Fordon efter politisk åskådning
2 x rött i min ägo. Som sig bör.
Gummiankor kan vara så annorlunda
0-1
Ett lag som samarbetar, det är så vi vill ha vårt samhälle, ett samarbetande, inte motarbetande samhälle. En plats för pluralitet så som syns i fotbollen. Åtminstone vad gäller etnicitet. Det finns arenor där alla är välkomna och där vill jag också vara.
Harry Potter: The Deathly Hallows Part 2
Nu var det i alla fall tid för upplösningen av denna rafflande historia om den svartsjuke och tjurige rödhättan Ron, den i de första filmerna överbrighta men sen alltmer bara unga kvinnan i trion med bara ett ansiktsuttryck Hermione och huvudpersonen den tursamme och fantasilöse (hallå, han använder typ bara två trollformler, svårt att förstå att det är han eller avvärja vad han ska hitta på) Harry. Tre gnällpottor som försöker vinna mot ondskan.
Ett problem med det här återberättandet är naturligtvis att jag lätt blandar ihop del ett med tvåan och inte riktigt vet när vilka skeenden påbörjas och avslutas så jag skippar det mesta därmed. Draco räddade ju livet på Harry genom att inte avslöja hans identitet i ettan så Harry räddar hans i tvåan och därefter räddar Dracos mamma Harrys liv genom att inte avslöja att han lever för Voldemort. Alltså står Harry nu i tacksamhets/livsskuld till Malfoys. Det är inget man hänger upp sig på i berättelsen utan det antas vara jämnt där. Kass.
Annars så hånglar Harry och Hermione, typ som att de är de två sista människorna på jorden och därför måste ge det en chans. Inte så hett någonstans. Istället blir det Ron och Hermione som äntligen får till det. Eller äntligen och äntligen. Jag hade inte fattat att de inte redan hade det going, men jag kanske är lite trög ibland. Det vet jag faktiskt att jag är så det lär ju vara så. Vad mer? Neville är hjälte, Ginny är hjälte, Fred och George är hjältar, Molly är hjälte, Arthur är hjälte (duh, han heter ju Arthur), McGonagall är hjälte, en hög andra är hjältar och allra största hjälten är Snape. Snape som Harry och Ginny sen också döper sin unge efter. Och vad är grejen med det, att de har med den där tramsiga epilogen där vi får se hur alla är lyckliga och nöjda i sina kärnfamiljer. Kärnfamiljer där relationen påbörjades när de var i knappa tonåren. Känns det rimligt? Underlig amerikans högerkänsla på det.
Ja, och så vann ju Harry förstås. Eftersom han var så modig att han var beredd att offra sitt eget liv för det goda. Isch.
Som synes hade vi inte hunnit klä om till våra särskilt införskaffade outfits till premiären. Blev lite tight efter Torshavn-matchen. Annars hade jag valt Bellatrix (lätt coolast, plus att jag har håret för det) och Lisa vet jag faktiskt inte vad hon tänkt sig. Jag gissar att hon inte vill vara en tönt heller (som Hermione). Tonks är ju snygg så det hade varit något, men kass att hon dog bara. Ginny lite tråkigt även om hon väl är den mest kompetenta trollkarlen/häxan av dem allihop så kanske hon ändå.
För övrigt var vi lite besvikna att inte 3D-glasögonen var runda som Harrys. Och det var ingen poäng med att se filmen i 3D, hade nog hellre sett den i 2D, bättre skärpa och djup i bilden än att ha textremsan fladdrandes framför scenerna hela tiden.
Jonas dolda reklamliv
Patetiken frodas i Malmö, del 17
Hos frisören. Precis klippt. Första gången rakt hår i mitt liv. Både jag och Daniel (frisören) fascinerade. Nykter, drack kaffe och inte vin. Har aldrig druckit vin hos frisören.
