Vispa blod

Idag var en journalist från Hemmets Journal på besök hos mina farföräldrar för att titta på pälshumlebina som bor i murbruket i deras hus i Skillinge. Det togs foton och småpratades med penna och block. Jag höll mig utanför.




Farmor berättar gärna samma historier om och om igen. En favorit är ”när grisarna skrek i högan sky hos Sjögrens gick man dit och sen vispade mamma blodet på trappen så att det inte skulle koagulera.” En annan är om ett hembiträde på Teneriffa som lade hönans hals mot balkongräcket och liksom slätade ut vecken på halsen med fingret så att det bara var att skära av den sen.



– Det är bättre att en tjugoåring får ett lärlingsjobb än att han lever på socialbidrag

Folkpartiet vill införa ett lärlingssystem som arbetsmarknadspolitisk åtgärd för att få in ungdomar i arbetslivet. Hur förslaget är utformat eller tänkt har jag inte satt mig in i. Vad jag däremot omedelbart reagerar på är hur det enligt Björklund kan vara ok att en 20-åring per automatik ska ha halva lönen i jämförelse med en efter hans ord ”vuxen”. Om det är vuxenhet som ska vara måttstocken för lönesättning undrar jag lite diskret vad det är som definierar detta? Är till exempel en gift 20-årig tvåbarnsfar mer eller mindre vuxen än en 35-åring som spenderar sin lediga tid på krogen? Är den 45-åriga kvinnan som aldrig har haft ett förhållande och som aldrig lyckas betala sina räkningar i tid och alltid pirattvättar på grund av dålig planering vuxnare än tjejen som är hälften så gammal och kan bocka av ovanstående? Kommer man att gradera vuxenheten så att den som är minst vuxen får halva lönen medan den som ändå lärt sig skilja vit- och kulörtvätten kanske får 60%? Jag bara undrar över ordvalet och tycker att det är oroväckande när ett parti bedriver en politik som bygger på en syn som innebär att vissa grupper per automatik ska förfördelas på grund av sin ålder.

Brukar inte Folkpartiet för övrigt vilja att man snarare ska premiera kompetens i arbetslivet?



Kalas på landet

Jesper fyllde 30 och om det inte varit för den generösa tillgången på vuxendricka hade kalaset innehållsmässigt kunnat platsa på ett dito för hans 10-årsdag. Men brännboll, lek med dockor, titta på ponnysarna och mata dem med morötter och en dos moonwalk kan aldrig slå fel. En riktig hippa som min farmor skulle ha sagt!



Människor man inte vill vara eller vara nära

Lomma en arbetsvecka. Obygden är alldeles utmärkt när det är sol. Det är då man kan förstå varför så många ser husägande som ett stort mål i livet. Frågan är dock om det är värt det om man slår ut det på ett år. Särskilt som man måste underhålla och fixa med det särskilt just under sommaren. Det är som med hund. När det är fint väder och man är uttråkad kan tanken slå en att det hade varit trevligt med en. Sen går solen i moln och man ser regnet torna upp sig vid horisonten och tanken blåser bort snabbare än en katt hinner spotta ut ett p-piller utan att man märker det.

