Mitt kontor igen

Jag har fått förslag på vad jag ska göra med min balkong på jobbet. Cissi var snabb att föreslå det som min privata rökruta, vilket Stella var helt för. Ett utmärkt tillfälle att börja röka. När man jobbar har man ju råd också. Ninni har däremot uppvisat stor tveksamhet till den planen. Som tur är kommer hon med egna förslag: "att djupandas på när du blir frustrerad, alternativt frysa på när det är kallt, och inte att förglömma att lagra kyld öl till aw". Också bra förslag. Får fundera på saken.






Gibson bor granne med mig.



Kära Skånetrafiken

Åh Skånetrafiken. Skånetrafiken, det är du och jag. Vi är varandras förtrogna, varandras kompanjoner, varandras ljus i mörkret. Jag blir lika imponerad varje morgon. Där vid sex, kvart över sex finns det inte att vara sen. Jag är i tid, dina bussar är i tid. Vi kan det här. Jag upphör aldrig att förvånas över din punktlighet. Och bussarna, de är tysta, rena och låter inte påskina kaoset som med säkerhet kommer att infinna sig en timme eller två senare. Nej, det är lugnet före stormen och vi har det fint.

Så kommer vi till centralen och Burger King har inte börjat sprida sin frityrdoft än. Pocketshop är stängd, men det gör inget. Jag har än så länge inte glömt att ta med mig bok att läsa. Förra veckan var det Baby Jane av Sofi Oksanen och Juliet Naked av Nick Hornby. Jag rekommenderar ingendera. Kön på Pressbyrån sträcker sig från kassan till kaffemaskinerna och varje morgon undrar jag varför de inte öppnar en kassa till och varje morgon väljer jag bort att köpa mig en kopp. Jag gillar inte att vänta nämligen.

Annars gillar jag den nya vänthallen, även om jag undrar över bristen på bankomater och varför biljettautomaterna är så få. Nu har jag visserligen månadskort, men jag tänker på de andra resenärerna. Sån är jag ser du, en sån som kan tänka utanför mig själv.

Perrong 3a, det är min perrong. Den ligger under marken. Jag slås alltid av hur mycket kallare det är där, men jag har tjock jacka och handskar så det är som det ska, bara det går som det ska. Och det gör det ju. Eller ja. Allt är väl relativt antar jag. Tre av sex avgångar hittills har dina tåg, Skånetrafiken, varit i tid eller i alla fall inte mer än ett par minuter sena. Det är väl där någonstans ditt mål ligger? På 50 %?

Nej, jag har ju bok med mig så jag håller mig sysselsatt. Vis av erfarenheten som det heter. Jag har inga problem med att stiga upp halv sex på morgonen (idag var det halv fem till och med om man tänker i vintertidstermer) för att ändå bli en halvtimme sen till jobbet.  Två timmar pendling enkel är väl inget tänker du. En del av dina busschaufförer och kanske lokförare kör så långt i sträck under sina turer från start- till slutstation. Skillnaden är att de får betalt medan jag får jobba över.

Det är så olika det där med tidsbegreppet. För mig betyder den där halvtimmen mycket, för dig mindre. Det är så det är. Man tycker olika. Ser fram emot att åka med dig imorgon också, men försök att släppa iväg mitt tåg i tid så blir jag så mycket gladare.





Mitt rum

Jag har ett alldeles väldans för stort rum på jobbet. Tex har jag tillhörande balkong, vilken jag dock inte har nyckel till. Ska se vad jag kan göra åt saken.


Naturligtvis har jag en soffa.



Vår

Det är vår när man dricker pastis hos Lisa.





När det blir lite konstigt

Jag fick en marknadsundersökning om dagstidningar skickad till mig på mailen. Jag är väldigt duktig när jag får sånt och fyller alltid i så gott jag kan och så även denna gång. Här kände jag dock att det blev lite hittepå. En räcka frågor handlade om en Köpenhamnsbilaga som följde med tidningen i lördags. Redan på frågan om jag lade märke till att den kom blir det lite besvärligt. Jag är inte säker på om jag såg den eller bara slängde bort den utan att kolla. Däremot vet jag att den var med eftersom jag satte ihop den och skickade till tryckeriet i fredags så jag svarar ja.

