På Wordpress

Där hittas bloggen i fortsättningen: http://kattdagis.wordpress.com/




Pösk

Usch till den här veckan säger jag. Eller inte riktigt ändå. Usch till den här jobbveckan. 8 h 45 min övertid. Inte trevligt alls.
Men nu är det att inte resa sig ur sängen i onödan som gäller i påsk. Fedden känner inte alls så. Hon far omkring som ett litet jehu, inte Jesus som paddan föreslog. Det är visserligen hans död som är på tapeten nu, men det tror jag att kattskrället skiter rätt hårt i. Eller skiter gör hon ju knappt eftersom hon inte äter nästan. Det hinner hon inte i allt sitt galande och rastlösa omkringspringande. Vi har pratat med Igors människa, men de kan inte ta emot monstret här hemma förrän på söndag.
Snart upp ur sängen igen och börja fixa med efterrätt till folket som kommer på påskmiddag idag. Att det är påsk kanske inte kommer att märkas så mycket på maten, mer än att den blir åt det gula hållet. Gult må vara fult, men det är bättre än brunt som i en annan favvoblogg hos mig: Den bruna maten. Att lägga in länkar verkar inte paddan vilja så ni får googla istället.


Helgmorgon

Jag sitter under täcket i morgonrocken, balkongen på glänt, sol som skiner in på parketten. Fedden växlar att spinna och berätta säkert spännande anekdoter från veckan som varit. Jag utklassar några i wordfeud och försöker komma på ett sätt att få femtio poäng med de två e:na jag har kvar mot en annan. Räcket som har lossnat lite i fästanordningen mot väggen på balkongen gnäller fram och tillbaka i vinden som kommer blåsa bort alla försök till frisyr jag ska ha ikväll när vi ska på bröllopsfest. Jonas är på Mc-huset och köper säkert ett par nya handskar. Ett nytt ställ hänger redan i en av de överfulla garderoberna. Sov gjorde jag så länge jag kunde imorse medan Jonas vaknade tidigt och köpte bröd på Gateau och kokade kaffe. Det är dags att boka klipptid snart. Jag hävdade för Lisa på Grand igår att det nog fick vänta lite eftersom jag ju klippte mig i februari. Sen kom jag på att det var förra året jag klippte mig i februari. Senast nu var före jul. Jag måste tacka ja till Rebeccas bröllopsfest i juli och kanske boka ett rum till oss på vandrarhemmet därute. Diskmaskinen brölar i köket som är belamrat av alla tallrikar som inte tål annat än yes i diskhon. Havet är mörkblått med massor av gäss som springer omkring på sjön. Jag är så trött att jag hade kunnat somna på studs om jag tillät mig, men måste snart klä på mig för en husvisning. Kanske ska göra en espresso. Fedden har lagt sig att sola. Jag kliade mig på hakan så att det började blöda när jag läste tidningen till kaffet imorse. Det är påsk nästa vecka och jag försöker få till Skillinge. Verkar smått omöjligt, men med lite tur kanske vi kan få ihop något ändå. Handlar lite om vad farmor orkar i fram- och tillbakaåkning också. På påskafton är det ett år sen farfar gick bort. Han höll på Djurgården. Killen som betygsatt matchställen på DN håller uppenbart på AIK som han ger högst betyg. Om Dif skriver han "Vita shorts, mörkblå bottenfärg och krage är nyheter som lyfter. Tidlös retrodesign som även funkar i Superettan 2013. Ang bortastället: Gult är fult." Malmö placerade han på tredjeplats. På måndag är det hemmapremiär. Då har jag tagit en timme ledigt från jobbet på eftermiddagen. Men nu är det helg. Och nu kom Jonas hem igen.




Dr Åsa?

Vadå Dr Åsa tänker jag varje gång? Bosse bildoktor vet jag vem det är, men den här Åsadoktorn? Det skrivs massor om henne och hennes mordbrandssambo, men jag har aldrig sett den här kvinnan i annat än bikini. Doktor? På en Robinsonö ätandes bantningskur? Nje, det kan inte stämma. Hon må ha skaffat sig en utbildning och ett yrke sen 90-talet, men att hon skulle vara Dr Åsa och inte Robinson-Åsa - glöm det.

Jag läser i en tydligen gammal artikel på Aftonbladet att stackars Åsa får "slåss mot fördomar att blond och snygg inte går ihop med seriös och smart." Jag undrar spontant, blond? Har inte hon mörkt, mörkt brunt hår? Har jag drömt? Eller är det måhända så att hon blonderat sig?

