Att hustrumisshandla sig själv är dumt
Idag tänkte jag vara duktig och ända sommaruppehållet och börja träna igen. Sagt och gjort så packade jag träningskläder på morgonen så jag skulle kunna skynda iväg till friskis direkt efter skolan. Min plan höll i ungefär en och en halv sekund efter att jag låst ytterdörren. Då trillar jag påpassligt nog nerför trappan och gör illa mina stackars ben. Att då gå de tio trappstegen upp igen och lägga sig kändes väldigt lockande, men jag har inte skolkgenen i mig utan fortsätter haltandes neråt mot cykeln och trampar iväg till Persborg. Och det gör ont. Naturligtvis tar det lite längre tid än det brukar och jag kommer fram till stationen lagom för att se dörrarna på tåget stängas.
Ont i ena knät och andra benet som jag har stannar jag kvar och väntar timmen det är till nästa tåg. Lokaldelen blev grundligt läst denna morgon. I Skurup tycker mina tre andra klasskamrater som passande nog också missat förra tåget att det kan vara en god idé att ta taxi (40kr) till skolan. På rasten som sammanfaller med vår ankomst går jag och ska kopiera veckans texter jag ska lämna in. För att ta sig till kopiatorn måste man gå nerför en trappa. Det gör inte jag. Istället trillar jag nerför den med. Så nu stapplar jag fram och tycker väldigt synd om mig själv. Det var bara det jag ville säga egentligen. Det är synd om mig.
Ont i ena knät och andra benet som jag har stannar jag kvar och väntar timmen det är till nästa tåg. Lokaldelen blev grundligt läst denna morgon. I Skurup tycker mina tre andra klasskamrater som passande nog också missat förra tåget att det kan vara en god idé att ta taxi (40kr) till skolan. På rasten som sammanfaller med vår ankomst går jag och ska kopiera veckans texter jag ska lämna in. För att ta sig till kopiatorn måste man gå nerför en trappa. Det gör inte jag. Istället trillar jag nerför den med. Så nu stapplar jag fram och tycker väldigt synd om mig själv. Det var bara det jag ville säga egentligen. Det är synd om mig.
Kommentarer
Trackback
