Genomfrusen så det snuddar själen

Jag ska stå på mässa imorgon och övermorgon med jobbet. Det är inledningsmässan för nya MalmöMässan. Sydsvenskan talar om "rekordsnabbt bygge". Vi var där och byggde montern idag. Inte imponerad. Alls. Med en innetemperatur på 14° vill man gärna ha ytterkläder på sig, men den som har ställt ut på mässa vet att det inte riktigt funkar på det viset när man ska passa ihop en miljon delar och borra och leka smidig som en något. Det är kallt. Mina kinder är högröda och hjärnan går på sparlåga nu när hemma igen.

Jag dricker kaffe för att få upp värmen. Funderar på att börja fundera på det där med mat. Det blev ingen lunch, vi prioriterade att få klart skräpet isf att leta reda på något ställe som kunde erbjuda mat. Finns det ens något därute? Just nu är det ju mest grävmaskiner och grejor överallt. Att hitta dit är ett projekt i sig, detsamma att hitta parkeringen så oddsen är väl sådär för imorgon. Vi får väl smita iväg till Svågertorp för mat i värsta fall. Yey. Imorgon ska jag ta mig dit kollektivt tänkte jag. Kan bli intressant.

Nämnde jag för övrigt att hallskissen inte stämde med verkligheten så att vi fick en betongpelare lite lagom opassligt en halvmeter in i montern? Nej, det gjorde jag inte, men nu vet ni. Roligt blir det att stå och trängas på en rätt bra mindre yta än som var planen.

Fedden är dock gosig där hon sitter bredvid mig och kurrar alldeles nöjdlegad och fin efter helgen. De verkar ha kommit fantastiskt väl överens att döma av fotona Igors människa skickat mig:



Gosenosar!




Hur man inte får kunder

Ett allt vanligare mål i butikerna har jag märkt att just det är, att undvika att få folk att köpa varor. Idag till exempel laddade jag inte mitt busskort på pressbyrån eftersom det kan man bara göra på vissa ställen och där jag var kan man bara köpa nya och jag var inte alls sugen på ett till kort i plånboken. Nu är det kanske ett ganska litet irritationsmoment, särskilt som det ju var ganska nära till en annan pressbyrå som tillhandahöll tjänsten. Fast ditåt hade jag inte vägarna förbi ändå. Det innebar att jag inte fick köpt tuggummina jag ville ha heller eftersom jag tycker att det är onödigt att betala på kort när summan inte uppgår till mer än 13 kr. Jag är skadad från att ha jobbat i kassa för många år. Så jag fick ha kvarsockerbeläggningen  på tänderna.

Efter det misslyckandet traskade jag vidare till åhléns där jag tänkte att de nog skulle kunna ha några lämpliga julklappar. Att jag fått hem kuponger från dem och därmed också påverkats att tänka att jag nog behöver en ny bh från triumph ändå när det ju är 20 % på dem och likadana tankegångar för de andra kupongerna påskyndade beslutet att gå dit. Problemet var bara att jag medan jag gick omkring därinne blev så väldans kissnödig. Det är ju ett city så jag tänkte att det borde finnas toalett på stället. Jag letade utan framgång. Så såg jag i trapphuset att det  skulle finnas på översta plan så jag gick dit och fortsatte leta efter badrummen. Till slut hittade jag dem undangömda längst ner i butiken vid underkläderna. De hade verkligen ansträngt sig för att kunderna inte skulle hitta dit. Bara det var imponerande. Nu hade allt kunnat vara frid och fröjd om det inte hade varit så att det kostade 5 kr att besöka toaletten på åhléns. Jag hade ju då inte 5 kr på mig och jag behövde kissa. Så jag fick lämna affären och köpte således julklappar annorstädes. Om de inte hade varit snåljåpar på åhléns utan satsat på service, i det här fallet gratis toaletter, hade de fått uppskattningsvis 2000 klirrande digitala kronor av mig istället för sura miner och gnäll. Fast det skiter väl de i. Kunderna är ju inte i fokus där och då är väl inte deras pengar det heller.



