Snön slutar aldrig

När jag tittar ut ser jag hur det snöar uppifrån, nerifrån och från alla sidor. Det är en av alla anledningar till att jag är emot snö. En annan är att det per automatik innebär att det är kallt ute. En tredje att det inte går att ta sig fram på gatorna eftersom de fyker igen sekunden efter att plogbilen varit på plats. När snön väl lagt sig och man vågar sig ut så visar sig den geniala skånska metoden att salta först och ploga sen inte vara så bra ändå och man slaskar fram i en blandning av is, snö och saltgegga. Kraset som kan höras om man trampar på vallarna längs med gator och trottoarer kommer sig av att det är salt och inte issnö som man annars lätt skulle kunna tro.




Katterna skiter i vädret och är mest nöjda med att jag är inomhus med dem.



Igår och inatt

Cissi och jag var ute igår. Om någon undrade hur det var kan jag berätta:
  1. Frysa satan på väg in. Långa köer borde förbjudas.
  2. Jag var "fenomenalt vacker".
  3. Love will tear us apart följdes av lika bra låt jag inte längre minns.
  4. Joel, Jonathan och Mauricio. Joel har blivit godkänd och flyttar snart in på sjuan.
  5. Två tjejer sade något på toan som var väldigt roligt, men som jag har glömt.
  6. Jag tror jag såg en kompis ex. Inte säker dock, har bara sett honom på hennes facebookbilder.
  7. "Är du singel?" "Ja." "Du ser han i den randiga tröjan, han tycker du är jättesöt." Jo, adidasjacka, here I come. Inte.
  8. Inte frysa lika mycket på vägen hem.
Vad jag minns att jag drömde inatt:
  1. Jag beställde en pizza. När jag var på väg för att hämta den kom jag på att jag hade beställt med pepperoni och det äter jag ju inte. Besvärligt.
  2. Jag skulle köpa frallor på Donau, men hur jag än gjorde och gick så lyckades jag aldrig komma dit.
  3. Jag glömde min kappa på en fest så att jag frös. Fick leta i tre olika lägenheter innan jag hittade den. Blev erbjuden en annan jacka i en av dem.
  4. Någon tvingade mig att titta på när de flådde ett lamm.
  5. Det var en svartklubb på hörnet Bergsgatan/Spångatan där Mamma Mia (?) ligger. Kön var oerhört lång och det var mitt på dan. Jag gick förbi kön och in, men sen vidare för jag var fortfarande på väg hem efter natten.
  6. Jag köpte juice på Donau, men glömde frallor.
Annars kan jag berätta att Nymfen galt på mig sen sjutiden, Fedden har trampat på mig, mitt smink är intakt sen gårdagen och jag har druckit ett glas juice.



Men se det snöar!

Det snöar ute igen och inatt ska bli inledningen på en ny tid av permafrost. Jag hade kunnat tänka mig att snöa in någon gång så som det gjorde i Lund '79. Det är ju ganska coolt att bo i Skåne och kunna berätta om när hemvärnet fick rycka ut för att hjälpa människor ut ur sina hus för att dörren snöat igen. Det är ett par saker jag vill ha när jag är fast hemma dock: Sällskap, el, internet, värme, gas, mat, vin. Om detta går att tillgodose är en riktig vinter välkommen till mig. Det lär dock inte hända utan jag får klafsa vidare i mina gummistövlar i snön/isen/saltet/vattensörjan i väntan på vår och därmed bättre tider. Och vara nöjd med att kylan åtminstone innebär att det blir lättare att frosta av frysen.




Horoskop 1/2 - 7/2 2010

Ylvar och jag har skådat i stjärnorna igen. Håll till godo!

Väduren
Du kommer att vinna pengar! Jättemycket pengar, så mycket att du kan uppfylla alla dina drömmar. Du kommer att vinna så mycket att du kan köpa även sånt som du inte trodde man kunde köpa för pengar. Det gäller bara att du går till rätt kiosk. Pröva flera. Satsa framförallt på Triss och be kassörskan att få flera att välja mellan.

Oxen
Allt är som vanligt denna vecka. Misströsta inte. Rutin är all lärdoms moder.

Tvillingarna
Den närmaste veckan kommer att bli en prövning. Du kommer att uppleva dig alltid stå precis utanför centrum hur mycket du än kämpar för att få uppmärksamheten på dig. Alla kommer höra och se hur du anstränger dig, men inte tycka att du är värd den. Har du verkligen något att framföra som är värd andras tid? Det kan vara bra att tänka på det innan du öppnar munnen ibland och särskilt denna vecka. Om du ändå vill att folk ska lyssna på dig kan du använda megafon.

Kräftan
På måndag går du till ditt arbete alternativt till din skola alternativt utför ett par ärenden som nästan känns som jobb eller skola alternativt tittat du på True Blood. Detta kommer att pågå i 3-10 timmar. Efter ovan beskrivna aktiviteter kommer du att känna dig onaturligt trött. Du kommer inte att kunna skylla på vädret eftersom det är bättre väder än någonsin tidigare. Du kommer att leta efter en syndabock. Under tider kommer du att ta något att äta. Din måltid, eller vad man ska kalla den, kommer att bestå av kolhydrater och fläsk i någon mån.

Lejonet
Lejonet, hör upp! Jag har något viktigt att berätta. Det handlar om min far. Du tänker: vad har din far med min kommande vecka att göra? Det ska du inte fråga. Du ska bara ta in. Och se! Kanske kommer informationen att påverka ditt omdöme och din tankeverksamhet för en lång tid framöver. Med start på måndag. Nu kommer information: Min far kallar microvågsugnen för Fläsk-tv. Han tycker att det är roligt och skrattar hjärtligt. Tänk på detta. Tänk på vilka skämt, vändningar och roliga historier Du skulle kunna berätta och därmed tillföra världen en ny, skojig och upplyftande dimension.

Jungfrun
Vare sig du är oskuld eller inte (de flesta jungfrur har legat i lönndom) bör du fundera mer över din sexualitet. Det är inte fel att vara kåt. Alla köttsliga lustar bör dock inte ageras på. Låt barn, djur och familj (såvida det inte är din partner) hållas utanför intimare umgänge. Fantasier skadar däremot ingen, men om de inte är inom vad man ändå får kalla normalitetens ramar bör du inte berätta om dem för någon. Det kan tolkas fel.

