Att lida kan undvikas i viss mån

Det här går inte. Jag klarar inte mer. Igår genomled jag första halvtimmen och nu har jag kämpat mig igenom 20 minuter till, men nu ger jag upp. Det är inte människovärdigt att se mer av den här Carrie Bradshaw-skiten. SATC2 hamnar härmed i papperskorgen och den ska tömmas omedelbart. Usch och fy.



Samuel

Ett barn skriker en våning upp. Alltså inte hos Cissi och inte hos galna operatanten. De har inga barn. Inte vad jag känner till iaf. Nej, i lägenheten bredvid Cissis som inte är galna operatantens. Nymfen skriker här. Allt är som vanligt. Jag har lagt orimligt mycket tid på Norrbottenskuriren. Det är för att jag läser Samuels diktmanus och det är 74 sidor långt. Jag är förkyld och känner mig mer och mer som fetvadd snarare än bomull och har inte någon vidare koncentrationsförmåga i stunden. Det hade varit bra om jag haft allas texter utskrivna, lättare att läsa och jämföra inom då. Jag har inte papper till skrivaren så det räcker att få ut ens en persons texter. Eller jo, kanske, men inte så att jag vill lägga pengarna på det, bläckpatroner är dyra och i vår kursavgift ingår fria utskrifter. Problemet är att de där skrivarna vi kan skriva ut gratis på ligger i Skurup och där är vi aldrig och om man ändå åkte dit skulle det inte hjälpa eftersom ingen i vår klass fått nyckel så vi kan komma åt dem så den möjligheten har jag fortfarande inte nyttjat. Jag vet inte riktigt vad vår kursavgift ska täcka. Vi betalar alla böcker, resor, inträden och som sagt ev utskrifter själva. Sånt ingick förra året. Jag vet inte. Kanske borde jag bara fortsätta dricka mitt hibiskuste och läsa klart Samuels dikter. En del tycker jag är riktigt bra av dem. Hade varit trevligare att läsa dem i badet. Men jag har hört att det är dumt med elektronik och vatten och jag har inga utskrifter så det blir soffan. Ja, det var allt för tillfället.



Mer från Norrbottenskuriren

Jag bestämde mig för att titta vidare lite vad för spännande nyheter Norrbottenskuriren har att erbjuda. Förstanyheten under Gällivare är Vädret: Nu blir det mildare. Ojoj tänkte jag, har växthuseffekten bara hoppat över Skåne och gått direkt till dem som faktiskt behöver det bäst, alltså de där i Norrland? Så var det naturligtvis inte. Vad som menas med milt väder däruppe är -10° till -15°. På dagen. Alltså, den tid då det är sol som värmer. Förlåt, jag glömde. De har ju ingen sol där.

Fjärdenyheten i Gällivareavdelningen är Vädret: Mest klart och fortsatt kallt. Nu blir jag förvirrad. Plötsligt är dagstemperaturen nere i -15° till -20°. Hur kan det skilja sig så mycket samtidigt? Så kollar jag vidare och det var ju igår den prognosen gjordes medan det mildare vädret var från idag. Det har alltså inte hänt så mycket i Gällivare så de fyller ut med gammalt, inaktuellt väder. Bra tänkt.

Vad gäller huvudnyheterna för hela Norrbotten är det inte mycket att säga:
  • Det är bråttom att anmäla lussekatten (troligtvis en metafor för den som kryddat sin hb med saffran och sålt ute i bygden, men någon måste göra anmälan innan brottet, alltså hembränneriet, är preskriberat och åklagaren börjar bli lite stressad eftersom han/hon annars inte får sitt årliga lussehb i muta för att avskriva brottet).
  • En ny generation tar plats under Stortallen (troligtvis är det så att det finns en stortall och litentall på Norrbottenfjället och nu har det blivit så fint att två personer av motsatt kön lyckats hinna fram till varandra innan fertilitetskurvan slagit i botten, det är långt mellan husen däruppe, och lyckosamt nog ynglat av sig. Barnet får antas ha lämnats under Stortallen.)
Annars är en konstig sak ordningen Norrbottenskuriren har på sina kandidater till Årets norrbottning:





Hembränt och knark

Olle uppmärksammade mig på en artikel i Norrbottenskuriren. Annars hade jag inte varit inne på den sidan. Norrbotten känns liksom inte så aktuellt i mitt liv. Det gör det i Olles. Hans föräldrar bor där. Denna tredjenyhet (för Gällivare kanske ska påpekas) som det visade sig vara har då alltså rubriken Hembränt och knark. Nu händer inte så mycket i Gällivare eftersom det bara bor högt räknat sju personer där. Dessa är de två personerna som greps, polisen, journalisten på tidningen, polisen och journalistens gemensamma två barn samt ev en knarklangare. (Vilka av dessa som är Olles föräldrar är oklart dock.) Därför är denna notis, som det faktiskt visar sig vara (6 rader lång, sju om man räknar blankraden också), så högt framskjuten på sidan.

Man skulle kunna oroa sig lite för hur det nu ska gå för kidsen (de två som bor där, ev någon till som kommer på besök) inför Lucia. Vem ska förse dem med sprit nu? Men lugn, lugn i stugorna, ingen anledning till oro! Cressa (osäkert om detta är polisen, journalisten, barnen eller den ev knarklangaren) har kommenterat detta faktum: "Bra av polisen . Men De är väl ute ganska snart och tillverkar så De kan sälja till våra tonåringar lagom till Lucia!" Här blir jag fundersam. Att barnen ska få bli fulla på lussevakan är klargjort, men vem är det egentligen som ska bränna dricka till dem? Är det polisen? Ska han/hon isf bränna utomhus? Är inte det lite kallt för det i Gällivare i december? Eller syftas på de gripna kanske? Det kan tyckas vara det troligaste, men då måste man fundera vidare lite på vem Cressa är egentligen som tycker att detta är bra:

Om det är polisen får man tycka lite väl mycket ryggklappning till sig själv och lite onödigt att gripa folk om man ändå vill köpa själv sen, vilket man får anta, det är för långt mellan bolagen i Norrland. Om det är journalisten var det väl ändå onödigt att skriva det som kommentar. Eller var det så att hon/han glömde få in det i notisen och lade till det genom iphonen när hon/han skotrade sig hem efter jobbet? Barnen borde tycka att det är bra att de gripna kommer ut igen så de får lite stärkande dryck, men det är tveksamt om de är nöjda med polisens insats eftersom de nu inte har någon hb till helgen. Alltså knarklangaren kvar. Denne borde inte heller vara nöjd med polisinsatsen eftersom knarket ju kan komma att spåras till honom/henne. Nej, det är ett mysterium.

Det är komplicerat livet i Norrbotten. Inte konstigt att folk flyttar därifrån.



Balkongsnö

Jag var ute en kort sväng på balkongen för att se om man kunde rädda den översnöade persiljan häromdagen. Det gick det.


Tillbaka från köket för att stänga dörren var Fedden allt nyfiken på det vita.


Så jag gav henne lite hjälp och knuffade ut henne. Spännande i tre sekunder.


Sen nådde kylan igenom pälsen på tassarna och svisch in igen.


Ledsen under soffbordet. "Hur kunde hon göra så mot mig? Hon måste ju ha förstått hur kallt det var! Snyft."



Patetiken frodas i Malmö, del 12

I fredags var det premiär för På Spåret och Kattpalatset fylldes med fagra damer. Eller fylldes är kanske lite att ta när det gäller fyra personer, men man ska inte vara så petig. Som kunde förväntas plockade vi poäng efter poäng och gladdes åt Stefan "jag kan allt" Holm och Ebba "jag kan allt om mode och allt annat också" von Sydows oerhörda inkompetens. När Tahongas kom upp på tiopoängaren hoppade Krillan rakt upp i soffan och vrålade Malmööö! Vinet höll sig i glaset. Mer av tur än skicklighet. Till slut hade vi troligtvis mer än alla rätt, blir lätt så. Nätfrågan som gällde något om spel på hästar tror jag svaret är toto, men inga av mina lagkamrater höll med så vi får väl se vad de säger på fredag.