Gnällmorgon

Det är morgon och jag vaknade alldeles för tidigt. Först av en man som mer eller mindre bokstavligen trillade in vid halv sju-snåret ny tid. Inte särskilt responsiv, men bättre på att sova och andas tungt med hela täcket. En timme senare var det bara att ge upp eftersom vinet som blev alldeles alldeles för mycket medan Cissi och jag torkade hyllor, frostade av frysen och småpackade de sista grejerna igår gjorde sig påmint i form av ett vagt illamående - inte gå att somna om. Särskilt inte med den tungandandes mannen bredvid. Fedden var också på och ks´sulle trampgosa när hon märkte att jag låg där vaken i sängen. Det var då. Nu huserar hon på min datorväska på golvet. Också ett alternativ.

Egentligen vill jag plocka iordning det allra sista nu, men den där typen skulle nog dö av bakfylla då. Bara knappandet på tangentbordet märker jag stör honom, men lite får han ta, han gjorde ju så jag inte kunde sova. Inte heller jag som bestämde att han skulle klä sig i vitt och gå på white sensation på Parken precis innan flytten. Fjöntigt namn på ett kalas också. Knark och arisk frammarsch är vad jag spontant tänker när jag hör det och det tidigare lär inte vara helt främmande där iaf.

Är lite hungrig, men har packat bort det mesta och pizza är det för tidigt att få tag på. Borde väl dra på mig mysisar och trava iväg till konsum och se om det finns något som inte kräver tillagning eller bestick antar jag. Om en liten stund. Hårt liv. Att jag överlever. Ett under.



Vill inte vara tjatig

Det är så tråkigt när man bara skriver samma saker gång på gång, men vad ska man göra? Jag bor i Malmö och dessförinnan i Lund och just dessa städer råkar vara de med flest cykelstölder i landet. Så då kan jag faktiskt inte hjälpa när ännu en cykel faller ur mina händer in i betydligt mer tjuvaktiga sådana. Jag antar att Länsförsäkringar kommer att skicka ännu en bibba kopior på tidningsartiklar om hur man bäst behåller cyklar i sin ägo så som de gjorde förra gången. Därefter får jag troligtvis också ett besked om att jag inte längre är önskvärd som försäkringstagare hos dem.

Jag tycker dock inte att det är mitt fel när en låst cykel försvinner från en låst innergård. Jag bara inte tycker det. Men det kanske bara är jag. Det är så olika det där hur man ser på saker. Ungefär som det är med en del och mitt och sitt.



Sedelmani

Det har nog inte undgått många att det ska ske ett byte av sedlar om några år och att det idag bestämdes vilka personer som ska pryda dem. Först tänkte jag skriva historiska personer, men stoppade mig innan fingrarna träffat tangenterna. För det är ju inget historiskt alls med de här gubbarna och tanterna. De är alla av 1900-talet. Jag brukar, dum som jag uppenbarligen är, framhäva de svenska sedlarna som en del i vårt kulturarv där vi låter framstående personer genom åren, förr och nu, stå för ett historiskt perspektiv. Alltså, att dessa personer har haft betydelse för att skapa den svenska "identitet" de flesta av oss ändå är del av, oavsett ursprung. Och visst kan man hävda det nu med, det är ju inte direkt några okändingar man ska betala med i fortsättningen.

Dock försvinner som sagt det historiska perspektivet, men det ligger väl i tiden det med. Varför se tillbaka och förstå var man kommer ifrån när det är mycket enklare att hålla sig till det allra aktuellaste? Och det är ju klart, Astrid Lindgren är ju av senare dato än Selma Lagerlöf. Men varför byta ut just Lagerlöf? Är det bara en popularitetstävling? För det känns spontant inte som att det är den litterära kvaliteten de har gått efter. Men det kan vara så olika det där. På Riksbanken kanske de bara läser Läckberg och därmed fascineras av bildspråket och fantasirikedomen hos Lindgren. Jag vet inte. Men lite konstigt tycker jag allt att det är. (Och kommer folk fortsätta kalla tjugan för Selma, det undrar jag.)

I övrigt kan man lite snabbt konstatera att det främsta urvalskriteriet för gubbarna och tanterna verkar ha varit att de ska ha varit kulturpersonligheter. Intressant det också, med tanke på hur de politiska krafterna just nu snarare verkar vilja kväsa dagens kulturellt aktiva. Men de kanske har tänkt sig att 1900-talet är en guldålder och att vi inte behöver få fram några nya namn. Och visst finns det en del som klarar sig utmärkt, och som det ser ut nu och med resonemanget de verkar ha fört är det inte helt otroligt att just ovan nämnda Läckberg föreslås som sedeltant om 50 år. Så grattis Camilla, en strålande framtid går dig till mötes!



