Vispa blod

Idag var en journalist från Hemmets Journal på besök hos mina farföräldrar för att titta på pälshumlebina som bor i murbruket i deras hus i Skillinge. Det togs foton och småpratades med penna och block. Jag höll mig utanför.




Farmor berättar gärna samma historier om och om igen. En favorit är ”när grisarna skrek i högan sky hos Sjögrens gick man dit och sen vispade mamma blodet på trappen så att det inte skulle koagulera.” En annan är om ett hembiträde på Teneriffa som lade hönans hals mot balkongräcket och liksom slätade ut vecken på halsen med fingret så att det bara var att skära av den sen.



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0