genom nålsögat

Igår var Vilda med mor på besök. Vilda fyller tre i januari och är väldigt bestämd på många punkter, t ex att det inte räcker att äta en tomat utan två ska det vara och att nallen måste få pepparkakor också efter att hon ätit upp sina. Hon tycker att Feddens tron är en lämplig plats för påsklämmor, att vykort på kylen ska vara på den nedre delen där hon kan se dem och att samma plats är lysande att fästa två block med post it-lappar på. Det är så olika hur man tänker där.

Vilda var naturligtvis nyfiken på katterna, särskilt Nymfens svans var spännande. Fedden har träffat den unga damen förut så hon sprang och gömde sig så fort hon såg minimänniskan. Smart katt. Vilda hade dock lite svårt att förstå detta beteende och vände sig till Ninni:
-Var är den andra katten?
-Den gömde sig för den tyckte du var obehaglig.
Helt korrekt analyserat. Vet dock inte om Vilda blev så mycket klokare av förklaringen. Senare när Vilda ville ha tuggummi fick hon också berättat för sig varför inte det var aktuellt:
-Det är som medicin. Eller öl.
Och det här säger väl mer om Ninni än Vilda egentligen.

---

Jag tycker att det är oerhört roligt när folk med ändå ganska bra statustitlar visar sin okunnighet och framför allt alldeles fantastiska brist på medievana. När Sundsgymnasiets rektor Gert Åkesson i den alldeles säkert förträffliga lokalgratistidningen Spegeln i Staffanstorp gör sig lustig över vad han anser vara påhittade diagnoser/sjukdomar/handikapp som dyslexi, anorexi, asperger, allergier etc har han nog missat den lilla detaljen att det är väldigt lätt hänt att ett sådan litet kåseri kan uppmärksammas även utanför Staffanstorps gränser. Detta har naturligtvis Sydsvenskan gjort och medan Gert inte gick att nå för att han först satt i möte och sen lite hastigt och lustigt visst var på semester har Spegeln efter vad det verkar gjort en kovändning och plockat bort krönikan från hemsidan.

För den som är intresserad av vad det var för en bok (där fokus låg just på personer med olika diagnoser som asperger) jag satt med i somras så kan man läsa mer om den här. Och isf rekommenderar jag särskilt att läsa sista stycket i inledningen. Där finner man den mest relevanta faktan.

---

Jag har alltid lite svårt när man ska lotta om något med krona-klave. För vilken sida av myntet är vilken? När man försöker vara lite praktisk och faktiskt titta på myntet känns det ju som att det är baksidan med kungakronan avbildad som är krona och porträttet som är klave. Ändå känns det inte riktigt rätt eftersom man när man talar om saker inte säger t ex bak- och framsida, utan fram- och baksida. Man börjar alltså med den viktiga sidan som när det gäller kronan är kungasidan. På engelskan säger man också heads and tails och där är det inget problem att veta vilken sida som är vilken. Det logiska är alltså att krona borde vara kungen och klave kronan. När jag nu kollar upp allas vårt allsmäktiga Wikipedia visar det sig också att så är fallet:

"Benämningen klave har uppkommit av att det på vissa äldre svenska mynt fanns halvrunda och starkt stiliserade sköldar avbildade, som till formen påminde om en kreatursklave. Krona var då den motsatta sidan av myntet på vilken regentens bild eller namnchiffer fanns. På grund av att frånsidan på svenska mynt har tre kronor eller en krona avbildat så är det en utbredd missuppfattning att den sidan är krona. Krona och klave återfinns inte på moderna svenska mynt."

Som tur är har jag då alltså rätt. Och det känns naturligtvis bra. Dock måste jag väl även i fortsättningen kontrollera med motparten vilken sida den anser vara vilken innan slanten kastas. Eller börja säga "åtsida eller frånsida".

---

När jag var i Stockholmo för ett par veckor sedan lunchade jag med Anna. Hon hade en liten egenhet som gjorde att hennes flytt från fyran östra till västra på Dacke var ganska positiv ändå. Hon tyckte att allt hade rätt att leva. Jo, det har man all rätt att tycka, men när det yttrade sig i att hon istället för att göra sig av med mjölbaggar hon hittade placerade dem på en krukväxt i köksfönstret rådde det minst sagt delade meningar i frågan. När hon bytte korridor flyttade krypen med henne och på vår sida var vi av med problemet resten av tiden jag bodde på Smålands. Jag tror inte att hon visar alla djur den välviljan längre. På lunchen åt hon fisk iaf.

