Att visa könsorgan

Efter att ha sett Mff:s formidabla uppvisning i hur man totalt kan dominera en match i 92 minuter utan att göra ett enda mål begav Lisa, Fritte och jag oss till På besök. Där fick komikerna fram betydligt fler poäng än fotbollsspelarna. Efteråt var det tydligen visa ollon mot pung utanför stället. Varför detta gjordes egentlgen förstod jag dock aldrig riktigt. I väntan på nytt toapapper kom Aron och ville kissa. När jag påpekade att pappret var slut menade han att det inte gjorde något eftersom han ju är omskuren. Logiken i det gick förbi mig. Då erbjöd han sig att demonstrera det. Jag uppmuntrade inte till denna kroppsliga öppenhet utan valde att ta honom på orden istället. Är fortfarande tveksam dock.



I halsen

Så läste jag rubriken "Rydé drabbad av svamp - i halsen". Omedelbart tänker jag oralsex. Därefter att jag har en lite väl snuskig fantasi. Sen inser jag att allt är mor mins fel. Medan andras föräldrar ofta låtsades som ingenting vad gäller sex under uppväxten diskuterades klamydia i halsen och flatlöss i ögonbrynen vid middagsbordet hos oss. Så kan det också vara.

Apropå flatlöss är det en återkommande fråga som kommer upp huruvida man helst får flatlöss eller huvudlöss. Personligen väljer jag den könsorienterade varianten. Lite äckligare, men betydligt lättare att bli av med. Rakhyvel är inte dyrt. Dessutom behöver man inte berätta för alla att de nog bör leta efter djur på sig. Lätt val.



Bubbelmjölk

Jag gillar bubblor. När man var liten var det framför allt såpbubblor som var det stora. Att blåsa bubblor i saften med sugrör var också hett. Läsk dracks ju bara på nyårsafton, valborg och andra högtider som innefattade en moviebox. Senare parallellt med att videospelarna kom i var mans ägo ökade även intresset för kolsyrad dryck. Efter att i tonåren ha arbetat sig igenom allehanda alkoläsker som peach pops och hooch och fördruckit sig på läskgroggar blev kolsyrat vatten en intressantare bubbeldryck. Förutom öl då. Och mousserande vin av diverse slag. Nu lanserar iaf Coca Cola kolsyrade fruktmjölkdrycker i USA. Jag gillar som sagt bubbel, men hoppas verkligen inte att dessa kommer till Sverige så man kanske får för sig att smaka detta uppenbara satans påfund.





HP

Redan innan jag hunnit innanför dörren igår hade min lille morbror lurat med mig på senaste Harry Potter. Den var bra. Som väntat. När jag kom hem igen släckte jag inte lampan och somnade som hade varit att rekommendera utan började läsa om den sista boken.

Vad som slagit mig när jag sett HP-filmerna, men inte tänkt på i böckerna, är hur alla katter porträtteras som onda. I Prisoner of Azkaban är Hermione's Crookshanks konstant aggressiv mot Rons råtta Scabbers. När det visar sig att det inte är en råtta utan en onding får katten ändå inte någon direkt upprättelse. Filch på Hogwarts har sin vaktkatt Mrs Norris och i Order of the Phoenix är Dolores Umbridge besatt av katter. Jag vill ha hem mina nu. De har inte visat några onda tendenser, mer att de kan vara irriterande och jobbiga ibland. Mest för att de vill ha uppmärksamhet och hårar. Kan jag leva med.



Mina fina katter.


Välmatchat


Inte bara färgkoordinerar denne man byxor och skjorta med aprikosfärgade tygskor, utan han har även sett till att damen vid hans sida har färgat håret i samma nyans. Eller så är det tvärtom. Man kanske skulle börja klä sig efter sitt sällskaps hår. Skulle kunna bli intressant.



Någon som vill slicka mina tår?

