Varför man barhoppar

När fröken C var i Fedpalatset på tupp i söndags bokade vi in en barhoppsdejt med start i stan och sen jobba oss upp till Möllan och inte sluta på Grand utan gå hem där vid ettsnåret. Som alla förstår var detta en plan som på så många plan var dömd att fallera. Med det kanske man kan tro att vi hamnade på Grand ändå, men så var det faktiskt inte. Det var hela barhoppet som gick upp i rök. Det är ju lite så att om man är fem pers och lyckas få ett bord en fredagkväll är det väldigt svårt att motivera sig att gå någon annanstans och trängas utan möjlighet att konversera. Särskilt om man inte ska vidare till Grand som vi ju inte skulle. Nej, så vi satt fastcementerade med våra rumpor på Brogatan kvällen lång. Idag mår jag inte hundra i ärlighetens namn. En av poängerna med barhoppning är ju att det blir en paus mellan ölen när man går till nästa pub. Inte riktigt så när man stannar på samma ställe. Så Jonas sover och jag sitter (ligger) inburrad i morgonrocken i soffan och funderar över hur tjock isen på havet är egentligen och kan man testa?

Här ska vi bo i Paris. Ja, apropå ingenting.



Glädjen vinner inte alltid över besvikelsen

Ja, det gäller Zlatans bok igen.. Jag har genom vänner förstått att boken är helt slutsåld i Malmö. Men så kom Maxis reklamblad och basunerade ut att de sålde boken, och det till det formidabla priset 159 kr! Fantastiskt! Jag satte mig i aygon (passagerarsätet, Jonas körde, varför ändra en för mig bekväm köra-hem-från-jobbet-tradition?) och gasade bort från Staffanstorp till Vh och affären. Glad i hågen plockar jag ut min självscannare och förbereder mig för att göra jobbet själv så att butiken slipper anställa folk som sköter kassan. Och vad möts jag av? Stora skyltar som förklarar att boken är slut! Slut! Och inte kommer in igen förrän v 49! Besvikelse, besvikelse, besvikelse. Köpet av backläsk (16 julmust, en hallonsoda, en fruktsoda, två sodavatten) räckte inte. Mungiporna blickar fortfarande rakt mot marken. Min plan för kvällarna när Jonas överger mig för Kinaland (hur går den där sången med trollkarlen som blir så törstig att han dricker upp sig själv förresten?) nästa vecka i kras. Får bli Glamour på play istället antar jag.

vs

Lätt Stephanie skulle vinna över honom. I allt. Om hon bara skrev en bok.



Att inte förstå ett nej

Tänkte bara dela med mig av en bild från Shittys 25-årsfest. Ett skolexempel på att vara för full för att fatta vinken att hon nog inte är intresserad:





Måndag

En helt vanlig måndag med Ninni och Stella:



Tåg sista dagen till jobbet blev det ja.

En höjdpunkt annars, Bosses fina frilla anno 1981, på den tiden han hade hår och körde svintolooken. Stella hade inte sett den, vi tyckte hon skulle bli kompis med honom så hon kunde studera den in extenso. "Men han vet säkert inte ens vem jag är." Sekunden senare hade han godkänt henne. Så antingen tar han vad han får i vänskapsförfrågningar eller så underskattar fröken Estelle sig en smula. Vad som är klart är att Bo och fb är som som mitt huvud mot huvudkudden när alarmet går på om morgonen.



Kräftskivor i lördagarna tre

Förrförra året hade Cissi och jag en stor kräftskiva i hennes gamla lägenhet. Tomas kan nog ha varit med på ett hörn också tror jag när jag tänker efter. Det kalaset återbetalades med noll inbjudningar förra året. Det är så olika sånt där har jag lärt mig. I år är populariteten bättre iaf.

Först bjöd Cissi in på kalas. Hon är ambitiös som få när hon bestämmer sig för något och kokade glatt ny lag och hällde över de frusna stackarna att dra till sig i. Fantastiskt! Så borde alla som inte köper färska göra egentligen! Mot slutet kände herrskapet en trappa ner, dvs jag och Jonas för den som missat den boendedetaljen, spriten lite väl gott och tog stegen hemåt istället för Debaser/Moriskan dit Cissi, Elias, Krill och Johannes begav sig. Ett oerhört klokt beslut i efterhand.





Nästa då i Lomma. Där skapade Britta dramatik timmarna innan det till antalet betydligt större kalaset än det veckan innan. Mamma skyddade lille Lennart som var på besök mot Britten som gick till anfall, vilket fick till konsekvens att mamma fick åka och uppsöka sjukvård för omplåstring och stelkrampsspruta. Shitty kissade under attacken. Jag vill också passa på att påpeka att när Lennart var på besök hos mig gick det alldeles utmärkt med mina katter. Mina snälla katter. Snällaste katter.

Här kombinerades cocktailparty med en klassisk kräftskiva. Inte så att man drack daiquiris eller old fashioned till kräftorna, det finns gränser, utan innan som mingel.





Och helgen dårå. Ut till Lödde var det som gällde då. André tog hand om småflickorna medan storflickorna gick på vinet. Som sig bör! Majs fick sig tilldelat att göra majonnäs innan jag kom och gjorde det med bravur. Det florerade något rykte om att den hade skurit sig något alldeles och försvunnit bort i slasken, men jag tror mer på hennes förklaring att hon pressat in den i findustuben.






Patetiken frodas i Malmö, del 17

Jag hade en plan om att skriva ett ambitiöst inlägg om Jonas födelsedag och påföljande 30-årsfest. Så blir det inte. Det är intressantare att visa bilder på mig i rakt hår:


Hos frisören. Precis klippt. Första gången rakt hår i mitt liv. Både jag och Daniel (frisören) fascinerade. Nykter, drack kaffe och inte vin. Har aldrig druckit vin hos frisören.


