Förnuft är överskattat
Jag tänker att jag kanske skulle ta och klä på mig och göra något av min dag. Sen frågar jag mig varför jag ska klä på mig. För att gå ut svarar den del av min hjärna som anser sig vara förnuftigare än den andra. Frågan är bara vad jag ska göra ute. De jag inte har köpt julklappar till kommer ändå bara att få papier maché-figurer eller liknande och för det behöver man inte klä på sig, bara invänta att tidningen punktligt innan jag vaknar ska dimpa ner i brevlådan (vilket den gör oavsett väder till skillnad från posten och citymail) och gå upp på vinden och hämta ner en burk tapetklister. Den anser-sig-förnuftigare-delen-av-hjärnan replikerar att det är bra för hälsan att röra på sig och särskilt utomhus. Det må så vara om man bor någonstans där det inte finns människor som har som mål i livet att smitta mig med allehanda bakterier och virus (utan att de själva blir sjuka, det är bara jag som oglatt tar emot alla sjukdomar), men nu bor jag inte så utan i en stad. Dessutom är mina så kallade vinterstövlar (i Norrlandet är de väl lämpliga fram till slutet av augusti ungefär) i princip blankslitna om sulan så hur mycket salt som än läggs på trottoarerna kommer jag dratta på ändan och visserligen glädja någon skitunge, men själv kommer jag kunna lägga ännu en fallskada på listan över saker som har hindrat mig från att ha ett liv i år. Dessvärre är den där "förnuftdelen" ganska tjatig så snart halkar och svär jag väl omkring i snön ändå.
Kommentarer
Trackback