När jag googlar på henne httar jag skvaller om romans med Lars Leijonborg och associerar naturligtvis omedelbart till Sven-Otto Littorin aka "Dangerzone2010" aka "Mrfeelgood6". Inte p g a partitillhörighet utan ond-politik-tillhörighet. Det känns ju sådär fräscht oavsett. Särskilt när man ser att hon har sin doktorsexamen i Amerikat. Precis som all Totos utbildning. Om det är Fairfax eller inte vet jag dock inte.





Jag tog ett bad

Det var varmt. Väldigt varmt. Jag började med att trippa i stegvis tills det inte riktigt gick längre och då jag valde att luta mig mot badkarskanten så att jag doppade kanske halva kroppen. Medan tanken var att vattnet skulle svalna till lite rimligare temperatur plockade jag fram min bok och började läsa. För den som är intresserad kan jag berätta att det var Hunger Games jag öppnade. Alltså ingen vampyrbok. Kan hävdas tillhöra samma genre ändå. Jag hann i alla fall inte halvbada rumpan länge innan det som inte fick inträffa naturligtvis inträffade. Jag halkade ner med resten av kroppen med ett stort flosh. Boken klarade sig. Lite rutin har man trots allt. 40 sidor senare klarade jag inte längre. Inte alls behagligt när svetten rinner ner över ögonen. Inte alls. Så jag steg upp och nu sitter jag och eftersvettas något alldeles kopiöst i min morgonrock. Mysigt. Bara det jag ville berätta.



En lagom lördag

Jag var så trött. Att vi skulle göra något överhuvudtaget kändes som en oöverstiglig tröskel. Så vi stannade hemma.


Jag öppnade ostron med morakniv och en expertis som inte lämnade något att önska. Mycket imponerad av mig själv. Att det inte togs några bilder på min bravad eller på ostronätandet är bara otur. Nästa gång.


Champagne och jordgubbar som mellanrätt. Än en gång väntades bildtagandet tills allt var slut.


Sen fick vi mat och då kom jag ihåg att plocka fram mobilen.


Ekologiska alekokta musslor med spansk kalkongrytkorv och persilja. Mycket fint.



Smygstarta våren med vin

Ja, så står en rubrik på Sydsvenskan. Vad den innebär vet jag inte, men jag kan tänka mig att det är Anders Fagerström som tipsar om krispiga, vita viner och lätta röda. Om att klunka lite för mycket vin är definitionen för vår så kan jag intyga att den är på väg. Det står också tulpaner i glada färger på bordet - ännu ett tecken. Båda dessa indikationer skulle jag vilja säga gör att man aldrig behöver känner vinter. Nuförtiden är det ju inte svårt att vara miljöbov och köpa blommor uppdrivna under slavvillkor med tveksamt EU-stöd så den punkten kan vi ju avklara utan att ens behöva tanken egentligen.

En av de saker jag minns bäst i trädgårdsväg från när jag var liten annars är just tulpanerna vi hade växandes i trädgården längs med gräsmattan. Jag vet inte om mamma planterade nya lökar varje år eller om de magiskt kom upp sig själva. Jag har en föreställning om att man måste sätta nya eftersom det är en lök, men den är säkert felaktig. Det är det mesta som har med växter och mig att göra. Det innebär inte att jag misslyckas. Sånt ligger inte för mig om jag kan undvika det. Istället satsar jag på samma sak som alla framgångsrika personer gör nämligen att fråga och lära mig. Tips. Förutom tulpanerna var libbstickan dominant som det ogräs det växte som i vår trädgård. Blev hur stor som helst och smakade alltid lika beskt för en barnmun. Skulle inte förvåna mig om jag sätter libbsticka när jag skaffar hus och svär över att den vägrar ta sig. Så brukar det vara med växter som ogräsar sig såvida det inte är riktiga ondingar som kirskål. Det går att äta ja. Ja, jag har ätit pesto på det. Nej, det var inte lika gott som sådan gjord på basilika eller andra valfria örter. Annars var det mest stockrosor överallt och fina röda rosor. Jag vill ha dem med i mitt framtida hus. Så är det om man är smygnostalgiker vilket jag verkar vara.

Nu ska jag ta ett glas vin till och med det fira in våren i några klunkar till.