---

När Texas har träffat mina katter tidigare har det alltid blivit ett himla liv. Inte idag. Idag låter de varandra vara i lugn och ro. Fedden har inte rört en tass från tronen, Nymfen ligger i vanlig ordning på ett armstöd på soffan medan Texas växlar mellan hallmattan och att ligga under soffbordet. Varför? Vad har hänt? Skulle de plötsligt inte ogilla varandra? Det betvivlar jag. Vad är det då som är annorlunda? Vilken är den störande faktorn som saknas idag? Enkelt. Fritte är inte här.

---

På Ölcafét efter att Kalle Lind hade orerat om ungefär ganska exakt ingenting i hur länge som helst tyckte Jesper att det var en god idé att välta ut sin öl och sen bygga toapappersslott på bordet.


Per som denne charmante herre heter gjorde ett besök i källaren efter improståuppen. Han hade luktat på vinkorken.


När Tröls är fullt, vart går man då? Jo, till Belmondo och spelar Jack Vegas.

---

Varje gång jag ser Tomas Frostberg poppa upp i högra hörnet på sydsvenskan associerar jag till Jimmie Åkesson. De är kanske inte så lika egentligen, men åndä. Om jag var Frostberg hade jag sett till att byta bild illa kvickt.

---

Metro: DJ:n kände plötsligt ett behov av att kasta kläderna. Därefter hällde bartendern jägermeister ner i gapet på honom i bästa Aiya Napa-stil.


Debaser: En hel del kids därinne men ingen ute. De hade väl inte åldern att köpa cigg.

---

Jag drömde en mardröm som var väldigt obehaglig just då, men som framstår som en smula överdriven nu efteråt. Det som satte mig i panik var att Shitty av misstag hade råkat radera min mobil så att jag inte hade några nummer, mess, bilder. Dessutom hade något gått snett på facebook. Jag kunde inte se andras profiler eller newsfeed eller någonting. Det enda som fungerade var att uppdatera min status. Så det gjorde jag och bad om folks nummer, men fick bara ironiska svar. Ni ser, jag har definitivt inget liv.

---

Jag har insett att jag måste sluta prenumerera på så många tidskrifter. Det kostar för mycket. Den första att gå blir 00-tal. Jag slarvar ändå så med att läsa den och så är den förbannat dyr. Men sen blir det svårare. Jag gillar ju Språktidningen, men det lutar åt att den också får ta paus i förmån för Filter som ju faktiskt har shapat upp sig på sistone. Bon kvar då. Och det får den väl vara, kvar. Egentligen hade jag hellre struntat i att förnya den och satsat på Bang igen. Men jag är långsint och vägrar ge Bang pengar efter att jag för några år sen var prenumerant. Då fick jag tre tidningar för priset av fyra. Argumentet för detta var att den tredje var ett dubbelnummer (vilket för övrigt innehöll precis lika mycket som de vanliga numren). Efter det är vi inte kompisar. Tyvärr.

---

När jag var på vårdcentralen idag stirrade donationskorten på mig alldeles för länge. Seb tjatade på mig väldigt för en massa år sen om att jag var tvungen att anmäla mig till donationsregistret. Jag var tveksam. Rent logiskt är det klart att man ska donera bort sig själv om det skulle bli aktuellt, men ändå jag vet inte. Iaf så anmälde jag mig till slut tror jag. Jag är dock inte säker på om jag faktiskt gjorde det eller bara hade ett donationskort i plånboken. Så när korten nu stod framför mig hela tiden jag stod i kö till receptionen och medan jag väntade på att komma in på läkarrummet tog jag ett. Kanske tar jag mig i kragen och anmäler mig. Förhoppningsvis gör jag det.

En annan sak jag också har lite svårt att ta mig för är att lämna blod. Det händer någon gång om året att jag går in på geblod.nu och läser om det. Sen vågar jag inte. De skriver så läskiga saker och har så obehagliga bilder.

När jag har varit utomlands på lämpliga ställen har jag alltid känt mig ganska nöjd eftersom jag då inte fått göra det. Jag jämför med att ta blodprov. Och det gör ont. Att då ha den där nålen (jag har svårt för nålar och sprutor rent generellt) i armvecket i tio minuter! Nej, någon får övertala mig att följa med till blodcentralen isf. Jag följer med, men går inte på eget bevåg.

---

En mycket otrevlig person stal ju min cykel för ett tag sen, vilket jag också har gnällt om till leda. Nu när jag åter kan röra mig utanför lägenheten (jag går inte ens de 400 m till konsum, cykel it is) är det en lättnad på alla plan utom det ekonomiska. Men jag var snabb med att skicka in papperna till självriskförsäkringen och idag fick jag också svar från dem. Snabbt, smidigt, bra och visst ska jag få pengarna om jag bara lämnar in alla uppgifter för naturligtvis är det något man har missat. Och vad är det då för handling jag har glömt skicka in? Jo, eftersom jag är dum i huvet har jag undlåtit att ge dem mitt kontonr. Dum i huvet.