Vågen
Dina premenstruella besvär alternativt tryck på prostatan är ovanligt påfrestande nu. Bästa sättet att minska på problemen är att börja dagen med en nubbe. Om du inte har någon sprit hemma och/eller inte har åldern inne får du söka dig till hamn- och industriområden. Där brukar det finnas polacker som kan stå till hands. Om du skulle vara gravid får du räkna ut när barnet beräknas och vilket stjärntecken det har och nå en kompromiss med det. Kaffet smakar inte denna vecka, men bli inte orolig, du använder bara fel mugg. Använd den som står längst bak i skåpet. Diska inte bort dammet bara. Då riskerar du att snedtrippa.

Skorpionen
Oj! Denna vecka blir helt fantastiskt harmonisk och underbar. Jobb/skola/arbetslöshet/sjukskrivning kommer att flyta som ett rinnande vatten i Furisån och ingen kommer att ifrågasätta varför just du får in dubbla inbetalningar på kontot. Överskottet lägger du på att spela internetpoker som du visserligen kommer att förlora, men göra det med glimten i ögat. Kärleken går som tåget på Bergensbanen, sju timmar enkel och sju timmar retur. Bullen på ena skinkan som du oroat dig över en tid visar sig vara just det, en bulle. Det upptäcker du när du duschar och den blir en kladdig massa på golvet. Inget kan gå emot dig, du är oövervinnerlig!

Skytten
Veckan bjuder på både upp- och nedgångar. Så kan det vara i livet. Efter regn kommer solsken och vice versa. Solskenet kommer att bestå i en inbjudan som du ska verka tveka inför men självklart se till att tacka ja. Regnet kommer att komma både innan och efter inbjudan. Det är ju det upp och ned vill säga. Regnet kommer först att bestå i ett ont och hårt regn som drabbar sig hårdast av alla människor eftersom du inte kan lära dig att klä på dig ordentligt. Regnet kommer också att bestå i medveten förgiftning. Någon vill dig illa.

Stenbocken
Just dina stjärnor är svåra att se just nu. Det är som ett moln som hela tiden söker sig till just dig. Kanske har du börjat röka igen? Eller är det så att du försöker sluta, men är helt inkompetent på det? Är det haschdimmor? Ska du till London och det är smog? Är du självmordsbenägen och försöker gasa ihjäl dig i ugn eller bil? Ta en tur ut på landet och få lite frisk luft så ska nästa veckas skådning nog gå bättre.

Vattumannen
Hagel och snö är normalt vid den här årstiden. Dina mjäll är det däremot inte. Solens brist på strålar på just dig är symptomatiskt. Ingen vill umgås med någon som det trillar hudflagor från hela tiden. Så ensamheten denna vecka beror på att du är äcklig.

Fiskarna
Denna vecka kommer du att få barn. Du har väntat länge nog. Du ska kalla ditt barn för Jacob och ta hand om det och ge det di. Men prästen ska strax förklara honom oren, ty han är angripen på sitt huvud. Han ska gå med sönderrivna kläder, han ska ha sitt hår oordnat och han ska ropa: ”Oren! Oren!” Om han är för liten till en början kan du hjälpa honom att ropa. Så länge han är angripen ska han vara oren, oren är han. Han ska bo avskild, utanför lägret ska han ha sin bostad. Själv kan du bo kvar i din lägenhet som du är van. Du behöver bara gå och se till Jacob ibland nu i början.

Visningsgravar

I höstas tog Lisa och jag en promenad via Rosengård och eftersom det var jag som ledde vägen virrade vi bort oss lite här och där, men kom ändå hem till slut. Som vi brukar gick vi över Östra kyrkogården, men detta var första gången jag såg skylten för visningsgravarna. Vad det faktiskt innebar förstod jag dock inte, men det lät onekligen lite makabert.





Det här med äggen och hantverkarna

Jag jobbar som sagt på att lära mig äta ägg. Förra året gick det sådär. I år har det gått bättre. Sammanlagt två kokta ägg och idag äggröra. Jag förstår dock inte vad det är som gör att folk så gärna vill äta de där outvecklade och förhoppningsvis obefruktade fostren. En dag kanske, en dag.

Annars blir man väckt av hantverkare som för oväsen hos Cissi i gryningen. Det behövs ju göras, men det hade varit mkt bättre om arbetet tajmats in när jag ändå ska upp tidigt. Mitt välbefinnande måste ju ändå gå före nikotingula väggar från sent 90-tal, lister som aldrig torkats, fläckar från saker som runnits och bara lämnats kvar, bröd i ugnslådan, smutsiga skåp in- och utvändigt, svarta strömbrytare etc etc. Det är väl bara mysigt? Skänker en genuin inbodd känsla?



Fåglar jag känner igen

Jag är ganska dålig på fåglar. Fåglar jag känner igen är: koltrast, kråka, skata, råka, kaja, pilfink, gråsparv (grå mitt på hjässan, det är inte pilfinken), svala (bara i luften så jag ser stjärten), glada (bara i luften och bara om den är åt Österlen till), fasan, påfågel, struts, sädesärla, domherre, blåmes, rödhake, bofink, höna, undulat, kanariefågel, papegoja, flamingo, svan, fiskmås, skrattmås (händer regelbundet att jag blandar ihop måsarna dock), falk (om den ser ut som på falcon-burkarna), kungsörn, gås, kalkon, anka, gräsand, kingfisher (vet inte vad den heter på svenska, men så finns den inte här heller), hackspett och duva. Jag tror att det är alla. Det är ganska många när man skriver ner dem så, men tillräckligt få för att jag regelbundet ska kommentera när jag ser en fågel ute att det är en konstig fågel och att jag aldrig sett den förut. Igår var det en björktrast som fångade mitt öga. Att det var det den var berättade Ylvar för mig. Hon kan många fler fåglar än jag. Man skulle kunna säga att hon är expert.





Fulles kalas

Igår fyllde Fulle år. Födelsedagen firades i NY, men jag tyckte att vi här hemma ändå kunde förvänta oss att han höll kalas för oss. Så blev det inte. Han valde att helt ignorera alla här hemma. Så kan det naturligtvis inte gå till så jag anordnade ett litet kalas i hans frånvaro. De som uppenbarligen bryr sig mest om honom och därför kom och åt tårta var jag, Blem, Lisa, Werner och Cissi. Det var precis som det ska vara på en födelsedag med sång och allt. Inga ballonger dock. Det där med ballonger är annars något småflickorna tycker är vad som gör ett kalas. Jag tror det var Daniel som hade kalas för några år sen och anordnade fiskedamm till dem. När han efteråt frågade om det hade varit ett bra kalas var de tveksamma just på grund av bristen på ballonger. Så det får man inte slarva med.






