Snö är ju så trevligt

Har jag nämnt det här med snön? Och att jag inte gillar den? För varje dag når den här aversionen nya höjder och idag slogs följaktligen också rekord.

Lite sent uppstigen imorse med 10-15 min att vara redo för att lämna lägenheten prioriterades till dusch, tandborstning och påklädning. Kläder är ganska praktiskt, särskilt när det är kallt ute. Om jag skippat duschen hade jag eventuellt hunnit med bussen till centralen. Nu gjorde jag inte det utan var tvungen att cykla till Persborg. Det är alltid roligt att cykla till Persborg. I synnerhet när det har snöat och röjningen varit sådär. Rejäl vind är också en bonus. Jag var riktigt imponerad av mig själv när jag hann med tåget efter min cykel/snötramps/halktur.

Några timmar senare började jag ana oråd när jag såg stora snöflingor först singla ner utanför fönstret för att strax därefter övergå i tät småflingig sidsnö. Snefygning heter det visst på danska har Emma lärt mig. Fortfarande optimistiska att det skulle finnas en chans att ta sig från Skurup hem skyndade vi efter skolan iväg till tåget. Mot all förmodan kom tåget i tid och det gick alldeles utmärkt att ta sig fram på spåren fram tills vi skulle lämna Svedala. Då var det stopp. Växlar som frusit i vanlig ordning. Kul grej att sitta fast i Svedala. Vi roade oss med att skicka sms, håna Filip för att han var sjuk, snacka skit, diskutera mat och säkert något annat också. Efter en halvtimmes väntan uppmanade tågpersonalen oss att trampa iväg till busstationen istället. Så det gjorde vi. Sen åkte vi buss. Sen försökte jag cykla hem från Persborg. Gick väldigt sådär. Men gå funkade.

Nu tänker jag inte lämna lägenheten om det inte är absolut kris. Även om jag naturligtvis tycker att det är underbart med snö.



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0