0-1
Malmö vinner övertygande i CL-kvalet borta mot Glasgow Rangers. Man hör klacken ut i rutan. Hemmasupportrarna är tysta. Vi sitter i soffan Julian, Krill, Jonas och jag och undrar vad som händer. Malmö spelar ju boll så som de ska och inte så som de gjort mer eller mindre hela tiden den här säsongen. De passar och bollen når rätt person. De gör brytningar och vinner bollen. De behåller den när de blir utmanade. De skjuter mot mål, på mål, i mål. Allt är som det borde och vi förstår ingenting. Men glada är vi. Nedstämdheten som per automatik infinner sig vid den inledande tysta minuten släpper och vi ser hopp igen. Om än bara i fotbollen, så ändå ett steg på vägen.
Ett lag som samarbetar, det är så vi vill ha vårt samhälle, ett samarbetande, inte motarbetande samhälle. En plats för pluralitet så som syns i fotbollen. Åtminstone vad gäller etnicitet. Det finns arenor där alla är välkomna och där vill jag också vara.
Ett lag som samarbetar, det är så vi vill ha vårt samhälle, ett samarbetande, inte motarbetande samhälle. En plats för pluralitet så som syns i fotbollen. Åtminstone vad gäller etnicitet. Det finns arenor där alla är välkomna och där vill jag också vara.
Kommentarer
Trackback