Kalaserier

Under veckan som gått och även nästföljande gör folk inte annat än fyller år. Jag räknade lite på det och kom ganska snabbt fram till att alla dessa människor är resultatet av tillfyllnanden i stadsparken och slarv med preventivmedel på valborg. En invändning mot denna slutsats är naturligtvis att alla har fötts lite tidigt. Detta ska man dock inte ta på särskilt stort allvar för det är inte så underligt om graviditerna förkortats en smula av det stora alkoholintaget vid tillfället och säkert några veckor till därefter.

I onsdags var jag på treårskalas. Det serverades mat, vin, läsk, kaffe och tårta. Jag tillhörde den underrepresenterade gruppen som inte körde, inte ammade, inte hade ett gäng småbarn att ta hand om och inte heller hade någon tid att passa förrän sent nästa dag. Så jag höll mig till vinet. När folk frågade hur min skola gick och vad jag skrev för något berättade jag glatt om min pedofil/gerontofilnovell jag arbetat med denna vecka. Inte de bästa responserna på det alltid. Andrés föräldrar började för ovanlighetens skull (inte) gnabba om att de inte har fler än två barn. Rolf hade vägrat helt enkelt och menade på att Majvi bara hade velat en till för att hon ville ha en flicka också. Jag var lustig och hävdade att Andrés bror ju ändå var ganska feminin. Skämtet gick inte riktigt ända fram. Majvi såg mest förvirrad ut och visste inte vad hon skulle svara.

Igår var jag på nästa barnkalas. Denna gång var det småflickorna som skulle firas. Jag glömde ringa Lovisa på hennes födelsedag så när Bella fyllde knappt två veckor senare kunde jag inte gärna ringa heller. De verkade hur som helst inte ha tagit illa upp när jag kom till Hjärup. Varken Shitty eller Fulle var på plats vilket förorsakade vissa problem. Normalt sett brukar vi ha ett mer eller mindre organiserat system som går ut på att vi räddar varandra från småflickornas släktingar. En del av dem, särskilt en, släpper en inte ur sitt grepp om man inte har en riktigt bra ursäkt. Det löste sig ganska bra ändå genom att gömma sig i köket med fadren och Daniel under fikat.

En sak jag missade att fråga var vilken placering jag har på deras lista över favoritsyskon just nu. Den har många gånger spontant kommit på tal från flickorna annars. Jag tror att jag just nu tävlar med Daniel om förstaplatsen. Shitty som länge toppade den har varit borta lite för länge nu för att komma tillräckligt högt upp och Fulle var som sagt inte heller på kalaset eftersom han mesar runt i amerikat just nu. Jag tänker att deras övernattning hos mig borde höja mig rejält, men samtidigt hade Daniel bra presenter till dem igår: Littlest Pet Shop-figurer. Jag hänger uppenbarligen inte riktigt med och visste inte vad detta var, men det var en hit! Så placeringen är som sagt osäker.

På kvällen styrdes stegen till paret Friborg-Bengtsson som firade att de lämnar Malmö för Sthlm i dagarna samt den senare av de tus födelsedag. Jag är fortfarande imponerad av hur mycket folk de lyckade få in i lägenheten och ännu mer av hur städade dessa var. Astrid hade en hörna där man kunde plocka på sig sånt som inte ska följa med i flytten. Cissi fick bland annat med sig en sikh-hatt och jag Arbetarrörelsen - männens eller mänsklighetens rörelse? Fina grejer.

På tisdag ska jag ha kalas för Fulle även om han inte är hemma. Eftersom han en gång tyckte att det kunde vara bra att jag hade nyckel hem till honom kanske man skulle ta och äta tårtan på gruppboendet?




Skugge, mediastrateg?

Linda Skugge har jag förklarat min antipati mot förut nån gång häri. Igår skrev hon en debattartikel på Newsmill där hon lägger ut orden om fenomenet med spökskrivare. I den kallar hon Stieg Larssons sambo "rabiat" och "kärring". I en tidigare version av inlägget, det uppdaterades och rättades till igår, förklarar hon också att "Kurdo Baksi säger att det var han som skrev Stig Larssons deckartrilogi". Svenska Dagbladet verkar inte direkt vara några fans av Skugge de heller. De intervjuade henne igår om detta påstående som visst inte hade någon grund:

Hur noggrann är du när du skriver debattartiklar?

- Så noga som uppdraget stipulerar. Detta är inte DN Debatt. Newsmill ville ha en snabb artikel om spökskrivning och det vet du lika väl som jag att de vände sig till mig för att jag snabbt kan skriva en rolig, träffsäker text på 15 minuter en fredagskväll.

 

Sanningshalten behöver alltså inte vara så hög såvida det inte är på de fina kultursidorna man skriver. Jag vet inte om jag skulle anlita hennes pr-byrå att skriva texter åt mig med den inställningen. Men det kanske bara är jag. SvD kan underhållande nog dessutom inte låta bli att knäppa henne på näsan genom att i en fotnot påpeka att Skugge i artikeln stavar deckarförfattarens namn Stig. Fast hon kanske tror att de två Larssons är densamme?

 


 


Möte med vården, del 1 2010

Något har hänt i Malmö. Jag förstår det inte, men är för:

Jag ringde sjukvårdsupplysningen. De var trevliga.
Jag gick till nya jourcentralen. De var trevliga.
Jag gick till apoteket. De var trevliga.

Jag tänker mig att om jag ska vara mer sjuk det här året får det allt slå till den kommande månaden. Sen är mitt frikort på medicin slut.



Mitt soffbord

Jag har i över en månads tid försökt ta mig igenom Martina Lowdens Allt. Det går sådär. Jag kommer inte ifrån att jag tycker att den är så förbannat tråkig. Jag är inte intresserad av vad hon har på sitt skrivbord. Boken har dock hyllats till både höger och vänster och belönades med Borås debutantpris för ett par år sen. Så jag tänker att intresset för vad folk omger sig med måste vara stort. Alltså hänger jag på några år försent och delar med mig. Jag har inget skrivbord, men mitt soffbord får duga:

Längst till vänster en nagelfil i sten. Därefter en fjärrkontroll till tv:n. Den ligger lite på en dvd-r-skiva som jag inte vet om det är något på eller om det är en misslyckad bränning. Den har legat där lite drygt en vecka och jag vet inte hur den hamnat på bordet. Ovanpå skivan ligger en fickspegel med sprucket lock från h&m som jag hade i handväskan en dag när jag hade rött läppstift och uppenbarligen kände för att se till att det höll sig på plats. Mitt på bordet finner vi en pizzameny till La Bamba. Den plockades fram idag när Cissi undrade över numret dit. Nu ligger det i likhet med Belmondos i min mobil. Snuddandes bladet står ett lypsyl och strax bredvid ett klarrött nagellack. Nästa föremål är ett glasunderlägg, blått fint med 70-talsmönster som jag inhandlat på tradera i våras. En röd kulspetspenna från Kanthal pekar på Världens bästa roman som jag nått ungefär halvvägs i. Inga hundöron, det är absolut förbjudet. Istället ett magnetbokmärke som ser ganska skabbigt ut i sin illa åtgångenhet vid det här laget. Det har fåtts av Blem en gång. Romanen ligger ovanpå en hög räkningar jag inte vill låtsas om. En av dem avslöjade för mig att jag tydligen har betalat in till a-kassan hela det senaste året trots att jag inte har arbetat. Jag trodde att det bara var till mitt fackförbund pengarna dragits från kontot. Känns lite olönt, men lite sent att sluta betala nu när man varit medlem så länge. Vem vet, man kanske kan få lite alfakassa om man har tur sen till sommaren. Ett annat brev i högen är från csn som varit vänliga nog att räkna ut hur mycket jag ska betala tillbaka det här året. Den första avin kommer väl samma dag som sista utbetalningen i vår. Längst ner till höger på soffbordet ligger ännu en hög papper med responstexter och kompendier, skolpapper helt enkelt. De kommer hålas och sättas in i pärm under eftermiddagen. Ovanpå ligger en lapp där jag antecknat böcker jag tänkt köpa när jag en dag får in pengar på kontot och dessutom orkar bege mig till Gregers antikvariat i Malmö. De verkar ha de flesta på listan. Jag gillar inte antikvariat dock. Det är ofta alldeles för stökigt. Eller så har jag bara blivit skadad av det där vad det nu heter i Lund där man får se upp så att inte böcker trillar ner på en från de överfulla hyllorna till synes helt utan system.

Det var mitt soffbord/skrivbord. Datorn har jag för tillfället i knät. Håll till godo.



00-tal

Jag fick ett erbjudande om att förlänga min prenumeration på 00-tal idag. Det främsta argumentet de anger för ett förnyande är att dagspressens kulturbevakning har degenererat till att i princip bara bestå av skribenternas topplistor. Därefter citerar de just dessa journalisters ord om tidskriftens förtjänster. Nej, de får inga nya pengar av mig.



När vi ändå talar om sex..

..så rapporterar Berlingske idag att man blir friskare av regelbunden penetration. De rekommenderar att man om ens partner inte skulle vilja ligga plockar fram de lysande argumenten "Tænk på dit blodtryk. Tænk også på, at du sover bedre, får mere overskud og at risikoen for blodpropper falder. Du bliver også lidt slankere." Jag vet inte om det är särskilt upphetsande för andra. Att få min figur kritiserad innan sex skulle bara det definitivt innebära ett nej från mig iaf.

Till grund för artikeln liggger en studie där årtionden av undersökningar har gåtts igenom och där resultaten nu är på gång att publiceras i Journal of Sexual Medicine. Professor i psykologi, Stuart Brody, en av forskarna bakom projektet, förklarar att "penile-vaginal intercourse -- and not other types of sexual activity -- confer the most health benefits". För att krydda artikeln som i princip är en direktöversättning från CNN berättas om ett par i New York som beslutade sig för att ha sex varje dag i december som hjälp att sluta röka och minska chokladätandet. Och lo and behold - det hjälpte! Kvinnan som för övrigt är yogainstruktör blev dessutom varken förkyld eller fick influensa, vilket hon alltid brukar vid den tiden på året. Paret har bestämt sig för att fortsätta med varje-dag-sexandet i januari också. Tänk en sån tur att de kunde få rönen bekräftade så lätt!

Jag ser ett par problem med studien så som den framställs i artiklarna dock. Om den bygger på "several decades' worth of studies on sex and health" så är det intressant att veta mer specifikt vilka decennier, vilka länder (några nämns iofs, i Sverige t ex har man visat att män, men inte kvinnor, som har aktivt sex efter 70 lever längre) och vad studierna som undersökts har haft för sexuellt fokus om det nu ska vara så att just penetration är lösningen på allas hälsoproblem. Den enda kvinnan som kommer till tals i CNN-artikeln är professor emeritus i psykologi Beverly Whipple (Whipple Jones heter för övrigt en man i Glamour. Han var med för några år sen och utpressade Brooke att gifta sig med honom så att han inte skulle skvallra för hennes dotter, Bridget (dåvarande Bridget har huvudrollen i tv-serien Close to Home nu, nuvarande spelade Daphne i True Blood), att det var dotterns man, Deacon Sharpe, som var far till barnet Brooke väntade. Nu är han tillbaka och verkar ha skärpt till sig än så länge iaf.) och hon menar på att det inte är så lätt som att människors hälsa per automatik blir så mycket bättre av sex, utan pekar på att det också kan vara så att de som redan är friskare är mer benägna att också ligga. Hon vill dessutom gärna slå ett slag för att annat sex också har hälsofördelar. Mest av allt tycker jag att det är taskigt för flator och bögar om de omedelbart får sämre hälsa för att de i sina relationer saknar den ena typen av könsdelar.



Män som är kristna utan att veta om det

I amerikanska tv-serier och filmer har karaktärerna i princip alltid kläder på sig efter sex. BH:n sitter på plats, trosorna är ordentligt uppdragna och kallingarna verkar inte ha tagits av. Det är lite underligt. Så brukar det inte fungera för mig. Men om nu alla amerikaner är så pryda att de inte vågar vara nakna utan fipplar med att dra troskanter åt sidan och tråckla ur snoppar ur gylfar och ha sig tycker jag lite synd om dem. Så omständligt.

Annars är det en lite underlig sak jag aldrig har förstått varför så många män tar på sig kalsonger efter sex när de ska sova. Inte ovanligt alls. De kanske är drabbade av den amerikanska prydheten. Jag brukar inte börja leta trosor när jag ska sova, såvida jag inte har mens. Då kan det finnas anledning.

En kompis (alltså inte en JR-kompis, utan en riktig) låg med en kille då och då i en period och han hade en i mitt och antar jag de flestas tycke riktigt konstig vana, att alltid springa iväg och duscha sekunderna efter att han kommit. Vad var grejen med det? Han hade haft en religiös uppväxt så det kanske är där den gemensamma nämnaren finns. I USA är många överkristna eller tror åtminstone på den där gamla gubben i himlen och duschkillen var ju även han präglad av kristendomen. Kanske är det så att de män som känner ett tvång att skyla sig efter sex egentligen känner en kristen skuld och egentligen hade velat gå och be om Guds förlåtelse bara det att de inte vet om det?




