Har jag missat något?
Svar: Ja, alldeles säkert. Om det mesta.
Men det här Juholteriet. Om man hårdrar det så är väl problemet från början att han gjorde avdrag/fick bidrag för dubbelt boende och eftersom det inte fanns några regler tillgängliga för hur man skulle göra om man inte levde ensam meddelade han inte detta? Sen finns det massor man kan undra över i det följande som i vilken ordning han fick infon (som inte fanns) och när "felet" rättades till och liknande, men är det intressant egentligen? Handlar det inte snarare om att han är lite för tråkig för att leda partiet, att han är lite för lätt att trycka ner? Mona Sahlin kunde man ge sig på utan problem i egenskap av kvinna, Julholt i egenskap av total avsaknad av karisma och tidigare fulspel mot Mona.
Sen ligger det ju i tiden att gnälla på allt som handlar om solidaritet så det är klart att drämma till sossarna är lätt gjort från hela mediesfären som ägs av det blåa patrasket. Min känsla i det hela, för det är en känsla, jag har inte några direkta fakta att hänga upp det på, är ändå att det mest handlar om total nyhetstorka eftersom borgarna inte gör något och när de väl struntar i vallöften eller försämrar villkor för de som har det sämst skyler de det genom att attackera Juholt istället.
Samtidigt som detta kan låta som ett försvarstal för Juholt kan jag inte litegrann låta bli att tänka att what goes around comes around. Arbeta järnet för att avsätta någon så kommer andra att göra detsamma för dig. Sjöstedt till statsminister istället säger jag.
Men det här Juholteriet. Om man hårdrar det så är väl problemet från början att han gjorde avdrag/fick bidrag för dubbelt boende och eftersom det inte fanns några regler tillgängliga för hur man skulle göra om man inte levde ensam meddelade han inte detta? Sen finns det massor man kan undra över i det följande som i vilken ordning han fick infon (som inte fanns) och när "felet" rättades till och liknande, men är det intressant egentligen? Handlar det inte snarare om att han är lite för tråkig för att leda partiet, att han är lite för lätt att trycka ner? Mona Sahlin kunde man ge sig på utan problem i egenskap av kvinna, Julholt i egenskap av total avsaknad av karisma och tidigare fulspel mot Mona.
Sen ligger det ju i tiden att gnälla på allt som handlar om solidaritet så det är klart att drämma till sossarna är lätt gjort från hela mediesfären som ägs av det blåa patrasket. Min känsla i det hela, för det är en känsla, jag har inte några direkta fakta att hänga upp det på, är ändå att det mest handlar om total nyhetstorka eftersom borgarna inte gör något och när de väl struntar i vallöften eller försämrar villkor för de som har det sämst skyler de det genom att attackera Juholt istället.
Samtidigt som detta kan låta som ett försvarstal för Juholt kan jag inte litegrann låta bli att tänka att what goes around comes around. Arbeta järnet för att avsätta någon så kommer andra att göra detsamma för dig. Sjöstedt till statsminister istället säger jag.
Vad kan ett apotek tänkas sälja
Den där avregleringen för två år sen nåt. Jag vet inte. Eller jo, det gör jag ju och vad jag anser om den är inte direkt obekant för den som orkat läsa de gnällinlägg som samlats på hög sen dess. Nu i alla fall har jag i och med flytten fått ett erbjudande från Medstop Apotek, receptapoteket som de kallar sig. Det är intressanta erbjudanden de har. Jag kan få hela 50 % rabatt på ett köp där. Fint tänker jag, kan man ladda på med alvedon och sånt. Men så kommer det lilla kruxet i betydligt mindre stil nedanför "Gäller ej receptfria eller receptbelagda läkemedel". Min spontana tanke då är naturligtvis vad det då är de tänkt sig att jag ska köpa på ett apotek? Jag är ju lite gammaldags sådär som tänker att apotek är specialbutiker för mediciner. Fel av mig har jag fått lära mig, framför allt genom avregleringen. Jag börjar fundera om plåster och tandborstar är ok, fluortabletter?
Så läser jag vidare om mitt andra fantastiska erbjudande från dem och inser att deras munvård nog inte är värd att köpa där ändå. Det är nämligen så att om jag blir medlem vid mitt första besök hos dem (hur ska de veta vilken gång i ordningen det är jag besöker dem för övrigt?) berättar de att de bjuder på "det finaste vi har, nämligen en Medstop Extra Care handkräm" till det fantastiska värdet av 39 kr. Om en handkräm är det finaste de har litar jag inte riktigt på deras övriga sortiment av ickereceptfria eller ickereceptbelagda varor.