Kära Skånetrafiken

Åh Skånetrafiken. Skånetrafiken, det är du och jag. Vi är varandras förtrogna, varandras kompanjoner, varandras ljus i mörkret. Jag blir lika imponerad varje morgon. Där vid sex, kvart över sex finns det inte att vara sen. Jag är i tid, dina bussar är i tid. Vi kan det här. Jag upphör aldrig att förvånas över din punktlighet. Och bussarna, de är tysta, rena och låter inte påskina kaoset som med säkerhet kommer att infinna sig en timme eller två senare. Nej, det är lugnet före stormen och vi har det fint.

Så kommer vi till centralen och Burger King har inte börjat sprida sin frityrdoft än. Pocketshop är stängd, men det gör inget. Jag har än så länge inte glömt att ta med mig bok att läsa. Förra veckan var det Baby Jane av Sofi Oksanen och Juliet Naked av Nick Hornby. Jag rekommenderar ingendera. Kön på Pressbyrån sträcker sig från kassan till kaffemaskinerna och varje morgon undrar jag varför de inte öppnar en kassa till och varje morgon väljer jag bort att köpa mig en kopp. Jag gillar inte att vänta nämligen.

Annars gillar jag den nya vänthallen, även om jag undrar över bristen på bankomater och varför biljettautomaterna är så få. Nu har jag visserligen månadskort, men jag tänker på de andra resenärerna. Sån är jag ser du, en sån som kan tänka utanför mig själv.

Perrong 3a, det är min perrong. Den ligger under marken. Jag slås alltid av hur mycket kallare det är där, men jag har tjock jacka och handskar så det är som det ska, bara det går som det ska. Och det gör det ju. Eller ja. Allt är väl relativt antar jag. Tre av sex avgångar hittills har dina tåg, Skånetrafiken, varit i tid eller i alla fall inte mer än ett par minuter sena. Det är väl där någonstans ditt mål ligger? På 50 %?

Nej, jag har ju bok med mig så jag håller mig sysselsatt. Vis av erfarenheten som det heter. Jag har inga problem med att stiga upp halv sex på morgonen (idag var det halv fem till och med om man tänker i vintertidstermer) för att ändå bli en halvtimme sen till jobbet.  Två timmar pendling enkel är väl inget tänker du. En del av dina busschaufförer och kanske lokförare kör så långt i sträck under sina turer från start- till slutstation. Skillnaden är att de får betalt medan jag får jobba över.

Det är så olika det där med tidsbegreppet. För mig betyder den där halvtimmen mycket, för dig mindre. Det är så det är. Man tycker olika. Ser fram emot att åka med dig imorgon också, men försök att släppa iväg mitt tåg i tid så blir jag så mycket gladare.





Rulltrappor

I Sydsvenskan skriver de om Citytunneln och hur den sakta men säkert förbättrats med avseende på punktlighet under de tio veckor som gått sen öppnandet. I en krönika skriver Ulf Törnberg om lantisvanorna hos folk med att de inte släpper av resenärer innan de själva ska tränga sig in i kupéerna och att alla samlas i bakre och främre kupén. Säkert nog så sant, dock inget jag har upplevt som ett problem när jag åkt tåg. Men så har jag sällan anledning att resa i rusningstrafik och åker i sådana fall allt som oftast i motsatt riktning rusningen vilket naturligtvis också förenklar.

Vad jag däremot irriterar mig väldeliga på på Malmö central är oförmågan att åka rulltrappa. Varför står folk hur som helst i dem? Har folk aldrig åkt rulltrappa på stationer förut? Är de efterblivna eller bara helt enkelt dumma i huvudet? Som det är nu finns det inte en chans att hinna med en anknytande buss eller tåg om man inte har rejält med marginaler. Detta av den enkla anledningen att det inte går att på ett snabbt sätt ta sig från plattform till plattform just på grund av folks bristande intelligens eller vad det nu är. Men jag har hopp för människan. En dag, en dag kanske även Malmöresenärer kan lära sig att hålla till höger i rulltrapporna. En dag. Kanske.