Den stora våffelkoman

Recept på våffellagning à la mitt hushåll:

  1. Gå runt på Maxi och titta planlöst ut i luften med din sambo. Konstatera en gång för mycket att anledningen till ditt förslag om att åka inom Ingelsta och köpa charkisar var eftersom du inte orkade laga mat eller komma på något.
  2. Fortsätt gå runt på Maxi och lägg ner gräddbullar i korgen och fundera över vilka chips du är mest sugen på. Få syn på våffelsmetspaket och därigenom få en snilleblixt.
  3. Leta reda på frasvåffelmixen istället för den där budgetmixen av eget märke de skyltar med.
  4. Leta reda på sylthyllan som flyttats. Säg att du vill ha hallonsylt upprepade gånger och jämför bärmängden i burkarna för att till slut gå med på drottningsylt som du egentligen inte vill ha, men ändå godkänner eftersom du ju trots allt inte äter sylt annars.
  5. Köp stenbitsrom och smör även om du har det hemma eftersom det är extrapris.
  6. Köp tulpaner för att det är vår och kattens födelsedag.
  7. Betala och åk hem.
  8. Ta en espresso och två gräddbullar på balkongen eftersom det ju är en så fin kväll.
  9. Sätt dig framför datorn och res dig upp och påpeka för sambon att han kanske ska göra tillbehören innan han häller smet i järnet.
  10. Erbjud dig att ta hand om rödlöken eftersom du vill ha den hackad exakt så fint som du gör själv.
  11. På frågan om gräddmängd föreslår 1-1 1/2 dl och se hur han häller upp ca 3 istället. Upplys om att han kan glömma att du vispar det där eftersom ni ju inte har någon elvisp efter att multimaskinen dog i hans händer.
  12. Upptäck att han tror att vispa är ekvivalent med att röra. Tipsa honom om en annan visp som man vevar med.
  13. Börja grädda våfflor.
  14. Ät våfflorna med turkisk yoghurt, finhackad rödlök, stenbitsrom och avokado. Om du känner dig som en barnunge kan du även ta en med sylt och grädde, men det är inte lika gott.
  15. Ät en rejäl sked av grädden som vispades egentligen i onödan.

Om man skulle vara lite mer ambitiös och vilja göra smeten själv och se bilder från folk som är just så ambitiösa kan ni titta på Camillas våffelrecept istället.



Så Paris alltså

Jag vet inte om någon uppmärksammat det, men jag har varit i Paris. Ni vet den där staden som ligger en bit söderut. I Frankrike. Jo, så jag åkte dit med Jonas över helgen. Vi började fint med en koreansk ananaskaka. Eller Jonas gjorde. Jag smakade min och konstaterade att tack, men nej tack.



Torra, sötgeggiga, koreanska kakor lämnades i förmån för till exempel croissanter:


Och vin:


Och kaffe:


Och fisksoppa:


Och ostron:


Och champagne:


Och lunch i solen:


Jo, så vi hade det ju trevligt. När vi inte åt och drack så var vi i Eiffeltornet:


Den uppmärksamme såg att bubblet var uppe i tornet också. Men det var inte bara där vi var, vi hade ju triumfbågen också:


Och så åkte vi ju buss:


Och vi väntade på bussar:


Och hängde i kvarteren Jonas mamma bott i:


Och i kvarteren Jonas pappa bott i:


Så köpte vi en padda:


Ja, ungefär så var det. Kan rekommenderas.




Min favvoblogg

Jag är så glad, min favoritblogg har vaknat till liv igen! Gittos mat, detta eminenta lilla hörn av excesser i kokkonst! De flesta av recepten läser jag med skräckblandad förtjusning. Det är liksom inte som att jag har planer på baconkola eller baconsprit i det närmaste. Eller troligtvis någonsin. Men hon skriver med sådan inlevelse och skyr inte att laga knäppigheter och glatt berätta om det med en personlig anekdot inbakad någonstans. Mitt bland karljohansvamp och råbiff får man veta hur hon slarvar bort sitt äktenskap och återvaknandet med tipset om älgtalg för pommesfritering kommer i samband med ålänningen hon förälskat sig i. Förälskat sig i så pass att jag funderar på att sluta följa henne på twitter. Det finns gränser för hur mycket fascination för Åland jag kan ta på en dag. Sen unnar jag henne att flytta dit även om jag misstänker att maten kommer bli än galnare. Hon är spontan, rolig och inspirerande och var väl värd att vinna matbloggpriset i höstas. Tips om man gillar att läsa om mat!



Japanerna var först, Apple sluta härmas

Jonas och jag var på Kulturen i helgen. Kände att det var dags att gå på Popstad Lund. Så det gjorde vi. Vi bemästrade iskylan med underställ, vantar, mössa, jacka och vinterskor. Iaf ett tag. Det var ju svinkallt. Som tur var kunde vi gå in för utställningen, bara en kort promenix över gården. Vi kom lagom till en guidad tur. Det var trevligt.