---

En del människor menar att hösten är deras favoritårstid. De saknar väsentliga funktioner i den ena eller andra hjärnhalvan skulle jag vilja påstå. Så kommer en dag som idag när det inte är alltför kallt, inte blåser alltför mycket och det till och med är sol isf regn. Då kan jag förstå vad de menar. Det är ju trots allt ganska trevligt ute. Problemet är dock att detta väder inträffar vid uppskattningsvis tre tillfällen under en hel höst. Så dessa personer tycker alltså att tre fina dagar är värda att förfrysa tårna och snora sig fram i regnet hårt ihållandes vad man än har i handen så det inte flyger iväg.

Själv väljer jag sommaren. Mycket bättre årstid. Analt folk kanske då påpekar att det bara är sol och varmt tre dagar på sommaren etc etc. Må så vara säger jag. Dagarna där emellan är ändå bättre än novemberrusk.

---

Det finns som bekant så många underliga människor. Galna också. De finns båda överallt, men de underliga märks i regel inte på ytan. Den senare kategorin brukar oftare vara väldigt uppenbara. När jag väntade på tåget på Persborg imorse var en av dessa där. En kvinna i knappa 40-årsåldern med normala kläder, fixad med hår och smink, standardutseende för en dag på jobbet helt enkelt. Skillnaden var att hon hade högljudda låtsaskonversationer rakt ut i luften och försökte visa något intressant på busshållplatsen för medväntanden. Själv kände jag mig ytterst ovillig att hamna i diskussion med henne så jag höll avståndet och morgonmuttrade tyst för mig själv om att jag inte hunnit få med mig någon frukost, att vi skulle gå i skolan så länge idag etc etc.

Min asociala tendens funkade och jag kunde läsa tidningen i godan ro där jag satt på vägen till Skurup. Kvinnan hade placerat sig ett par säten snett bakom mig och hade nu imaginära telefonsamtal med försäkringskassan och sitt kontor. När jag steg av tåget och hon satt kvar komplimerade hon min kappa. Sen glömde jag bort henne tills jag kom tillbaka till Malmö och hon gick ut ur vagnen framför mig. Då hade jag inte annat än att lyssna på hennes utläggning om hur dagen hade varit och hur skönt det var att komma hem, hur tiden bara flög iväg, hur trevligt det var att åka tåg med samma människor både dit och tillbaka. Jag log och höll med samtidigt som jag började bli stressad att hinna hem och äta innan matchen. Trevlig kvinna, men galen. Imorgon ska jag med samma tåg. Hoppas att hon inte är med. Då kommer hon se mig som sin bästa väninna. Och det är jag inte. Hoppas jag.

---

Jag tillhör dem som är rädd för bollar och duckar när en förflugen boll passerar mig med ett par meters marginal. Det är väldigt töntigt, men jag föredrar att se det som självbevarelsedrift. Ingen risk för brutna näsben av flygande föremål när det gäller mig inte. Om jag någonsin hävdar det, var skeptiska.

Jag kan raljera om att jag är tönn med detta, men Rebecca har fått på svart och vitt att hon aldrig ska behöva hantera en boll. När hon gick i mellanstadiet eller högstadiet, hon är lite osäker på tiden här, men det var tidigt tidigt 90-tal. I kafeterian på skolan jobbade Henke Larsson och ibland vickade han som idrottslärare (eller gympalärare sade man väl då). Alla flickorna var förtjusta i honom och hans rasta. För att komma till saken så försökte han hjälpa Rebecca att komma över sin aversion mot bollar. Det gick sådär och till slut förklarade han att han hoppades att hon aldrig skulle vara i närheten av en boll igen. Det är en bra ursäkt för att slippa undan fotbollsspelande på midsommar. Jag hade gärna haft en liknande.


Jo, han var ju lite söt på den tiden.

---

Några veckor senare (när Cissi lärt sig blåtands- och mmsfunktionen på mobilen) kommer här bildversionen.


Patetik i Malmö, Debasers icke-uteservering.


Patetik i Malmö, gossar därinne på Debaser.


Patetik i Malmö, morgonen efter.

---

Försäkringskassan har som säkert är bekant haft stora kampanjer om att det vid sjukskrivning inte handlar om hur sjuk man är, utan om hur stor arbetsförmågan är som avgör rätten till sjukpenning. Men som vi alla vet gäller detta bara när det handlar om män. Vid problem relaterade till graviditet har inte arbetsförmågan någon betydelse längre. Då är det en del av livet. Jag skulle isf vilja hävda (och det har ju kassan också gjort vid vissa fall av folk som har varit döende) att cancer också är en del av livet eftersom de allra flesta som dör av naturliga orsaker får cancer någon gång. På samma sätt som graviditeter kan sägas vara självorsakade är oerhört många fall av hjärt- och kärlsjukdomar detsamma. Tänk så otroligt mycket pengar de hade kunnat spara om de bara var konsekventa och bestämde att det för båda könen är livsvalen och inte arbetsförmågan som påverkar sjukpenningen!