Kanske en timme senare. Krill har fått en chock och förvirrar sig hemåt med risk för sitt liv när hon korsar Amiralsgatan. Inte lätt när man inte ser ut som förväntat. Jag reagerade inte så när hon satsade på polskblondering. Fortfarande nykter.
Fem minuter innan Danne plockar upp oss hem till honom för iordningsställande av kalaset. Jonas behöll skägget någon dag extra efter idogt tjat från min sida. Fint var det när det fanns. Båda nyktra.
Den bedrövliga matchen slut, kycklingen och vattenmelonsalladen äten, alkoholen påbörjad. Åbro 7,3. Var är gränserna för svennigheten?
Inte nykter alls. Ni har lagt märke till att man inte öppnar munnen om man har rakt hår. Jag antar att det är generellt och inte bara när jag tar bilder på mig själv.
Cissi berättar något som tas emot med misstänksamhet vad det ser ut som. Kanske pratar hon om husrenoveringar och trädgårdsskötsel så som de gör på mitt jobb, men det tror jag inte. Kan dock vara.
Ölen, inklusive turkölen från hörnet slut. Tur det fanns en box Jelzin. Tur man inte hade förstånd nog att tycka att det var en dålig idé att börja hinka från den. Då kanske man hade mått bättre nästa dag och det vill man ju inte.
Jonas fick inte med sig sin frukostöl han fick av Daniel. Får bli en annan morgon den intas.
Här efter börjar bilderna bli av sådan kvalitet att man undrar om det verkligen bara är ifånen som är inkompetent eller om ägaren möjligtvis har svårt att reda ut hur man hanterar en kamera. Kanske bäst att avsluta inlägget där. Nu finns ju en bild på Danne, den andre värden för kalaset, så då är ju allt med. Som synes, håret fortfarande rakt dock.
Uland
Katterna får stanna i Skåneland. De har varit så det räcker på den dära ön. Det är det inte bara jag som tycker utan de med är jag ganska övertygad om. Ingen av dem är ju direkt någon glad bilåkare och det blir inte jag heller när Fedden börjar åksjukefisa så man tror att Pnoten har ätit ruttna svanägg. Nej, katterna får hålla sig i Lomma och fortsätta reda ut maktbalansen med Britta. Med lite tur kanske de låter udda vara jämnt och accepterar varandras existens och blir bästisar istället. Man kan ju alltid drömma.
Drömma har jag inte gjort mycket som jag minns på sistone. För ett tag sen drömde jag att en kollega skulle klippa håret på mig så då bokade jag tid hos frisören. Jonas drömde att jag kraschade hans motorcykel inatt. Det har jag inte gjort. Körde inte ens på den när jag lånade hans bil. Sjukt stressad när jag skulle starta den på morgonen. Det där med automatare alltså. Gick som sagt bra. Tur.
Lennart längtar efter mig och Jonas så pass att han blivit magsjuk. Ska bli fint att träffa honom så han frisknar till. På torsdag åker vi så nu vet ni det om ni ska göra inbrott hos mig och stjäla allt av värde. Det där som skulle kunna vara av värde är ju inte så mycket. Min hårtork kostade 700 kr så kanske den. Annars gör det ingen om tv:n stjäls. Lite ledsen att bli av med moccamastern dock. Så låt den vara kvar iaf. Resten ser jag mer som att jag slipper asa med det i en framtida flytt.
Min födelsedag hittills
Medan det skramlades i köket där vid sexsnåret "sov" jag med Nymfen upptryckt i ansiktet.
Ganska närgången var hon. Och kurrig.
Fedden höll sig däremot så långt bort hon kunde.
Därför fick bara Nymfen mitt paketsnöre i present.
Efter presentöppnandet och det mer var kaffe och praliner kom Fed lufsandes.
Det var ju trots allt väldans trevligt sällskap där i sängen.
Sen kom det negativa, att åka till jobbet. Men jag hade bil och vädret var fint iaf.
Man skulle kunna tro att någon fört sin födelsedag på tal på sistone med tanke på blommorna som stod på bordet när jag kom in på mitt rum.
