Den finaste soffan
Jag åt grillad kyckling och cola till frukost. Inget konstigt med det. Inte konstigare än folk som trycker i sig ägg, bacon, korv, bönor och dylikt.
Sen lämnade jag en halvdöd Jonas och tog Cissi och Elias under armen och körde iväg på loppis i Staffanstorp. De passade på att gå in och titta på raset innan vi åkte också. Då var han fortfarande som sagt till hälften levande. Inte fullt så när vi kom hem ett par timmar senare igen. Då var det mer av nattens respons från honom.
Iaf. Loppis. Staffanstorp. Oerhört mycket folk som antingen ville köra på varandra eller folk som verkade se fram emot en för tidig död. Vi tillhörde inga av dem. Istället var det mer att titta på alla knäppisar. Riktig freakshow var det. Cissi köpte en liten glasskål och några skivor. Jag inget. Det var liksom inte som att man kände sig inspirerad att ens titta på skräpet när gamarna slogs över hals och huvud på varandra. När jag gjorde misstaget att gå fram till ett bord för att se vad som fanns hade jag en kvinna som först från ena och sen andra sidan tryckte sig fram liksom under mig och framför mig. Jag tog ett par steg bakåt och struntade i det. Jag skickade dock iväg ett mms till Jonas om en soffa som vi skulle kunna ha. Fick inget svar. Konstigt.
Sen lämnade jag en halvdöd Jonas och tog Cissi och Elias under armen och körde iväg på loppis i Staffanstorp. De passade på att gå in och titta på raset innan vi åkte också. Då var han fortfarande som sagt till hälften levande. Inte fullt så när vi kom hem ett par timmar senare igen. Då var det mer av nattens respons från honom.
Iaf. Loppis. Staffanstorp. Oerhört mycket folk som antingen ville köra på varandra eller folk som verkade se fram emot en för tidig död. Vi tillhörde inga av dem. Istället var det mer att titta på alla knäppisar. Riktig freakshow var det. Cissi köpte en liten glasskål och några skivor. Jag inget. Det var liksom inte som att man kände sig inspirerad att ens titta på skräpet när gamarna slogs över hals och huvud på varandra. När jag gjorde misstaget att gå fram till ett bord för att se vad som fanns hade jag en kvinna som först från ena och sen andra sidan tryckte sig fram liksom under mig och framför mig. Jag tog ett par steg bakåt och struntade i det. Jag skickade dock iväg ett mms till Jonas om en soffa som vi skulle kunna ha. Fick inget svar. Konstigt.
Gnällmorgon
Det är morgon och jag vaknade alldeles för tidigt. Först av en man som mer eller mindre bokstavligen trillade in vid halv sju-snåret ny tid. Inte särskilt responsiv, men bättre på att sova och andas tungt med hela täcket. En timme senare var det bara att ge upp eftersom vinet som blev alldeles alldeles för mycket medan Cissi och jag torkade hyllor, frostade av frysen och småpackade de sista grejerna igår gjorde sig påmint i form av ett vagt illamående - inte gå att somna om. Särskilt inte med den tungandandes mannen bredvid. Fedden var också på och ks´sulle trampgosa när hon märkte att jag låg där vaken i sängen. Det var då. Nu huserar hon på min datorväska på golvet. Också ett alternativ.
Egentligen vill jag plocka iordning det allra sista nu, men den där typen skulle nog dö av bakfylla då. Bara knappandet på tangentbordet märker jag stör honom, men lite får han ta, han gjorde ju så jag inte kunde sova. Inte heller jag som bestämde att han skulle klä sig i vitt och gå på white sensation på Parken precis innan flytten. Fjöntigt namn på ett kalas också. Knark och arisk frammarsch är vad jag spontant tänker när jag hör det och det tidigare lär inte vara helt främmande där iaf.
Är lite hungrig, men har packat bort det mesta och pizza är det för tidigt att få tag på. Borde väl dra på mig mysisar och trava iväg till konsum och se om det finns något som inte kräver tillagning eller bestick antar jag. Om en liten stund. Hårt liv. Att jag överlever. Ett under.
