Morgonskräck
Imorse fann jag mig plötsligt öga mot öga med en ondsint varelse. Inte katterna alltså. De kan vara onda, men inte ondsinta. Det var endast ett flyktigt möte eftersom jag hoppade bakåt i rena morgonförskräckelsen. Att avlägsna den från mitt kök är för mycket begärt för mig då den placerat sig på lampskärmen, dvs omöjlig plats. Men jag tänkte att något vettigt får man väl göra av det här. Så jag tänkte att jag tar en bild så blir det ett blogginlägg och så får jag leta reda på någon, t ex Cissi som kan ta bort den åt mig.
Ja, den är lite suddig. Att fokusera noggrannare var inte aktuellt i situationen. Oavsett så är jag nöjd med min insats. Min historia med spindlar är annars lång och sådär underhållande för mig, men ganska kul att berätta om. Att man är patetisk understundom får man bjuda på. En annan gång kanske jag berättar om när jag började gråta av en spindel i en barnmatsburk som Leif ställde fram. Den var betydligt större än den här dock.
Ja, den är lite suddig. Att fokusera noggrannare var inte aktuellt i situationen. Oavsett så är jag nöjd med min insats. Min historia med spindlar är annars lång och sådär underhållande för mig, men ganska kul att berätta om. Att man är patetisk understundom får man bjuda på. En annan gång kanske jag berättar om när jag började gråta av en spindel i en barnmatsburk som Leif ställde fram. Den var betydligt större än den här dock.
Kommentarer
Trackback