I och med det förväntas jag ha läst den och ha åsikter. Spontant är jag positivt inställd eftersom den höll mig sysselsatt en stund när jag vanligtvis har haft det ganska långsamt och väntat på att kunna börja jobba med söndags- och måndagstidningen. Men innehållet vet jag inte. Det var inte som att jag läste vad som stod. Det hade jag bättre saker för mig än. Svaren lägger jag som mellanintresserad/ointresserad.

Den grafiska utformningen är också en sån sak jag fastnar på. Den ser ju ut som den ska för att vara den typen av bilaga. Däremot vet jag inte om jag kan svara det eftersom jag fortfarande när jag tänker på det blir lite irriterad över att pdf:erna var i fel format och jag var tvungen att småfixa en hel del för att få in dem rätt på sidorna. Så det blir det där mellansvaret igen.

Frågorna om Köpenhamn som stad funkar betydligt bättre. Överlag positiva ord. Nu har jag ätit upp mina chips så där får min rapportering om den oerhört rafflande marknadsunersökningen ta slut så jag kan laga lite mat istället.



Knark till farfar

Jag var hos farmor och farfar idag. Hon ringde igår och visste inte hur det skullle gå eftersom hon skulle till sjukhuset på eftermiddagen och var osäker på hur lång tid det skulle ta. Jag sade att jag kunde komma lite senare istället. Inte så svårt att lösa. Hennes doktor på vårdcentralen hade skickat vidare henne till hematologen för vidare provtagning varpå farmor hade stressat upp sig och blivit övertygad om att hon hade akut leukemi och skulle dö inom tre månader. När hon nu var på återbesök visade det sig att så inte var fallet. Essentiell trombocytos hade hon. Mycket bättre än leukemi att ha för många blodplättar. Av broschyren hon fått att döma lät det inte så farligt om man tog medicin iaf.

Farmor var ovanligt pigg och dansade omkring flera gånger under kvällen. Farfar betydligt tröttare. Konstant trötthet. Jag föreslog att han skulle tjacka lite amfetamin. Farmor var mer inne på hasch först. Jag förklarade att det knappast skulle göra honom piggare. Kokain kanske sade jag. Farmors nästa var morfin. Också ett dåligt förslag. Hon har inte så bra koll på knarket hon. Syra tipsade jag om då. Farmor visste inte riktigt vad det var och föreslog att han skulle tugga kat. Då blandade farfar sig i diskussionen och tyckte att han skulle åka till Malmö och hämta en av mina katter att tugga på. Jag tyckte det lät bra.



Jodbrist på apoteken

Jag läser att jodet är slutsålt på apoteken runtom i landet. Hallå. Hur tänker folk egentligen? Inte alls? Japan ligger så långt bort man bara kan komma i princip så risken för farliga radioaktiva partiklar att hamna här måste rimligen vara mindre än att man sätter en skiva stjärnfrukt i halsen och kvävs till döds. Inte så farligt alltså.

Så tänker jag vidare. Köper de jod för att de är rädda för att våra kärnkraftverk ska vara osäkra? Mer förståeligt i så fall, men ändå. Ja, för om de nu är oroliga för haveri, var har den stressen varit när det varit småkriser i de svenska verken förut? Då har det inte rapporterats om någon merförsäljning av jod. De här personerna kanske låg i fosterställning i sina hem då och klarade inte ens att ta sig till apoteket. Smuttade på sina saltpaket och drabbades av akut saltförgiftning och fick sen ligga på sjukhus med dropp en vecka. Men nu har de hemma. Tur. Hoppas de slutar röka samtidigt.



Japan

De senaste dagarna är det mesta jag har gjort om dagarna varit att läsa om Japan i tidning efter tidning efter tidning. Det står ungefär detsamma i alla. De uppdateras alltför ofta. Alltför ofta eftersom varje uppdatering hittills har handlat om hur mycket värre Fukushima-katastrofen har blivit. Nu senast ligger den på sex av sju på en sjugradig skala. Harrisburg 1979 var en femma och Tjernobyl 1986 en sjua. En sexa alltså. Explosioner, elbrist, oförmåga att kyla ned, avsaknad av radioaktivitetsstoppande filter. Varför har de inte filter? Det hade till och med Barsebäck.

Jag minns dokumentärer jag såg på tv om Tjernobyl som liten. Hur barn och vuxna hittade föremål som glänste så vackert och lade ner i byxfickan och hur hålen de gjorde i benet såg ut. Hur kvinnorna fick missfall eller vid fullgången graviditet hur barnen var missbildade. Hur hela byar utplånades i cancer.