När man har kattlov kan man vara iväg utan att ha det minsta dåligt samvete, vilket är praktiskt. Så i fredags när jag så smått börjat leva igen efter att ha haft Cissi och vin i köket kvällen dessförinnan blev det till att åka norrut till Älmhult, obygd på riktigt. Lisas familjs gods, eller gård om man så vill, föredrar det förra eftersom det finns tennisbana där, visade sig vara något av ett blåshål just denna dag så lagom till att vi skulle tillbaka till Skåne var det inte mycket värme som lämnats kvar i luften. Den kvällsutflykt vi här företog oss var något av en symfoni i white trash. Vi steg på en abonnerad buss i Lönsboda och snudd på sekunden innan dörrarna öppnades insåg vi att det här skulle bli en ny upplevelse för oss. Den tonårsfylla alla dessa medelålders män och kvinnor lyckats uppnå var onekligen imponerande. I skaran fann vi mannen som däckat mot fönstret med ölen i ett krampaktigt grepp i huvudhöjd, kvinnan som sett ut som 47 sen hon var 18 och som missförstått bh:ns syfte och därför låter den vara större än toppen, den lite hippare killen som har lärt sig att riktigt mycket riktigt blonda slingor och lätt tuppkam à la Beckham för många år sen är det som gäller, gänget som inte har rört sig en millimeter i någon riktning sen de för drygt 30 år sen också satt längst bak i bussen fast då på väg till 16-årsdisco med flera. Helt enkelt en fascinerande samling människor som man inte vågade stirra på alltför länge. Väl på plats var det kallt och sent och folk som sjöng spelade och klättrade i rep.

På tåget ner igen på lördagen steg en man med kanske det bäst applicerade röda läppstift jag sett på länge på. Uppfriskande tänkte jag först. Men människor med för stor kärlek till alkoholprocenten och ett allmänt utanförskap i samhället är sällan det längre än ett ögonblick. Han lyckades dock imponera på ett gäng 18-åringar med en box Jelzin misstänkt på väg till Roskilde.

Roskilde hoppar jag i år igen. Där antingen dör bara folk eller så måste man gräva kanaler för att leda skyfallet ut tältet. Dessutom är en allmän bojkott av Danmark att rekommendera med tanke på kronkursen.



Vino vino

I Lomma har de ett systembolag av den gamla skolan, dvs man tar en nummerlapp och säger vad man ska ha till mannen (är nästan alltid män) bakom disken. Jag har länge levt i illusionen att anledningen till detta förfarande är att de ska kunna ha ett större sortiment. Det är lögn. Inga av mina tre förstaval av vin fanns. Så kan det också vara.

Cristoffer var över på middag i måndags. Han hade med sig två miniflaskor Chapel Hill. Föredömligt. Apropå vin.

Apropå att det är varmt ute förstår jag inte varför så många medelålders män plötsligt tycker det är ok att flasha sin fetma för allmänheten. Jag misstänker dessutom att det är samma herrar som åberopar sedesamhet för att kvinnor (och flickor?) ska ha överdel på badhus. Det är inget måste i Malmö från och med idag. Tycker väl egentligen att det finns viktigare saker att fokusera på om man vill diskutera objektifiering av människor, men håller ändå helt med i fullmäktigebeslutet.




Fördelar som sagt




Sjung mitt hjärta, sjung! Inte.

När jag åkte hem från Ystad i söndags satt en familj med en ettåring snett över gången från mig. Ungen skrek lite då och då, men det var inte så farligt. Jag är hyfsat tolerant mot småbarn. Vad som var värre var mamman. Hon försökte lugna sitt barn med en falsksång som inte var av denna värld. Det var så pass illa att varje gång hon tog till ton mådde man nästan fysiskt illa, och då åkte jag pågatåg och inte x2000.

Förutom jordgubbarna har huset i Lomma sommartid fler fördelar:
•    Insynsskyddad trädgård. Dock viktigt att komma ihåg solkräm överallt.
•    Närmre till systemet än hemma.
•    Närmre till apoteket än hemma.
•    Närmre till affären än hemma.
•    Avsevärt närmre till havet än hemma. Man ska bara orka gå dit.
•    Folk kommer och hälsar på.
•    De jobbiga katterna (mina) är instängda i huset och stör mig inte.

Ja det är nog det.