I Sydsvenskan ger de idag exempel på några kvinnors problem i samband med graviditet som de försökt bli sjukskrivna genom. Fallen är också uppe i Stockholms tingsrätt nu. Om de blir nekade måste de komma ihåg att det finns andra möjligheter också: Ett av fallen en förskollärare som bland anant har värk i handleder och händer och stora balanssvårigheter. Klart att hon ska arbeta med småbarn. Om hon trillar över dem när hon ska sätta på dem vantarna kanske hon skadar sig "på riktigt" och kan bli sjukskriven. Hur det går för barnet är inte så relevant. I ett annat är det en busschaufför som förutom att hon inte har möjlighet att lyfta rullatorer och cyklar inte kan lyfta foten mellan broms- och gaspedal. Återigen, om hon då pga att hon inte kan bromsa kör in i någon/något kanske hon får en "riktig skada" och kan bli sjukskriven. Hur det går för passagerare och de ev personen på gatan är en petitess. Jag bedömer deras arbetsförmåga vara hundraprocentig.

---

Jag har inte ens orkat kommentera de senaste kvoteringsramaskrina förrän nu. Man blir så trött. Att det vid de högre lärosätena har blivit mer eller mindre  stadgat att det i 95% av fallen är män som ska bli inkvoterade är väl knappast en nyhet. Det är inte männen kvoteringsdebatten någonsin berört. Mer än att de skulle bli förbisedda då. Nej, den handlar ju om att skapa jämlikhet i samhället på sikt, att skapa möjligheter för kvinnor att komma in på högre positioner de automatiskt väljs bort från pga sitt kön och de förväntningar på dem som ligger däri. Och då handlar det om att en kvinna ska väljas före en man vid lika meriter. Och det är ju skandal. Det vet ju alla att en kvinna aldrig kan nå samma kvalifikationer som en man. Hon är ju kvinna.

När kvoteringsdebatten gäller mäns rätt att gå före ser det annorlunda ut. Argumenten för mäns företräde vid högskole-och universitetsutbildningar är ju lysande också: Det är fler kvinnor än män som söker in och kvinnorna har bättre betyg än männen så då måste vi hjälpa in de stackarna. När DO då vill lagstadga för positiv särbehandling till högre utbildning är vad som sägs helt enkelt att ja, alla kvinnor, det är korrekt att ni måste arbeta och plugga mer för att ens ha en chans att komma lika långt som en man i samhället, men räkna inte med att det räcker, vi gör vad vi kan för att motverka det. Männen kan därmed fortsätta slacka och ändå vara säkra på sin plats.

---

Det här med saffranet som kommer dubbleras i pris i år.. Jag är förvånad över att det inte är dyrare med tanke på att de säger så varje år. Eller så är det jag som missade hur fantastiskt billigt det var för tio år sen och handlat fel hela tiden. Det måste ha legat en bra bit under kronan då, helt fantastiskt! Att inte folk kryddade sitt ris med saffran till vardags!

Igår drack Cissi och jag glögg (Blossa 05 hjortron&armagnac) och åt pepparkarkor till fotbollen. När det är så kallt ute (var kommer kylan ifrån egentligen?) gäller det att tänka framåt och då fastnades det vid julen. Jag kommer ha gran i år. Som vanligt. Hur mycket glitter och kulor som kommer hänga överallt i lägenheten beror på hur tacky jag känner mig den första advent. Ett problem som jag börjat klura på redan nu är hur jag ska forsla hem den här granen. Det säljs liksom inte så många inne i stan i slutet av november. Och i år har jag ingen bil. Men det löser sig. Har ju ett tag på mig.

---

Jag har en ny cykel äntligen. Den ser nästan ut som min förra, men har flätad korg och andra handtag. Jag tänker inte låta några göteborgare stjäla den på måndag så det blir dubbla lås ordentligt och fint.

En del använder hjälm när de cyklar. Det gör inte jag för jag tycker att det är töntigt. Mognare än så är jag inte och kommer nog inte heller att bli. Jag kommer ofta på mig själv med att tänka "tönt" när jag ser vuxna människor med cykelhjälm. Inte alla, men de där som inte har något liv och ska vara så ordentliga. Och ibland har reflexväst dessutom. Vi är inte i Danmark! När Isabella och Lovisa som båda går i lågstadiet upptäckte att jag inte hade någon hjälm blev de väldigt upprörda och lovade mig en i julklapp. Detta var förra hösten så jag känner mig rätt säker på att det inte kommer komma in några sådana tingestar i mitt hem.