MIn syster är rolig. Häromdagen drack hon vin som troligtvis var lite dåligt (som ett under klarade både jag och Sven oss) och därför orsakade viss irritation i slemhinnorna i magen och i slutändan ledde till att det kom upp igen. Svenne var en vad de flesta skulle säga exemplarisk pojkvän vid tillfället och torkade upp det som missat toaletten, klädde av  och bäddade ner henne. Två minuter senare kommer hon ut i vardagsrummet där vi våghalsiga som vi var fortsatte inmundiga det röda. Hon böjer sig över Sven och viskar "Jag hatar dig" och lämnar rummet. Jag förstår henne. Sven hade verkligen uppfört sig illa. Ytterligare ett par minuter senare hör vi ett duns följt av duff-duff-duff från sovrummet. Då har flickan inte bara trillat ur sängen utan även in under den. Vi tyckte hon låg bra där.

Följande dag när systern var kontaktbar igen åkte vi till Grönan. Sven som så många andra män rädd för karuseller
rörde sig vidare. Han slöt upp igen när vi lite drygt sju timmar senare kände att det nog fick vara slut på det roliga om vi skulle hinna dricka öl också. Det hann vi. Sen dansade vi. Det är inte ofta Taube trycks in mellan en twist-låt och Broder Daniel, men det händer. Tydligen. Och det kan konstateras att köttmarknaden är på en helt annan nivå i huvudstaden.

På fredagen var vi iväg på ett ställe utomhus där mina fötter massakrerades av mina skor. Följdriktigt tog jag av mig dem när vi skulle hemåt. Sven förklarade dock att ingen någonsin skulle vilja slicka på mina tår om jag gick barfota i tunnelbanan. Kändes okej för mig. Brukar inte ha någon längre kö av män som vill det ändå.


Igår fick vi plötsligt en rumpa mellan oss.



"Älskling, du skickade nog fel"

En bekant var utomlands och gjorde världsförbättrande saker i några månader. Så kom hon hem och satt och tog en öl när hon fick ett meddelande av sin kille sen fyra år:
"Så klart behöver du inte betala för det. Det var mitt fel att vi inte använde kondom."
Svaret:
"Älskling, du skickade nog fel."



Det här med tandsmycken

Att smycka kroppen på olika sätt verkar vara något människan tycker om rent generellt. Själv lät jag pierca öronen när jag var elva och naveln sju år senare. Örhängen använder jag fortfarande, men naveln förlorade sin stav för några månader sen. Annars vet jag tjejer som vaknade med ring i bröstvårtan en bakfyllemorgon när de var sjutton. Föredrar nog att veta vad jag gör om jag gör något med min kropp.

Så idag när jag väntar på bussen till tåget kommer en kvinna i 25-30-årsåldern lastad med väskor och visar stolt sitt lilla guldhjärta på tanden för en väninna. Att göra hål lite varstans och sätta i smycken eller fylla med färg kan jag förstå, men att sätta fast något på tanden så att det ser ut som att man har en missfärgning där? Det är bortom mig. Att det till på köpet är en vuxen människa som gör det är ännu mer oförståeligt.



Aktivitet är överskattat

En del dagar är långsamma dagar. Detta är en sådan. Det är inte bra när man kommer på att det faktiskt bara är att lyfta datorn och ta den med till sängen. Så en dator i knät nedkrupen under täcket gör inte mycket jobb.

Imorgon bär det av norrut. Mina tidigare erfarenheter av alla hålor/förorter i det här länet som så många envisas med att kalla Stockholm var de än bor är att Botkyrka och Danderyd har de trevligaste 15-åringarna. Inne i stan är de också rätt ok, men det är svårare med parkering där. Annars är Fruängen ganska kass för att inte tala om Vallentuna. Denna gång hade jag iofs tänkt träffa människor som passerat myndighetsstrecket så kidsen är väl inte så relevanta.Vad göra där? Inte en susning mer än att hänga med ett stycke syster och ett stycke Svennis och öl med Anna. Folk är busy och jobbar och grejor så lördagen ägnar jag nog åt att gå vilse. Det finns ju tunnelbana sägs det så då hittar man alltid tillbaka. Särskilt som jag lämnar Bromma åt Shitty och Svennis och bor i stan istället.