Vad är okej att skriva egentligen?

Som jag nämnde tidigare började jag idag skriva på en liten pedofilberättelse i skolan. Hemma har jag fortsatt på den, men nu börjar jag få lite moraliska betänkligheter. Är det verkligen okej att en sjuåring vill ha den intimiteten med en vuxen man? Får man lov att skriva en romantiserad historia om övergrepp? Jag är tveksam, men fortsätter så länge och hoppas att ingen som eventuellt kommer att läsa den har någon för texten mindre lämplig sexuell böjelse.



Det groteska

Idag var rubriken för dagen Det groteska. Jag påbörjade en pedofilitext på skrivövningen och sen satt vi i grupp och läste utdrag ut American Psycho. Jag har inte läst boken och det finns en anledning till det. Det finns också en anledning till att jag aldrig läste ut Naked Lunch. Eller Lolita för den delen, även om just den boken kanske inte har lika många beröringspunkter som de två andra har i sammanhanget. När man läser den här typen av texter börjar man ofrånkomligen fundera över vad det är för sjuka människor som ligger bakom berättelserna. Även om man rent rationellt förstår att gärningarna som beskrivs med allra största sannolikhet inte är några undertryckta fantasier de utlever i romanens form blir man lite illa till mods. Jag menar, säg att man läser American Psycho och sen får Bret Easton Ellis till bordet på en middag några dagar senare. Hur skulle man då agera mot honom? Hade man inte känt sig lite obekväm med att veta vilken fruktansvärt obehaglig fantasi den mannen uppenbarligen har? Eller Nabokov? Eller Burroughs?



Tv-söndag

Igår var en alldeles fantastiskt inaktiv dag. Jag såg så många tv-program jag aldrig sett förut och nog inte heller hade trott jag någonsin skulle se. Först ut var dock Crocodile Dundee II och den var det nog en bit över femton år sen jag såg sist så det var underhållande. En del filmer fortsätter av någon anledning utan krav på kvalitet bara visas på tv och ses på gamla videokassetter, om man nu har en videobandspelare. När jag tittade på Crocodile Dundee 1&2 lite då och då med min kompis Anna (tror det var hennes storebror som hade filmerna) var vi kanske tio nåt. Jag kan inte minnas att jag var särskilt imponerad då och blev det väl inte heller igår. Däremot blev jag i min passivitet som sagt road och det så pass att jag tom småfnissade och skrattade högt ibland. Jag är dock inte säker på om det var på de ställen där det förväntades att man skulle skratta. Dramaturgiskt kan man också ifrågasätta att ungefär halva filmen ägnas åt en katt och råtta-lek som går ut på att Mick busar med knarkkungen och hans lakejer.


Crocodile Dundee hade jag som sagt sett förut. Nytt var dock America's got talent. Jag hade velat se en studie där man vetenskapligt går igenom vilka faktorer som hjälper för att gå vidare till nästa uttagning i Las Vegas. Spontant kändes det som att unga kvinnor och män hade en gigantisk fördel gentemot sina äldre likar. Om deltagaren/na dessutom såg bra ut och gjorde något oväntat var framgången självklar. Vad talangen egentligen bestod i var bitvis mindre tydligt. En snygg tjej blev hyllad för att ha satt på sig plåt över bröst och mage och sen med en vinkelslip skapa gnistor. Störst jubel var det helt oväntat när hon böjde sig fram putandes med rumpan och gnistorna såg ut att spruta ur hennes underliv. Succé. En helt fantastisk sak med både filmen och detta program var att de gick på dansk tv så man slapp reklamen mitt i.


En annan höjdare var Skavlan. Självgod, raljerande och oerhört nedlåtande mot Carolina Gynning. Jag har sällan, om någonsin, sett någon så aktivt arbeta för att utan anledning trycka ner en annan människa på tv. Tycka vad man vill om henne och hennes yrkesmässiga gärning, men att inte ge henne någon kredd för annat än att ha varit mer i Big Brother känns lite sådär.


Sen var det två olika program om hummer- och krabbfiske, lite unga mödrar dock det norska som inte alls kommer upp till den danska standarden, Vem vet mest, Världens fester som var ett program om indiska högtider och alldeles säkert sågs också något mer.






Nyårsföresats

Löften och föresatser hör nyåret till. Jag har valt att ha ganska ospecifika sådana så att de kan revideras vid behov. Idag påbörjade jag ett av dessa, nämligen att lära mig äta ägg. Egentligen inleddes detta projekt för flera år sedan och nu kan jag äta paj (om inte äggstanningen är alldeles för äggig), omelett (om den inte smakar för mkt ägg) och äggröra (inte så mkt, men lite iaf). Problemet är alltså äggsmaken. Allra värst är det med hårdkokta ägg som hackats och slängts ner i en röra som man ont anandes får i sin baguette ute på stan ibland. Då är det bara att slänga mackan. Så jag tänker att jag är vuxen och ska kunna äta det mesta och satsar nu på att lära mig äta kokt ägg. Hur man kokar ägg är inte självklart i min bok eftersom det är något jag aldrig gjort. När jag var liten och fortfarande åt ägg (innan vi ett tag hade egna höns och det hände att det var kycklingfoster i ägget när skalet knäckts) hade vi en manick man ställde in i mikron. Jag har därför gjort efterforskningar och satsade på Fulles förslag om att lägga ägget i kokande vatten i 8 min. Det funkade bra. Sen smör och salt i så att äggsmaken mildras lite. Det gick att äta, men gott var det inte och det ger definitivt en illamåendekänsla efteråt.

En dag, en dag kanske jag tycker det är gott. Det är målet.



Norge - allt är deras fel

Jag sprider gärna fördomar om våra nordiska grannländer. Än hellre sprider jag lögner. Nu finns det dock svart på vitt att det är Norges fel att klimatet är sådär för tillfället med isande vindar och frusna vatten/snöpölar på cykelbanorna. DN berättar att Pakistan Daily har angett Norge som syndabock eftersom de enligt utsago avfyrat en högenergistråle som punkterat tersmosfären. Och här har jag bara gnällt i största allmänhet när det uppenbarligen funnits en högst vetenskaplig och förklarlig anledning till mina torra ben och nariga händer.



Romantisk middag för två

Ikväll hade Cissi och jag romantisk middag för två. Räkor, vitlöksbröd och vitt vin till levande ljus. Uppenbar liggemiddag om vi bara hade velat ligga med varandra, men det gör vi inte dessvärre. Hade varit ganska praktiskt annars. Bo grannar och umgås ofta och då inte helt osällan med vin som sällskap. Givet ju. Men icke.



