Patetiken frodas i Stockholm
Jonas och jag blev utnämnda till gudmänniskor (av mig visserligen, men ändå) till Lennart och tog vårt ansvar på allvar och åkte upp för att hälsa på honom hans första helg i Stockholm. Vis av erfarenheten, har ju ändå åkt en hel del med Skånetrafiken, slutade jag en timme tidigare och åkte till storstan i väntan på tåget. Hässleholm är säkert trevligt om man har som högsta mål i livet att en dag få gå i pension efter 45 års slit på ICA och trivs på kinakrogen på lördagkvällen. Vad jag mest funderade över där, förutom hur jag skulle gömma mig för regnet, var hur folk skulle komma av det ankommande tåget och om de hade fått veta i förväg att gummistövlar var behövliga för leran.
På tåget väntade Jonas. Trevligt. Jag hade med mig det finaste Hässleholm hade att erbjuda - mackor från Subway. Till hade vi vatten och chips. Chipsen bestämde jag ganska snart var bara mina. Mina tågvana numera trogen sov jag en timme på vägen upp. Bättre i någons knä än mot en fönsterruta som vanligtvis är fallet.
När vi kom till Brommaplan (X2000 kom trot eller ej fram en kvart för tidigt) visade Lennart sin uppskattning för att vi kommit så snart och mötte upp oss vid tunnelbanan.
Jag och Jonas parkerade oss i soffan/sängen med Lenne mellan oss och ett ständigt påfyllt glas rödvin i handen. Trevligt. Planen om puben var död sen länge när boxen var tom.
På lördagmorgonen vaknade jag i vanlig ordning alldeles för tidigt. En dålig vana. Det hjälpte kanske inte att sova på minimal yta heller. Snäll som jag är hämtade jag över Lennart till mig och lekte med honom i sängen. Jonas kanske inte uppskattade det lika mycket som jag, men så kan det vara ibland. Allt är inte rättvist. Och Lennart var glad. Och Shitty och Sven.
Jag fick ett sms från Lennart via Shitty om att han önskade sig Mff-prylar. Det var inte det lättaste, men en fin tröja som funkar bra både på kroppen och att leka med i rätt färger hittade jag. Populärt hos Lenne!
Så skulle vi inåt stan, men fastnade på Kristineberg och minigolf. Svenne och Jonas var usla förlorare som vägrade tillmäta mig och Shitty vinsten trots att vi på var sitt sätt vunnit matchen stort. Jag genom att plocka flest poäng och Shitty genom att göra flest hole in ones. Sjukt dåliga förlorare var de. Nästan så man blev irriterad.
Lennart var inte jätteintresserad. Sven var mest intresserad av Jonas rumpa tror jag.
Det var varmt så Lennart fick vatten och vi öl.
Svenne åkte vidare in till stan för att jobba medan vi stannade kvar med Lennart i solen och de kvarvarande herrarna i sällskapet badade.
Lenne var inte coolaste katten i stan, men så är ju inte hundar lika tuffa som katter heller. Han pep och viftade med armarna båda gångerna han blötte pälsen. Skärpning säger jag.
På kvällen hinkades en ny box och Jonas visade upp en synnerligen dålig sida - att inte göra som vi andra sade. Mycket dålig sida. Det blev dålig stämning och vi förlorade mot spelet. Jag säger bara en sak: Essen. Hur kan man bygga en forskningsstation i Essen när alla outbreaks är typ i Bagdad. Hallå.
Han såg nöjd ut ändå.
Jag och Lennart hade det fint innan Svenne började visa dålig stil.
Det var liksom så att Sven blev lite full. Inte som kvällen innan när han efter boxen började kolka i sig armagnac framåt morgontimmarna, men ändå. Han fick lite motoriska problem. Och en del som har mer med förnuft att göra. Det var nämligen så att han kom åt helt fel musik på sin ifån. Jag tänkte att jag skulle hjälpa honom att byta så att vi inte behövde lyssna på mer skräp från solnatattarna, men när jag sträckte min frökenhand mot telefonen fick Svens kropp helt felstyr och slog ut sitt vinglas rakt över mig och min ljusa topp. Och min ifån, men kläderna var viktigare i min värld. Kass Svenne. Kass.
På tåget väntade Jonas. Trevligt. Jag hade med mig det finaste Hässleholm hade att erbjuda - mackor från Subway. Till hade vi vatten och chips. Chipsen bestämde jag ganska snart var bara mina. Mina tågvana numera trogen sov jag en timme på vägen upp. Bättre i någons knä än mot en fönsterruta som vanligtvis är fallet.
När vi kom till Brommaplan (X2000 kom trot eller ej fram en kvart för tidigt) visade Lennart sin uppskattning för att vi kommit så snart och mötte upp oss vid tunnelbanan.
Jag och Jonas parkerade oss i soffan/sängen med Lenne mellan oss och ett ständigt påfyllt glas rödvin i handen. Trevligt. Planen om puben var död sen länge när boxen var tom.
På lördagmorgonen vaknade jag i vanlig ordning alldeles för tidigt. En dålig vana. Det hjälpte kanske inte att sova på minimal yta heller. Snäll som jag är hämtade jag över Lennart till mig och lekte med honom i sängen. Jonas kanske inte uppskattade det lika mycket som jag, men så kan det vara ibland. Allt är inte rättvist. Och Lennart var glad. Och Shitty och Sven.
Jag fick ett sms från Lennart via Shitty om att han önskade sig Mff-prylar. Det var inte det lättaste, men en fin tröja som funkar bra både på kroppen och att leka med i rätt färger hittade jag. Populärt hos Lenne!
Så skulle vi inåt stan, men fastnade på Kristineberg och minigolf. Svenne och Jonas var usla förlorare som vägrade tillmäta mig och Shitty vinsten trots att vi på var sitt sätt vunnit matchen stort. Jag genom att plocka flest poäng och Shitty genom att göra flest hole in ones. Sjukt dåliga förlorare var de. Nästan så man blev irriterad.
Lennart var inte jätteintresserad. Sven var mest intresserad av Jonas rumpa tror jag.
Det var varmt så Lennart fick vatten och vi öl.
Svenne åkte vidare in till stan för att jobba medan vi stannade kvar med Lennart i solen och de kvarvarande herrarna i sällskapet badade.
Lenne var inte coolaste katten i stan, men så är ju inte hundar lika tuffa som katter heller. Han pep och viftade med armarna båda gångerna han blötte pälsen. Skärpning säger jag.
På kvällen hinkades en ny box och Jonas visade upp en synnerligen dålig sida - att inte göra som vi andra sade. Mycket dålig sida. Det blev dålig stämning och vi förlorade mot spelet. Jag säger bara en sak: Essen. Hur kan man bygga en forskningsstation i Essen när alla outbreaks är typ i Bagdad. Hallå.
Han såg nöjd ut ändå.
Jag och Lennart hade det fint innan Svenne började visa dålig stil.
Det var liksom så att Sven blev lite full. Inte som kvällen innan när han efter boxen började kolka i sig armagnac framåt morgontimmarna, men ändå. Han fick lite motoriska problem. Och en del som har mer med förnuft att göra. Det var nämligen så att han kom åt helt fel musik på sin ifån. Jag tänkte att jag skulle hjälpa honom att byta så att vi inte behövde lyssna på mer skräp från solnatattarna, men när jag sträckte min frökenhand mot telefonen fick Svens kropp helt felstyr och slog ut sitt vinglas rakt över mig och min ljusa topp. Och min ifån, men kläderna var viktigare i min värld. Kass Svenne. Kass.
Kommentarer
Trackback