"Du skall bära ditt barn som den sista droppen vatten. "

Ranelid är som vi alla vet en oerhört pompös och självgod herre helt utan självinsikt och en jagga bärandes sitt eget namn. Man kunde få sms-sommartips med honom som avsändare via Sydsvenskan för några veckor sen. I efterhand ångrar jag att jag inte tog chansen. Den av författaren själv formulerade artikeln inför detta inleddes med orden "Det är inte lätt att komparera livet". Nej, Björn, det är det inte. Och ingen gör det mer än du. Vi andra möjligtvis jämför.

I Expressen idag skriver han en krönika om dels upphovsrätt (jo, medelålders tanter fildelar med allra största säkerhet Ranelids böcker järnet), dels om sin egen förträfflighet. Om sin nya egenknåpade aforismbok, som kommer ut om dryga månaden och kommer ha tygomslag och prydas med hans namnteckning i guld berättar han att "Något liknande har inte hänt tidigare i svensk litteraturhistoria". Nej, det är korrekt att inte många är fullt så självcentrerade.

I sitt lilla kåseri berättar han också att Anders Olsson och Torbjörn Forslid har skrivit en bok med titeln Fenomenet Björn Ranelid som kommer i höst, att han ska vara med i På spåret och Stjärnorna på slottet, att han fem ”lördagar i rad talar […] i televisionen om Österlen på lördagskvällens bästa sändningstid”, att fyran vill ha honom och att han också har fått massor av andra erbjudanden att medverka på tv under året som han dock har avstått ifrån. Han avslutar med att påpeka att inom t.ex. sporten och företagande välkomnas det att man berättar om vad man åstadkommit, men inte inom kulturen så ”Nu har jag gjort det utan att förhäva mig eller skryta.”

Jag vet inte. Finns det mer att säga?


Minigrisinfluensa

För den som är intresserad kan jag berätta att minigrisinfluensan jag drabbades av i Berlin verkar ha gjort ett återtåg och flyttat längre ner i luftvägarna. Eller så kan det vara ett resultat av att mina allergipiller varit slut ett par dar.



Min plats

Idag har jag tagit mig samman och raderat mitt my space-konto. Ingen kommer sakna det.



Jag är en urkvinna, bara så ni vet

Det är söndag, klockan strax efter sju och jag vill gå och lägga mig. Det har jag sett fram emot sen jag steg upp igår, men vad göra? Känns lite tidigt dock. Funderar på att se om någon av Harry Potter-filmerna som upptakt inför den senaste. Det kan man ju faktiskt göra från sängen. Eller soffan om chips känns viktigare. Svåra val.

I fredags var det punkfest i Lunnastad. Det var en liknande för ett år sen, denna var bättre. Nu var gammalt folk inte lika begeistrade över att man inte var fyra år längre. Positivt. Nu var en del, läs en, mer intresserade av att gifta bort mig med sin son. Eller inte nödvändigtvis äktenskap, men tyckte jag skulle passa som barnaföderska åt honom. Jag var ju en "urkvinna, som född för att föda barn". Dessvärre var sonen i Kroatien med sin flickvän. Annars så vet ni var ni hade kunnat finna mig om nio månader.

Åldersmässigt varierade festen mellan säg 9-90 år. De yngsta var dåliga på alkoholen, men de äldre visste hur man svepte ett glas, eller två, eller fler. Min insats var tillräcklig för att jag dels skulle vilja dö på jobbet nästa dag, dels för att lyckas hålla mig från att dricka annat än vatten på Debban efter Lisas för-födelsedagskalas. Bören gjorde ett fantastiskt jobb i dj-båset. Jag dansade. Sen var det till att stiga upp allt för tidigt för att jobba igen.

Och nu Harry Potter.