Ingen cykelsemester för mig

Ibland får jag infall som rör att cykla, för mig, långa sträckor. Det har inträffat två gånger förut. I vuxen ålder alltså. Första gången var till Daniels examensfest eller liknande. Då hade jag kommit hem från London samma dag, tyckt det varit en bättre idé att vara ute tills planet gick på morgonen än att sova, kommit hem och snarkat en stund, vaknat och i mitt intoxikerade och uppenbarligen förvirrade tillstånd fått för mig att det enda rätta var att ta cykeln till Lund. Dit kom jag, trots viss felcykling vid S:t Lars. Hem sattes cykeln på stället på bilen. Inte lika tilltalande att trampa då längre. Andra gången var ett liknande tillfälle, men då inte längre än till Lomma. Även då blev det bil hem. Idag, utan några som helst omdömesförslöande ursäkter i form av alkohol, cyklade jag till Lomma. Vägen var inte densamma som förra gången, sker ofta för mig. Ibland är det nästan som med trappsystemet på Hogwarts i Harry Potter där trapporna flyttar sig hela tiden. Man tror att man är på en plats, eller att man borde vara, men så är det som att någon lyft bort vägen eller bara ändrat den så inget är sig likt. Fram kom jag iaf. Och här finns sol och jordgubbar i trädgården så det är rätt bra.


Så såg det ut förr. Nu är badrummet trevligare.



Midsommar

Midsommar förlades till Öja. I det växthusliknande kaféet samlade vi en salig blandning människor från fem olika decennier som jobbade som allt från bagare till attributör till bibliotekarie. En del av oss som hade varit ute och slirat föregående kväll hade en lite långsammare start på festligheterna (läs t.ex. fröken Cecilia) och missade potatisupptagning och annan odlingskunskapsinhämtning. Andra (läs t.ex. Bladet och Fredrik) passade på att smita in och se upplösningen på fotbollen. När alla var på plats igen och buteljerna på bordet och maten på tallriken gjordes försök till snapsvisor, men kunskaperna på det området var dessvärre så patetiskt sorgliga att det snart gavs upp. Blem och Fredrik hade gjort ett midsommarquiz där vi fick lära oss att Oldsberg har ett litet sommarställe (herrgård/slott) i Dalsland och när Magnus Härenstam fyllde år. Mor och Bo vann med lite fusk. Senare blev det även kategori och vid tre-fyratiden nåt hade Krillan och Cissi hämtat in skivor från bilen och startat ett eget litet dansgolv, Eric hade försökt bränna ner hela trädgården med sin kärlek till tändvätska och Glenn slutat vara kommunicerbar. Allt var alltså som det skulle och strax efter sex hade alla, en del efter många om och men, också lyckats ta sig till sina sängar.

Imorgon jobba, på måndag till Lomma för hus- och kattväkteri. Jag tänker mig sol och sitta i trädgården en vecka.



Malmös djurliv

Mitt när jag försöker tränga bort tre oerhört irriterande brudars ointressanta diskussion om vad de ska dricka på midsommar, vart alla söta killar tagit vägen, hur tråkigt det är att jobba etc, känner jag något lurvigt stryka sig mot min arm och ser en kanin hoppa fram. Och sen trippar den fram mellan filtarna tills två mycket uppspelta hundar får syn på den varpå den fryser till en isstod. Vem behöver landsbygd när det kryllar av både fåglar och gnagare i våra parker?



Väder

Efter de senaste veckornas regn ser jag återigen ut som ett rispapper så när solen valde att titta fram längre än fem minuter i taget blev det till Folkets Park. Ett stort misstag var dock att jag glömde musikspelaren så nu blir det till att lyssna på andras lite väl usla musiksmak istället. För övrigt har jag aldrig riktigt förstått det här med att sola i bikini/underkläder i parker. Rosfontänen räknas i mina ögon inte som badplats. Men det kanske bara är jag. Ninni och André hade en kvinna i 50-årsåldern som brukade sola topless i en leopardstring på innergården när de bodde på Caroli. De var inte heller imponerade.