Kanske en timme senare. Krill har fått en chock och förvirrar sig hemåt med risk för sitt liv när hon korsar Amiralsgatan. Inte lätt när man inte ser ut som förväntat. Jag reagerade inte så när hon satsade på polskblondering. Fortfarande nykter.


Fem minuter innan Danne plockar upp oss hem till honom för iordningsställande av kalaset. Jonas behöll skägget någon dag extra efter idogt tjat från min sida. Fint var det när det fanns. Båda nyktra.


Den bedrövliga matchen slut, kycklingen och vattenmelonsalladen äten, alkoholen påbörjad. Åbro 7,3. Var är gränserna för svennigheten?


Inte nykter alls. Ni har lagt märke till att man inte öppnar munnen om man har rakt hår. Jag antar att det är generellt och inte bara när jag tar bilder på mig själv.


Cissi berättar något som tas emot med misstänksamhet vad det ser ut som. Kanske pratar hon om husrenoveringar och trädgårdsskötsel så som de gör på mitt jobb, men det tror jag inte. Kan dock vara.


Ölen, inklusive turkölen från hörnet slut. Tur det fanns en box Jelzin. Tur man inte hade förstånd nog att tycka att det var en dålig idé att börja hinka från den. Då kanske man hade mått bättre nästa dag och det vill man ju inte.


Jonas fick inte med sig sin frukostöl han fick av Daniel. Får bli en annan morgon den intas.


Här efter börjar bilderna bli av sådan kvalitet att man undrar om det verkligen bara är ifånen som är inkompetent eller om ägaren möjligtvis har svårt att reda ut hur man hanterar en kamera. Kanske bäst att avsluta inlägget där. Nu finns ju en bild på Danne, den andre värden för kalaset, så då är ju allt med. Som synes, håret fortfarande rakt dock.



Patetiken frodas på Malmö Stadion

Lite då och då under söndagen och även idag har jag frågat mig vad jag gjort i helgen. Fredagen vet jag. Då var farmor på besök i Lomma. Kantarelltoast till förrätt och rödspätta därefter.  Ja, jag vet om att den är rödlistad, men inhandlaren gjorde det inte och man kan inte alltid göra rätt. God var den i alla fall med dillad nypotatis, kokta morötter och citronörtsås. På begäran av farmor  ”Är det så att det blir jordgubbar till efterrätt?” blev det också jordgubbar.

 

Lördagen har däremot varit svårare att komma ihåg. På kvällen var vi hos Lisa och Christian i deras nya hus i Kävlinge. Fin mat och finare öl bjöds. För töntar som Lisa själv fanns vin också. Jag var dock mer intresserad av hans öl. Den som serverades i helgen var milsväga ifrån den han gjorde när de för många år sen bodde ute i ingenstans i Lund (Norra Fäladen?). Min favorit var den rökiga, men de andra var fina de med. Bara trevligt alltihop! För de som satt i partytältet och inte som vi i det sammanlänkade uterummet kan jag dock tänka mig att stressen över hällregnet och hagelstormen var större, men det sprack upp igen senare.

 

Så nej, där råder inga oklarheter om lördagkvällen. Det är dagen jag undrar över gång på gång. Det känns som att jag förlorade en dag eftersom jag stundtals inte kan komma på vad jag gjorde. Nu är det ju inte så att jag faktiskt gjorde något inser jag när det kommer till mig vad jag ägnade dagen åt. Klockan tio ställde jag mig med Lisa i sällskap i den kilometerlånga kön på stadionområdet och strax därefter anslöt Fulle och Jonathan.

 

Jo, men glada miner var det ja.

 

Ingen av oss hade fått sig någon frukost till livs och kände oss ganska nere där i regnet. Så vi ringde Krill som var på väg efter att ha lämnat av schweizaren på centralen och gjorde en beställning. En halvtimme senare hade vi både kaffe och croissanter respektive kanelbullar. Stämningen lyfte. Så med tiden även regnmolnen.

 


Föreställ er Lisas skepsis innan kaffet...

 

Nu var det ju inte så att det var särskilt roligt att stå rakt upp och ner timme efter timme. Snarare oerhört frustrerande och fysiskt ansträngande. I synnerhet om man som jag hade klackar. Vid ett gav pojkarna upp. Deras solidariska plan på att köpa biljetter till polarna sprack och de gav istället en kompis längre fram pengar att köpa biljetter bara till de två. Vi stod kvar, men började känna oss allt mer uppgivna. Och hungriga. Krills Jonas (alltså kompis, inte ”kompis”) räddade oss då med en färd till Max så vi fick lite proviant. Lystna blickar från våra kögrannar. De värmde.

 

Jonas, en bra kille.

 

Vid det här laget hade vi kommit ganska långt och närmade oss ståplatstorget. Fortfarande en bra bit kvar till luckorna alltså. Själv var jag också tvungen att avvika vid två för att hämta mor och Bo på Kastrup.

 

Halvvägs komna.

 

När jag kommer fram till bilen, kliver in och slår på radion hörs Henke Larssons bröliga stämma stappla fram ord om kvällens kommande BOIS-match i sommarpratet. Precis vad jag inte var sugen på att höra. Blev lite nöjd senare när jag hörde att de åkt på storstryk mot Falkenberg.

 

Den stora frågan ni ställer er nu är naturligtvis hur det gick med biljettinköpen till slut? Var köandet lönt? Fick vi några biljetter? Och jodå är svaret. Krill och Lisa var ståndaktiga och framåt fyratiden kunde de kvittera ut biljetter till fullt rimliga summor. Så, oss kan ni hitta på sektion 37 den 14 augusti.

