Vampyrer, en genomgång - Anita Blake
Vad gör jag nuförtiden, varför hör jag aldrig av mig? Jo, det vet ni nog ganska väl själva att om man skulle känna sig bortvald så är det för att man inte har lyckats slipa till sig lika fina huggtänder som dem jag ägnat min mesta tid åt på sistone. Så för att ni inte ska förtrösta kommer här första vampyrserien:
Anita Blake: Vampire Hunter
Som titeln på serien antyder är det här inte tal om vampyrböcker i den just nu mest populära meningen där vampyrer är snälla och missförstådda och inbland till och med har funktionen av beskyddare av oss stackars människor. Nej, här är de visserligen en del av det vanliga samhället och mainstreamar allt de kan och värvar dessutom frivilligt folk på löpande band, men de är inte goda. Anita är animator i grunden och ingen Buffy. Hennes jobb är att väcka de döda och skapa zombies av olika anledningar och sen lägga dem till ro igen om så önskas. Sen råkar ju hon hamna i de allra trassligaste situationer så att det blir till att ta fram pålen eller vad som nu ligger närmast till hands i stunden och ta kål på vampyrer stup i kvarten.
Så vi har alltså vampyrer, animatorer och zombies. Om inte det räcker finns det en hel radda weredjur, ghouls, spöken och säkert fler i de kommande böckerna i serien. För det är ju så, att här har jag bara läst den första boken, Guilty Pleasures, och sen fick det vara nog. Anita Blake var för tråkig. Hon går omkring och är duktig och tål det mesta och slåss. Det blir bara för trist när inga karaktärer har större djup än att varje art ska hålla varandra om ryggen och när någon vågar sticka ut en hand till en annan, i annat syfte än rent utnyttjande, blir det problem.
Det är för mycket runtomkring i boken. Det kan vara för att det är den första boken och en hel värld ska introduceras, men det hjälper inte om jag inte lyckas få upp något som helst intresse för huvudkaraktären. Sen började jag ju också läsa med falska förhoppningar. Överallt där jag läste om serien stod det en massa om hur den var bara för vuxna och inte alls tonåringar eller ens unga vuxna på grund av dels våldet, dels vad som var mer intressant - allt sexet. "Racy", "sexy", "hotty hotty". Sånt läste jag om serien. Icke säger jag. Två incidenter som man skulle kunna härröra till någon form av sexuell aktivitet förekom i hela boken. Den första skedde ganska tidigt och var väl motsatsen till vad adjektiven ovan lovade: En wererat försökte våldta Anita, men hon spöade skiten ur honom istället. Inte sexigt. Den andra var en kyss som delades i ett försök att låtsas vara ett par när Anita och ett freak, en människa som gillar att bli utnyttjad blodsligt av vampyrer, infiltrerade en freakfest.
Så nej. Inga fler Anita Blake för mig. Det är nästan hellre att jag tittar på melodifestivalen i så fall.
Anita Blake: Vampire Hunter
Som titeln på serien antyder är det här inte tal om vampyrböcker i den just nu mest populära meningen där vampyrer är snälla och missförstådda och inbland till och med har funktionen av beskyddare av oss stackars människor. Nej, här är de visserligen en del av det vanliga samhället och mainstreamar allt de kan och värvar dessutom frivilligt folk på löpande band, men de är inte goda. Anita är animator i grunden och ingen Buffy. Hennes jobb är att väcka de döda och skapa zombies av olika anledningar och sen lägga dem till ro igen om så önskas. Sen råkar ju hon hamna i de allra trassligaste situationer så att det blir till att ta fram pålen eller vad som nu ligger närmast till hands i stunden och ta kål på vampyrer stup i kvarten.
Så vi har alltså vampyrer, animatorer och zombies. Om inte det räcker finns det en hel radda weredjur, ghouls, spöken och säkert fler i de kommande böckerna i serien. För det är ju så, att här har jag bara läst den första boken, Guilty Pleasures, och sen fick det vara nog. Anita Blake var för tråkig. Hon går omkring och är duktig och tål det mesta och slåss. Det blir bara för trist när inga karaktärer har större djup än att varje art ska hålla varandra om ryggen och när någon vågar sticka ut en hand till en annan, i annat syfte än rent utnyttjande, blir det problem.
Det är för mycket runtomkring i boken. Det kan vara för att det är den första boken och en hel värld ska introduceras, men det hjälper inte om jag inte lyckas få upp något som helst intresse för huvudkaraktären. Sen började jag ju också läsa med falska förhoppningar. Överallt där jag läste om serien stod det en massa om hur den var bara för vuxna och inte alls tonåringar eller ens unga vuxna på grund av dels våldet, dels vad som var mer intressant - allt sexet. "Racy", "sexy", "hotty hotty". Sånt läste jag om serien. Icke säger jag. Två incidenter som man skulle kunna härröra till någon form av sexuell aktivitet förekom i hela boken. Den första skedde ganska tidigt och var väl motsatsen till vad adjektiven ovan lovade: En wererat försökte våldta Anita, men hon spöade skiten ur honom istället. Inte sexigt. Den andra var en kyss som delades i ett försök att låtsas vara ett par när Anita och ett freak, en människa som gillar att bli utnyttjad blodsligt av vampyrer, infiltrerade en freakfest.
Så nej. Inga fler Anita Blake för mig. Det är nästan hellre att jag tittar på melodifestivalen i så fall.