Sen försökte Blem få med oss på dåligheter och debban innan tio, men den lyckades hon inte med. Istället blev det en öl på Volym en bra stund senare. Jag förklarade att jag nog ville slänga på lite concealer iaf om vi skulle ut varpå Blem charmerande nog uttryckte att "ja, och byt kläder också". Hmpf hmpfade jag och muttrade något om att ha jobbat och städat innan de kom, men snyggade till mig till anständighet. Ute tyckte Krillan att jag skulle satsa på en fransos. Det tyckte inte jag. Elvira ville vidare till Brogatan, men så bidde det icke. Vi valde klokt att halka oss hemåt i snöstormen istället.

Klokhet är som bekant kortvarigt. Hos mor och Bo var jag väl duktig på det här med dryck. Inte för att jag kände det i stunden, det kom senare. Bo önskade sig födelsedagspresenter i form av bidrag till välgörenhet. Det tog Fulle fasta på och satte in en slant till tifo-fonden.


Agnes är bekväm med vinglaset redan vid så unga år. Lovande för tonåren.

Kong pulsade Johan och jag oss vidare till sen. Där borde jag ha insett att det här med att fortsätta inta för många öl var en tveksam idé. Jag menade nämligen på att det var jättekort dit. Johan protesterade och ville ta taxi. Tyckte jag var onödigt. Det kändes inte långt heller. I efterhand kanske lika bra med en paus. Imorgon ska jag leva på riktigt igen. Ikväll fortsätta hänga i soffan.




Träningsgnäll

Cissi var över på lunch och kaffe. Trött på snö och is gnällde jag lite att jag inte alls var sugen på att gå på jympa idag. Cissi peppade mig att gå ändå. Så det gjorde jag. På med kalla kläder och fram med cykeln för lite gå-cykla-glida till Parkmöllan. Väl där är passet naturligtvis inställt. Sånt borde inte vara tillåtet. Särskilt inte som jag egentligen hade en plan om att springa idag om väglaget till Bulltofta tillät. Det gjorde det ju inte som bekant. Så nu blir det väl att dra omkring i morgonrocken och ligga i soffan framför dålig tv eller nåt. Jag har chips hemma så jag ska nog överleva.



Toto går i skolan

Ni minns väl alla Sven Otto Littorin, han som kallar sig själv Toto. Han var ju arbetsmarknadsminister fram tills han åkte dit för sexköp i somras och avgick med hänsyn till sina barn. Underlig historia det där. Han sade sig behöva mer tid för sin familj och sina barn. Sist jag hörde något skulle han till USA och lämna familjen hemma. Är väl mer ok eller iaf lättare att betala för lite ligge där kan tänka. Mer hänsynsfullt.

Men för att återgå till hans bakgrund. Toto har ju en MBA på hittepåuniversitetet Fairfax. Varför fick han inte sparken för den? Kanske hade varit känsligare om han varit skolminister. Nu var han ju arbetsmarknadsminister och det jobbet gjorde han ju fint när han drev igenom höjning av fackavgifterna, a-kasseavgifterna och sänkt nivå i arbetslöshetsförsäkringen. I efterhand verkar det dock som att han har insett att hans kunskaper om ekonomi och arbetsmarknaden inte varit tillfredsställande. I höst läser han nämligen en grundkurs i arbetsmarknadsekonomi på Lunds universitet. Sent antagen. Hade väl inte räknat med att få kicken. Om han klarar sina tentor kanske Reinfeldt återanställer honom. Han är ju man och medelålders så chansen är ändå hyfsad.



Selektiva aborter

Fosterdiagnostik. Aborter pga kromosomfel ökar. En hel del av dessa aborter skulle ha blivit missfall om graviditeten tillåtits fortskrida. Jag har inte koll på personer med Down's syndrom, känner ingen. Jag antar att det finns stora skillnader i intelligens och förmåga att leva ett "normalt" liv. Jag undrar hur de av dem som fungerar i samhället och kan resonera kring frågor om utvecklingsstörning ser på fenomenet? Ökar det deras alienation att kvinnor och män väljer bort barn som skulle ha blivit som dem? Hur känns det när denna typ av rapporter kommer upp?

Skulle man själv abortera?

I Kina och Indien görs könsbundna aborter.

I takt med att testerna utvecklas, vad kommer att anses ok att välja bort? Barn med autism? Asperger? ADHD? Schizofreni? Eller helt enkelt valfri psykiatrisk nedsättning?

Jag är nyfiken på nazisternas forskning.