Egentligen vill jag plocka iordning det allra sista nu, men den där typen skulle nog dö av bakfylla då. Bara knappandet på tangentbordet märker jag stör honom, men lite får han ta, han gjorde ju så jag inte kunde sova. Inte heller jag som bestämde att han skulle klä sig i vitt och gå på white sensation på Parken precis innan flytten. Fjöntigt namn på ett kalas också. Knark och arisk frammarsch är vad jag spontant tänker när jag hör det och det tidigare lär inte vara helt främmande där iaf.
Är lite hungrig, men har packat bort det mesta och pizza är det för tidigt att få tag på. Borde väl dra på mig mysisar och trava iväg till konsum och se om det finns något som inte kräver tillagning eller bestick antar jag. Om en liten stund. Hårt liv. Att jag överlever. Ett under.
Jag är en idiot
Det är sant. Inte alltid, men ibland. Som idag när jag gick ut med återvinningen. Det blir ganska många rundor ner för trapporna när man ska packa samman sitt bohag. Så jag tänkte att eftersom jag ändå skulle ta med mig ett lock till en bananlåda i källaren jag snott med mig upp innan kunde jag ställa kassarna med papper och kartong där i. Det gick alldeles utmärkt. Så fick jag syn på en tom vinflaska och en glasburk och satte i dem med. Praktiskt tänkande om man är en idiot. Som jag då. Det gick finfint en halvtrappa, sen flög naturligtvis tomglaset ut med klirr och krasch ur hålet som jag, eftersom jag är en idiot, hade glömt fanns i mitten av kartongen. Trevligt. När jag sen kröp omkring på alla fyra och försökte sopa upp skärvorna kom min granne och hennes kille ut och meddelade att hon också hade gjort den. Skönt. Inte bara jag som är en idiot då. Fast hon hade förmodligen inte tappat den genom ett hål hon egentligen visste fanns i ett bananlådelock.
Fedlekstuga
Jag är så trött. Mina ögon hotar att falla ihop varannan minut. Det går inte. Jag har för mycket att göra. Lådor ska packas, text ska skrivas, katt ska gosas, papper ska fyllas i, samtal ska göras, bokningar ska fixas etc. Sen sover jag dåligt på det och på grund av det. Nu gnäller jag. Om någon skulle ha missat det. Bara några dagar kvar till flytten och Fedden vill aldrig flytta. Inte för att hon tvunget vill bo här, utan för att det är så mycket spänning överallt plötsligt. Hennes hinderbana förändras gång på gång och det är bara att ge sig på att jaga upp och ner för kartongerna och skutta över alla nya saker som hamnat på golvet, smyga in i skåp och garderober och undersöka vad det är för utrymmena. Värsta kattivolit alltså. Inte lätt för Fed att skiljas från det. Om hon har tur blir det likadant ett par dar i Fedpalatset också.
Lägesrapport inför flytten
Jag kan både se in och gå in i mina förråd. Det är en annorlunda känsla, inte helt oangenäm. Jag har också hittat saker jag inte visste att jag hade. Blir lätt så när allt varit blockerat i ett par år. Nu när sånt som inte är mitt inte är kvar längre (på det stora hela, lite småkrafs finns fortfarande, motorolja någon?) har jag ingen ursäkt att inte slänga mitt eget skräp. Kan ta en stund att rensa undan, men måste göras. Det ska ju tydligen förvaras en kajak på min vind framöver. Skumma typer de där som flyttar in i min lägenhet. Kajak.
Jo, och apropå det här med att flytta så har jag inte hunnit göra något vackert flyttevent där jag utlovar mat av något slag till de glada typer som gärna sluter upp för att bära mina böcker (packade i pappkassar = lätta att bära) den 31 oktober. Men då blir det, efter jobbet, exakt tid återkommer jag med. Tv:n kommer inte vara kvar, till vad jag anar är allas stora glädje. Linneskåpet oklart än så länge. Sängen lär vara nedfraktad i källaren. Så det kommer att vara en ovanligt enkel flytt. Nu brukar mina flyttar vara väldigt enkla iofs eftersom jag ser till att ha packat ordentligt. Förra gången hade Cissi och jag till och med burit upp i princip alla lådor på vinden också så det bara var en och en halv trappa ner med dem. Blir nog bra nu med.
