Vampyrer, en genomgång - House of Night
House of Night, den första vampyrserien jag gav mig på efter Twilight, mycket tack vare Jossan som välvilligt lånade ut sina. (En av dem har jag kvar, men så har hon ett par av mina Southern Vampire Mysteries så det jämnar ut sig.) Precis som i så mycket annan vampyrlitteratur på sistone lever vampyrerna mitt bland människorna, om än de är diskreta. Vampyrer är i denna värld en variant på människa. Vanliga människor föder vanliga barn och ibland kommer en "Tracker", en särskild vampyr, och pekar ut vanliga tonåringar som blivande vamnpyrer. De får konturerna av en månskärva magiskt intatuerad i pannan och måste lämna sin familj och flytta till ett House of Night, en skola där de får lära sig allt om vampyrer och deras historia. Det är förvånansvärt många framgångsrika personer som faktiskt var vampyrer och inte människor. Vem hade trott att Leonardo da Vinci eller Shakespeare var vampyrer? Jag bara undrar. Iaf. När man är färdig vampyr fylls månskärvan magiskt i. Alla når dock inte fram till vampyrdom, utan dör på vägen efter en kort tid med hosta och allmänna sjukdomssymptom. Ingen vet varför det är så och man låtsas inte om att de har funnits efter att de har dött. På ett ungefär så är världen. Jo, vampyrernas gudinna Nyx är viktig också.
Själva House of Night-serien kretsar kring en ung kvinna Zoey Redbird som bor med sin fanatiskreligiösa styvfar och mesmamma när hon blir märkt. Hennes föräldrar har en plan om att driva djävulen ur henne så hon flyr till sin cherokee-mormor. Där svimmar hon och när hon vaknar har hon förts till ett House of Night och - lo and behold - hennes måne är redan ifylld! Hon är utvald och speciell! Oj oj oj, hur ska det gå? Det visar sig ganska omedelbart att hon har krafter och godhet utöver det vanliga och det blir popularitetsbråk och killar och taskiga lärare och hela tjosan. Sen efter hand blir det mer och mer det onda mot det goda där mytologi (vampyrernas egen) vävs samman med verkligheten och politik och lojalitetsproblematik blir allt mer framträdande. Tonårsgnället tvingas in i bakgrunden när det handlar om att rädda världen från att tas över av det onda och där är det naturligtvis Zoey som är hjälten.
En rolig sak i alla böckerna, de är uppe i nio nu samt två fristående kortromaner) är att Zoey i princip alltid har ihop det med minst två killar. Det gillar jag. Lite slampighet är aldrig fel. Men här ska det nog påpekas att när man talar slampighet så talar vi inte om sexscener. Det här är böcker där folk visserligen har sex, men inte mer än att det nämns i förbifarten eller att det är underförstått.
Och apropå kortromanerna har jag bara läst den ena, Lenobias's Vow, och den kan jag inte rekommendera annat än om alternativet är att se en repris från föregående års melodifestival. Såvida man inte har ett sjukligt intresse av att läsa drygt hundra sidor om en 16-åring som tagit på sig sin döda halvsysters identitet och tagit hennes plats på en båt till Amerikat och där tvingas gömma sig för en ond, våldtäktsbiskop som skulle kunna avslöja vem hon egentligen är.
Men om vi återgår till Zoey igen. Jag gillar henne. Mer än så blir det inte efter att ha klunkat vin en bra bit in på småtimmarna hos herrskapet Berg en fredagkväll. Ni får lita på mitt ord istället. House og Night - bra grejer.
Själva House of Night-serien kretsar kring en ung kvinna Zoey Redbird som bor med sin fanatiskreligiösa styvfar och mesmamma när hon blir märkt. Hennes föräldrar har en plan om att driva djävulen ur henne så hon flyr till sin cherokee-mormor. Där svimmar hon och när hon vaknar har hon förts till ett House of Night och - lo and behold - hennes måne är redan ifylld! Hon är utvald och speciell! Oj oj oj, hur ska det gå? Det visar sig ganska omedelbart att hon har krafter och godhet utöver det vanliga och det blir popularitetsbråk och killar och taskiga lärare och hela tjosan. Sen efter hand blir det mer och mer det onda mot det goda där mytologi (vampyrernas egen) vävs samman med verkligheten och politik och lojalitetsproblematik blir allt mer framträdande. Tonårsgnället tvingas in i bakgrunden när det handlar om att rädda världen från att tas över av det onda och där är det naturligtvis Zoey som är hjälten.
En rolig sak i alla böckerna, de är uppe i nio nu samt två fristående kortromaner) är att Zoey i princip alltid har ihop det med minst två killar. Det gillar jag. Lite slampighet är aldrig fel. Men här ska det nog påpekas att när man talar slampighet så talar vi inte om sexscener. Det här är böcker där folk visserligen har sex, men inte mer än att det nämns i förbifarten eller att det är underförstått.
Och apropå kortromanerna har jag bara läst den ena, Lenobias's Vow, och den kan jag inte rekommendera annat än om alternativet är att se en repris från föregående års melodifestival. Såvida man inte har ett sjukligt intresse av att läsa drygt hundra sidor om en 16-åring som tagit på sig sin döda halvsysters identitet och tagit hennes plats på en båt till Amerikat och där tvingas gömma sig för en ond, våldtäktsbiskop som skulle kunna avslöja vem hon egentligen är.
Men om vi återgår till Zoey igen. Jag gillar henne. Mer än så blir det inte efter att ha klunkat vin en bra bit in på småtimmarna hos herrskapet Berg en fredagkväll. Ni får lita på mitt ord istället. House og Night - bra grejer.
Kommentarer
Trackback