Det finns bara dåligt väder

Det har snöat ett tag nu. Knappast någon som har missat den lilla detaljen. Jag har varken tillgång till pulka eller backe så jag ser ingen poäng med det. "Men tänk så ljust det blir!" är det alltid någon med mindre frekvent använd funktion av synapserna som brukar utbrista. Ylvar hade ett bra svar på det igår när hon förklarade att hon försov bort sig en hel dag förra vintern just för att snön gjorde hennes lägenhet mörk. Snö lägger sig ju gärna lager på lager på lager på lager när det är minus. Så när hon till slut vaknade och irrade sig fram till lampan kunde hon konstatera att det var just vad snön hade gjort, snöat in hennes fönster. Alltså, snö är inte lika med ljus. Se på Norrland också. Visst, snön är vit, men vad hjälper det när det inte finns något ljus att reflektera den? Folk tänker inte. Och min persilja på balkongen är dödssnöad. Den var så fin bara häromdagen. Någon fördel med vinterhalvåret? Musslorna är större, köttigare och mer smakrika. Man får vara glad för det lilla.



Böcker man läser

Det regnar ute. Koreahalvön står delvis i bildlig och delvis i bokstavlig brand. Mitt huvud är bomull och jag är hemma från skolan. Combüchen fick ganska väntat Augustpriset. Jag ska köpa boken när den kommer i pocket. Läste Drömfakulteten nyligen och blev väldigt positivt överraskad. Lisa varnade mig för Happy Sally som jag tar mig igenom nu. Tar igenom är lite väl starkt, jag uppskattar romanen även om jag måste säga att Stridsberg är hästlängder bättre i Drömfakulteten. Har förhandsbokat Darling River i pocket. Mäktig Tussilago också, borde inte den komma snart? Jag köper i princip bara pocket, på engelska ibland häftat också. Annat är för dyrt.

Författarbesök i skolan imorgon, Ninni Holmqvist. Det var en konferens med ettorna på first class om Enhet igår. Förvånansvärt få deltog och förvånansvärt många var negativt inställda til boken. Jag kommer att tänka på förra året och när Helena blev upprörd över att vi då var så negativa till vem det nu var som skulle komma till skolan. Det är lättare att peka ut svagheter än styrkor. Jag har också svårt för att bli påtvingad saker att läsa. Omedelbart riskerar läsningen att mörkas av ett begränsande, kritiskt sinne. Då krävs det att det är något utöver det vanliga för att fånga mitt intresse. I det här fallet är däremot läsningen frivillig för oss tvåor iaf. Jag gillade Enhet, men tycker att den hade varit intressantare om Holmqvist hade vågat dra det hela ett steg längre. Problemet var nog att det kändes som att den hängde lite i luften. En framtidsdystopi som förefaller ligga i nutid blir komplicerat. Jag rekommenderar ändå om man gillar t ex Never Let Me Go. 1984 jämför en del med, men de är för skilda i stil och story för att jag ska koppla samman dem på det viset.

Nu ska jag sova lite.



Kriget mot kylan

Det är 5° ute. Det är varmt. Inte egentligen, men om man jämför med runt nollan är det som sommar. Jag har tänkt lite praktiskt inför den kommande vintern i år. Jag har inte råd att köpa en vinterjacka och min höstkappa är av slaget som inte bör användas efter utgången av oktober om man inte vill ha konstant kramp mellan skulderbladen det närmaste halvåret. Nu är inte lösningen sms-lån även om det skulle vara praktiskt lite kortsiktigt sådär. Nej, jag har istället inhandlat ett underställ. Det första någonsin som har befunnit sig i mitt hem (som tillhör mig iaf). Jag tycker att det är en lite skum grej det där, men om det funkar kan det ju vara värt det. Återkommer med rapport på det när vi är tillbaka på nollan igen. Nu ska jag ut i kylan och se om att röra lite på sig kan ta bort den där förkylningen jag dragit på mig. Man lär sig aldrig tillräckligt att inte umgås med folk som snorar. Korkat.