 

Vackert.

 


 


Patetiken frodas i Stockholm

Jonas och jag blev utnämnda till gudmänniskor (av mig visserligen, men ändå) till Lennart och tog vårt ansvar på allvar och åkte upp för att hälsa på honom hans första helg i Stockholm. Vis av erfarenheten, har ju ändå åkt en hel del med Skånetrafiken, slutade jag en timme tidigare och åkte till storstan i väntan på tåget. Hässleholm är säkert trevligt om man har som högsta mål i livet att en dag få gå i pension efter 45 års slit på ICA och trivs på kinakrogen på lördagkvällen. Vad jag mest funderade över där, förutom hur jag skulle gömma mig för regnet, var hur folk skulle komma av det ankommande tåget och om de hade fått veta i förväg att gummistövlar var behövliga för leran.



På tåget väntade Jonas. Trevligt. Jag hade med mig det finaste Hässleholm hade att erbjuda - mackor från Subway. Till hade vi vatten och chips. Chipsen bestämde jag ganska snart var bara mina. Mina tågvana numera trogen sov jag en timme på vägen upp. Bättre i någons knä än mot en fönsterruta som vanligtvis är fallet.

När vi kom till Brommaplan (X2000 kom trot eller ej fram en kvart för tidigt) visade Lennart sin uppskattning för att vi kommit så snart och mötte upp oss vid tunnelbanan.


Jag och Jonas parkerade oss i soffan/sängen med Lenne mellan oss och ett ständigt påfyllt glas rödvin i handen. Trevligt. Planen om puben var död sen länge när boxen var tom.


På lördagmorgonen vaknade jag i vanlig ordning alldeles för tidigt. En dålig vana. Det hjälpte kanske inte att sova på minimal yta heller. Snäll som jag är hämtade jag över Lennart till mig och lekte med honom i sängen. Jonas kanske inte uppskattade det lika mycket som jag, men så kan det vara ibland. Allt är inte rättvist. Och Lennart var glad. Och Shitty och Sven.

Jag fick ett sms från Lennart via Shitty om att han önskade sig Mff-prylar. Det var inte det lättaste, men en fin tröja som funkar bra både på kroppen och att leka med i rätt färger hittade jag. Populärt hos Lenne!

Så skulle vi inåt stan, men fastnade på Kristineberg och minigolf. Svenne och Jonas var usla förlorare som vägrade tillmäta mig och Shitty vinsten trots att vi på var sitt sätt vunnit matchen stort. Jag genom att plocka flest poäng och Shitty genom att göra flest hole in ones. Sjukt dåliga förlorare var de. Nästan så man blev irriterad.



Lennart var inte jätteintresserad. Sven var mest intresserad av Jonas rumpa tror jag.

Det var varmt så Lennart fick vatten och vi öl.






Svenne åkte vidare in till stan för att jobba medan vi stannade kvar med Lennart i solen och de kvarvarande herrarna i sällskapet badade.



Lenne var inte coolaste katten i stan, men så är ju inte hundar lika tuffa som katter heller. Han pep och viftade med armarna båda gångerna han blötte pälsen. Skärpning säger jag.



På kvällen hinkades en ny box och Jonas visade upp en synnerligen dålig sida - att inte göra som vi andra sade. Mycket dålig sida. Det blev dålig stämning och vi förlorade mot spelet. Jag säger bara en sak: Essen. Hur kan man bygga en forskningsstation i Essen när alla outbreaks är typ i Bagdad. Hallå.


Han såg nöjd ut ändå.


Jag och Lennart hade det fint innan Svenne började visa dålig stil.

Det var liksom så att Sven blev lite full. Inte som kvällen innan när han efter boxen började kolka i sig armagnac framåt morgontimmarna, men ändå. Han fick lite motoriska problem. Och en del som har mer med förnuft att göra. Det var nämligen så att han kom åt helt fel musik på sin ifån. Jag tänkte att jag skulle hjälpa honom att byta så att vi inte behövde lyssna på mer skräp från solnatattarna, men när jag sträckte min frökenhand mot telefonen fick Svens kropp helt felstyr och slog ut sitt vinglas rakt över mig och min ljusa topp. Och min ifån, men kläderna var viktigare i min värld. Kass Svenne. Kass.





Patetiken frodas i Malmö, del 16

Krill hade födelsedagskalas. Pucken var i full gång och tryckte i sig morötterna Ellen, 2, gav honom. Ett sånt party! Annars var Elias lite pömsig:


Ida vilade ögonen en stund i soffan:


Cissi försökte väcka Elias med hångel:


Jag hade partyskorna på:


Vi gick till Retro. Det var som vanligt: Bra musik och skabbiga människor. Gött.



Patetiken frodas i Malmö, del 15

Igår var en dag i patetikens tecken. Det var synd om mig. Vi kommer till det längre ner.

Efter en sväng på Möllan med Lisa, Stella, Johan och Johan där vi också mötte upp med Werners gäng på fredagen gav jag mig sovmorgon på lördagen. Min förhoppning om att gå på jympa på morgonen hände väntat nog inte. Vi kan skylla på katterna för enkelhetens skull även om de kanske inte var riktigt orsaken. Med tanke på jag i söndags tycker jag dock att jag kan få lite ledigt från klag på att jag inte orkade ta mig upp ur sängen.