Det är alltså läge för en bojkott av det här stället från min sida. Jag tror att det är det som ligger i gamla posten i stan. Synd, jag gillar själva lokalen eftersom jag alltid nostalgiskt tänker på milslånga köer och kölappsystem som faktiskt funkade när jag är där. Men nu får det väl vara. Jag vill inte ha deras majskrokar eller bantningsgrejer ändå, även om jag skulle få halva priset på skräpet.
Så läser jag vidare om mitt andra fantastiska erbjudande från dem och inser att deras munvård nog inte är värd att köpa där ändå. Det är nämligen så att om jag blir medlem vid mitt första besök hos dem (hur ska de veta vilken gång i ordningen det är jag besöker dem för övrigt?) berättar de att de bjuder på "det finaste vi har, nämligen en Medstop Extra Care handkräm" till det fantastiska värdet av 39 kr. Om en handkräm är det finaste de har litar jag inte riktigt på deras övriga sortiment av ickereceptfria eller ickereceptbelagda varor.
Det är alltså läge för en bojkott av det här stället från min sida. Jag tror att det är det som ligger i gamla posten i stan. Synd, jag gillar själva lokalen eftersom jag alltid nostalgiskt tänker på milslånga köer och kölappsystem som faktiskt funkade när jag är där. Men nu får det väl vara. Jag vill inte ha deras majskrokar eller bantningsgrejer ändå, även om jag skulle få halva priset på skräpet.
Årets sämsta servitris
Jag tar mig friheten att redan nu utse vinnaren i denna kategori. Det finns två kandidater. En stötte jag på igår på en Svenssonsylta jag inte hade besökt om det varit jag som valt, men så kan det vara ibland. Hon var så hetsig och aggressiv att mitt bord inte fick chansen att dela en flaska vin utan alla tog dent första de såg i menyn och försökte därefter surra öronen (ni vet när man spänner öronen så att det surrar i dem) för att utestänga de högsta tonerna när hon skrek ut "Mariestad! Vem skulle ha det?!", "Cruzcampo!", "Cola!", "Samuel Adams! Vem?!" Maten var det likadant med och när hon gormade ut att det fanns ett salladsbord vågade vi som satt ytterst inte annat än att gå dit av rädsla för att hon annars skulle komma tillbaka och gapa om det igen. Lite räddare om hörsel och själ var vi för det.
Hon är ändå inte vinnaren. Den vinstlotten drog en ung dam i El Stockholmo förra helgen. Det började fint när hon först ledde Daniel, Jonas och mig till ett bord där det redan satt folk. Vi föreslog istället ett där sällskapet hade rest sig och skulle gå. Det fick vi efter viss tvekan. Sedan skulle vi beställa och det gick förhållandevis bra. Jag pratade med Shitty och Sven i telefon så Jonas sade vad jag skulle ha. Det krävdes ett par omtagningar för att denna flicka, som uppenbarligen lagt mer tid på att kladda på concealer och välja guldringar till öronen på morgonen än sammanlagt någonsin på att fundera över vad service innebär, skulle förstå beställningen. Och då var det inte mer komplicerat än att Daniel inte skulle ha majonnäs, vilket hon visserligen inte hade några problem med att uppfatta. Selektiv hörförståelse. Vanligt vid servicefunktionsnedsättning.
Så maten gick bra att beställa. Att vi kanske ville ha något att dricka tänkte hon inte på. Men det är inte lätt att tänka på allt. Servitris är ju ett väldigt svårt jobb som kräver att man tar beställningar och bär ut mat och dryck på ett ungefär. Och är trevlig, fast det är inte nödvändigt, något hon hade lärt sig i alla fall. Efter en stund lyckades vi få beställa varsin öl. Och där visade det sig att hon troligtvis uppfattade mig som handikappad i egenskap av kvinna eftersom Jonas beställt maten åt mig (så mycket kom hon ändå ihåg). För nu när hon upprepade ordern, vilket hon också gjorde och den gången med bravur med maten, antog hon att jag skulle ha samma som Jonas. Fel. Det korrigerades.