Film och obehagliga lärare

Bio alltså. En intressant grej. Framför allt vuxna människor till kvällsvisningen, men visst fanns det en hel del gymnasieungdomar i full utstyrsel. Han som var utklädd till Draco Malfoy får nog högst betyg av mig. Filmen var också överraskande bra. Var ju lite negativt inställd efter att ha sett att den fått idel tvåor och treor av de flesta tidningar (bara SvD som bröt trenden med en femma). Över förväntan alltså. Lät också bli att kolla mobilen när jag fick sms.

Det verkar för övrigt som att de räknar med att publiken kan det där med att stänga av ljudet iaf nu. Varken igår eller i lördags var det några tillsägningar eller påpekanden om telefoner. Jag måste säga att HP lätt vinner över Sammys äventyr också. Både Fulle och jag konstaterade ganska snabbt att om det inte varit för att den var i 3D hade vi nog haft svårt att hålla oss vakna. Nu skrek alla barn till varje gång en fisk simmade nära, vilket höll en från sömnen. Bella och Visa var nöjda iaf och det var ju det som avr själva tanken.

På väg till bion såg Visa också en vampyr. Det viskade hon till mig när gotharen hade gått förbi oss. Sött. Flickorna behöver komma ifrån den homogena Hjärupbubblan ibland. Värre var när Bella berättade om sin lärare som förklarade för barnen hur farligt det var i Malmö och att barnen har vapen med sig till skolan som de viftar runt med. Lite opedagogiskt mumlade jag då mågot om ondska och sverigedemokrater. Det fick jag nyansera lite med att hennes fröken nog levt ett väldigt instängt liv och aldrig levt i Malmö. Fulle höll med mig, Bella var nog fortfarande lite tveksam. Men ärligt talat, vad är grejen med lärare som försöker skrämma upp barn och polarisera deras bild av samhället? Det passar iofs ganska väl in med Folkpartiets syn på skolan så allt är väl som det ska då.


En sliten Fulle.



Kaffe som säkerhet

Jag dricker kaffe. Folk hävdar gärna att man inte kan somna om man dricker kaffe på kvällen. Det är just och precist vad jag hoppas att jag inte ska göra. Alltså en fullt korrekt sysselsättning. Lisa och jag ska nämligen se senaste Harry Potter ikväll och man gör vad man kan för att vara förberedd. Vi minns båda tristessen och långsamheten i den första halvan av sista boken och är inställda på att filmen mycket väl kan vara ett sömnpiller. Dessutom upptäckte jag att den är närmare 2,5 timmar lång på det. Så ladda med kaffe nu och godis på bion. Rapport om hur många 11-åringar respektive 28-åringar som är där kommer senare.



Patetiken frodas i Malmö, del 11

Debaser i lördags halv två:





Mensband

Alltså, det är så fantastiskt! På ett företag i Norge tvingas kvinnor bära röda armband när de har mens! Underbart. Skälet är att de förmodas gå på toaletten oftare och att genom att ha på sig detta övertydliga smycke är detta ok. Nu vet jag inte hur det står till med den norska mentaliteten och toalettbesöken. De kanske tycker att det är det härligaste som finns att hänga på toa under arbetstid. Kanske tar med sig favoritboken till jobbet för lite läsning där. Så är det nog.

Jag tänker också lite på de kvinnor som blir gravida och de första månaderna då räknar ut när mensen skulle ha varit så de kan smyga på så vis också. När de sen går ut med sin graviditet, får de ett annat armband då? Förslagsvis blått om fostret är av manligt kön och rosa om kvinnligt. Det känns som att det där med kön är viktigt på det här företaget så då gäller det ju att vara konsekvent.

Annars har ju det här med ofrivillig märkning en historia som vi väl alla känner till.



Cykla i Malmö

Lisa pratar roat om hur fint handikappanpassat Rom är ibland. Där sänker de glatt kanten så att man ska kunna ta sig ner och över gatan med t ex rullstol eller rullator utan problem. Att det inte är en självklarhet att kanten är nedsänkt på andra sidan framstår mest naturligt. I Malmö finns det vissa paralleller:


Titta så fint! En cykelväg!


Fortfarande en cykelväg, skyltat och allt!


Taggen på skylten är troligtvis en varning.


För så här slutar cykelbanan.