---

Förra veckan träffade  jag en kompis som bor utomlands nuförtiden. Hon förklarade att hon "tycker att Jerry Seinfeld är attraktiv för att han är rolig". Jag menar, Jerry Seinfeld?! Hon skulle alltså ligga med honom om tillfället bjöds! Jag förstår ingenting. Men så har jag aldrig varit en sucker för att män ska vara roliga heller. Ha humor, ja, men vara roliga, inte lika viktigt. Även om man nu sätter rolighetsfaktorn i topp måste det väl ändå finnas gränser? Seinfeld? Har hon aldrig haft linserna i när hon sett honom på tv?



Sen finns det dem som kanske borde sätta på sig ett par glasögon innan de ser sig själva i spegeln så de slutar tro att de ska få ligga med andra av mina vänner. Och då kanske också sluta ljuga ihop att de skulle ha hånglat. För det har de inte. Och skulle aldrig. Jag ser fram emot nästa gång han (för naturligtvis är det specifika personer jag talar om) försöker hångla upp henne för då har det utlovats twitter om det hela.

---

Jag har en ny favorit nu, Two fat ladies på åttan. Det är två feta, fula och mycket obehagliga engelska damer som småsnorar när de bakar och skämtar om hur vackra de kommer bli när de ska göra en ansiktsmask senare mot kvällen. De hånar också amerikaner och överväger att använda bh:n som korg när de är på en bondgård och köper ägg. Att de är för feta för att orka gå hem från farmen är en självklarhet att gnälla över. De sjunger också. Det är fantastiskt. Men jag vet inte om jag klarar att se det igen. Jag har inga planer på att banta och det känns som det enda naturliga att göra när man tittar.

---

Nu har också Aftonbladet uppmärksammat kaninuppvärmningen i Värmland. Jag mindes dock fel vad gällde antalet. Det var hela 6000 små kaniner, varav en hel del tamkaniner, som fick sätta livet till förra året. Men det var i hela Stockholm. Jag undrar fortfarande vart de för duvorna. Vi fick ju som sagt duvungar (intressant att det är ett positivt laddat ord för övrigt) på den gemensamma balkongen för ett tag sen. När man berättar detta är det förvånansvärt många som tycker att man borde ha prickat äggen. Och nej, jag gillar inte heller duvor, men jag skulle inte kunna göra hål på dem heller. Nu är de iaf stora och ännu fulare än förut.

---

Tydligen försöker SVT (se 5:33 in i inslaget) göra en insats i jakten på ny förbundskapten efter Lagerbäcks mer än logiska avgång. Deras infallsvinkel är att det är en man som söks eftersom en kvinna "kan störa 'gruppen'". Och jag kan andas ut. Skönt. SVT ser kvinnor enbart som sexuella objekt. Det känns betryggande att veta att även public service vet hur det ligger till i samhället och följaktligen anpassar sig. Vad folket vill ha ska folket få.



Denna inställning förklarar också varför damerna misslyckades med att ta sig till final i somras. De har ju en manlig förbundskapten. Klart det inte går att vinna när kvinnsen hela tiden försöker lägga sig ut för honom. Eller är det så? Alla kvinnliga fotbollsspelare är väl flator? Är det inte så det sägs? Jag blir plötsligt lite förvirrad.

---

Aftonbladet är en sällsynt god källa till allehanda nyheter. Idag rapporterar de om en man i USA som när hans fru skulle in på förlossningen inte kunde hålla fingrarna i styr, utan tog sköterskan på brösten. När hon födde deras barn fick han hålla till i arresten för sexuellt ofredande.

På tunnelbanan igår satt en kvinna i uppskattningsvis sjätte, sjunde månaden och hade en detaljerad diskussion med det kommande barnets far om hur de skulle lägga upp förlossningen. Som de talade skulle man snudd på kunna tro att de var på väg till sjukhuset i den stunden. Jag förstår inte varför folk så gärna delar med sig av den typen av, i mitt tycke iaf, privata konversationer. Och att prata så pass högljutt också. Jag är väldigt måttligt intresserad av hur de ska lägga upp det här med mat när dagen kommer, hur fokus ska ligga på henne medan det annars ju ska vara lika, att han måste säga till henne om hon gör illa honom under värkarna etc etc. Men de tänkte väl att deras graviditet är det mest fascinerande som finns även för främlingar. Fel av dem.

---

Jag sitter hemma och har halsfluss igen. Det är ju en sån där kul grej. Jag har aldrig riktigt satsat på fluss så här aktivt, men den här hösten verkar vara med mig på det planet. Dalacin är ju trevligt också. När halsen är försvunnen och bakterierna har tagit över är det så befriande att svälja de där stora, lila kapslarna som man sen mår illa av.