Midsommar i övermorgon. Det talas om regn så då är väl allt i sin ordning. Vi kommer att fira med glasväggar och takdito så lite regn kan nog bara göra nytta i form av skadeglädje mot alla som får akuträdda in mat och dryck när molnen hopar sig.


Så här såg det ut förra året. Parasollen på marken användes även som paraplyer.



Flickor kan. Eller borde kunna.

Idag blev jag inkallad på prao. Så jag har hållit upp dörrar, gått halvvägs uppför trappor och hållit post lite som en sällskapsdam. Jag har också lärt mig användningsområdet för olika konstiga lådor på stan jag aldrig tidigare lagt någon direkt vikt vid. Lärorikt.

I den fina, gula bilen repeterade Ekot den fule, människoovänlige Anders MIltons abortförslag. Redan i första stycket är fokus tydligt när han apropå att det procentuella antalet aborter är högt i Sverige påpekar olika anledningar till varför en graviditet avslutas och därefter tillägger: "det handlar också om att inte skydda sig mot möjligheten att kvinnan kan bli gravid." Problemet ligger uppenbart hos kvinnan. Det är hon som misslyckas när hon blir gravid. För uppenbarligen är det bara hon som blir det. Mannen ifråga har väl inte varit inblandad?

I nästa stycke görs också en poäng av att det mycket väl kan vara så att "kvinnan fås till att acceptera samlaget genom tjat, hot eller våld och har då inga preventivmedel till hands". Nej, för det kan ju inte vara så att hon vill ligga och kanske skiter i konskevenserna vid tillfället? Eller att eventuella preventivmedel inte funkar som de ska vid tillfället? Det troligaste är nog att hon egentligen inte vill coh därför inte tar på sig ansvaret så som hon i egenskap av sitt kön borde.

Lite senare kommer herr Milton dock på att mannen visst är med vid en samlagssituation och att vid "nya sexuella relationer bör en man alltid sätta på en kondom. Inte vänta på att kvinnan säger till. [...] Detta inte sagt för att moralisera utan för att man när man har tillfälliga, eller nya, sexuella relationer ska skydda sig med kondom genom hela samlaget." Den naturliga slutsatsen av dessa visdomsord är då att vid en längre sexuell relation är inte kondom viktigt längre eftersom då ligger ansvaret på kvinnan igen. Så klart.

Han avslutar med att plädera för ett register över kvinnor som genomgår aborter som "en möjlighet för samhället att via forskning få kunskap om [...] socioekonomiska och kulturella skillnader" och hänvisar till undersökningar i Danmark och Nederländerna som visat på att "kvinnor födda utanför Västeuropa har en dubbelt till flerdubbelt så hög abortfrekvens som inhemskt födda danska respektive holländska kvinnor". Tur att vi som är födda här då är så mycket bättre på det här med att skydda oss.

Slutorden "Kan man undvika en oönskad graviditet bör man göra det" är kanske något denne 40-talist borde fundera vidare på en stund.



Sommarnätter i Ystad

Efter jobbet i lördags blev det "döllihejdor" i Ystad med Blems föräldrar. Spänniga handbollskillar, brudiga tjejer, fyllon, ordentliga medelålders par. Helt enkelt en salig blandning människor. Jag blev flankerad av en man i 55-årsåldern som klipper gräs och häckar i Tomelilla. Han tillhörde kategorin fyllon och jag överlät åt Kjell att prata med honom och koncentrerade mig istället på att flytta stolen bortåt. Ystad ska ju föreställa en slags turiststad, åtminstone på sommaren. Så är inte fallet i verkligheten. Det blev istället taxi hem strax efter tolv när etablissemangen stängde.





Stora avslöjanden i Danmark

Sydsvenskan.se har legat nere sedan i tisdags och det stör min vardag. DN är inte alls lika bra att slögå in på. Så nu har jag övergått till Berlingske och det är ju ungefär samma som Sydsvenskan. Förutom då att den är dansk och danskar är konstiga. Idag fick jag till exempel veta att de största konsumenterna av bakpulver är jyllänningar, kvinnor och unga. Det intressanta är att artikeln betecknas som ett avslöjande: "Afsløring: 89 procent af unge bruger bagepulver!" Ett avslöjande av hög klass skulle jag säga.