Nej, men tack

Det går utför på Ronnebygatan. Först manifesterar sig vår hyresvärds ondska genom att de ska helrenovera våra badrum. Dvs, vi förlorar våra badkar och extra badrumsskåp för att vi i två, tre veckors tid vackert ska få ställa oss i kö i fastigheten mitt emot för toalettbesök och dusch. Att vistas i lägenheten medan de arbetar är i det närmsta en omöjlighet. Det har jag sett på nära håll när de  förde oväsen och byggdammade sönder allt hos Lisa för snart två år sen. Hon tänkte praktiskt och åkte till Schweiz och slet korsbandet istället för att vara hemma i kaoset. Nej, men det är väl jättebra att de genomför den här "standardförbättringen". Man måste ju tänka på värdens ekonomi också. Han har ju lämnat Bjärred för något flashigt i Lomma nu så det är klart att han behöver mer pengar och då är ju detta en bra genväg till hyreshöjning.

Sen, från måndag, ska de göra oss mer miljömedvetna också. Inte så att vi får behållare för plast och metall. Det vore ju bara praktiskt så naturligtvis inte. Tanken är snarare att vi ska odla fram en rejäl, livskraftig råttkoloni på gården. Som jag ser fram emot att spara ihop godis till dem! I fortsättningen, alla potatisskal till råttorna!

Förresten, vad har jag för lägenhetsnummer?



Guldcitat

Jag utlovade en fortsättning och det har ju gått två veckor nu så det kan vara läge att påminna om guldet igen. Lisa har varit så seg med bilder så det blir bara Krillans:




På väg ner.


Krill var fortfarande mer i chock än glad när vi kom ner till plan.


Så glada i sina hjälmar. Inga tramsiga diadem som damerna fick. Vad var grejen med det? Att de är små söta prinsessor? Har svårt att tänka mig att de är det.


Petter anslöt på Möllan.


Jag drack öl. För många öl.


"Bra jobbat", sa jag till Halsti sent om natten. Han höll med: "Ja, visst är det. Jag brukar aldrig få blondiner på kroken. Bra jobbat tycker jag med." Jag fnissade mig tillbaka till Krill.

Alltså, Lisa drack ju inte starkare än cola på Hipp, hade någon ursäkt om ny chef på jobbet nästa morgon, jag vet inte. Hon var iaf oerhört mycket mer uppmärksam än jag verkar det. T ex stod Kruys med tre polare i en ring och demonstrerade runkrörelser. Han är för spexig den!


Gisches slips är som sagt i Fulles ägo.

Muddi om han skulle ta plats i startelvan nästa säsong: "Ja, det hoppas jag!" Underförstått, något annat vore en fullständig orimlighet. Uppvisar alltså vissa likheter med Dardan. Om jag inte missminner mig höll han också med Dardan om tjejen som var en hora för att hon hade sex med sin kille när de var på semester. De är för härliga de där två.

Lisa om Alex anmälan för misshandel: "Gillar hans kommentar i expressen på fråga om han var berusad: nej hade druckit lite lagom. Jag såg honom raglandes grovhånglandes upp en tjej jämte baren. Men lagom kan ha så olika innebörd för folk."


En Mff:are och Djurgårdare som hyllar Malmö på Stortorget. Den ena lite slitnare än det andre.

För övrigt tycker jag inte att man ska ta bort Bajen forever från pokalen. Det är för roligt.



Tur att det finns tidningar

Igår läste jag en löpsedel om att Kicki Danielsson pratade med sin döde far. Så tänkte jag "Men var inte hon på förstasidan igår också?" Det var hon inte. Jag blandade ihop henne med Anna Book och hennes döda moster/faster. De är väl ungefär samma person?

Jag lärde mig mer när jag läste Berlingske igår. T ex lever Sharon fortfarande. Eller lever och lever. Han sover mest. Sen fyra år. Det verkar som att de ska dra sladdarna snart iaf. På annat sätt kan jag inte tolka att han ska förflyttas till hemmet. Har faktiskt funderat över det till och från, vad som hände med honom, om han inte dog. Nu vet jag och ni såvida ni inte var mer välinformerade än jag.


Samma person.



