Motiverat leende
Efter en mycket bristfällig sömn, få timmar dåliga drömmar, var utsikten av en 9-16-dag måttligt inspirerande, men iväg till tåget blev det. Det mest irriterande med dessa måndagseftermiddagar är att om det inte varit för journalistiken hade vi kunnat ta tåget 1226 isf det fyra timmar senare. Vad som i sin tur är anledningen till avogheten mot dessa lektioner är vår inte så kära lärare. Jag har ytterst svårt för att bli behandlad och tilltalad som att mitt iq understiger 90 och att jag aldrig har öppnat en dagstidning. Förra lektionen ägnades åt att förklara för oss vad en rubrik, spalt, ingress, versal, förstasida, ledarsida, scoop etc var. Lite drygt två timmar av ens liv på att bli idiotförklarad. Fast nu överdriver jag faktiskt. Av dessa 2 h och 10 min lades också ca 20 min på att skriva notiser. Här visades om möjligt ännu tydligare hur låga förväntningarna var på oss när han blev alldeles hänförd över att vi kunde sammanfatta ett pressmeddelande på några korta rader. Fascinerande. Så när någon från expeditionen kom in under förmiddagen idag och förklarade att denne man var sjuk kunde jag inte hjälpa att mina mungipor steg i skyn. Jag blev nog lite för glad. Och det är ett dåligt betyg.
Kommentarer
Trackback
