SnorChristoffer
Ett av mina tidigaste dagisminne är av Christoffer. Nuförtiden kallas han Chris och sist jag hörde av honom var när han flyttade från Dacke till ett kollektiv i Malmö. Vi gick på Grynmalaregården i Lund, även kallat Grynis, som ligger granne med Wermlands. Det fanns iaf däckgungor där och när man var liten var det fantastiskt roligt att stå mot varandra på samma gunga och gunga helt enkelt. Men det är inte just det jag minns bäst, utan hur Christoffer, som var ett väldigt snorigt barn, hela tiden slickade i sig snoret som letade sig nerför hans snorfnasintorkade rännor till överläppen. Om han fortfarande har smak för snor är det nog något han sysslar med i enskildhet.
Kommentarer
Trackback