Slagsmål med liten katt

Förra veckan vaknade jag till tidigt tidigt innan solen börjat försöka ta sig igenom mina persienner. Nymfen hade hoppat upp på kudden bredvid och från henne kom en stank som inte har någon annanstans att göra än i kattlådan, om ens där. Alternativen var bajs i rumpan eller surfisande. Jag misstänkte det förra och valde att låtsas det senare och vände mig åt det kattbajsluktfria hållet. Ett par timmar senare kunde jag konstatera att det bara var att ta tag i kattskrället och bada henne. Så vi slogs lite vackert i närmare två timmar. Det tar tid att bada och torka kräken. Jag var iaf förberedd och täckte kroppen ordentligt så jag slapp cykla till vårdcentralen för stelkramp sen. Nu är hon oerhört fin i pälsen och verkar ha förlåtit mig för tvångsbadet. Hon borde bara vara tacksam anser jag. Så mycket lättare att tvätta sig nu.

För övrigt har jag lyckats bli av med mina oönskade husdjur nu också. Flugan gjorde misstaget att bli sugen på juice i botten av ett glas just när jag höll en bok i handen och kunde låsa in den och sen släppa ut på balkongen. Spindeln gjorde en oerhört aggressiv attack sent en natt när den spunnit en tråd så pass högt upp att den var att betrakta som livsfara. För mig alltså. Så då var det en liv-mot-liv-situation som jag vann med stor marginal. Dåligt strategiskt drag att försöka sig på anfall mot mig högt upp på tråden när jag hade dammsugaren i högsta hugg. Jag tänker att grannarna säkert hade förståelse för att dammsugaren förde oväsen i en halvtimme något där på natten. (Man måste ju det för att vara säker på att den inte kommer ut igen. Och täppa för med gladpack och gummiband ifall den skulle klarat sig ändå. Säkerhetsåtgärder.)



Guld är en himmelsblå metall

Det har varit stressens och anspänningens tid. Men nu har vi gått in i en ny, glädjens period! Det var så vackert på stadion. Vi var på plats i kön in strax efter tre. Sen väntade vi och väntade på att släppas in. Jag såg förvånandsvärt många bekantingar framför och bakom oss. En del hälsade jag på, andra låtsades jag inte se. Allt som vanligt alltså. Väl inne letade vi redan på Fulle & co. Det var förvånansvärt bra med plats och jag var oerhört nöjd med att kunna luta mig mot väggen. Nerverna hade slagit ut i full blom och illamåendet och den allmänna varför-utsätter-jag-mig-för-det-här-känslan slog ut mitt balanssinne tillfälligt.

Det släppte tillfälligt vid målet. Och läget förgylldes än mer vid det andra. Avsaknaden av matchbilder från Olympia fulländade glädjen. Sen var det dags att springa ut på plan!


Se så påklädda spelarna fortfarande är!


Vid det här laget är det en del som inte har fått behålla mer än sina kalsonger.


Det var så fint! Och gräset luktade så mycket gräs!


Alla ville naturligtvis ha souvenirer.


Så även vi!

Medan spelarna öppnade skumpan i omklädningsrummet gjorde vi detsamma hos Lisa. Hon hade tänkt till hon och lagt flarran på kylning! Så vi satt där Lisa, Krill, Shitty och jag och drack bubbel och kollade sporten. Det var som det skulle. Precis som det skulle. Sen sökte vi oss till Möllan där vi mötte upp med Petter och ölade oss kvällen fram. Vi fick också lära oss några nya sånger som denna "Han kom som ett flyktingbarn, nu är han kung i stan! Dardan Rexhepi, Dardan Rexhepi." Ja, precis.

På väg till Debs guldfirande träffade vi på Fulle och Jonathan. De skulle till Hipp för lagets firande. Det lät roligare. Så vi cyklade på istället. På plats shottade Halsti minttu och dansade på bardisken. Det senare upprepade Dahlin en timme senare. Och så var det kramkalas med alla spelare. Tuffare än så är vi inte.

På väg därifrån: Elanga pissade i ett gathörn.

Läste idag om pokalen: "Det är en och annan som har tagit på den. Den är inte skinande nyputsad, utan det är mycket läppavtryck och annat." Vad är annat undrar jag. Vill jag veta?