Dagen spenderades med Cristoffer: promenad med Ludde (världens i mitt tycke största cocker spaniel) och fika på Simpan. Sen gick vi hem till hans syster Alexandra och jag började dricka vin medan han diskade och sedan lagade mat. Någon gång mellan Cristoffers hundra klädbyten kom också Alexandra hem med sambon Marika. Anledningen till patetiken igår skyller jag på att Cristoffer glömde vinet i risotton och det följaktligen blev mer vin att dricka.

Egentligen skulle jag ha lämnat efter maten och gett mig hemom för att flasha till mig och ta mig till Marlene med ett stopp hos Seb först. Så blev det inte. Vi hade för trevligt hos Alexandra så jag stannade kvar. Sen åkte vi till Lilla Torg.



Vi provade Shoreshs glasögon. Redan här missade jag alltså hakan med handen.

Folk hånar mig för att jag bara går på Deb. Så är det inte. Det här året till exempel har jag bara varit på en nattklubb och det är Koi. Där scannade jag inte av lokalen så som jag brukar göra när jag går ut nånstans eftersom det kändes så orimligt att jag skulle känna någon där. Det visade det sig att jag gjorde och det var väldigt trevligt. Koi är ett konstigt ställe i min värld, men alla ställen funkar om man bara har bra sällskap. Det hade jag.

Så igårmorse måddes det inte på topp. Och ibland är det så att man är så patetisk i sin bakfylla att det bara är att dela med sig av den så det gör jag nu. Jag inledde dagen med att klaga över att jag mådde illa och att det var synd om mig. Sen kräktes jag. En timme senare fick jag mat och det babblades för fullt om att åka till Biltema. Jag tyckte att det var en oerhört dålig idé, inte bara för mitt allt mer tilltagande illamående, utan även pga att det är kanske världens tråkigaste affär. Jag sköt på det en bra stund till genom att berätta en aldrig sinande mängd historier om när det varit synd om mig. Det fanns mycket att plocka fram, från ettårsåldern och framåt. Till slut insåg jag att den där Biltema-färden inte verkade kunna undvikas och masade mig upp, kräktes, klädde på mig och var redo att åka.

Väl på Biltema gick jag aldrig in i själva affären utan nöjde mig med att sekunden jag gick in genom dörrarna bege mig direkt till toaletterna och kräkas. Sen köpte jag pulvermos med rostad lök och en cola. Det gick inte att äta, både för att det smakade bajs och för att jag mådde apa. Trailertrashhörnan kändes dock passande för mitt tillstånd.

Det blev inga stopp på vägen tillbaka in till stan tack och lov. Hemma gick jag, för ovanlighetens skull denna dag, in på toaletten och kräktes det första jag gjorde. En dusch kändes också som en bra idé så det blev det. Sen bädda ner sig i soffan och försöka sova lite. Sen började det pratas om kaffe. Inte för mig dock, då hade jag nog dött. Cissi kom ner med mjölk för det var slut hos mig. Det var min insats i kaffekokandet, att ringa efter mjölk. Sen kräktes jag en gång till och där fick det vara bra med det, klockan närmade sig ju ändå sex på kvällen.

Till åtta hade jag blivit så pass mycket människa att jag lagat mat. Cissi och Elias köpte vaniljglass till mig också så det blev till och med marängsviss vad det led i Kattpalatset. Mina värdinnepoäng steg betänkligt där. Annars var jag ju lagom charmig (läs oerhört patetisk). Så kan det vara. Grattis till mig.





Patetiken frodas i Malmö, del nyår

Det har varit nyår. Det är det en gång om året. En del passerar förbi mer obemärkt än andra. Detta årets var alldeles utmärkt.


Krill och Robban var söta i Lisas kök.


Lisa var en föredömlig värdinna.


Aron tog curling som exempel på idiotsporter utan att veta Krillans engagemang i det.


Tjusig mat på tjusigt porslin.


Det var glada miner.


Gypsee ville inte vara med på bild. Jag hade inte såna issues.

Sen kom Robbans bror med flickvän och vi tog vår tid och missade att gå till slottet. Dock halkade vi iväg till ett kalas på Rolfsgatan. Några försvann på vägen dit och någon tillkom på plats. Det tidigare sämre, det senare bättre. Vi hade i ärlighetens namn lika gärna kunnat hoppa kalaset och stanna kvar hos Lisa. Men men, så kan det vara!

Igår ägnades hela dagen och kvällen i soffan. Det är oerhört mycket kvalitet på tv på nyårsdan: Skvallerdokumentär om Charlie Sheen, Ivanhoe, något jag glömt, film med Robin Williams och Mamma Mia. Till pizzan fick det bli dvd och hundrade gången Kill Bill visats på min tv. Det var oerhört trevligt. Såna dagar har jag gärna ofta.



Patetiken frodas i Malmö, del 14

Om man ska vara petig borde detta inlägg vara nummer 13 och 13 14. Nu måste inte allt alltid vara kronologiskt. Jag bara säger det så är det sagt.

I torsdags var jag med vuxendagiset i Köpenhamn och tittade på konst. En del var mer noggranna tavelkonsumenter och andra som jag ganska mycket slarvigare. Det var trevligt iaf. Vi åkte citytunneln och det var första gången för mig. Jag var imponerad av att vi inte blev mer än dryga halvtimmen försenade. Ibland blir man glad för så lite, men så är man också van vid hur fint tågtrafiken flyter. Efter några timmar lämnade vi Statens museum for kunst och gick på ölen. Trevligt trevligt det med, men jag var tvungen att smita iväg för julfest på Sydsvenskan. Tåget till Malmö var inte mer än tio minuter sent. Ännu mer imponerande.