Ett kattliv

Mina katter är på semester ett par gator bort några dagar, vilket då innebär att jag har kattlov. Det är nu jag inser hur mycket min vardag kretsar kring de här djuren. När jag kommer hem och låser upp ytterdörren öppnar jag den försiktigt så att inte Nymfen som brukar stå och vänta på en ska få den i huvudet, jag tittar under soffbordet så jag inte ska sparka på Fedden när jag sätter mig i soffan, jag kollar balkongen noga så ingen katt smitit ut när jag plockat örter, jag håller ögonen öppna efter Nymfen så hon inte springer in i garderoben när jag hämtar kläder på morgonen, jag scannar av badrummet innan jag stänger dörren ditin för natten etc etc. Även när de inte är här så uppför jag mig alltså som att de vore det. Förutom detaljer som att jag inte behöver dammsuga varannan sekund, får sova på morgonen utan att de skriker/buffar/spinner/trampar på mig, kan vistas i köket utan att Nymfen galer efter blötmat.







I Malmö är det kallt

Vinter är något jag aldrig vänjer mig vid och än mindre accepterar. Att temperaturen understiger fem grader är lika oförståeligt var gång det sker. Och det är ofta vid den här tiden på året. Så jag i likhet med de allra flesta skånebosatta går omkring och fryser och tycker att det är ett skit att lämna lägenheten. Imorse var jag dock trött på detta konstanta huttrande och knäppte på mig ett dött får. Kappan är ett par storlekar för stor vilket är bra när man också har flera tjocka tröjor på sig under för säkerhets skull. Kylan mot kroppen uteblev och nu är det mycket möjligt att jag bosätter mig i pälsen på obestämd tid.

En annan underlig sak jag inte förstår är varför det är 16° i köket när övriga lägenheten stoltserar med runt 20. Inte hela iofs, garderoben, där den befinner sig mitt i lägenheten mitt i huset, är av någon underlig anledning också närmare temperaturen i köket än vardagsrummet.



Klarskinnets klargörande

Kokkaffe är kanske inte vad de flesta brukar tillreda när de vill vakna till liv. Jag har bara stött på det en gång mig veterligen. Det var i Norrbotten nånstans om jag inte missminner mig och dracks av några mattanter på en skola. I norr är de som bekant i regel lite efter. (Till exempel, enligt Aftonbladet vill de i Övertorneå hellre ha en galt än en kvinna som ny präst: "Det behövs en man. En ärrad galt". Norrland som sagt.) Klarskinn har mina farföräldrar talat om i samband med just kokkaffe. Klarskinn är ju då torkad fiskhud som läggs i kaffet så att sumpen ska falla till botten.

Kokkaffe är alltså något människor födda på 1910- resp. 1920-talet ser som något man gjorde förr i tiden och något bakåtsträvande norrlänningar sysslar med. För att ytterligare klargöra att det inte är något man sysslar med i modern tid är det bara att se till vad wikipedia har att säga om saken: "Förr tillredde de flesta kaffe genom att koka vatten och grovt malda kaffebönor en stund. Många tillsatte klarskinn. Proteiner frigjordes från klarskinnet och förenades med grumligheterna som sedan föll till bottnen tillsammans med kaffesumpen. På så sätt fick man ett klarare kaffe."

Så att nej, jag kommer inte att göra kokkaffe för att autenticera min kaffeost vidare. Det finns gränser.



Kaffeostrep

Jag vet inte om jag har skrivit om det innan, men under hösten har jag tjatat en del om kaffeost. Det är ju en väldigt underlig sak det där att lägga ost i kaffet. Idag hade iaf Olle med sig en bit till mig som han mycket fint hade forslat ner från Norrlandet. Till högtidsstunden då osten skulle provsmakas bjöd jag in Lisa.


Det var en stor bit så jag provsmakade en bit först. Lisa vågade inte. Jag skulle smakmässigt säga grädde i fast form. Konsistens lite mjukare än halloumi.


Sen lades det i bitar i koppen innan kaffet hälldes på. Mina efterforskningar sade att man skulle ha socker i också så vi fick ungefär en tesked var. Det finns ju gränser för hur sött man kan gå med på.


När osten mjuknat lite drack vi. Det smakade alldeles utmärkt, men vi kände varken av någon ostsmak eller sockret. Ganska mjukt i smaken dock. Mitt googlande hade berättat för mig att man skulle äta osten när kaffet var slut. Där gick än en gång gränsen för Lisa. Det smakade gammalt kaffe i gummiform ungefär.

Jag fick som sagt en rejäl bit av Olle så alla som är nyfikna på kaffeost är välkomna till kattpalatset (som nu visserligen är kattfritt/tomt) så bjuds det glatt! Biscotti till finns också att tillgå.



Statligt är bra

Idag har jag gjort ärenden och har dragit en slutsats: statligt är bra. I lördags var två flickor här och drack bubbel till stjärnorna på slottet innan vi i vanlig ordning begav oss till Debban. Dessvärre var den ena flaskan flat och odrickbar. Så det var till systemet nu och byta mot en med bubblor. På systemet var de trevliga. Sen gick jag till apoteket. Där var de också trevliga. Efter det korsade jag gatan igen och gick till posten. Där var de sura och otrevliga. Alltså, statligt trevliga, ickestatligt otrevliga.



Porrigt värre

Det är så olika vad som anses vara för sexuellt utmanande och eftertraktat. I Dalarna är det tydligare. Där är allt som kan associeras till naket pornografi. På wikipedia definieras detta begrepp som "sexuella skildringar med syfte att underhålla och väcka lust." Vad som i Orsa anses kittla lustarna är kanske inte riktigt samma saker som jag skulle skriva under på, men det är som sagt olika det där. Kalendern det hela rör, och som upprör porrfiltret på biblioteket, visar upp gubbar i mer eller mindre avklätt tillstånd. En bild från 2008 års utgåva är denna:



I år finner vi den här hetingen:



Ibland blir jag så glad att expressen finns så man får länkar till såna här eggande upplevelser. Tack.



Grannsämja

Den senaste tiden har jag mer och mer irriterat mig på grannarna som har skitungen som skriker konstant dag ut och dag in. Jag trodde att den bodde rakt ovanför mig, men där finns tydligen inga barn så det måste vara en lägenhet bort, typ över Cissis. Jag undrar mest vad ungen gör hemma alltid. Den det borde vara är för gammal för att inte gå på dagis. Jag föreslår deportation av hela familjen till annan fastighet.