Dags att panta burkar

Jag måste köpa nytt träningskort i dagarna och senaste mobilräkningen sköt i höjden. Allt mer ser jag fram emot dagen när jag jobbar igen och får in mer pengar än vad som rinner ut från bankkontot. En dag när de få kronor jag har liggandes på det patetiska sparkontot inte sjunker i värde i takt med att inflationen är en bra bit högre än räntan (lär iofs aldrig hända att jag lyckas förhandla till mig en rimlig ränta). Jenny skriver en blogg om hur hon inte ska spendera några pengar alls i princip under februari. Jag borde vara gästskribent på hennes blogg. Då skulle jag nog bli duktigare på ickeanvändandet av pengar. Det är inte direkt som att jag inte har mat hemma nog att leva på månaden ut om jag bara får köpa lite mjölk och sånt. Alkohol löser sig också om man plockar fram pluntan och håller sig till budgetläsk och budgetjuice att blanda med. Onsdag ska jag iofs ut och dricka öl med en kompis, men det är bara en gång. Böcker har jag ju på sängbordet så jag behöver egentligen inte köpa fler än Kittyboken vi ska ha på bokcirkeln i skolan nästa vecka. Katterna har mat och sand. Nymfens kortison finns i massor. Fedden behöver nya p-piller om bara någon vecka  så där blir jag väl tvungen att skvätta iväg med några hundralappar. Inträde på uteställen får väl ses som en nödvändig utgift också. Och tonfisk till Nymfens födelsedag på måndag. Vi får se hur det går, jag känner mig mer motiverad att vinna på en trisslott än att inte bjuda på en ögonkräm på tradera. Jag får såna röda fläckar under ögonen, lite som plidor. Tänker att det kan vara brist på fukt. Eller att jag bara börjar bli gammal och skabbig i hyn. Satsar på det tidigare tror jag, men då försvinner pengarna igen. En lösning hade också varit att jag fakturerade Bo resten för boken. Det hade varit bra. Kanske man skulle göra.





Det är kul med infrastruktur

Det är kallt ute och jag fryser var jag än är. Inne är det oerhört mycket varmare, men inte tillräckligt för att tina en halvt genomfrusen kropp. Kylan gör att jag går sönder. Bokstavligen. Det flagar hud från mina kinder, händerna är en fnasig historia och tårar fastnar i ögonfransarna som säkert knäcks när de sen fryser till. Citytunneln är en succé. Den går flera gånger om dagen har jag hört. Inte när det står på informationstavlorna dock. Det gör inte mig något. Jag har ännu inte åkt i den. Däremot har jag lite invändningar mot att tågen till skolan plötsligt inte går till eller från centralen. Tur att det finns ersättningsbussar. Det är ju trevligt. Min kaffemugg från Pressbyrån läckte kaffe på mig hela bussresan till Skurup imorse. Det var roligt. Jag uppskattar sånt. Det är ju härligt för Köpenhamnspendlarna att deras tågresa kommer att gå snabbare sen när de fått rätt på alla problem också. Dvs gissningsvis samtidigt som tunneln genom Hallandsåsen är klar. Dvs aldrig. De har iaf något att hoppas på. Om man inte ska till Köpenhamn, utan t ex till Skurup som jag är det också en kul grej att det numera tar två minuter längre tid att ta sig dit. Enligt tabell alltså. I verkligheten får man naturligtvis lägga på en halvtimme något. Det ska bli spännande att åka dit imorgon igen. Det är kallt så man blir ledsen så troligtvis har växlarna frusit då om inte annat.



Kylgnäll

Jag ska träna om en halvtimme. Om jag tar mig samman vill säga. Jag är fortfarande frusen sen jag var ute i kylblåsten för ett par timmar sen. Ny jacka som är varm hade jag på mig och den funkade bra om det inte varit för vinden som med hög intensitet ondskefullt letade sig in innanför kragen. Jag är också lite osäker på cykelväglaget. Risken att man förfryser sig alldeles om man går är ju definitivt påtaglig.

Jag tittade på skor också, några som är lite mindre klumpiga än gummistövlar med raggsockor. Det gick sådär. Eller jag hittade en hel del snajdiga på Scorett, men jag tror inte att de går igenom mammas julklappsöga några av dem. För kalla och opraktiska skulle nog hon säga. Jag tror ju egentligen mer på väder efter kläder, men det finns tydligen andra som säger tvärtom och då är det kört från början.



Att lida kan undvikas i viss mån

Det här går inte. Jag klarar inte mer. Igår genomled jag första halvtimmen och nu har jag kämpat mig igenom 20 minuter till, men nu ger jag upp. Det är inte människovärdigt att se mer av den här Carrie Bradshaw-skiten. SATC2 hamnar härmed i papperskorgen och den ska tömmas omedelbart. Usch och fy.