Men nu var det inte det jag skulle skriva om mest, utan hur Apple bara stulit rakt av från samurajerna:



Ser ni där i mitten? En iPhone-form! De var allt först ändå japanerna. Jobs & Co har bara snott rakt av, jäkla sätt.



Jag förstår att ni är intresserade

Fedden är på liggedejt hos sin kille. Hon var dock lite avvaktande får man minst sagt säga. Här hemma var det ett himla tjat innan hon åkte in i sin husvagn och ner i bilen. Där blev hon knäpptyst. Och det fortsatte hon med fram tills hon var hemma hos Igor. Han kom fram och nosade mot henne, hon fortfarande i transportburen, men den förväntade entusiasmen från hennes sida uteblev. Istället lika tyst och sen små minifräsanden. Vi lämnade kvar henne i buren så hon kunde vänja sig lite vid det nya stället innan hon kom ut.







Efter att vi lämnat verkar de bekanta sig med varandra. Förhoppningsvis fint. Hon är ju i farliga områden där på Vitemöllegatan så bäst att hon inte flyr ut.




Hon är för despo

Fedden alltså. Hon växlar mellan att småkurrpratgnälla och gala rätt ut. Under tiden den mysiga aktiviteten snurra sig runt runt och gnida hela kroppen mot golvet. Mysig katt.. Vi har mejlat Igor så får vi se om han är game. Hade varit fint att bli av med skrikapan tills hon fått ligga av sig.



Det dära fejsbook

Folk verkar sjukt stressade över timelinen på fb. Jag har inte sett den och orkar inte heller bry mig. Jag är som en undersåte i Nordkorea, kan ändå inte påverka layouten på min sida så accepterar i tysthet. Min fd chef tyckte för övrigt att jag hade passat in i Nordkorea för någon vecka sen. Jag tyckte han överdrev. Vi talade om tv-licensen och jag argumenterade både för och mot. För i en förhoppning att den politiska styrningen inte blir lika stark, mot eftersom en skatt om än i liten skala kan hjälpa den som har det allra sämst att ändå ha råd med tv. Ungefär så fast lite mer elaborerat.

Tillbaka till fb. Jag engagerar mig som sagt inte i de senaste förändringarna och varför skulle jag göra det? De använder ändå inte all den information de har om mig till att rikta sin reklam särskilt väl. De bryr sig alltså inte om mig så varför då jag?





Den roligaste bloggen

Jonas läser någon nördig motorscykeltidning i den ena soffan och i den andra ligger jag med datorn i knät och till och från fnissar sönder mig till Jesper Sahléns blogg. Fantastisk. Jag bara säger det, fantastisk.



ICA vet allt om mig

Jag handlar på ICA Maxi i Vh. Det är en fantastisk affär på många sätt skulle jag säga. Green Matmarknad (varför blandar man språk för övrigt?) som öppnar på fredag har goda chanser att slå dem på fingrarna. Ekologiskt och närproducerat i saluhallsstil vad jag har förstått. Men det var inte det jag skulle skriva om, utan ICA Maxi. Jag vet att ICA samlar in kunskap om allt jag handlar på mitt ICA-kort och använder det så mycket de bara kan, det är inget nytt. Men jag har aldrig märkt av den här riktade reklamen på något sätt. På Konsum som jag alltid handlade innan fick jag inga erbjudanden efter inköp. Det fick jag den här veckan från Maxi. Inget problem med det i sig, även om jag inte gillar övervakningsprincipen i det. Vad som snarare stör mig är vad jag faktiskt köper:



Gräddfil, ja, till dip. Kycklingfärs, ja, när Jonas gör hamburgare. Frysta kryddor, inget konstigt där, det godkänner jag direkt. Chips, kan vara så att det överkonsumeras. Körsbärstomater har väl ingen dött av? Tandkräm är bra om man borstar tänderna och det gör jag, hellre med Aquafresh än Pepsodent dock. Buffalovingar, ja, det funkar utmärkt till chipsen och dipen. Juice, gnäll från min sida om det inte finns hemma på helgen.

Det enda som saknas är väl egentligen extrapris på lösgodis också och sen är allt i hamn. Ost av alla de slag också kanske. Jag måste skärpa mina matvanor, det är uppenbart. Men det får vänta tills erbjudandena är slut.



