svårt att sätta fingret på vad det var jag saknade så pass att jag helt glömt boken sen jag kom hem för snart ett halvår sen. Jag tror att det är distansen, att berättaren lägger sig alltför nära jaget och därmed grumlar perspektivet. Det blir bitvis för emotionellt och för berättelsen ovidkommande detaljer får alltför stort fokus. Jag minns boken som att språket var en blandning av överblommighet och karghet och att dessa tu inte lyckades sammanflätas. Får väl se vad jag tycker när jag tar tag i den igen.
Mäktig tussilago kan för övrigt prickas av från listan. Jag rekommenderar den. Inte om man vill ha en traditionell roman, men om man vill ha en inblick i samhällskroppen med avseende på bland annat feminism, politik, förväntningar, familjerelationer genom en man som går bananas på en middag och sen sitter på psyket och pratar med sin psykiatriker. Hoppig, virrig, bizarr - bra.
Mäktig tussilago kan för övrigt prickas av från listan. Jag rekommenderar den. Inte om man vill ha en traditionell roman, men om man vill ha en inblick i samhällskroppen med avseende på bland annat feminism, politik, förväntningar, familjerelationer genom en man som går bananas på en middag och sen sitter på psyket och pratar med sin psykiatriker. Hoppig, virrig, bizarr - bra.
Kommentarer
Trackback