Jag är på hylljakt. Mina låga billysar funkar inte i nya lägenheten så de ligger på blocket. Fyra har gått och de exra hyllplanen med, men har fyra kvar att bli av med. Hittade lite annat bakom Sebs skräp också, så det får bli en ny annons till helgen, innan dess hinner jag knappt. Nya hyllor var det. En Stockholm införskaffades i söndags, en till blir det idag och en tredje imorgon med Daniels hjälp (är ju fotboll då för ovanlighetens skull). Jag behöver minst en till, fyra täcker det akuta behovet, men inte alla böcker får plats då. Fortsätter hänga på blocket och och leta helt enkelt. Praktiskt att pappa har en gigantobil som rymmer en hylla om man knyter ihop luckan med en scarf.
Ja, ungefär så. En lägesrapport som sagt.
Jo, och apropå det här med att flytta så har jag inte hunnit göra något vackert flyttevent där jag utlovar mat av något slag till de glada typer som gärna sluter upp för att bära mina böcker (packade i pappkassar = lätta att bära) den 31 oktober. Men då blir det, efter jobbet, exakt tid återkommer jag med. Tv:n kommer inte vara kvar, till vad jag anar är allas stora glädje. Linneskåpet oklart än så länge. Sängen lär vara nedfraktad i källaren. Så det kommer att vara en ovanligt enkel flytt. Nu brukar mina flyttar vara väldigt enkla iofs eftersom jag ser till att ha packat ordentligt. Förra gången hade Cissi och jag till och med burit upp i princip alla lådor på vinden också så det bara var en och en halv trappa ner med dem. Blir nog bra nu med.
Jag är på hylljakt. Mina låga billysar funkar inte i nya lägenheten så de ligger på blocket. Fyra har gått och de exra hyllplanen med, men har fyra kvar att bli av med. Hittade lite annat bakom Sebs skräp också, så det får bli en ny annons till helgen, innan dess hinner jag knappt. Nya hyllor var det. En Stockholm införskaffades i söndags, en till blir det idag och en tredje imorgon med Daniels hjälp (är ju fotboll då för ovanlighetens skull). Jag behöver minst en till, fyra täcker det akuta behovet, men inte alla böcker får plats då. Fortsätter hänga på blocket och och leta helt enkelt. Praktiskt att pappa har en gigantobil som rymmer en hylla om man knyter ihop luckan med en scarf.
Ja, ungefär så. En lägesrapport som sagt.
Årets sämsta servitris
Jag tar mig friheten att redan nu utse vinnaren i denna kategori. Det finns två kandidater. En stötte jag på igår på en Svenssonsylta jag inte hade besökt om det varit jag som valt, men så kan det vara ibland. Hon var så hetsig och aggressiv att mitt bord inte fick chansen att dela en flaska vin utan alla tog dent första de såg i menyn och försökte därefter surra öronen (ni vet när man spänner öronen så att det surrar i dem) för att utestänga de högsta tonerna när hon skrek ut "Mariestad! Vem skulle ha det?!", "Cruzcampo!", "Cola!", "Samuel Adams! Vem?!" Maten var det likadant med och när hon gormade ut att det fanns ett salladsbord vågade vi som satt ytterst inte annat än att gå dit av rädsla för att hon annars skulle komma tillbaka och gapa om det igen. Lite räddare om hörsel och själ var vi för det.
Hon är ändå inte vinnaren. Den vinstlotten drog en ung dam i El Stockholmo förra helgen. Det började fint när hon först ledde Daniel, Jonas och mig till ett bord där det redan satt folk. Vi föreslog istället ett där sällskapet hade rest sig och skulle gå. Det fick vi efter viss tvekan. Sedan skulle vi beställa och det gick förhållandevis bra. Jag pratade med Shitty och Sven i telefon så Jonas sade vad jag skulle ha. Det krävdes ett par omtagningar för att denna flicka, som uppenbarligen lagt mer tid på att kladda på concealer och välja guldringar till öronen på morgonen än sammanlagt någonsin på att fundera över vad service innebär, skulle förstå beställningen. Och då var det inte mer komplicerat än att Daniel inte skulle ha majonnäs, vilket hon visserligen inte hade några problem med att uppfatta. Selektiv hörförståelse. Vanligt vid servicefunktionsnedsättning.