Ibland är jag klok och i torsdags var en sån dag. Inte kväll, men dag. Jag hade alltså kollat väderleksrapporten och insett att cykel var lika med livsfara och satsade på buss istället. Klokt som sagt. Mindre genomtänkt var min alkoholkonsumtion. Det är lätt hänt ibland det med. Så på fredagen ville jag bokstavligen nästan dö på jobbet. Mina kolleger roades av att jag blev tvungen att lägga mig och sova en kvart på soffan på eftermiddagen. Alternativet var att somna med tangentbordet som huvudkudde. En positiv sak med arbetsdagen var dock att jag äntligen efter tre, fyra månader fick inloggningsuppgifter och mejlkonto. Hittills har jag annars hetat en massa olika saker på allt jag loggat in. Det räckte att andas en sekund om det vid julbordet så var det fixat nästa dag. Enklare än man skulle kunna tro efter all tid.

Werner hade julmys på kvällen och Aron inflyttningsfest. Jag ville sova. Som den goda människa jag är begav jag mig dock i Lisas sällskap till Aron. Werner fick ursäkta, men det fanns inte en chans att jag skulle orka båda kalasen. Hos Aron flyttade jag in i ett soffhörn med ett glas vatten som Lisa mycket gentilt fyllde på varje gång hon skulle ha vin och det skulle hon ofta.

Jag är avundsjuk på deras "stjärna".

Temat för inflyttningskalaset var att ha på sig en ful tröja. Den tävlingen vann Aron.

Granar har en viktig funktion i detta hushåll.



Patetiken frodas i Malmö, del 13

Igår var det glöggkalas hos fröken Cecilia. 10 liter hemmagjord glögg skulle drickas. Hur mycket som gick åt i slutändan vet jag inte. Vad jag däremot vet är att jag jobbade hårt på att det skulle ta slut. Det mesta folket var på Oslipats musikhjälpskväll så det var ganska klent till antalet en stund, särskilt när Cissi smet iväg för att uppträda.


De tre herrarna som gärna sitter så nära som möjligt samt Elias var mitt sällskap där en stund.

Nu var det naturligtvis också så att jag för hundrade gången den här veckan hade dubbelbokat så Krillan och jag smet framåt sent runt hörnet till Moas Linbanejulfest #3. Där kände vi att vi inte var tillräckligt juliga. Nu var ju ingen annan det heller, men vi kände ändå att juldekorationerna passade bättre på oss än i lägenheten så snart hade Krillan en rejäl bunt glittergrejer i urringningen och jag en julgransstjärna i håret. Paketbytet föll oerhört väl ut och jag kom tillbaka till glöggkalaset ett par snygga, svarta glasögon och ljusrosa skägg rikare. Snygg som få var jag med det.

Lite senare blev jag medlurad till Deb. Hur det gick till vet jag inte säkert, men misstänker att någon sade att klart du ska med och då tänkte jag att ja då gör jag väl det. Väl inne insåg jag att gummistövlarna hade jag glömt byta från och att stjärnan fortfarande fanns i håret. Tjejer på toan gav mig dock kredd för utstyrseln.


Fuller och daner.

Efter Deb hände samma sak som inträffade bara ett par timmar tidigare; jag blev medlurad vidare. Denna gång till Krillan där hon lagade mat till oss och jag halvsov under en filt i soffan innan jag insåg att det var mer värt att gå hem och sova där. Slutet gott, allting gott.



Patetiken frodas i Malmö, del romkalas

Det var romkalas. Som vanligt vid dessa tillställningar som planeras att hållas hos Lisa fick det flyttas till Kattpalatset istället. Det var inte hennes mamma som blev sjuk den här gången utan hon själv. Hur töntigt som helst. Hon kom iaf, men drack inget mer än det hon smuttade ur mitt glas. Klassiker det där att "nej jag ska inte ha" och sen dricka av andra...

#Här var en bild, men Lisa var gnällig. Hon sade att "jag ser ut som en tjock 50åring" Så nu kan ni föreställa er den.
Sjuk och blundandes men glad.

Det är så olika det där med hur man vill se ut. En del tänker att det är kul att göra sig snygg innan de går ut. Andra glömmer en del detaljer.


Fulle snabbrakade sig lite med noppborttagaren.

Krill hade brorsdotter på besök och kände begränsningar vad gällde alkoholintaget. För sig själv alltså. Om Fanny passade på att smutta i sig rom vet jag inget om.


Krill och jordgubbsisen.

Cissi och Elias hade tänkt som Julian och kom med en flaska cola och tankar om Cuba Libre. Känslorna var att det finns gränser för hur fritt Kuba får bli egentligen så de sprang upp en trappa och tjuvade lite på dunderglöggen istället. En rejäl dos rom i den och vi hade kvällens i särklass starkaste dryck.


Sena men söta.

Jag satsade på en variant på drinken jag gjorde förra gången och pureade mango med lite maracujasprit, lime och rom då.


Daniel gillade drinkar där sugröret kunde stå upp.

Fredrik hade drabbats av Östersundssjukan och varken ville komma eller var längre välkommen så Blem kom utan bihang. Hon hade tänkt som Daniel och satsat på Fidel Castro. Man skulle kunna säga att det var ett Kubatema på kvällen.


Konturerna börjar bli lite suddiga. Lätt hänt efter en stund.

Sen blev det Deb för mig och Fulle och Retro för Cissi och Elias. Fulle köpte en öl till mig. Han är snäll ibland ändå.


