Nymfen gästbloggar: Asså hallå
Jag bara säger. Här är man den bästa katten man kan vara. Man uppmärksammar sina människor mest hela dagen. Gosar, pratar med dem, håller sig snygg. Och vad får man för det? Får man kärlek tillbaka? Får man det? Jag bara undrar. Först drar hon iväg till Stockholm för att hänga med en hund. En hund! Hur tänker hon? Helt galet. En hund hellre än mig, helt fel tänkt. Får man hålla till godo med Fed en hel helg. Alldeles ensam. Den där andra människan som aldrig vill ha en i knät kom visserligen förbi och fyllde på med mat och vatten, men mysandet var det sämre med. Och då påtalade jag ändå saken för henne. Allergisk eller nåt sånt töntade hon om. Varför skulle hon vara det? Jag har aldrig hört talas om någon katt som är allergisk för människor så varför skulle människor då vara det för katter?
Jag minns en gång. Det är längesen nu, flera år. Fedden fanns inte. Hon människan, "allergikern", hon tittade till mig med mat och vatten i min gamla lägenhet när jag kört iväg mina människor någonstans. Det är inte helt kul alltid att ha såna hängande omkring sig så jag bad om ett par dagars privatliv helt enkelt. Och det var ju trevligt och så, men lite långtråkigt efter ett tag. Så kom Allergitanten och hälsade på. trevligt. Ännu trevligare när hon tog med mig in till sig där hon hade en dam på besök. Jag fick gos i soffan hela kvällen medan de drack vin. När de inte tittade utan smygrökte på balkongen försåg jag mig också ur glasen. Trött nästa morgon var jag, men det var det värt. Så är det inte nuförtiden när hon hälsar på. Då är det mest en massa trams om hur fin jag är (som om jag inte visste det redan liksom) och sen ändå inget klapp. Kass.
För att återgå. Först sticker min människa till en hund och nu när man trodde det var lite lugnt och trevligt hemma igen. Ja, då slänger hon in en i husvagnen och kör ut en till landet och monsterkatten. Britta heter hon och ser ut som om hin (jag tänkte skriva hon, men ni vet när man tänker på någon som hin håle är det lätt att det blir fel, freudianskt feltramp som man säger) har legat under en soffa och riktigt vältrat sig i dammtussarna, så grå är hon. Hon är inte trevlig. Jagar runt som en osalig ande och ska hela tiden hålla koll på var jag och Fedden är och vad vi gör. Sjukt störig. Ibland fräser hon åt en utan anledning också. Jag ahr ju berättat om vilken skitunge Fedden är, men Britta är på en helt annan nivå. Mer som Måns i Pelle Svanslös. Jag är Maja Gräddnos. Fedden vet jag inte riktigt, längesen jag läste de böckerna, men hon är väl någon bifigur ingen riktigt bryr sig om.
Här ser ni när Britta försöker hindra Fedden från att gå uppför trappan. Hon lyckades inte så bra kan jag berätta. Ha!
Kommentarer
Trackback