Så maten gick bra att beställa. Att vi kanske ville ha något att dricka tänkte hon inte på. Men det är inte lätt att tänka på allt. Servitris är ju ett väldigt svårt jobb som kräver att man tar beställningar och bär ut mat och dryck på ett ungefär. Och är trevlig, fast det är inte nödvändigt, något hon hade lärt sig i alla fall. Efter en stund lyckades vi få beställa varsin öl. Och där visade det sig att hon troligtvis uppfattade mig som handikappad i egenskap av kvinna eftersom Jonas beställt maten åt mig (så mycket kom hon ändå ihåg). För nu när hon upprepade ordern, vilket hon också gjorde och den gången med bravur med maten, antog hon att jag skulle ha samma som Jonas. Fel. Det korrigerades.
Sen satt vi där och klunkade lite öl, snackade ditten och datten och åtminstone jag konstaterade att det var ett sällskap med finnar på andra sidan om oss. Efter fullt rimlig tid kom maten. Eller inte allas mat, bara Daniels och Jonas. Eller inte Jonas heller egentligen, för han fick inte det han beställt. Min mat skulle komma alldeles strax. Jag anade att det där strax var väldigt relativt och tyckte att Daniel skulle börja äta så länge. Medan Daniel började skära i sin mat med det enda paret bestick som fanns på bordet försökte Jonas påkalla en servitörs uppmärksamhet. Vår servitris stod nämligen vid bardisken och snackade skit med ryggen mot restaurangen så hon var lite svår att få tag på. Servitören kom i alla fall och tog emot meddelandet att det var fel mat. Sen var det väntestund igen, fortfarande med maten som inte var Jonas på bordet.
När jag väl fick min överstekta lax hade Daniel nästan ätit klart. Jonas fick sin mat lite efter mig. Men tjugo minuter efter att den första vid bordet serveras är väl småsaker antar jag. Vi behövde inte vänta särskilt länge på att få bestick när vi bett om det heller. Skönt.
Så var vi framme vid det sista hindret. Betalningen. Än en gång kände jag att det här var något knixigt, gav Jonas mitt kort och gick och ställde mig i kö på damernas. Knixigheten var uppenbar för Jonas och Daniel också varför de gick upp till baren för att betala. När jag kom upp några minuter senare hade fortfarande ingen fått dra sitt kort. Tydligen hade det uppstått viss förvirring hos den unga damen när vi ville dela på notan. Oj oj, svåra saker! Bäst att kalla på pappa som enligt uppgift himlade med ögonen och var mer än måttligt irriterade över sin inkompetenta dotters brist på talang och allmän hjärnfunktion. Daniels nota var utan problem (för ja, de delade upp det exakt och inte bara i tre delar som man hade kunnat förvänta sig). Jonas var lite svårare eftersom servitrisen hade slagit in fel öl på honom så det fick korrigeras. Att maten också var fel fick vara så eftersom den kostade lika mycket. Min nota var också rätt.
Nu kanske jag kan upplevas lite gnällig här, men detta var ett lunchbesök som med en servitris som brytt sig mer om gästerna än sina lösnaglar hade avklarats på halva tiden och vi inte hade behövt skynda hem till Bromma lika omedelbart efteråt. Men med utnämningen till årets sämsta servitris kan vi hoppas att fadern föreslår henne en annan karriärsbana och säger upp henne med omedelbar verkan. För hans och hennes skull. Och gästerna så klart.