Patetiken frodas i Malmö, del 12

I fredags var det premiär för På Spåret och Kattpalatset fylldes med fagra damer. Eller fylldes är kanske lite att ta när det gäller fyra personer, men man ska inte vara så petig. Som kunde förväntas plockade vi poäng efter poäng och gladdes åt Stefan "jag kan allt" Holm och Ebba "jag kan allt om mode och allt annat också" von Sydows oerhörda inkompetens. När Tahongas kom upp på tiopoängaren hoppade Krillan rakt upp i soffan och vrålade Malmööö! Vinet höll sig i glaset. Mer av tur än skicklighet. Till slut hade vi troligtvis mer än alla rätt, blir lätt så. Nätfrågan som gällde något om spel på hästar tror jag svaret är toto, men inga av mina lagkamrater höll med så vi får väl se vad de säger på fredag.

Sen försökte Blem få med oss på dåligheter och debban innan tio, men den lyckades hon inte med. Istället blev det en öl på Volym en bra stund senare. Jag förklarade att jag nog ville slänga på lite concealer iaf om vi skulle ut varpå Blem charmerande nog uttryckte att "ja, och byt kläder också". Hmpf hmpfade jag och muttrade något om att ha jobbat och städat innan de kom, men snyggade till mig till anständighet. Ute tyckte Krillan att jag skulle satsa på en fransos. Det tyckte inte jag. Elvira ville vidare till Brogatan, men så bidde det icke. Vi valde klokt att halka oss hemåt i snöstormen istället.

Klokhet är som bekant kortvarigt. Hos mor och Bo var jag väl duktig på det här med dryck. Inte för att jag kände det i stunden, det kom senare. Bo önskade sig födelsedagspresenter i form av bidrag till välgörenhet. Det tog Fulle fasta på och satte in en slant till tifo-fonden.


Agnes är bekväm med vinglaset redan vid så unga år. Lovande för tonåren.

Kong pulsade Johan och jag oss vidare till sen. Där borde jag ha insett att det här med att fortsätta inta för många öl var en tveksam idé. Jag menade nämligen på att det var jättekort dit. Johan protesterade och ville ta taxi. Tyckte jag var onödigt. Det kändes inte långt heller. I efterhand kanske lika bra med en paus. Imorgon ska jag leva på riktigt igen. Ikväll fortsätta hänga i soffan.




Patetiken frodas i Malmö, del 11

Debaser i lördags halv två:





Patetiken frodas i Köpenhamn

I fredags var jag ute och rände med Cissi och Elias. Ja Elias ni vet, han vars "spermier hoppar som delfiner genom brinnande ringar". Vi åkte tåg och drack rödvin i plastglas över bron. Det visade sig att jag inte hade någon flaska överhuvudtaget hemma att boxa över i så mitt bidrag kom ur en grapefruktjuiceförpackning. Det vinet var inget vidare. När Elias, ja Elias ni vet  som har massor av medaljer i orientering hemma, hade navigerat oss snabbt och lätt till metron på Kastrup drack vi lite mer grapefruktvin. Det blev äckligare ju längre ner i kartongen man kom. Man skulle kunna säga att det hela påminde om när man var väldigt mycket yngre. Det var värt det. Precis som då.

När vi kom fram till Christiania drack vi blå öl. Den var en succé hos Cissi och Elias, ja Elias ni vet som blev nyfiken på sin prostata efter att ha läst Naked Lunch, som inte hade druckit den innan. Sen gick vi till Loppen. Där tappade jag farten och lyckades inte hålla uppe mitt sällskaps imponerande ölhastighet. På Loppen spelade två band. Det var dåligt ljud.


Elias, ja Elias ni vet som ligger med tjejen här bredvid, och Cissi då.

Sen åkte vi till Drone. Där dansade vi. Sen blev jag lite trött och lämnade kvar Cissi och Elias, ja Elias ni vet som dricker rödvin som ett barn dricker coca-cola. Jag har inget lokalsinne, men Cissi var full så hon oroade sig inte när jag glatt traskade iväg. Det krävdes inget lokalsinne. Jag frågade helt enkelt vakten hur jag tog mig till Malmö och han pekade på en busshållplats på andra sidan gatan. Bussen kom och jag konstaterade snabbt att det inte fanns någon nästa-hållplats-skyltning. Då hade man kunnat be någon säga till när man kom till Nørreport. Nu kände jag att jag hade frågat så det fick räcka för den här månaden och tänkte helt enkelt att det löser sig. Det gjorde det. Jag chansade när det gick av tre personer på samma ställe och hoppade av jag med. Sen gick jag rakt fram tror jag det var och konstaterade att det var 51 min till nästa tåg. Då tyckte jag lite synd om mig eftersom det var nästintill istid och åtminstone nära nollan. Jag tror inte på kläder efter väder. Jag är hellre snygg. Nu har jag väldigt ont i axlarna. Får man ta.

Eftersom jag frös och inte heller hade något att läsa tänkte jag att mat var ett bra sätt att fördriva tiden. Så jag gick till McDonald's. Tyvärr var personalen för effektiv och jag behövde inte vänta länge innan jag hade en kycklingburgare i handen. Den åt jag och sen gick jag ut igen. Där var det kallt och jag hade fortfarande inget att göra så jag ställde mig i kön till en pølsevagn. Där sålde de bara nedmalda delar av djur jag inte äter. Det gjorde inget för på andra sidan sundet, till skillnad från till exempel på stadion där man får betala för en korv och bröd även om man väljer bort korven, kan man köpa bara korvbröd så det gjorde jag och valde alla tillbehör till. Kostade inte många kronor alls. Sen gick jag ner och väntade på tåget. Det var jättekallt.

På tåget somnade jag men blev väckt av en kontrollant. Jag hade biljett. Tur. Det visade sig att Cissi och Elias, ja Elias ni vet som brukar snurra hårslingor runt pekfingret, var på samma tåg eftersom den senare hade fått plötsliga problem med att behålla maten och behövde komma hem. Sen cyklade jag hem och kunde hålla upp dörren för dem när de kom ur taxin. Sen snubblade Elias, ja Elias ni vet som är rädd för fisk, i trappan utanför mig och låg/satt kvar en stund och samlade kraft att gå upp några trappsteg till. Sen gick jag in till mig och somnade.


