Skuggstjärnor

I år är första gången jag ser Stjärnorna på slottet. Paradise Hotel har jag aldrig sett även om speakerrösten i reklamen förföriskt förklarar att jag vill se det. Ändå associerar jag de två programmen med varandra. Att det inte liggs i stjärnorna (vad vi vet åtminstone) är iofs något som skiljer dem åt. Intrigerna är inte närvarande i denna säsong heller, men det är ändå något som binder dem samman. Sätt fem yngre versioner av deltagarna på slottet så kanske likheterna hade blivit mer påfallande. Det var bara en tanke och inte det jag skulle skriva om.

Här på förmiddagen såg jag nu det senaste avsnittet där Ranelid höll i dagen och det är två saker jag hängt upp mig på. Det första är naturligtvis att han fortfarande tar så illa vid sig av Skugges recension. Han har en poäng i att om detta är den enda gången hon har fått en bok i sin hand att ge sitt omdöme och det med avsikten att skriva ner den är det sådär. Å andra sidan, vad hon faktiskt skriver är inte så farligt. Jag kommer ihåg att det var vad jag tänkte när debaclet mellan de tu var aktuellt och är också min åsikt idag. Recensionen har inte mycket med boken att göra mer än att hon inte gillar den. Samtidigt är det inte det som varit kontroversiellt utan hur hon inleder med en anekdot om hur hon träffat honom och tyckt att han varit konstlad. Inte helt ovanligt i anmälningar av litteratur, och särskilt inte när det gäller kvinnliga författare. Jag skulle inte bli det minsta förvånad om hon kunde plocka fram recension efter recension där hennes utseende kommer på tal. Så det tycker jag är lite fjantigt.

Det andra har också med Skugge-tjafset att göra. Herr Ranelid berättar att yngste sonen August kom hem gråtandes från skolan för att klasskompisarna satt upp artikeln på väggen och retat honom. Nu känner jag inte August mer än att jag träffat honom när han bodde i Fulles vardagsrum, men så vitt jag vet har han inte några begåvningshandikapp som föranleder honom att ha gått några år extra i skolan. Skugge skrev sin recension hösten 2003. Då var lille August 19 år gammal och hade rimligen redan tagit studenten. Om han pluggat ett år utomlands eller liknande och därför gick ett år till i skolan var han ändå 19 år och borde väl kunna ta det utan att bryta ihop. Det är oavsett inte, som det låter när hans far berättar om det, en liten tioåring som blivit söndermobbad av det i skolan. Tönt.



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0