Förargelseväckande beteende

I en diskussion med Seb och Kringlan för ett par år sen ansåg de per automatik att det var värre när kvinnor kissade offentligt än män. Jag höll inte med. Eventuell exponerad hud som hud. Annars bör naturligtvis kisserier på allmän plats begränsas till nödfall, och de är ytterst få vad urinerande män utanför en öppen restaurang än säger. Men som sagt om det inte finns några alternativ så. Och så tror jag oftare är fallet när det gäller kvinnor än män. Om man då skulle få böter för detta brott när det inte beror på lathet eller snålhet? Vad är alternativet? Kissa ner sig medan man går? Inte mindre förargelseväckande, snarare tvärtom, men knappast något man kan fällas för.



Överlagt mord

Tidigare idag på fiskrestaurangen i hamnen i Lomma diskuterade jag och Lill-Erik i förbigående vilket effektivt sätt det var att bli av med en motståndsrörelse att göra som på Sri Lanka. Döda och ganska urskillingslöst så också vad det verkar. Effektivt. En timme senare provade Nymfen på samma sak. I trädgården har ett flertal flugor och fjärilar fått sätta livet till sen hårbollarna släppts ut hit. Idag hörde jag dock ett underligt pipande och ser Nymfen böjd över något. För sent för att rädda livhanken på den stackars gråsparven och lyckligtvis också för sent för att vara tvungen att utöva eutanasi på den reste jag mig ur solstolen. Nu ligger den begravd i trädgården och ikväll får det snidas ett litet kors för den var ju troligtvis kristen.




Berlin

Jag har varit i Berlin. Es regnet var som tur var en fras jag redan kunde när vi kom dit.

Lisa gjorde mig besviken varje dag med att aldrig köpa korv. Det var så många wurstmän och någon wurstkvinna som så gärna hade sålt en eller två till henne, men icke. Inte ens en inbakad i croissant ville hon ha.


Lämpligt nog passade jag in att vara sjuk ett par dar först, men det gick över efter att ha konsulterat ett apotek och fått illgröna och stora röda tabletter.

Vi upptäckte att drinkar kostade lika mycket som öl. På söndagen lämnade vi vårt rum halv fem.

Av någon anledning hade vi fastnat för Hitlers bunker så det var ett mål vi ville till. Dessvärre var ambitionsnivån sådär och den verkar inte finnas kvar heller. Vi har dock misstankar om att ett annat monument byggts över det.

I hela stan vimlade det av kvinnor och män i alla åldrar med små blå plastskyltar på bröstet där det stod något på olika språk. Tyskland har ju en tradition av att märka ut folk, men det kändes ändå lite underligt. Efter någon dag såg vi först en skylt där det stod ”Var ständigt vaksam” och sedan en med ”Keep on your watch”. Då konstaterade vi att det måste röra sig om en sekt som uppenbarligen inte har några problem med att stoltsera med det. Eftersom vi inte är särskilt smarta alltid i vanliga fall var vi naturligtvis inte det i ölland heller. Inte förrän vi tog en tur ut till Olympiastadion för att se vad den före detta förbundskanslern hade för arkitektoniska preferenser bortsett från inhägnade tätbebyggda områden med ladliknande boningshus kopplade vi vad det var frågan om. En gigantisk Jehovas Vittnen-konferens var förlagd dit. Så det var vi och ett par tusen obehagliga människor som möttes. Ingen försökte värva oss dock. Vi såg kanske för förlorade ut redan.




Normal sexualitet, vården del 2

-Vad har du för symptom?
-Bla bla bla..
-Har du en normal sexualitet?
-Eh, va?
-Har du fast partner?

Så det är definitionen av normal sexualitet. Och när varken trimetoprim eller furudantin biter på bakterierna ordineras tydligen alvedon.



Leva i synd

Champagneprovandet i Lomma visade sig ha ett syfte. Så nu vet man att det vankas riktigt bubbel när modern äntligen ska bli ärbar kvinna. Skönt att någon i familjen kan axla den rollen!

Nu packas det till den förestående semestertrippen. Hade varit lättare om det lovats strålande sol och 25 grader. Nu är det typ växlande molnighet och skurar som verkar vara grejen i Berlin. Onödigt. Bäst att ta med sig dubbelt mot vad man behöver. Som tre koftor.