Elias, ja Elias ni vet som blev lite röd om ryggen av Cissis spikmatta.



Patetiken frodas i Malmö, del Malmöfestivalen

De årliga åtta dagarna av kransare i Malmö har passerat. Förra året lade de konserterna på så lagom avstånd i Folkets park. I år ville de alldeles uppenbarligen inte ha mig dit. Det ville å andra sidan andra så jag befann mig på posthusplatsen några gånger ändå.

Första fredagen hade Cissi ett program som det inte var mycket annat val än att följa. Först ut var Nymfens favoritband Vit Päls. Sen Efterklang och Pascal. Jag hade pluggat in banden så gott jag kunnat under dagen. Inte Vit Päls då, har aldrig varit ett fan av dem. Det var däremot Cissi och Blem som hoppade upp och ner hela konserten. Efter att vi hade ägnat fem, sex timmar åt att halvfrysa till och vänta på band kände jag spontant att "tänk så trevligt det var när det var på Mölleplatsen och man slapp vinden". Fördelen nu var naturligtvis att man kunde ha med sig egen öl.


Nymfen fick stanna hemma. Cissi och Blem drack rödvin i ett plastglas de snott från något barn.

Sen fanns det planer på att se The Pains of Being Pure at Heart och Jonathan Johansson på lördagen, men som den som har minne vet regnade det. Utan tält kändes det sådär att bli kall och blöt så Stella och jag stannade hemma. Så dem pluggade jag in i onödan. Stella uppmärksammade att jag hade Lips (har jag nu med, bara ingen konsoll) så när Lisa anslöt lite senare hade jag fått 4 600 000 poäng på Erase and Rewind och Stella spridit sångglädje genom andra fina 90-talslåtar. Sen gick vi på Debaser som hade maraton i bra musik. Jag blev leggad.


Så vackert.

Några dagar sen regnade det också och jag kollade lite fotboll (hbk-mff 0-2) och tog en tur till Skillinge. Då såg jag inte Gaby and the Guns eller Band of Horses. Ännu onödigt plugglyssnande. På onsdagen höll Lisa sin första förhandling som "fru ordförande" så då drack vi vin på Mosaik. Jag blev leggad. Efter en stund satte sig två brudar vid vårt bord. Oerhört irriterande, störiga brudar. Den propra, blonderade typen som låtsades bli förvånade när killarna som anslöt visade sig ha betalat deras öl för dem. Oväntat sådär skulle jag säga med tanke på att de såg när de betalade. En give away att lämna över hundralappar till servitrisen rakt framför ögonen på dem tänker jag. Men men, det finns idioter överallt. Vad som mer retade mig var att jag har träffat dem någonstans någon gång och tvingats ha en konversation med dem. Jag gissar att de är bekanta till Stella eller Bettan, annars vet jag inte var jag skulle träffat dem.

Det blåste en smula så att man fick hålla i vinglaset om man ville behålla innehållet. Det var det andra vid borden runtom som missade. Vi åt tapas som var dåliga. Servitrisen var osedvanligt otrevlig. NRJ in the Park hade något på stora scenen så vi fick höra massa dålig musik. Sen imponerade jag på Lisa med att kunna sjunga med i i princip hela texten till Natteravn.


Ni ser hur girigt hon tittar mot scenen i förhoppning om att Seebach ska gå på snart.

På torsdagen var det dags för Posthusplatsen igen. Cissi som smitit iväg till Popaganda med Krillan hade mer eller mindre förklarat att jag var dum i huvudet om jag inte såg Dag för Dag. Så med vilda protester från Lisas sida gick vi dit. Man skulle kunna undra varför Lisa var så avig till att se ett för henne okänt band. Jag hade lyssnat in mig lite i vanlig ordning. Jo, men det var ju så att Halsti stod och kastade rockringar på färgglada pelare, försökte pricka hål med bönkuddar och byggde med klossar på Lilla torg. Det kunde inte Lisa missa. Så det blev en kompromiss. Halva konserten och sen Mff:are. Och om det var värt det! Det var så roligt och jag skrattade så mycket att jag fick ont i magen. Lisa sneakade till sig signerade idolkort på dem. Jag fick Dejans, hon pussade på Halstikortet och Dahlin ska hon ge till någon på domstolen.


Sympatiskt nog soundcheckade Oskar Linnros på scenen bredvid samtidigt som Dag för Dag spelade.


"Hälsa på farbröderna!" Vi skrattade så högt att de vände sig om och tittade på oss och såg generade ut. Men de är ju gamla, Dejan har ju faktiskt precis fyllt 19.

Underhållningen var total, men till slut var vi tvungna att avvika för att se Oskar Linnros. Nu var det plötsligt en kavalkad av folk jag känner eller är bekant med i alla fall på plats. Inte somd en klena uppslutningen till Dag för dag. Jag var redan tidigare förvånad över att de inte bokat in honom på Stora scenen. Vi hängde lite med Elin och Alex. Alex fattade ingenting och tyckte nog mest att det var smörja.



På fredagen slutligen hade Skurups skrivarlinje en heldag på Hedmanska gården. Det var paneldiskussioner, uppläsningar, poesibingo, musik och grejer. Jag hade inte engagerat mig alls i organiserandet, utan dök mest upp och läste lite och socialiserade till och från. Jag smet också ut och småskrattade en stund när Sudic och Durmaz tävlade mot kidsen.