Träningsgnäll

Cissi var över på lunch och kaffe. Trött på snö och is gnällde jag lite att jag inte alls var sugen på att gå på jympa idag. Cissi peppade mig att gå ändå. Så det gjorde jag. På med kalla kläder och fram med cykeln för lite gå-cykla-glida till Parkmöllan. Väl där är passet naturligtvis inställt. Sånt borde inte vara tillåtet. Särskilt inte som jag egentligen hade en plan om att springa idag om väglaget till Bulltofta tillät. Det gjorde det ju inte som bekant. Så nu blir det väl att dra omkring i morgonrocken och ligga i soffan framför dålig tv eller nåt. Jag har chips hemma så jag ska nog överleva.



Det finns bara dåligt väder

Det har snöat ett tag nu. Knappast någon som har missat den lilla detaljen. Jag har varken tillgång till pulka eller backe så jag ser ingen poäng med det. "Men tänk så ljust det blir!" är det alltid någon med mindre frekvent använd funktion av synapserna som brukar utbrista. Ylvar hade ett bra svar på det igår när hon förklarade att hon försov bort sig en hel dag förra vintern just för att snön gjorde hennes lägenhet mörk. Snö lägger sig ju gärna lager på lager på lager på lager när det är minus. Så när hon till slut vaknade och irrade sig fram till lampan kunde hon konstatera att det var just vad snön hade gjort, snöat in hennes fönster. Alltså, snö är inte lika med ljus. Se på Norrland också. Visst, snön är vit, men vad hjälper det när det inte finns något ljus att reflektera den? Folk tänker inte. Och min persilja på balkongen är dödssnöad. Den var så fin bara häromdagen. Någon fördel med vinterhalvåret? Musslorna är större, köttigare och mer smakrika. Man får vara glad för det lilla.



Nej, men tack

Det går utför på Ronnebygatan. Först manifesterar sig vår hyresvärds ondska genom att de ska helrenovera våra badrum. Dvs, vi förlorar våra badkar och extra badrumsskåp för att vi i två, tre veckors tid vackert ska få ställa oss i kö i fastigheten mitt emot för toalettbesök och dusch. Att vistas i lägenheten medan de arbetar är i det närmsta en omöjlighet. Det har jag sett på nära håll när de  förde oväsen och byggdammade sönder allt hos Lisa för snart två år sen. Hon tänkte praktiskt och åkte till Schweiz och slet korsbandet istället för att vara hemma i kaoset. Nej, men det är väl jättebra att de genomför den här "standardförbättringen". Man måste ju tänka på värdens ekonomi också. Han har ju lämnat Bjärred för något flashigt i Lomma nu så det är klart att han behöver mer pengar och då är ju detta en bra genväg till hyreshöjning.

Sen, från måndag, ska de göra oss mer miljömedvetna också. Inte så att vi får behållare för plast och metall. Det vore ju bara praktiskt så naturligtvis inte. Tanken är snarare att vi ska odla fram en rejäl, livskraftig råttkoloni på gården. Som jag ser fram emot att spara ihop godis till dem! I fortsättningen, alla potatisskal till råttorna!

Förresten, vad har jag för lägenhetsnummer?



Apoteket och jag

Tänk på den gamla goda tiden! Då visste man vad man fick när man gick på apoteket, t ex lade de gladeligen in ens recept digitalt om man hade en papperskopia. Inte längre. Nej, nej, hur skulle det se ut? Då skulle de ju inte få tid till sin egentliga verksamhet. Men det är klart, jag tycker att det är jättebra att jag kan välja mellan en räcka hår- och hudvårdsprodukter om jag skulle börja handla det på apoteket. Och alla mellanmålsprodukter för barn skulle säkert vara jättepraktiskt att köpa samtidigt som man är inne för sitt mindre viktiga ärende medicin. Hur kunde jag vara emot avregleringen? Underligt.




Visheten slår till igen

Naturligtvis är jag outgrundligt vis redan från början. Ändå finns det fortfarande en sådan oerhörd potential inom mig. Enligt min tandläkare kommer den med allra största sannolikhet aldrig att utlösas till fullo. Ändå påminner den latenta visheten mig om sin existens lite då och då. Det gör ont, men det gör ju allt som man vill uppnå och misslyckas med.