När jag var ömklig på lördagskvällen och filtade in mig i en fåtölj under matchen blev jag allmänt hånad. Jag var gnällig ja, det kan jag inte gärna säga annat än. Samtidigt var det ingen som trodde mig när jag försökte påtala att det kändes som att jag hade feber och ont i halsen. Jag följde dock ändå med vidare ut på en öl och gjorde en ansträngning innan jag vid halv ett gav upp och åkte hem när de andra skulle vidare ut på klubb. Och på söndagen blev det vårdcentralen och antibiotika och äntligen sympatier. Mycket bättre så. Nästan så att det är värt att bli sjuk när man får rätt.

---

Jag var ju i Stockholmo över helgen hos min lilla syster som hade fyllt år och inte längre är lika liten som hon en gång var. När jag hälsade på hos Erik hade han Vårt Kungsholmen som är av typen Vårt Malmö/Centrum/Lokaltidningen etc. I den fanns en fantastisk artikel om hur miljömedvetna och framåttänkade de är när det gäller viltvård i stan. Det finna fyra viltvårdare som har som uppgift att med ett "speciellt gevär" skjuta ner kaniner, duvor och annat. Vart duvorna och annat tar vägen vet jag inte, men kaninerna kör de till en stor frys. Dit kommer en frysbil från Karlskoga "då och då" och hämtar upp liken. Väl tillbaka i Värmland blir kaninerna värme när de eldas up i särskilda anläggningar. Fantastiskt. Jag tror det var ca 1200 kaniner om året som sköts av så låt oss säga att det är ca 2,5 ton kanin som de eldar i olika omgångar. Mellan Sthlm och Karlskoga är det 25 mil. Vad "då och då" innebär är mer osäkert. Det kan vara att det är glassbilen som passar på att köra en extrarunda när det ändå är lite tomt på glass i bilen på fredagskvällen, men det har jag inga som helst belägg för. Låt oss då säga att de hämtar upp kadavren fyra gånger om året. Då är vi uppe i 200 körda mil för 2500 kg kanin. Jag vet inte. Jag undviker allt klimattrams, men siffrorna talar inte riktigt för att det skulle vara särskilt lönande ur miljösynpunkt. Vad för annan det skulle vara det vet jag iofs inte heller. För övrigt tror jag att det är kaminmannen som har startat denna verksamhet.

---

Peter Linnell gav några kloka ord för svt2 innan Englund tillkännagav Müller: "Okänd är man för den som inte känner till en".

---

Jag gillar att måla naglarna för tillfället. Gärna i färger som syns. Rött, cerise, bra färger. Mina naglar är inte som mitt hår. När jag var fjorton fick jag den briljanta idén att tona håret svart. Tona. Inte färga. Det gick sådär. Jag blev svarthårig och såg för jävlig ut. Vinterhalvåret är en blandning av spöke och vitare än papper om man ser till min hy så det svarta till det och sen inte tillräckligt mörka bryn och ögon blev inte fagert. Och färgen släppte naturligtvis inte. Till slut klipptes håret av. Så är inte mina naglar iaf. De klarar sig ganska bra. Men om de blir missfärgade har jag (Cissi, Kristin här kommer det utlovade lacket) en blå flaska med guldlock som heter Sally Hansen Miracle Cure som stärker naglarna samtidigt som det tar bort röktantsfärgen. Bra grejer.

---

Jag frågade Filip och mycket riktigt kunde han bringa klarhet i frågan. När man luar ål gör man som följer: Först lägger man den i en sump, som man tydligen gör med all ål. För alla som inte vet (de flesta?) vad en sump är så är det ett ämbar av något slag där ålen plaskar omkring i sina egna exkrementer. Efter detta mindre rena bad förflyttas ålen till ett annat kärl som är fyllt med riktigt grovt salt och där simmar den omkring i ungefär fyra timmar då den dör. Vid det här laget har all smuts och yttre slem frätts bort och ålen är vit. Därefter skållas den och hängs upp på tork en timme eller två. Sen är det in i röken. Normalt röker man ål i 65-70 grader, men när man luar höjer man temperaturen till 90. Då steks den i sitt eget ister samtidigt som den röks och får därmed ett frasigt yttre. Så går det till. Djurskyddsmyndigheten någon?

---

Jag har lite svårt att hålla isär dagarna den här veckan. Av någon anledning tror jag att det är torsdag hela tiden. Så är det naturligtvis inte. Det är imorgon vi får veta vem som får det dära priset. När Seb och jag var i Indien åkte vi faktiskt in till Trivandrum och en riktig bokhandel för att få veta vem som vann. Jelinek var det då. Jag tänkte att det var på tiden att jag läste Satansverserna så den frågade jag efter. Butiksbiträdet, tillika ägaren, förklarade att den var bannlyst (fortfarande!) i Indien och att det var en av hans högsta önskningar att bara få se boken. Jag har fortfarande inte läst den. Det känns dock som att man har det så mycket referenser till den som det är i annan litteratur. Det kanske är dags att man tar sig samman och åtminstone köper boken iaf.