Sudics knä visade inga svagheter. Lisa måste överdriva det där med korsbandet.


Leo som går i ettan läste också. Det var roligt när han sade att vi var svin. Sen tog han dessvärre tillbaka det lite.


Blem tog det inte på allvar hela tiden.


Sanna var som alltid jättebra! Vi pratade om att hennes musik hade man mycket väl kunnat köpa även om man inte kände henne. Så pratade vi om musik. Och Blem, det var Jenny Owen Youngs jag rekommenderade.


Efter Sanna stod Momofoko på scen. Då blev det fullt på Hedmanska och insläppet ströps. De hade lätt kunnat dra tillräcklig publik på Posthusplatsen. Kanske där de hamnar nästa år.

Efter Momofoko började det krypa i mitt sällskap så vi lämnade festivalen för Metro. Sen halvlåg jag i Lisas soffa sippandes på baileys och konstaterade att det nog var dumt att jag glömt äta. Så kan det gå ibland. Man skulle kunna tro att det hade varit en idé att göra det när man ändå hade all festivalflottmat inom räckhåll, men det enda jag köpte på hela veckan var en gräddbulle. Det är olika det där. En del gillar langos, andra väljer bort det och glömmer titta vad mer som finns.




Patetiken frodas i Malmö, del toabekymmer

Jag fick ett mms. Krillan hade fastnat med handen i toarullshållaren på Debaser. Cissi var god nog att ta en bild. I samma anda delar jag nu glatt vidare denna syn.


Tanterna åkte till Kreta

Lisa och jag planerade som den ordentlige läsaren vet att åka iväg någonstans under sommaren. Det gjorde vi också. Charter blev det. Charter på ett alldeles fantastiskt chartervis dessutom. Det började på planet med tanterna i 50-årsåldern som hade förbeställt åtta flaskor sprit på ditresan. De såg precis så trashiga ut som kunde förväntas. Vi såg dem inte igen förrän vi skulle hem då de hade två, tre nya kassar sprit per man att konka av planet.
När vi var på väg till hotellet och Lisa började prata något om var det låg efter att de första resenärerna blivit dumpade ute i ingenstans bredvid en badrumsaffär tyckte hon att jag hade lite väl dålig koll: "Har du inte ens kollat på länken jag skickade?" Naturligtvis hade jag inte det. Om man inte vet något kan det inte gärna bli mycket sämre än man förväntar sig resonerade jag. Och därför kändes det också som en självklarhet, en oerhört underhållande självklarhet, att vår balkong så klart inte var riktad ut mot hav, berg eller liknande, utan vette rakt ut i trapphuset.
Det är definitivt inget fel med att ha balkongen på bekvämt ett steg över räcket från korridoren. Oh nej. Man kan bli skvallertanter på hög nivå om man så vill. Tvåbarnspappan som hade ljusgul skjorta alla dagar utom en då han slängt på sig en Rammstein-tisha var en högst ovälkommen ofröjd för ögonen. Men om man hade tänt på män i medelåldern som fortfarande tror att det är mode någonstans utanför lth att byxorna upp i armhålorna hade han helt klart varit något att satsa på. Barnen som hörde till var i kategorin "obehagliga, bortskämda ungar i mellanstadie-högstadieålder som ingen hade saknat mer än pappan om de försvann i vågorna".
Vi såg som sagt inga hinder att avnjuta den instängda kvällshettan på balkongen med ett glas vin i hand. Det var ju inte bara den irriterande familjen som bodde på vårt våningsplan. I två rum bodde fyra eller sex tjejer i sena tonåren. De såg likadana ut allihopa så det var omöjligt att reda ut antalet där de blonderade sprang mellan varandras rum stup i kvarten iklädda enbart ett hafsigt omvirat lakan eller underkläder. Tanterna konfererade om detta och förundrades.
Annars gjorde vi inte så mycket. Badade och tantsolade i skuggan mest. Många var det som var tjocka, oerhört tjocka. En holländsk eller om det var tysk jag minns inte tant var minst lika bred som hög. Riktigt fascinerande. En del solade topless och Lisa provade på bottomless en kort stund en dag också. När hon snabbt som attans fått på sig trosan igen och trott att det hela skett obemärkt påpekade jag att nej, nej, så var det verkligen inte, jag hade iaf sett vad som fanns att se. Lisa: "Jaja, men rumpan såg ingen." Det är så olika vad man känner sig bekvämast att flasha för en fullsatt strand.
Vi missade ju matchen hemma mot GAIS (1-0) så vi gick på fotboll i Rethymnon istället. Fulle den skitungen passade också på att lura oss att Dahlin hade blivit såld, vilket föranledde en hel del oro i läger balkong-mot-trappen.
En del vil inte göra annat än springa runt på massa sevärdheter hela tiden när de är på semester. Det vill inte jag. Eller, det kan vara ok, men nu villle jag det verkligen inte. Inte Lisa heller. Praktiskt. VI nöjde oss med att plliktskyldigt ta kort när vi råkade gå förbi någon. Denna till exempel. Jag minns inte vad det var för något, men alla tog bild på det så då gjorde jag det med.
Nattlivet var precis som kunde förväntas. De "bra" nattklubbarna (enligt grekernas egen utsago) dit vi också gick spelade kvalitetsmusik som "Alors on danse", "No speak Americano", Bon Jovi och andra hottie-låtar.
Ja, det var väl ungefär så det var. Och så åt vi massa ost och bröd hela dagarna, vin, öl bröd (båda) fisk, bläckisar (jag) och andra döda djur (Lisa) om kvällarna och hade det gött.


Tidigare inlägg
RSS 2.0