Titulera mig om ni vill

Jag har fyllt år. Det firades med tårta och bullar på söndagen och med bubbel, mat och fotboll på måndagen. Tån på skorna jag hade är lite skadade av asfalt och betong. Egentligen borde man ha sparkvänliga skor när man går på fotboll. Åtminstone om man håller på Malmö. Då är det nog ett måste.

Imorgon kväll tar jag nattåget till Berlin med Lisa. Hon kan tyska, är ju en tyskunge. Inte jag. Men jag har pluggat lite så förutom klassikerna Deutchland über alles, Lebensraum och Arbeit macht frei kan jag numera även lite könsord. När vi bokade hotellrum, ja vi satsar på lyx här, så kunde man välja titel: Dr, Mr, Mrs, Miss. -Dr, natürlich! sa jag. Miss kändes lite mesigt och jag är ju varken man eller gift så det låg närmst till hands.





Drömmar

När vi drack kaffe utanför kafét imorse kom Blem förbi och berättade att hon drömt att hon fått en bebis. Barnet hade tyckt bättre om henne än sin mamma så då fick hon det. Tilde verkade inte helt säker på om hon skulle ge bort sitt barn till Blem när det kommer ut även om det skulle gilla henne bättre. Jag delade också med mig av vad jag kom ihåg från natten. Jag hade drömt att jag inte låg med en kille. Så kan man också drömma.



Tomas mobil

Tomas har saknat sin mobil ett tag och gjort ett fasligt väsen om det. Idag hittades den.




Möte med vårdcentralen

Så här kan det låta:
-Hej, jag skulle vilja beställa tid för urinvägsinfektion.
-Jaha, vad har du för symptom?
-Det gör ont när jag kissar och sen en molande känsla.
-När började du känna så?
-Igår morse, men har inte kommit hem förrän idag.
-Du vet om att man kan dricka bort det?
-Nej, det funkar inte. Då går det upp i njurarna.
-Vad dricker du då?
-Vatten, tranbärsjuice, surt.
-Men om du fortsätter med det ett par dagar så kan du ringa igen om det inte går över.
-Nej, det går upp i njurarna på mig då. Jag har haft urinvägsinfektion ca 30-40 gånger nåt så jag vet att det inte går över.
-Vi har en tid kvart i tolv.

Två dagar senare ringer de upp och odlingen visar resistenta bakterier. Ingen överraskning direkt. Det märker man.
-Och du tålde inte penicillin?
-Nej, det var därför jag fick trimetoprim.
-Vad händer om du tar penicillin?
-Hög feber och yrsel.
-Jaha. Ja, den du fick innan är ju den som funkar bäst annars.
-Men bakterierna var ju resistenta mot den?
-Jo, vi kan ju prova med furudantin, men det är inte lika effektivt.

Ibland undrar man över vad som krävs för att komma in på sjuksköterske- resp läkarlinjerna.



Lyxvanor

Hämtade hem katterna igår och såg till att bli bjuden på middag. Ett klokt drag. Mor och Bo har nämligen inlett en ny semestertradition. Efter att rosén de inhandlat i Danmark tagit slut tog de några resoluta steg mot systemet och öppnar nu en flaska champagne om kvällen. Dyrt för dem, men trevligt för mig.



Rama

När jag flyttade till Malmö första gången i slutet av 90-talet lärde jag mig snart att det här hette rama och inte skjutsa om att olovligen ta passagerare på sin cykel. Det var nytt för mig, åtminstone att det var pakethållaren som var sittplatsen. Min farmor har annars alltid också sagt rama, men då har det varit i betydelsen sitta damsadel (inte så praktiskt annars) på ramen. Det har jag aldrig praktiserat och kommer nog aldrig heller att göra, verkar livsfarligt. Men när man ser det i gamla filmer eller på foton, i regel svartvita sådana, ser det rätt tufft ut.



Rama med pilbåge i hand.



RSS 2.0