---

En dag. En dag. Då ska det bli ordning. Då ska jag få reda på hur det går till när man först saltar ålen och sen röker och grillar den samtidigt. En dag. Troligtvis på torsdag. Jag är ganska säker på att Filip kan upplysa mig. Han kan sånt. Fisk och hoddor och fiska och bygga. En gammal man i en ung mans kropp. På torsdag.

---

Nu är det inte bara i Skurup som det sätts upp lappar. På porten till mig finns även denna lilla annons:



Denna Jasmine Risea masserar tydligen allt. Jag går inte vidare in på det.

---

Jag brukar klanka ner på dem som bor på folkhögskola. Jag förstår inte hur man kan vilja bo på korridor i en liten håla som Skurup. Det är illa nog i en stad. Smittspårningen torde vara ganska enkel att få bukt med, bara att uppge adress och sen skicka brev till alla. Nu är det naturligtvis inte bara könssjukdomar som kan vara ett problem har tydligen skolan upptäckt och en lapp har satts upp på anslagstavlan:

---

Igår gjorde jag ett klassiskt misstag. Efter en av Krillan instigerad efterfest och sänggående alldeles för sent vaknade jag vid åtta på morgonen. Eftersom jag inte alltid har alla hästar hemma (kan fortfarande ha varit lite full också) så tog jag mig ur sängen och åkte till Hässleholm. Målet med entimmesresan till denna lilla stad som väl inte har några andra förtjänster än att ovan nämnda dam kommer därifrån var en kattutställning.

Ja, det är sjukt. Ja, det är hög aspergervarning på ca 90% av utställarna. Ja, folk har magväskor. Ja, de är tjocka. Ja, de är fula. Ja, många har dålig hy. Ja, många bär tjocka glasögon. Ja, många är vindögda. Ja, de bär jeansskjortor (med kattryck).

Bland alla dessa människor fanns då två normala (nja, hyfsat iaf) människor: mor och Bo. Det äkta paret ställde ut Britten för första gången och hon fick också sitt cac. Det som är lite obehagligt med såna här tillställningar är hur folk som ute i verkligheten framstår som ganska rediga typer smittas av knäppgökarna. Under de två timmar eller något jag var där hann både mamma och Bo få mer och mer glasartade, vilda blickar och se allmänt underliga ut.


Bo försöker klättra in till Britta.

På väg till tåget var det en man i 45-årsåldern som uppenbarligen tyckte att jag verkade vara en trevlig flicka och gjorde idoga försök att ragga upp mig. Gick sådär. Jag trodde att jag hade lyckats bli av med honom en stund, men så visade det sig att han följt efter mig till stationen och där fortsatte han. Jag var lite rädd att han skulle följa med till Malmö också, men som tur var gav han upp när tåget rullade in på perrongen. Hässleholm är bäst om man inte är där tror jag.

---

Inatt drömde jag att jag hade för mycket blod i blodomloppet. Det uppdagades när jag var hos doktorn av någon anledning. De stack in en nål vid handleden och hämtade sedan en till läkare som konstaterade problemet. Jag fick också se och förstod omedelbart att här var det något konstigt på gång. Det förklarade varför mina ben somnar så lätt och varför jag är stel som en gammal tant om jag suttit i en ställning för länge. Jag tyckte dock att det inte borde vara något större hälsoproblem, utan snarare ganska praktiskt om jag skulle lämna blod. Det fick jag dock inte. Det var uppenbarligen ett ganska allvarligt tillstånd som var tvunget att behandlas och det fanns bara en metod: Att sätta in en spiral. Jag fick själv välja vilken färg jag ville ha på trådarna som man knöt runt spiralen. Jag blev omedelbart tveksam och började dra den gamla harangen om bekanta vars spiral har vandrat upp i äggledaren, lossnat, utomkvedshavandeskap, smärta vid insättningen, mer mens och mer mensont, risk för infektioner och infertilitet etc. Jag fick dock förklarat för mig att jag inte hade någon valmöjlighet. Mer än färgen då. Svarta trådar runt kopparn valde jag.

---

1. Bjud inte in till en massa idiotiska applications.
2. Berätta inte om fortskridande förlossningar och dylikt i statusen.
3. Skriv inte om "myskvällar med älsklingen" etc i statusen.
4. Gör inte en massa tester och publicera resultatet. Ingen bryr sig om vem du är i Ica-reklamen.
5. Lägg inte upp bilder där du försöker se porrig ut. Gå med i knullkontakt eller spraydate eller nåt istället.