Jag minns hur bärplockning och viltjakt förbjöds och fortfarande inte är tillåtet i delar av Sverige. Hur oförståeligt det var att en olycka som skett så långt bort, 180 mil, samma sträcka som från Malmö till Kiruna, kunde påverka oss här. Hur orimligt det var att man kunde tillåta saker som var så farliga. Hur skönt det var att det fanns en avvecklingsplan här hemma.

Jag minns hur förbannad jag blev i somras när Centern bytte sida och riksdagen lite snabbt och lätt utan att det uppmärksammades vidare utanför maktens korridorer röstade bort beslutet efter folkomröstningen. Hur det var en självklarhet att satsa på kärnkraft. Hur det plötsligt bara talades om fördelar. Hur det var det säkraste alternativet egentligen. Hur alla medier var köpta av kärnkraftförespråkarnas lobbyorganisationerna.

Jag är så glad att Barsebäck är stängt. Nu finns det säkert fortfarande kärnbränsle och skräp där och om någon skulle spränga det är vi väl körda, men riskerna känns inte lika stora som om reaktorerna varit aktiva. Till aktiva reaktorer är det från Malmö 22 mil till Ringhals, 32 till Oskarshamn och 74 till Forsmark. Det är bättre än 3 mil bort. Väldigt mycket bättre. Samtidigt var det som sagt 180 mil till Tjernobyl.




Mens - en dödssynd

Jag reagerade på Libresses reklam när den kom för ett tag sen och sen glömde jag bort den tills jag såg paketen i affären häromdagen. Med bindpaketen får man en förvaringsask (känns för övrigt som att en sådan skulle ta väldigt onödig plats i väskan) med en illustration av en av dödssynderna. Så klart. Mens är ju en hemsk sak, något man per automatik associerar med handlingar man förtjänar att dö för.

Hur tänker de? Hur?

Så dödssynder och menstruation är alltså en naturlig koppling inom SCA. Undrar om deras andras varumärken också ska få såna här stämplar? Tena och Libero, vad skulle de kunna få för liknande coolhetsfaktor kopplad till sig måntro?

Om mens är en dödssynd, vad är då inte att få barn? Usch och fy, då har ju högst förkastliga aktiviteter utförts. De skulle kunna göra snajdiga förvaringspåsar att hänga på vagnen. Det bästa är ju om man kan cementera föreställningar om kvinnor och män redan från början. Att mens är något att skämmas för jobbar de ju med senare. Till pojkbebisarna skulle de militärgröna påsarna kunna föreställa tuffa killar i uniform med olika spejsiga vapen i spännande miljöer. Det är ju sånt killar gillar. Flickorna då. Kanske olika pastellfärger med volanger och bild på en kvinna iklädd förkläde som bjuder den duktige mannen på något gott efter jobbet eller liknande. Det finns så många möjligheter!

Inkontinensskydd då. Ja, det är ju ett problem för kvinnor i synnerhet i högre ålder. Kan tänkas, har inte kollat upp det närmare, att det har ett starkt samband med barnalstrande. De har alltså också gjort skamliga saker. Vad ska vi då pryda tena med? De skulle kunna göra häftiga askar med fina beskrivande mönster om kretsarna i Inferno. Det hade nog varit ganska passande att måla upp helvetet i olika varianter så man förstår vad man förtjänar.





Om man får jobb får man skor

När jag är aktuell för ett nytt jobb brukar jag lova mig själv ett par skor om jag får det. Nu köper jag naturligtvis skor däremellan också, det vittnar mina skohyllor väl mycket om, men ändå. Inför det här jobbet hade jag dock gjort något av ett misstag. Efter att jag fått så ont i mina vader att jag knappt kunde gå efter att ha sprungit på löpband ställde Lisa frågan om jag hade riktiga skor. Mina traderajympaskor tyckte hon inte kvalificerade som det. Konstigt. Då menade jag på att löparskor ju kostar en halv förmögenhet och det går inte, men om jag får ett jobb så. Som bekant för många nu i alla fall så har jag fått just det och börjar på måndag. Så det var bara för mig att cykla ner till stan och prova ut ett par skor. Och det är skillnad. På sikt kan det nog till och med vara värt pengarna.


Nymfen gillar också när det kommer nya skor till hemmet.