Klänning

Jag hade klänning. Cissi hade klänning. Vi var som Cissi skulle säga "fabulous". Och katterna lät oss vara. Kan ha varit bubblet. Nymfen föredrar ju whisky som vi alla vet och Fedden är sådär tonårigt töntigt straight edge. Så det var kanske bäst så.



Valuta för pengarna

Väcktes i arla morgonen av att telefonen ringde. Orkade inte låtsas att jag inte sov. Avtalade tid om överlämning av nycklar, Blem och Fredrik har ju sabbat rör i lägenheten så det läcker vatten på parketten. Inte så poppis hos HSB-gubbarna.

På väg därifrån gick jag inom Netto, denna förträffliga affär där det finns så otroligt mycket utom just det man själv söker. Iaf så var det en kvinna vid fruktdisken som mycket beslutsamt ryckte av pinnen från vartenda äpple innan hon lade ner dem i påsen. Det är vad jag skulle kalla att vara ekonomisk.



Floyd i mitt hjärta

Floyd är en hyvens karl. Tydligen har, eller snarare hade, Floyd en blogg. Lika talande som dess namn, floyd uncorked, är titeln på senaste inlägget "The Hangover is Over - Let's Rock and Cook". Det är få som med större finess kan hinka i sig merparten av två flaskor konjak medan diverse köttstycken slängs ner i en gryta för att impregneras av rödvinet som ännu inte hunnit inmundigas. Det är en man att imponeras av. Så som jag gjorde när jag i reklampausen för Glamour slog över till åttan och såg honom blanda en julbål, eller ren häxa om man så vill.


Det är ju inte utan att man har undrat om det verkligen går att äta maten han lagar och det har denna bestämda dam svar på:




Vart tog Lennart vägen?

Vi fick alla Lennart presenterad för oss i Centerns kampanj "Det här är Lennart" 1998. Sen försvann han. Tydligen har han varit generalsekreterare för Greenpeace i Norden, men vad han sysslat med sen förra sommaren vet inte wikipedia iaf så man får ju anta att han gömmer sig i några afghanska grottor eller liknande. Men vad som är intressantare, och helt i gårkvällens valvakeanda, är att han är naturist. En sån där detalj som känns viktig att veta. Lennart upprördes i Expressen också över Naken-Jannes medverkan i Farmen eftersom "Han ger oss dålig pr". Go Lennart!




Att jobba kommunalt

Anledningar till att jag inte fick traineejobbet var att jag verkade vara "för individualistisk, högpresterande och krävde för mycket av mina medarbetare". Ja, det är klart. Det var ju ändå ett kommunalt jobb jag sökte. Vad tänkte jag?

Var en sväng till Kalmar idag och var diplomatisk med kvinnan jag åkte upp med när hon pratade om hur hon sagt upp sig från sitt jobb och nu hade en time out för att hon höll på att gå in i väggen för att det var så mycket med jobbet. Att hennes man sen bara är hemma på helgerna kan ju inte ha med saken att göra. Så det roade jag mig med i bilköerna. Jag kände inte heller någon sorg över att jag missar Sweden Rock . Folk ser visserligen väldigt heta ut när de dreglar öl i stripigt hår och urtvättade t-shirts, men jag jobbar ju imorgon så tyvärr.



Sitta är underskattat

Igår var en sorglig dag. Kobrorna missade hattricket.

Dagens tre höjdpunker var som följer:
  • 16.40 - lyckades hinna undan och kissa.
  • 16.55 - bytte om till linne.
  • 17.00 - gick ut i svalkan.

Imorgon Kalmar hela dagen.



RSS 2.0