Och nu sitter jag här på jobbet och ser glad ut ändå eftersom det är min födelsedag!
Patetiken frodas på Malmö Stadion
Lite då och då under söndagen och även idag har jag frågat mig vad jag gjort i helgen. Fredagen vet jag. Då var farmor på besök i Lomma. Kantarelltoast till förrätt och rödspätta därefter. Ja, jag vet om att den är rödlistad, men inhandlaren gjorde det inte och man kan inte alltid göra rätt. God var den i alla fall med dillad nypotatis, kokta morötter och citronörtsås. På begäran av farmor ”Är det så att det blir jordgubbar till efterrätt?” blev det också jordgubbar.
Lördagen har däremot varit svårare att komma ihåg. På kvällen var vi hos Lisa och Christian i deras nya hus i Kävlinge. Fin mat och finare öl bjöds. För töntar som Lisa själv fanns vin också. Jag var dock mer intresserad av hans öl. Den som serverades i helgen var milsväga ifrån den han gjorde när de för många år sen bodde ute i ingenstans i Lund (Norra Fäladen?). Min favorit var den rökiga, men de andra var fina de med. Bara trevligt alltihop! För de som satt i partytältet och inte som vi i det sammanlänkade uterummet kan jag dock tänka mig att stressen över hällregnet och hagelstormen var större, men det sprack upp igen senare.
Så nej, där råder inga oklarheter om lördagkvällen. Det är dagen jag undrar över gång på gång. Det känns som att jag förlorade en dag eftersom jag stundtals inte kan komma på vad jag gjorde. Nu är det ju inte så att jag faktiskt gjorde något inser jag när det kommer till mig vad jag ägnade dagen åt. Klockan tio ställde jag mig med Lisa i sällskap i den kilometerlånga kön på stadionområdet och strax därefter anslöt Fulle och Jonathan.
Jo, men glada miner var det ja.
Ingen av oss hade fått sig någon frukost till livs och kände oss ganska nere där i regnet. Så vi ringde Krill som var på väg efter att ha lämnat av schweizaren på centralen och gjorde en beställning. En halvtimme senare hade vi både kaffe och croissanter respektive kanelbullar. Stämningen lyfte. Så med tiden även regnmolnen.
Föreställ er Lisas skepsis innan kaffet...
Nu var det ju inte så att det var särskilt roligt att stå rakt upp och ner timme efter timme. Snarare oerhört frustrerande och fysiskt ansträngande. I synnerhet om man som jag hade klackar. Vid ett gav pojkarna upp. Deras solidariska plan på att köpa biljetter till polarna sprack och de gav istället en kompis längre fram pengar att köpa biljetter bara till de två. Vi stod kvar, men började känna oss allt mer uppgivna. Och hungriga. Krills Jonas (alltså kompis, inte ”kompis”) räddade oss då med en färd till Max så vi fick lite proviant. Lystna blickar från våra kögrannar. De värmde.
Jonas, en bra kille.
Vid det här laget hade vi kommit ganska långt och närmade oss ståplatstorget. Fortfarande en bra bit kvar till luckorna alltså. Själv var jag också tvungen att avvika vid två för att hämta mor och Bo på Kastrup.
Halvvägs komna.
När jag kommer fram till bilen, kliver in och slår på radion hörs Henke Larssons bröliga stämma stappla fram ord om kvällens kommande BOIS-match i sommarpratet. Precis vad jag inte var sugen på att höra. Blev lite nöjd senare när jag hörde att de åkt på storstryk mot Falkenberg.
Den stora frågan ni ställer er nu är naturligtvis hur det gick med biljettinköpen till slut? Var köandet lönt? Fick vi några biljetter? Och jodå är svaret. Krill och Lisa var ståndaktiga och framåt fyratiden kunde de kvittera ut biljetter till fullt rimliga summor. Så, oss kan ni hitta på sektion 37 den 14 augusti.
Vackert.