Bebisgos

Jag var i Lödde och hälsade på Elvira aka Teresa Junior med familj i torsdags:









Dagens planer

  • Duscha
  • Cykla iväg och kopiera lite papper
  • Lägga papperna på lådan
  • Cykla bort till bussen
  • Åka till Lödde
  • Träffa liten liten bebis
  • Åka tillbaka till Malmö
  • Träna om jag hinner
  • Cykla till annan del av stan
  • Umgås
  • Sova


Busy busy

Busy dag. Möte på förmiddagen sen lunch på Meze med Lisa. Precis när jag tackat nej till kaffe och vi sagt hej och jag började cykla mot shopen dök Fulle upp från ingenstans (han hävdade hållplatsen Konserthuset men jag vet inte det jag). Han gjorde en aktiv övertalningskampanj att få med mig till Kafferosteriet. Kampanjen bestod i "Ska du med och ta en kaffe?" Han var alltså lite duktigare på den än Lisa denna dag. Han pussade på Christina ett par gånger. Sött. Hon kände igen mig från när vi hälsade på Deb för några månader sen när hon och Fulle knappt var nånting än. God egenskap. Hon bjöd oss på kaffet. En bra tjej helt enkelt.


Fulle försöker uppenbarligen dölja något.


Sin halvdana skäggväxt var det som synes.



Meine kleine Augen

Jag har beklagat mig här tidigare, men då tänkte jag att det var för att jag hade dålig ansiktskräm ett tag som var skurken. Det har jag inte längre och fortfarande samma problem. Prickar under ögonen. Inget jag brytt mig om särskilt mycket egentligen, men de senaste jag fått gör ont bara jag blinkar lite hårdare. Vad är det? Någon som vet?


Pricken i kanten på högra ögat och prickarna under det vänstra.



Kan någon hjälpa mig?

Jag är inte lika tuff som kidsen. Fick ett sms från Bella idag som jag inte förstår och tycker lite är pinigt att fråga henne vad hon menar så jag frågar er istället. Vad betyder detta: :-Pvgd:-P

Jag frågade Alinah ikväll och hon sade att :-P betyder smiley där gubben räcker ut tungan. Så vad är då vgd?

Jag känner mig så gammal. Inte alls som en cool storasyster.



Lön enligt SACO

Det är den 8:e mars, alltså kvinnodagen. Det är också, specifikt för detta år, fettisdagen och, inte specifikt för detta år, Ninnis födelsedag.

Jag läste ett intressant debattinlägg från SACO på DN igår. Det gick ut på att kvinnor i regel tjänar på individuell lönesättning med årliga lönesamtal i motsats till kollektiva höjningar. Föreställningen om att kvinnor är dåliga på att förhandla menar de därmed inte stämmer. De lutar sig mot löneenkäter de har genomfört hos sina medlemmar som visar att kvinnor som förhandlar individuellt har 2 % högre lön än de kvinnor som inte gör det. Vad gällde männen hade de inget statistiskt säkerställt material som visade på någon skillnad mellan kollektiv och individuell förhandling.

Varför de anser att individuell lönesättning hjälper jämställdheten är att män, som i regel får högre ingångslön både eftersom de begär det och eftersom arbetsgivaren erbjuder det, därmed inte gynnas av statistisk diskriminering. Intressanta tankar. Vad jag saknar är dock en större inblick i statistiken. Hur stor är skillnaden i lönehöjning mellan män och kvinnor vid individuell förhandling? Förhandlar kvinnorna ikapp männen eller drar de ifrån ändå? Vad ligger den procentuella skillnaden på där? Jag vill veta!



När det låter därute

Klockan är tre första måndagen i månaden. Det är tur att man blir påmind.



Ny vecka

Det är sol ute. Det är man inte van vid. Jag läserThe Timetraveler's Wife och sen drömmer jag konstigheter om förflyttningar i tid. Mina katter sover konstant när de inte gnäller, äter eller gosar. Det var två decimeter höga krokusar längs med en husvägg i Höör när jag var där i onsdags. Jag har fortfarande inte tömt mina spannar med numera döda tomatplantor från den gemensamma balkongen. Jag har ett manuskript för eventuell översättning på hårddisken, men jag orkar inte titta på det. Kommer jag ha tid? Från snart har jag ju redan sysselsättning på över 200%. Måste man gå tillbaka till gamla vanor och göra allt samtidigt alltid? Jag lever halva mitt liv i min morgonrock. Den är av tjock vit frotté och Fedden tycker om att sätta klorna i den när hon spinner. Jag är inte lika förtjust. Igår imponerade jag med tre saker: Build a Bear-butiken, min bubbelbadmatta och att jag har ett Gameboy Advance. Det krävs inte alltid så mycket. Ja ungefär så tänker jag. Nya vecka, nya möjligheter att ta tag i allt det man sköt på förra veckan!



