Kaffe- och bilerier
Jag smuttar på mitt kaffe som börjar bli kallt. Går fortfarande bra att dricka dock, har ju inte mjölk i. Nytt kaffe, Arvid Nordqvists reko i vanlig ordning. Det enda jag är kategorisk med, rättvisemärkt kaffe hemma. Har gjort försök att införa det på jobb och också, men utan framgång. Men visst, det händer att affären man är i inte har rättvisemärkt och det är slut hemma så då får det bli ekologiskt istället. Just kaffe är jag petig med, troligtvis för att jag började dricka det så sent att jag tänker att det kostar de kronorna mer än vanligt göra-arbetarna-sterila/få missbildade barn/få cancer/etc-förgifta-markerna-och-förstöra-jordbruket-för-samma-arbetare-kaffe. Så jag dricker starkt svart rättvisemärkt kaffe.
Annars så ska jag lämna in bilen på service nu på förmiddagen. 200 mil för långt har jag kört, så kan det vara. Jag vet inte vad de gör på en service, tänker att de fyller på spolarvätska och olja, men det tar ju bara några minuter. Vad de ska göra resten av timmen vet jag inte. Är kanske inte överdrivet intresserad heller, men lite nyfiken. Frågade Jonas när vi skulle sova igårkväll, men han somnade innan jag hann få ett svar. Just nu är jag mest stressad över att hitta dit. Det ska vara att bara köra Amiralsgatan upp och sen till höger in på Agnesfridsvägen och sen ta sig över till andra sidan vägen. Inte så komplicerat egentligen, men jag känner ju mig själv och att hitta. Sen vet jag inte vilken Agnesfridsvägen är heller, men jag vet hur det ser ut där Toyota ligger så jag bör väl se det i tid hoppas jag. GPS till telefonen, ja tack.
En timme alltså. Jag ska ha med mig en bok och wordfeud. Jag var hos Lisa igår, inte hon på andra sidan gatan utan hon i Kävlinge. Jag hittade dit med. Man bara följde skyltarna mot Kävlinge och sen en vänstersväng och sen vänster igen. Hon spelade ordfejden på random. Alltså, alla trippelord och dubbelbokstäver och så hamnar lite varstans över spelplanen. Ska jag nog prova idag. När man besiktigar bilen brukar Lisa och jag, eftersom det är vi som har varit inne med MG:n ett par somrar i rad, dricka äckligt automatkaffe och morgontröttstirra ut i luften vid sju på morgonen. Smaka det sura blasket och kanske säga något. Konstatera att besiktningsmännen alltid ser så glada ut när vi kommer med lillebilen. Tror inte min bil någonsin kommer att ge upphov till lika glada uppsyner. Jag måste ta reda på om min bil behöver besiktigas i år, borde vara ganska lätt, men så tråkigt. Regnumret slutar på nio så det är ingen brådska ändå.
Ja, ungefär så. Nu ska jag fylla på Fedde-peddens matskål.
Annars så ska jag lämna in bilen på service nu på förmiddagen. 200 mil för långt har jag kört, så kan det vara. Jag vet inte vad de gör på en service, tänker att de fyller på spolarvätska och olja, men det tar ju bara några minuter. Vad de ska göra resten av timmen vet jag inte. Är kanske inte överdrivet intresserad heller, men lite nyfiken. Frågade Jonas när vi skulle sova igårkväll, men han somnade innan jag hann få ett svar. Just nu är jag mest stressad över att hitta dit. Det ska vara att bara köra Amiralsgatan upp och sen till höger in på Agnesfridsvägen och sen ta sig över till andra sidan vägen. Inte så komplicerat egentligen, men jag känner ju mig själv och att hitta. Sen vet jag inte vilken Agnesfridsvägen är heller, men jag vet hur det ser ut där Toyota ligger så jag bör väl se det i tid hoppas jag. GPS till telefonen, ja tack.
En timme alltså. Jag ska ha med mig en bok och wordfeud. Jag var hos Lisa igår, inte hon på andra sidan gatan utan hon i Kävlinge. Jag hittade dit med. Man bara följde skyltarna mot Kävlinge och sen en vänstersväng och sen vänster igen. Hon spelade ordfejden på random. Alltså, alla trippelord och dubbelbokstäver och så hamnar lite varstans över spelplanen. Ska jag nog prova idag. När man besiktigar bilen brukar Lisa och jag, eftersom det är vi som har varit inne med MG:n ett par somrar i rad, dricka äckligt automatkaffe och morgontröttstirra ut i luften vid sju på morgonen. Smaka det sura blasket och kanske säga något. Konstatera att besiktningsmännen alltid ser så glada ut när vi kommer med lillebilen. Tror inte min bil någonsin kommer att ge upphov till lika glada uppsyner. Jag måste ta reda på om min bil behöver besiktigas i år, borde vara ganska lätt, men så tråkigt. Regnumret slutar på nio så det är ingen brådska ändå.
Ja, ungefär så. Nu ska jag fylla på Fedde-peddens matskål.
Kommentarer
Trackback