Varför man barhoppar
När fröken C var i Fedpalatset på tupp i söndags bokade vi in en barhoppsdejt med start i stan och sen jobba oss upp till Möllan och inte sluta på Grand utan gå hem där vid ettsnåret. Som alla förstår var detta en plan som på så många plan var dömd att fallera. Med det kanske man kan tro att vi hamnade på Grand ändå, men så var det faktiskt inte. Det var hela barhoppet som gick upp i rök. Det är ju lite så att om man är fem pers och lyckas få ett bord en fredagkväll är det väldigt svårt att motivera sig att gå någon annanstans och trängas utan möjlighet att konversera. Särskilt om man inte ska vidare till Grand som vi ju inte skulle. Nej, så vi satt fastcementerade med våra rumpor på Brogatan kvällen lång. Idag mår jag inte hundra i ärlighetens namn. En av poängerna med barhoppning är ju att det blir en paus mellan ölen när man går till nästa pub. Inte riktigt så när man stannar på samma ställe. Så Jonas sover och jag sitter (ligger) inburrad i morgonrocken i soffan och funderar över hur tjock isen på havet är egentligen och kan man testa?
Här ska vi bo i Paris. Ja, apropå ingenting.
Här ska vi bo i Paris. Ja, apropå ingenting.
Japanerna var först, Apple sluta härmas
Jonas och jag var på Kulturen i helgen. Kände att det var dags att gå på Popstad Lund. Så det gjorde vi. Vi bemästrade iskylan med underställ, vantar, mössa, jacka och vinterskor. Iaf ett tag. Det var ju svinkallt. Som tur var kunde vi gå in för utställningen, bara en kort promenix över gården. Vi kom lagom till en guidad tur. Det var trevligt.
Men nu var det inte det jag skulle skriva om mest, utan hur Apple bara stulit rakt av från samurajerna:
Ser ni där i mitten? En iPhone-form! De var allt först ändå japanerna. Jobs & Co har bara snott rakt av, jäkla sätt.
Men nu var det inte det jag skulle skriva om mest, utan hur Apple bara stulit rakt av från samurajerna:
Ser ni där i mitten? En iPhone-form! De var allt först ändå japanerna. Jobs & Co har bara snott rakt av, jäkla sätt.
Genomfrusen så det snuddar själen
Jag ska stå på mässa imorgon och övermorgon med jobbet. Det är inledningsmässan för nya MalmöMässan. Sydsvenskan talar om "rekordsnabbt bygge". Vi var där och byggde montern idag. Inte imponerad. Alls. Med en innetemperatur på 14° vill man gärna ha ytterkläder på sig, men den som har ställt ut på mässa vet att det inte riktigt funkar på det viset när man ska passa ihop en miljon delar och borra och leka smidig som en något. Det är kallt. Mina kinder är högröda och hjärnan går på sparlåga nu när hemma igen.
Jag dricker kaffe för att få upp värmen. Funderar på att börja fundera på det där med mat. Det blev ingen lunch, vi prioriterade att få klart skräpet isf att leta reda på något ställe som kunde erbjuda mat. Finns det ens något därute? Just nu är det ju mest grävmaskiner och grejor överallt. Att hitta dit är ett projekt i sig, detsamma att hitta parkeringen så oddsen är väl sådär för imorgon. Vi får väl smita iväg till Svågertorp för mat i värsta fall. Yey. Imorgon ska jag ta mig dit kollektivt tänkte jag. Kan bli intressant.
Nämnde jag för övrigt att hallskissen inte stämde med verkligheten så att vi fick en betongpelare lite lagom opassligt en halvmeter in i montern? Nej, det gjorde jag inte, men nu vet ni. Roligt blir det att stå och trängas på en rätt bra mindre yta än som var planen.
Fedden är dock gosig där hon sitter bredvid mig och kurrar alldeles nöjdlegad och fin efter helgen. De verkar ha kommit fantastiskt väl överens att döma av fotona Igors människa skickat mig:
Gosenosar!
Jag dricker kaffe för att få upp värmen. Funderar på att börja fundera på det där med mat. Det blev ingen lunch, vi prioriterade att få klart skräpet isf att leta reda på något ställe som kunde erbjuda mat. Finns det ens något därute? Just nu är det ju mest grävmaskiner och grejor överallt. Att hitta dit är ett projekt i sig, detsamma att hitta parkeringen så oddsen är väl sådär för imorgon. Vi får väl smita iväg till Svågertorp för mat i värsta fall. Yey. Imorgon ska jag ta mig dit kollektivt tänkte jag. Kan bli intressant.
Nämnde jag för övrigt att hallskissen inte stämde med verkligheten så att vi fick en betongpelare lite lagom opassligt en halvmeter in i montern? Nej, det gjorde jag inte, men nu vet ni. Roligt blir det att stå och trängas på en rätt bra mindre yta än som var planen.
Fedden är dock gosig där hon sitter bredvid mig och kurrar alldeles nöjdlegad och fin efter helgen. De verkar ha kommit fantastiskt väl överens att döma av fotona Igors människa skickat mig:
Gosenosar!
Jag förstår att ni är intresserade
Fedden är på liggedejt hos sin kille. Hon var dock lite avvaktande får man minst sagt säga. Här hemma var det ett himla tjat innan hon åkte in i sin husvagn och ner i bilen. Där blev hon knäpptyst. Och det fortsatte hon med fram tills hon var hemma hos Igor. Han kom fram och nosade mot henne, hon fortfarande i transportburen, men den förväntade entusiasmen från hennes sida uteblev. Istället lika tyst och sen små minifräsanden. Vi lämnade kvar henne i buren så hon kunde vänja sig lite vid det nya stället innan hon kom ut.
Efter att vi lämnat verkar de bekanta sig med varandra. Förhoppningsvis fint. Hon är ju i farliga områden där på Vitemöllegatan så bäst att hon inte flyr ut.
Efter att vi lämnat verkar de bekanta sig med varandra. Förhoppningsvis fint. Hon är ju i farliga områden där på Vitemöllegatan så bäst att hon inte flyr ut.