Krill valde fel

I helgen var det småungar ute som blandat ihop årstiderna. Så tänker jag iaf. Finns knappast någon anledning att fira halloween i Sverige när vi har vår egen grej med påskkärringar på våren. Jag har inte varit med om någon som ringt på min dörr. När vi bodde på Irland var det aldrig någon som sökte upp just vår port, inte ens när vi bodde i ett stort villaområde. Jag misstänker iofs att föräldrarna hade varnat barnen för de läskiga svenskornas hus. Krillan fick däremot besök i fredags. Några kids frågade "bus eller godis". Hon blev naturligtvis ställd, men lyckades leta fram några chokladbitar ur gömmorna. Efteråt förklarade barnen att det var tur att hon haft godis för deras bus var sprit. Då ångrade hon sig.




Snart kan vi andas ut igen

Det var ett tag sen Mff var lite mer utförligt på tapeten här. Det finns det naturligtvis skäl till. Ångest heter det. Sen Malmö mycket vackert gick om Töntingborg har de tävlat i att ligga på samma poäng. Från Malmös sida är det naturligtvis för spänningens skull, från Helsingborg att man inte lyckats prestera bättre. Det var till exempel därför Ivo såg till att få sin sjätte varning igår och Helsingborg släppte in två mål mot slutet i söndags.

Annars menar Olle på att jag är full av konspirationsteorier. Det är inte så konstigt när man ser hur andra lag lägger upp sitt spel. HBK då till exempel, varför skulle de ha en offensiv laguppställning? Nej, nej, mycket bättre att kräla omkring längs kvalstrecket om man kan ge segern åt HIF. Naturligtvis. På samma sätt var det en självklarhet att Rydström drog på sig ännu en varning och därmed avstängning mot samma lag på söndag. Han hade ju till och med lovat att vinna slutmatchen, men det vet man ju sen gammalt att de där kalmariterna inte är att lita på. Mjällbys avstängningar är desto trevligare, men lag från Jimmie Åkesson-land är högst opålitliga.

Jag tänker vara glad idag med så kan ångesten inför söndag få återvända imorgon. Lite respit behöver man.

Annars har vi ju en del omvänts den här säsongen. Som sig bör:


Cissi lämnade IFK. Det där med att komma från västkusten duger inte som skäl att hålla på Göteborg. Det insåg även hon.


Victor, i likhet med flickvännen han skymmer, föredrar numera Malmö framför Kalmar. Som sagt födelseort är irrelevant.


Olle, till höger, säger sig hålla på Häcken, men valde tidigt Yago och igår var han med och hurrade på Malmö mot BP. David, följaktligen till vänster, är svårare att omvända. Han är lite för kär i Djurgårn. Dock insåg han helt korrekt att Malmö är de enda värdiga guldvinnarna den här säsongen redan i början av oktober.






Höstlov

- Jaha, så du har höstlov nu?
- Ja.
- Känns det inte som att du är för gammal att ha lov utan att vara lärare?
- Jo, men tänk på möjligheterna!
- Vad menar du nu?
- Nu kan man ju bestämma själv vad man vill göra. Gå på alla aktiviteter utan att vara beroende av att någon ska skjutsa en.
- Ah, du tänker så. Vad har du planerat in då?
- Oj oj oj, här är det busy busy vettu! Först nu idag har jag tvättid. En klänning måste till och med handtvättas! Sen fundera över att ta tag i balkongen. Det kommer nog inte att hända, brukar inte göra det. Men man ska ju inte överanstränga sig när det är lov. Ja, och efter det har jag och Blem hörts om att gå en sväng där vid lunch. På eftermiddagen tänker jag att jag kan sitta i soffan och vara nöjd med att det numera går att se ut genom fönstren. Fönsterputs, bra grejer!
- Du har att stå i alltså. Inga planer på att skriva?
- Där gör jag väl som vanligt och växlar mellan firefox och word. Det är tveksamt hur det kommer att gå med det idag dock. Man kan inte skriva samtidigt som man kollar på play, egentligen borde det väl heta spela kan man tycka, och jag har fortfarande en hel del Edward Blom att kolla igenom. Dessutom vet jag inte om jag kommer att kunna koncentrera mig tillräckligt för det.
- Hur menar du då?
- Matchen.
- Ja, det är klart. Det är en viktig match?
- Ja.
- Vad gör du om de inte vinner?
- Nej du, nu måste jag se till mina maskiner!
- Men vänta! Resten av veckan då?
- Som idag ungefär. Mer spännande än så är det inte.



RSS 2.0