Hon är ändå inte vinnaren. Den vinstlotten drog en ung dam i El Stockholmo förra helgen. Det började fint när hon först ledde Daniel, Jonas och mig till ett bord där det redan satt folk. Vi föreslog istället ett där sällskapet hade rest sig och skulle gå. Det fick vi efter viss tvekan. Sedan skulle vi beställa och det gick förhållandevis bra. Jag pratade med Shitty och Sven i telefon så Jonas sade vad jag skulle ha. Det krävdes ett par omtagningar för att denna flicka, som uppenbarligen lagt mer tid på att kladda på concealer och välja guldringar till öronen på morgonen än sammanlagt någonsin på att fundera över vad service innebär, skulle förstå beställningen. Och då var det inte mer komplicerat än att Daniel inte skulle ha majonnäs, vilket hon visserligen inte hade några problem med att uppfatta. Selektiv hörförståelse. Vanligt vid servicefunktionsnedsättning.
Så maten gick bra att beställa. Att vi kanske ville ha något att dricka tänkte hon inte på. Men det är inte lätt att tänka på allt. Servitris är ju ett väldigt svårt jobb som kräver att man tar beställningar och bär ut mat och dryck på ett ungefär. Och är trevlig, fast det är inte nödvändigt, något hon hade lärt sig i alla fall. Efter en stund lyckades vi få beställa varsin öl. Och där visade det sig att hon troligtvis uppfattade mig som handikappad i egenskap av kvinna eftersom Jonas beställt maten åt mig (så mycket kom hon ändå ihåg). För nu när hon upprepade ordern, vilket hon också gjorde och den gången med bravur med maten, antog hon att jag skulle ha samma som Jonas. Fel. Det korrigerades.
Sen satt vi där och klunkade lite öl, snackade ditten och datten och åtminstone jag konstaterade att det var ett sällskap med finnar på andra sidan om oss. Efter fullt rimlig tid kom maten. Eller inte allas mat, bara Daniels och Jonas. Eller inte Jonas heller egentligen, för han fick inte det han beställt. Min mat skulle komma alldeles strax. Jag anade att det där strax var väldigt relativt och tyckte att Daniel skulle börja äta så länge. Medan Daniel började skära i sin mat med det enda paret bestick som fanns på bordet försökte Jonas påkalla en servitörs uppmärksamhet. Vår servitris stod nämligen vid bardisken och snackade skit med ryggen mot restaurangen så hon var lite svår att få tag på. Servitören kom i alla fall och tog emot meddelandet att det var fel mat. Sen var det väntestund igen, fortfarande med maten som inte var Jonas på bordet.
När jag väl fick min överstekta lax hade Daniel nästan ätit klart. Jonas fick sin mat lite efter mig. Men tjugo minuter efter att den första vid bordet serveras är väl småsaker antar jag. Vi behövde inte vänta särskilt länge på att få bestick när vi bett om det heller. Skönt.
Så var vi framme vid det sista hindret. Betalningen. Än en gång kände jag att det här var något knixigt, gav Jonas mitt kort och gick och ställde mig i kö på damernas. Knixigheten var uppenbar för Jonas och Daniel också varför de gick upp till baren för att betala. När jag kom upp några minuter senare hade fortfarande ingen fått dra sitt kort. Tydligen hade det uppstått viss förvirring hos den unga damen när vi ville dela på notan. Oj oj, svåra saker! Bäst att kalla på pappa som enligt uppgift himlade med ögonen och var mer än måttligt irriterade över sin inkompetenta dotters brist på talang och allmän hjärnfunktion. Daniels nota var utan problem (för ja, de delade upp det exakt och inte bara i tre delar som man hade kunnat förvänta sig). Jonas var lite svårare eftersom servitrisen hade slagit in fel öl på honom så det fick korrigeras. Att maten också var fel fick vara så eftersom den kostade lika mycket. Min nota var också rätt.
Nu kanske jag kan upplevas lite gnällig här, men detta var ett lunchbesök som med en servitris som brytt sig mer om gästerna än sina lösnaglar hade avklarats på halva tiden och vi inte hade behövt skynda hem till Bromma lika omedelbart efteråt. Men med utnämningen till årets sämsta servitris kan vi hoppas att fadern föreslår henne en annan karriärsbana och säger upp henne med omedelbar verkan. För hans och hennes skull. Och gästerna så klart.