Andra grannar jag har är ännu mer irriterande. När det spelas musik för högt för sent enligt deras mening så går de inte och säger till utan slår med en käpp eller liknande i tak/golv/vägg för att uppmärksamma musiklyssnarna på sin irritation. Musik är inga problem i min mening så länge den hålls konstant iaf. Däremot är det där bankandet något alldeles fruktansvärt störande och det kan jag inte härleda till var det kommer ifrån alls så då blir det att vakna till varje gång de "klagar".

I förra trappen hade jag aldrig några problem med grannar. Där visste man också vilka alla var och halvhälsade alltid lite om man mötte dem på stan eller konsum. Nu känner jag inte igen en enda. Tur att Cissi snart kommer över hit till a också.



Pluring

Jag har bott i lägenheten jag har nu i snart ett år och det var inte förrän i veckan som jag förstod vad en pryl på kaklet i köket var till för. Det var Blem som gav mig förklaringen när hon torkade av diskbänken och tryckte in trasan i den. En mycket praktisk sak nu när jag vet vad det är för något. Innan störde jag mig mer på den. Pluring heter disktrasehållaren och kan inhandlas för modesta 35 kr på designtorget. Rekommenderas.




Ett ickeskrivande

Som jag tidigare nämnt har jag inte skrivit något på över tre veckor. Igår satte jag dock fingrarna mot tangenterna och lät dem bilda helt meningslösa ord som inte ens i kombination blev något värt att läsas ens av mig själv. Så idag fortsatte jag på samma spår och nu är jag uppe i sju sidor. Fyra av dem nya för idag. Fortfarande inget att anstränga ögonen för. Det struntar jag i och ska fortsätta på det spåret tills det blir 20 och då se om det går att plocka något att jobba vidare på. Jag betvivlar det, men det finns om inte annat en viss tillfredställelse att se antalet ord och sidor bli fler och fler.

Samtidigt som mitt skrivande av icketext pågår bakas också bröd. Det kommer bli bra iaf. Det brukar det bli.



Minusskador

Jag hatar kyla. På riktigt hatar kyla. Och att Skånetrafiken tycker att punktlighet är överskattat gör knappast situationen bättre. En halvtimmes väntan i Skurup är helt värdelöst när minusgraderna för längesen nästlat sig igenom vinterskor med extra sula, raggsockor och dubbla strumpor. När jag kom hem fick jag spola mina värkande fingrar i kallvatten och sakta öka värmen tills jag kunde böja dem hjälpligt igen. Om det går att undvika kommer jag inte heller att lämna lägenheten förrän minst nollan är överskriden.

I skolan gick vi igenom årets debutanter med lite högläsning och så. Denize satt mittemot mig och vi verkade tycka ungefär samma om de flesta böckerna. Hon bidrog också med dagens bästa kommentar apropå Fahrmans Elsas mode: "Varför hugger man ner skog för att trycka såna böcker?"



Vad folk säger

När folk säger roliga saker händer det inte osällan (blev en konstig dubbelnegation där som jag inte orkar tänka efter om den blir rätt) att jag skriver ner det i min kalender. Sen jag skaffade den för 2010 har jag inte hunnit få ner så mycket, men i mellandagarna yttrade Erik förljande till Cissi: "Du har bättre andedräkt med snus än utan". Roligt.

Igår eftermiddags-övergående-i-kväll-ölade jag med Ninni. Hon pratade om någon hon hade sett på något program på femman (Comedy Raw kan det ha hetat så?), men hade lite svårt att minnas vad han hette: "Kabul, Kobra, Cowboy?" Hon syftade naturligtvis på Kodjo.

När vi ändå är inne på Ninni så förklarade hennes svärmor, som hon för övrigt inte direkt drar jämnt med, sin syn på livet strax före jul: "När barnen flyttat hemifrån och får en hjärntumör och dör då gör det ingenting. Man har ju gjort sitt."



Popcornkrydda och köande igen plus lite kaffetjat

Idag är sista dagen på mitt jullov. Detta innebär alltså att min skola börjar imorgon igen. Eftersom vi inte har fått något schema än och bara har fått veta när vi börjar vet jag inte hur lång dagen blir, men jag misstänker att man kommer vara fast i Skurup hela dan. Jag har verkligen varit ledig under ledigheten och inte skrivit ett skönlitterärt ord, inte ens några julklappsrim. Om man har lov så har man.

Om det är någon som har jobbat senaste veckan/orna och tyckt att pendlingen varit sådär småmysigt trevlig så är det slut med det imorgon kan jag berätta. Jag var nere på centralen och laddade mitt periodkort, måste man göra på plats om man har studentvarianten, och jag var inte den enda som tagit mig dit. 37 nummer var före mig och då var det ändå två och en halv timme kvar tills de stängde kundcentret för dagen. Om jag inte hade varit så gnällig om minusgrader tidigare utan begett mig dit till exempel igår hade jag med största sannolikhet sparat den halvtimme av väntan det tog.

När jag ändå var i stan passade jag på att undersöka om det jag läst ryktas på flashback om att det fanns popcornkrydda till försäljning på Royal stämde. Det gjorde det. Så nu har jag åter nacho cheese-smaken i mitt skåp plus en burk smörsmak och en sourcream&onion. Den senaste tiden, sen nacho cheesen tog slut, har jag tvingats använda dipsåskrydda istället. Det funkar ok, men riktig är bättre. Allra bäst var den jag fick av Fulle, allt tjat om popcornkryddor är alltså hans fel, för ett par år sen. Det var någon ljus cheddarsmak tror jag. Nu ska han åka till New York i januari så då får han inhandla ett större lager åt mig.

Aktiv som jag kände mig där i kylan cyklade jag vidare på moddiga cykelvägar och köpte kaffe, både brygg och espresso. Det är på tiden att jag börjar använda den där maskinen jag har i fönstret igen. Det är bara det att nu måste jag införskaffa en kvarn igen. Det är inte lika bra med färdigmalet kaffe som bönor som väl alla vet och det märks ännu tydligare i espresso än i vanligt.



Skuggstjärnor

I år är första gången jag ser Stjärnorna på slottet. Paradise Hotel har jag aldrig sett även om speakerrösten i reklamen förföriskt förklarar att jag vill se det. Ändå associerar jag de två programmen med varandra. Att det inte liggs i stjärnorna (vad vi vet åtminstone) är iofs något som skiljer dem åt. Intrigerna är inte närvarande i denna säsong heller, men det är ändå något som binder dem samman. Sätt fem yngre versioner av deltagarna på slottet så kanske likheterna hade blivit mer påfallande. Det var bara en tanke och inte det jag skulle skriva om.