En Elvira!

Nedan har vi en förhoppningsvis stolt storasyster.


Vilda vill vara så naken hon kan men lyckas ändå skyla sig.

Och här under kommer den alldeles nya lillasystern!


En liten liten Elvira. Inte heller mycket kläder. Ett släktdrag?



Nackspärr

Jag nämnde min nackspärr i förra inlägget och den som träffat mig de senaste dagarna har inte kunnat undgå att höra mig beklaga mig. I torsdags kändes det som att jag skulle dö lite smått. Det gjorde jag inte. Däremot var jag inte fullt så konversabel som vanligt, hade lite svårt att koncentrera hjärnverksamheten från annat än "aj aj aj, kanske om jag sätter mig så här, aj aj aj, om jag lutar huvudet så, aj aj aj, om jag försöker sträcka ut nacken lite, aj aj aj, hjäper det om jag masserar konstant, aj aj aj, det kanske är dumt att massera själv om man då sträcker mer kanske, aj aj aj, får be om massage istället, aj aj aj, det hjälper ju inte mer än i stunden, aj aj aj,". Så lät det i mitt huvud. (Ett förtydligande bara, smått dö har inte med lilla döden att göra, bara så ni vet, finns gränser för vad jag delar med mig.)

På fredagen var nacken lite bättre, men inte tillräckligt för att vara trafiksäker nog att cykla till jobbet. Det hade varit lite trist att bli påkörd bara för att man inte kan vrida huvudet ordentligt. Det blev buss istället. Efter någon timme insåg jag att det här med att ha ont i nacken ner över axlar och rygg är en dålig kombination med att sitta och pilla i indesign en hel dag. Jag tar sällan värktabletter om jag inte har huvudvärk, men här insåg jag att om jag inte gjorde det var det bara att sätta sig på bussen hem igen och lägga sig på rygg på golvet. Mitt golv brukar vara ganska rent bortsett från alla katthår som skrällena aldrig städar undan efter sig så det hade väl varit okej. Att katterna garanterat skulle komma och buffa på mig var jag dock mindre sugen på. Så alvedon blev det. Just alvedon eftersom det var vad jag hade i väskan. Arbetsdagen blev därmed dräglig. Hemma, bubbel med Cissi och Elias. Masserade in någon smärtstillande gel jag lånade av Cissi till något annat jag inte minns en gång. Jag märkte ingen skillnad. Efter ett par timmar somnade jag.

Idag bättre igen. I några timmar. Jag ser ett mönster. Nacken vill inte att jag lämnar sängen. Imorgon kanske jag lyssnar på den lite längre. Idag var jag för rastlös där vid åttasnåret. Måste lära mig sova. Har ni haft migrän? Om man har det så vet man precis hur det där illamåendet som smyger sig på en känns. Det är liksom en dov, matt känsla som lägger sig över huvud och mage. Påminner lite om ifall man inte har ätit på hela dan och i snabb följd hinkar i sig fyra, fem koppar kaffe och sen lite vill kräkas. Ungefär så. Det illamåendet känner jag nu iaf, pga en jäkla nackspärr. Det är så onödigt.

Ganska sugen på att gå och lägga mig är jag, men Blem och Cissi ska hit och få mat så det känns som en tvekcam idé. Får bli att proppa i sig lite ipren eller något. Kass. Maten blir nog bra iaf. Cissi skulle fixa någon förrätt med räkor och jag ska göra en sallad med anka. Har förberett en dressing med fisksås, saft från apelsin och lime, ingefära, chili och sesamolja. Tror det blir bra. Nu som sagt till medicinlådan så att jag fixar att dammsuga så att damerna inte flyttar ut på balkongen av allergichock. Det må ha varit vårigt i luften idag, men inte tillräckligt för att äta utomhus.




Storvinsten

Mamma uppmanade mig att köpa en trisslott och se om man kan rida vidare på den där vågen som verkar puttra fram ganska bra just nu. Igår inhandlades den, men den här eländiga nackspärren som trilskas med mig hindrade mig från att böja på huvudet och skrapa. Nu på morgonen var jag däremot redo:


Ren fin lott, alla möjligheter!