Systemet kan ha det (nej, det kan de inte för det finns inga alternativ)

Idag var jag på systemet. (Ja, Cissi, du ligger efter med alkoholleveranserna..) Några öl och en box rött fanns i min korg. Inget extravagant på något vis, inte för att det har någon betydelse när de alltid kollar leg oavsett inköp. Jag förstod att kassörskan skulle begära id när han studerade sönder mitt fagra anlete redan när jag ställde upp flaskorna på bandet. Eftersom jag är en trevlig människa i grunden visade jag också körkortet på begäran. Responsen: "Oj, jag trodde verkligen inte att du var över 25." Tack, tack, jag uppskattar när folk säger att "Oj, är du så gammal." Det är så trevligt. Man känner sig liksom upprymd och lycklig över livet.



Kära CSN

Kära CSN,

Vi har haft ett förhållande ett tag nu, närmare bestämt sen i augusti 2002. Det är åtta år nu, tid som inte ska föraktas. Under en så pass lång period är det inte underligt att det kan ske små skärmsytslingar två parter emellan. Jag har svurit många gånger. Ibland för att du varit så sen med utbetalningar eftersom du har slarvat lite, ibland för att jag tjänat någon krona för mycket och nu för att du inte vill ge mig några pengar. Om du någonsin har svurit över mig vet jag inte, men tror det inte. Jag tror att du skiter fullständigt i mig. Jag är bara en myra bland alla andra pissmyror och du, du är drottningen i stacken. Det är dig vi alla försöker blidka för att försäkra oss om vår överlevnad. Jag har lånat pengar, men också lämnat tillbaka pengar. Är det för att jag har lånat mycket mer än jag lämnat tillbaka som du nu är så grinig och inte vill ge mig några pengar? För det kan ju inte ha med mina poäng att göra. Jag har tagit 300 av 307,5 hp, det är väl inte ett dåligt resultat? De sista 7,5 kommer in under hösten också. Du vet, det har med regler på högskolor och universitet att göra som det kan ta lite tid för poängen att registreras. Det senaste året har jag också fått godkänt på mina 39 veckor. Nej, jag tycker att du är gniden nu, jag borde få mina pengar. Om jag får det lovar jag att svära lite mindre och om du har riktig tur kommer jag inte ens att nämna dig i bistra december. Fast det är bara om skatteverket inte börjar slarva alldeles de med.

Med vänliga hälsningar,
Jag



Förkylningsdimmor

Jag är förkyld. Det är inte så underligt eftersom jag har befunnit mig i Cissis förkylningsångor två kvällar i rad. Det är dåligt för mitt nya, nyttiga liv. Det nya, nyttliga livet går för övrigt väldigt dåligt . Det enda som egentligen har passat in i det var att jag tränade i måndags, vilket har gett till följd att jag haft ont. Planen på att gå till friskis idag med känns sådär när jag bara vill gå och lägga mig och sova igen. Det skulle kanske vara en bra idé för övrigt. Det brukar vara det när man har svårt att hålla ögonen uppe. Då kanske jag skulle må bra imorgon och det kan vara praktiskt om man ska börja på ett nytt jobb som man inte ens vet vad det är. Risken är stor att jag inte kommer kunna sova ikväll då dock och vara förstörd av den anledningen imorgon. Och vi ska ut på kvällen, inte på debaser tro det eller ej, och då vill jag vara pigg. Svåra beslut. Tror jag tar och sover på det en stund.



Jag har bara dåliga kläder

Jag har ännu en ledig dag idag. Planen är att köpa mer Västeråsgurka och cykla iväg till Kronborg och köpa kattsand. Problemet med dessa ändå ganska enkla projekt är uppenbara om man tittar ut genom fönstret. Jag gillar inte regn. Och inte paraplyer. Regnkläder är inte heller något jag sysslar med. Därav motståndet. Borde fundera kring något att bjuda Stella på i matväg ikväll också.

Annars vaknade jag av att någon ringde imorse. Jag svarade inte. Sen läste jag lite i Grave Sight, ganska underhållande. Jag upptäckte också att Nymfen hade klökts lite i sängen på sin kant så det blir att bädda om idag. Får se vad tant veterinären (jag har bara träffat kvinnliga veterinärer på djursjukhuset, och bara norska och danska sådana) säger när vi kommer dit med henne. Jag misstänker bröstcancer. Om det har med hennes hud eller kräkningar ibland att göra återstår att se.



Tidigare inlägg
RSS 2.0