Nackspärr

Jag nämnde min nackspärr i förra inlägget och den som träffat mig de senaste dagarna har inte kunnat undgå att höra mig beklaga mig. I torsdags kändes det som att jag skulle dö lite smått. Det gjorde jag inte. Däremot var jag inte fullt så konversabel som vanligt, hade lite svårt att koncentrera hjärnverksamheten från annat än "aj aj aj, kanske om jag sätter mig så här, aj aj aj, om jag lutar huvudet så, aj aj aj, om jag försöker sträcka ut nacken lite, aj aj aj, hjäper det om jag masserar konstant, aj aj aj, det kanske är dumt att massera själv om man då sträcker mer kanske, aj aj aj, får be om massage istället, aj aj aj, det hjälper ju inte mer än i stunden, aj aj aj,". Så lät det i mitt huvud. (Ett förtydligande bara, smått dö har inte med lilla döden att göra, bara så ni vet, finns gränser för vad jag delar med mig.)

På fredagen var nacken lite bättre, men inte tillräckligt för att vara trafiksäker nog att cykla till jobbet. Det hade varit lite trist att bli påkörd bara för att man inte kan vrida huvudet ordentligt. Det blev buss istället. Efter någon timme insåg jag att det här med att ha ont i nacken ner över axlar och rygg är en dålig kombination med att sitta och pilla i indesign en hel dag. Jag tar sällan värktabletter om jag inte har huvudvärk, men här insåg jag att om jag inte gjorde det var det bara att sätta sig på bussen hem igen och lägga sig på rygg på golvet. Mitt golv brukar vara ganska rent bortsett från alla katthår som skrällena aldrig städar undan efter sig så det hade väl varit okej. Att katterna garanterat skulle komma och buffa på mig var jag dock mindre sugen på. Så alvedon blev det. Just alvedon eftersom det var vad jag hade i väskan. Arbetsdagen blev därmed dräglig. Hemma, bubbel med Cissi och Elias. Masserade in någon smärtstillande gel jag lånade av Cissi till något annat jag inte minns en gång. Jag märkte ingen skillnad. Efter ett par timmar somnade jag.

Idag bättre igen. I några timmar. Jag ser ett mönster. Nacken vill inte att jag lämnar sängen. Imorgon kanske jag lyssnar på den lite längre. Idag var jag för rastlös där vid åttasnåret. Måste lära mig sova. Har ni haft migrän? Om man har det så vet man precis hur det där illamåendet som smyger sig på en känns. Det är liksom en dov, matt känsla som lägger sig över huvud och mage. Påminner lite om ifall man inte har ätit på hela dan och i snabb följd hinkar i sig fyra, fem koppar kaffe och sen lite vill kräkas. Ungefär så. Det illamåendet känner jag nu iaf, pga en jäkla nackspärr. Det är så onödigt.

Ganska sugen på att gå och lägga mig är jag, men Blem och Cissi ska hit och få mat så det känns som en tvekcam idé. Får bli att proppa i sig lite ipren eller något. Kass. Maten blir nog bra iaf. Cissi skulle fixa någon förrätt med räkor och jag ska göra en sallad med anka. Har förberett en dressing med fisksås, saft från apelsin och lime, ingefära, chili och sesamolja. Tror det blir bra. Nu som sagt till medicinlådan så att jag fixar att dammsuga så att damerna inte flyttar ut på balkongen av allergichock. Det må ha varit vårigt i luften idag, men inte tillräckligt för att äta utomhus.




Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0