En gånger vinsten är okej när första skrapet visar på 1.000.000! Bra pengar!


Fyrklöver, fina grejer! Och 10.000 inte fy skam det heller!


Nja, läget försämras efterhand.


Skönt, miljonen kom tillbaka. Det finns hopp!


Vad hände? Detta kan ju inte stämma!



Insikten om den förlorade miljonen slår till.


Onämnbara saker sker.


Drömmen krossad.



Eventuellt den onödigaste appen

Jag läsar på Lilla Gumman att Eniro har en ny söktjänst för mobilen. Den går ut på att om man fotar något ska de kunna säga var i närheten man kan köpa det. Jag tänker att om jag nu har objektet så nära mig att jag kan ta en bild på det behöver jag troligtvis inte den hjälpen. Det är inte en omöjlighet att jag redan äger saken och om jag inte gör det så kan nog den som gör det berätta var den inhandlats. Lite smidigare. Men det är bara jag. Andra människor kanske tycker att det är jättepraktiskt.



Fy för den lede

De där nougatkuddarna.. Första skeden är en höjdare. Sen.. Helst inte. Och det är så många kvar i förpackningen. Undrar om det är någon jag kan lura att äta upp dem? Jag är glad om jag slipper. Hur kan de finnas i ett standardsortiment? Vem är det som gillar dem? Varför köpte jag inte dem med marshmallows jag såg på Gray's istället? Så många frågor, så få svar.



Dagens inköp

Idag på vägen hem från tåget gjorde jag ärenden. Först gick jag till Kafferosteriet och köpte espressokaffe så den dära maskinen kommer till användning någon gång.


Mycket kaffe kommer drickas.

Sen gick det bara utför. Nästa stopp var Gray's American Store. En bra butik. I alla fall om man gillar popcornkrydda, och det gör ju jag.


Jag brukar ju ha nacho cheddar eller white cheddar, men provade nytt den här gången. Parmesan och vitlök låter som en alldeles förträfflig kombo. Choklad och marshmallow är lite mer tveksam, men man måste ju ändå testa. Nästa gång blir det kanske äpple och kanel eller jalapeno.

Här är vi ännu inne på rimliga marker skulle jag säga. Kaffe dricker vi alla, inget konstigt alls med det. Popcornkrydda inte lika självklart, men inte heller något man kan säga särskilt mycket om. Nästa butik gällde frukost. På sistone har jag tänkt att det varit en bra idé och till och med köpt müsli.


Dessa var ena fina flingor. Lika bra som att äta havregrynsgröt säger jag. Bättre till och med eftersom man ju inte bara äter sylten utan blir mätt. Men de tog slut så idag köpte jag andra.


Ni ser! Fantastiskt! Kuddar med nutella! Underbart med frukost nuförtiden!



Jag måste sluta blanda ihop

När folk eller saker heter likadant, det är inte bra. I mobilen kan man särskilja vänner och bekanta med födelseort eller liknande om de har samma för- och efternamn (ja, jag skriver in båda namnen). Men när man läser tidningar. Då är det hopplöst. Jag har tidigare skrivit om hur jag hela tiden hoppade till en millisekund varje gång Brommapojkarna fick skit av USA och skulle betala sanslösa summor i ersättning/böter. Det var naturligtvis, och som alla utom jag tänkte på först, oljeföretaget BP och deras sjabbel i Mexikanska golfen det syftades på.

En annan förväxling jag råkar ut för titt som tätt är Henrik Berggren. I min värld är han sångaren och låtskrivaren i Broder Daniel. Så när jag på DN läser en rubrik om att Henrik Berggren tilldelats ett pris om 120 000 kr av Svenska Akademien tänker jag således att good on him, men är det inte lite konstigt att en popmusiker får pris sådär? Och i sekunden jag klickar på länken inser jag omedelbart att det är hans namne, DN-gubben som skrivit den där biografin om Palme, som åsyftas. Tur att jag kollade iaf och inte började hävda att det var den andre till folk.



Presenter på morgonen

Alltså, de delade ut de här på centralen imorse:



Vad tänkte de
  1. När de delar ut konserver på morgonen hellre än eftermiddagen. Typ "Åh, jag vet, vi delar ut tonfisk på morgonen så folk kan släpa omkring på ett par burkar hela dagen. Det blir jättebra!"
  2. När de blandar tonfisk med röd curry? Konservtonfisk och thai?


RSS 2.0