Här på förmiddagen såg jag nu det senaste avsnittet där Ranelid höll i dagen och det är två saker jag hängt upp mig på. Det första är naturligtvis att han fortfarande tar så illa vid sig av Skugges recension. Han har en poäng i att om detta är den enda gången hon har fått en bok i sin hand att ge sitt omdöme och det med avsikten att skriva ner den är det sådär. Å andra sidan, vad hon faktiskt skriver är inte så farligt. Jag kommer ihåg att det var vad jag tänkte när debaclet mellan de tu var aktuellt och är också min åsikt idag. Recensionen har inte mycket med boken att göra mer än att hon inte gillar den. Samtidigt är det inte det som varit kontroversiellt utan hur hon inleder med en anekdot om hur hon träffat honom och tyckt att han varit konstlad. Inte helt ovanligt i anmälningar av litteratur, och särskilt inte när det gäller kvinnliga författare. Jag skulle inte bli det minsta förvånad om hon kunde plocka fram recension efter recension där hennes utseende kommer på tal. Så det tycker jag är lite fjantigt.

Det andra har också med Skugge-tjafset att göra. Herr Ranelid berättar att yngste sonen August kom hem gråtandes från skolan för att klasskompisarna satt upp artikeln på väggen och retat honom. Nu känner jag inte August mer än att jag träffat honom när han bodde i Fulles vardagsrum, men så vitt jag vet har han inte några begåvningshandikapp som föranleder honom att ha gått några år extra i skolan. Skugge skrev sin recension hösten 2003. Då var lille August 19 år gammal och hade rimligen redan tagit studenten. Om han pluggat ett år utomlands eller liknande och därför gick ett år till i skolan var han ändå 19 år och borde väl kunna ta det utan att bryta ihop. Det är oavsett inte, som det låter när hans far berättar om det, en liten tioåring som blivit söndermobbad av det i skolan. Tönt.



Små systrar

Småflickorna var som sagt här igår till idag och de är söta. För det mesta. Vi bakade pizza, tittade på film (Nanny McPhee "Jättebra, men lite läskig först") och spelade kort. Jag vann.


Medan jag städade undan läste de lite.

Vi var uppe "jättesent", vilket innebär halv elva. De somnade i princip innan huvudet träffade kudden och snarkade sig fram natten igenom. Jag hade lite svårare att somna.


De har underliga sovvanor.

Imorse tyckte Bella att det var läge att stiga upp vid halv åtta. Varken Lovisa eller jag tyckte det var en god idé utan låg gladeligen kvar medan Bella rumsterade om och vände på sig och hade sig så att vi skulle stiga upp. Till slut gick jag med på att ta med mig täcket och titta på Bobster. Lovisa kom också strax efter. När de åkte hem var de helt inställda på att jag borde bli ihop med Jesper.

Annars var det mycket om att döpas och Jesus och Gud som kom på tal runt frukosten. De trodde kanske inte på alla under Jesus gjort och Lovisa var tveksam till om de verkligen hade rest hela vägen till Betlehem på den där lilla åsnan. Från detta gled vi naturligtvis in på tomten. Om han verkligen fanns var också svårt att svara på tyckte de. Särskilt som de sett bilder på Johanna som tomte så var det ju lite konstigt ändå. Till slut kom de fram till att det nog fanns en riktig tomte som frågade andra om hjälp på julafton eftersom han inte skulle hinna med alla annars. Lovisa blev lite förfärad när Bella påpekade att hon inte trodde att det var den riktiga som varit hos dem på julafton för hon hade sett gummibandet och kanten på masken. Han var ganska lik pappa, men det var inte han för han och Ulf (kusinernas pappa) hade hjälpt grannen med bilen som strulade när tomten kom. De demonstrerade dock hur tomten sett ut:


De verkar ha haft en trumpen tomte.

Nu är det lugnt hemma igen och snart vågar sig nog Fedden fram igen.



Hur man blir mamma

Jag har småflickorna på besök. De är fulla av visheter:
Bella: - Är inte du i bra ålder att få barn?
Jag: - Jo, det är jag väl, men jag är ju inte tillsammans med någon och det kan ju behövas.
Lovisa: - Det är bara att gå ut på stan
Isabella: - Precis här utanför.
Lovisa: - och ta nån och fråga om ni ska bli tillsammans och sen blir det ett barn.
Jag: -Bara så?
Lovisa: - Du kan gå in på en restaurang och äta mat. Hitta en söt där och ställa dig på bordet och fråga där.
Isabella: - Och bjud hem den.

Så nu vet jag hur jag uppenbarligen borde göra.




Innehållslösa dagar

Det här lovet har jag inte gjort mycket. Bara det att ha lov är en konstig sak när man inte har gått i skolan på ganska många år nu. Idag har jag till exempel spelat Sims och tittat på Föräldrafällan. Sen hängde sig programmet och fem timmars spel gick förlorade så nu får det nog vara med det. Sen tömde jag papperskorgen på datorn. Där låg det 14 gig och skräpade. Nu är det Stjärnornas krig som gäller eller Star Wars heter väl de nya filmerna egentligen.



Nyårsåterträff

Nästa nyår har Cissi och jag inte fest. Vi förväntar oss istället bli bjudna på kalas. Tre år i rad så nu får någon annan av alla hur många som helst som supit ner sig hos oss ta över stafettpinnen.

Denna gång satsade vi på återträff och dukade än en gång på golvet och plockade fram champagneglasen. Trevliga som vi är hade vi också fixat fram kuddar som räckte till de allra flesta så att alltför ont i beniga rumpor undveks. Tomas var också värd och skötte sin roll föredömligt genom att överlåta all planering och fixning åt oss och sen ta hand om städningen. Ett tal till oss höll han också. Bra Tompa.

Annars är det väl inte så mycket att säga egentligen. Det trippades, hoppades och dansades fram på borden redan vid sjutiden, folk drällde in mest hela tiden, det dansades på golvet till och från, flaskor tömdes på löpande band, mat åts och det blev till och med lite drama och hångel. På tolvslaget skålades som utlovats för värdighet och sen sprangs det omedelbart in igen. Eller det kanske bara var Cissi och jag som sprang in igen. Det var liksom inte som att jag orkade gå hem om för att hämta ytterkläder så att man kunde uthärda de uppskattningsvis närmare tio minusgraderna mer än de tre minuter som gjordes. Närmare halv sex försvann de sista gästerna. Då hade Cissi redan gått och nannat kudde och jag lade ett par timmar på att röja upp det värsta och än en gång inspektera handfatet som okänd gärningsman pajat.


07/08


08/09


09/10



RSS 2.0