---

Igår firade Cissi och jag att det var torsdag och var i vanlig ordning iklädda klänning och snygga som få. Cissi försökte slippa undan att ha på sig sin mors gamla coctailklänning som slutar exakt samtidigt som rumpan eller kanske strax där innan. Med tanke på att jag efter hennes övertalning själv haft den på mig och då utan strumpbyxor var det uteslutet att hon skulle få ändra sig. Lite rättvisa får det allt finnas. Väl på Debban kunde vi dock konstatera att "Patetiken frodas i Malmö". Vad jag framför allt frågade mig var hur det kunde vara ett så stort överskott av män där. Visst Neil Young-kväll innan, men så vitt jag vet är det inte så att han har en enbart manlig publik. Dessutom borde det ju om så är fallet vara uppenbart för alla flickor att detta är den optimala kvällen att ta sig dit. Nästa fråga var hur det kan finnas ändå så pass många män i en och samma lokal utan att någon ser bra ut. Mycket underligt. Cissi och jag blev också avundsjuka på en tjej med permobil. Sen blev det tal om dubbelseende och det blev till att stappla hemåt i för små, men snygga skor.

---

Jag tycker väldigt mycket om mina böcker och ångrar i regel när jag lånat böcker isf att köpa dem. Jag tar hellre smällen att ha konstanta problem med hur man ska lösa bokhyllesituationen. Folk får däremot gärna låna böcker av mig. Jag vill dock ha tillbaka dem. Böcker jag spontant ser saknas just nu är:

Bitterfittan
New Moon
Eclipse
The Sorrowful American

Återbördas gärna till mina hyllor.

---

I lördags gifte sig mor min med Bo sin. Så nu har jag en styvfar. På riktigt. En styvsyster och styvbror följde också med på köpet. Ceremonin var inte längre än tre minuter så det var alldeles lagom för att man inte skulle behöva oroa sig över maskaran. Mamma hann iofs kladda ner ögonen redan innan när hon träffade sin farmor för första gången på 17? år. Vad som förvånade mig lite var hur många som kom fram och lyckönskade mig till att de hade gift sig. Det gjordes tydligen inte till mina syskon. Det kan ha varit för att jag stod så strategiskt placerad vid champagnen, men ändå.

Sen var det i vanlig ordning middag nästan hela kvällen och det hölls tal till både höger och vänster, men främst till vänster från brudparets placering sett. Jag argumenterade för vårt efternamn och vann stort: 42 mot 9 röster. Daniel, Shitty, Svennis och Fulle röstade naturligtvis emot, men vilka de andra var är jag mer nyfiken på. Säkert någon dansk. Dessvärre kan jag nog inte ta så mycket kredd för vinsten eftersom resultatet troligtvis hade blivit detsamma även utan tal för de olika namnen. Sista talet stod Daniel och jag också för och då ljög vi oss igenom en fem, sex minuter något.

Det började som sagt med champagne (och det var också vad jag svalde ner min eftermiddagsantibiotikakapsel med, inte att rekommendera), fortsatte med vin och slutade med avecer i mängd. Shitty var tydligt torr i halsen redan tidigt på kvällen och i en fin liten film Lisa gjorde där jag skrattar mig igenom en dans med Fulle och sen en trippel med mamma hörs hon i bakgrunden:
Zari: - Ja, gör det innan du dör Johanna. Så här, vatten.
Shitty: - Nä, vin och skor!
Sen fortsätter en diskussion där Shitty vill ha Zaris kanske fyra storlekar för små skor etc etc. När min lille morbror Johan och jag åkte vidare till Malmö och Debban (antibiotika med öl, inte heller att rekommendera) hade hon fått förbud av mamma att lämna Lomma. Det kan ha haft att göra med att det var lite för komplicerat balansmässigt att sitta på en stol.

Nu tycker jag att Shitty och Sven ska ta sig samman och avsluta sitt syndiga leverne och bli ärbara personer de med. Jag tänker dock inte som Sven föreslog en gång vara brudgum. Hans plan var dock att vid tillfället vara tärna. Det skulle bli lite konstigt. Och fel.

---

Jag ligger efter. I förrgår upptäckte jag att jag låg mycket mer efter än jag trodde. Inte som i somras då jag upptäckte att sista inlämningsdagen för uppsatsen, som var den enda uppgiften under sommarkursen, redan hade passerats. Nej, nu var jag ute i mycket bättre tid. Jag kom på det dagen innan så det var ingen fara. Jag blev lite småstressad dock och fick lite snabbt fixa fram kurslitteraturen. Det var det enda kravet vad jag hann läsa iaf att man hade med fem referenser från just denna nämligen. Så igår skrev jag en uppsats. Den blev sådär helt oväntat. Om jag får godkänt på den, vilket är ganska troligt, är det egentligen skandal. Man ska inte kunna lägga sammanlagt åtta timmar på en kurs på 5p (7,5) och få godkänt. Det är inte ok.

---