Karl till Da Fed

Hon har tjatat. Som hon har tjatat. Och man får ju förstå henne. Hon fyller ju fem i år. Fem år och oskuld. Motsvarar att hon skulle vara 35 i människoår. Helt orimligt, det förstår ju vem som helst. Så det var bara att slå slag i saken och börja internetdejta. Lite surfning och där var Han som Fedden uttryckte det i ett mjau. Lite mejl fram och tillbaka och allt är fix och färdigt när hon bara känner sig pilsk nog för att åka på herrbesök. Så här är den blivande fästmannen:



Fedden var inte lika intresserad som jag av hur ungarna kommer att se ut. Hon är mer inne på det omedelbart göttiga. Om jag räknat ut rätt på det så blir ev hanar creme eller röda och honor gråa eller svarta sköldpaddor. Tänk så sött med en liten Franken som sköldpadda. Fint blir det oavsett.



Cissi - inte en dag över gammal

Fröken C fyllde år i onsdags. Det firade vi väldans lugnt och sedesamt genom att käka på Möllan. Vad vi inte hade räknat med dock var att maten i princip skulle vara slut:




Flickorna glada ändå.



Småflicksjul och nästanbrand

Det var ändå ett ganskt julfirande i år. Inte en miljon olika platser. Vi nöjde oss som sagt med Riseberga och Lomma på julafton och sen blev det middag hos fadren på annandagen.


Bella visade stolt upp deras kanin Sagge.

Innan köpet av kaninskrället fick jag frågor av typen:

- Du har ju haft kanin?
- Ja.
- Tyckte du att det var roligt?
- Nej.
- Varför?
- För att kaniner nog är världens tråkigaste djur.
- Men sluuuuta. Om vår kanin får ungar, vill du ha en då?
- Nej, jag har ingen orm.

Sedan var det tal om de äckliga vandrande pinnarna flickorna har:

- Vill du ha en vandrande pinne? Det är jättemånga ägg så du kan få.
- Nej, jag har ingen fågel.

Sagge var i alla fall söt och gosig i pälsen. Sen kan flickorna och deras föräldrar tjaddra hur mycket de vill om hur social han är och hur speciell rasen är och blablablabla. Jag vidhåller. Kaniner är kanske världens tråkigaste djur.


Farmor var lite trött, men fin.


Lovisa drog på sig pappas mer-eller-mindre-skämt-glasögon och visade sitt sanna jag.


Flickornas mamma.

Annars räddade jag julen i Hjärup skulle man kunna säga. Kanske inte bara julen, utan köket också. Med assistans av Jonas. Ni som någon gång under månaden runt jul slår på ett nyhetsprogram på tv:n, sätter igång radion, öppnar tidningen eller surfar runt på dator, platta eller mobil känner till det här med ljus och eld och att de innebär brandfara. Det är troligtvis inget nytt alltså. Inte för mig heller. Dock var jag lite mer uppmärksam än det övriga sällskapet hos pappa och såg hur deras änglaspel(?) tände fyr på ett smörpaket så att lågorna slog ut över bordet i köket. Så jag ropade till, Jonas flög upp och sen jag också ut i köket och släckte. Lite rejäl vädring och ett bregott som inte längre var på topp senare så var det ingen fara längre. Tur att jag såg dock, annars hade det kunnat gå värre. Jag utser mig själv till julens hjälte iaf. Med Jonas på andra plats.



Det har varit jul

Det ska nog ganska mycket till för att missa att det varit jul. På bloggen har det inte direkt varit så julaktivt så om man inte känner mig skulle man kunna tro att jag missat det. Eller inte.


Fedden gosade under granen. Alltid. Och drog med sig barren. Överallt.


Jonas gosade med Fedden.


Julafton i Lommaren. Riseberga innan dess, men keine foton därifrån.


Lennart borstade tänderna med Jonas tandborste. Fräscht. De kanske är närmare varandra än jag visste som till och med delar munhygienprodukter med varandra så obehindrat. Vet inte riktigt vad jag tycker om saken egentligen. Bäst att låtsas som ingenting tror jag.


Tomten poserade glatt. Den bästa tomten.

Sen var det kanske så att någon hade varit lite magsjuk dagarna före jul och luktade lite väl mycket på korken. Så kan det ha varit. Den klena magens del i edtta tycker jag att vi förstorar. För det kan väl ändå inte vara så att man skulle överkonsumera alkohol på julafton? Det kan jag inte tänka mig. Jag mådde utmärkt, om än var lite trött, på juldagen, så det måste ha varit magen bara. Det var iaf väldigt trevligt.



Tidigare inlägg
RSS 2.0