Sen satt vi där och klunkade lite öl, snackade ditten och datten och åtminstone jag konstaterade att det var ett sällskap med finnar på andra sidan om oss. Efter fullt rimlig tid kom maten. Eller inte allas mat, bara Daniels och Jonas. Eller inte Jonas heller egentligen, för han fick inte det han beställt. Min mat skulle komma alldeles strax. Jag anade att det där strax var väldigt relativt och tyckte att Daniel skulle börja äta så länge. Medan Daniel började skära i sin mat med det enda paret bestick som fanns på bordet försökte Jonas påkalla en servitörs uppmärksamhet. Vår servitris stod nämligen vid bardisken och snackade skit med ryggen mot restaurangen så hon var lite svår att få tag på. Servitören kom i alla fall och tog emot meddelandet att det var fel mat. Sen var det väntestund igen, fortfarande med maten som inte var Jonas på bordet.
När jag väl fick min överstekta lax hade Daniel nästan ätit klart. Jonas fick sin mat lite efter mig. Men tjugo minuter efter att den första vid bordet serveras är väl småsaker antar jag. Vi behövde inte vänta särskilt länge på att få bestick när vi bett om det heller. Skönt.
Så var vi framme vid det sista hindret. Betalningen. Än en gång kände jag att det här var något knixigt, gav Jonas mitt kort och gick och ställde mig i kö på damernas. Knixigheten var uppenbar för Jonas och Daniel också varför de gick upp till baren för att betala. När jag kom upp några minuter senare hade fortfarande ingen fått dra sitt kort. Tydligen hade det uppstått viss förvirring hos den unga damen när vi ville dela på notan. Oj oj, svåra saker! Bäst att kalla på pappa som enligt uppgift himlade med ögonen och var mer än måttligt irriterade över sin inkompetenta dotters brist på talang och allmän hjärnfunktion. Daniels nota var utan problem (för ja, de delade upp det exakt och inte bara i tre delar som man hade kunnat förvänta sig). Jonas var lite svårare eftersom servitrisen hade slagit in fel öl på honom så det fick korrigeras. Att maten också var fel fick vara så eftersom den kostade lika mycket. Min nota var också rätt.
Nu kanske jag kan upplevas lite gnällig här, men detta var ett lunchbesök som med en servitris som brytt sig mer om gästerna än sina lösnaglar hade avklarats på halva tiden och vi inte hade behövt skynda hem till Bromma lika omedelbart efteråt. Men med utnämningen till årets sämsta servitris kan vi hoppas att fadern föreslår henne en annan karriärsbana och säger upp henne med omedelbar verkan. För hans och hennes skull. Och gästerna så klart.
Hon är ändå inte vinnaren. Den vinstlotten drog en ung dam i El Stockholmo förra helgen. Det började fint när hon först ledde Daniel, Jonas och mig till ett bord där det redan satt folk. Vi föreslog istället ett där sällskapet hade rest sig och skulle gå. Det fick vi efter viss tvekan. Sedan skulle vi beställa och det gick förhållandevis bra. Jag pratade med Shitty och Sven i telefon så Jonas sade vad jag skulle ha. Det krävdes ett par omtagningar för att denna flicka, som uppenbarligen lagt mer tid på att kladda på concealer och välja guldringar till öronen på morgonen än sammanlagt någonsin på att fundera över vad service innebär, skulle förstå beställningen. Och då var det inte mer komplicerat än att Daniel inte skulle ha majonnäs, vilket hon visserligen inte hade några problem med att uppfatta. Selektiv hörförståelse. Vanligt vid servicefunktionsnedsättning.
Så maten gick bra att beställa. Att vi kanske ville ha något att dricka tänkte hon inte på. Men det är inte lätt att tänka på allt. Servitris är ju ett väldigt svårt jobb som kräver att man tar beställningar och bär ut mat och dryck på ett ungefär. Och är trevlig, fast det är inte nödvändigt, något hon hade lärt sig i alla fall. Efter en stund lyckades vi få beställa varsin öl. Och där visade det sig att hon troligtvis uppfattade mig som handikappad i egenskap av kvinna eftersom Jonas beställt maten åt mig (så mycket kom hon ändå ihåg). För nu när hon upprepade ordern, vilket hon också gjorde och den gången med bravur med maten, antog hon att jag skulle ha samma som Jonas. Fel. Det korrigerades.
Sen satt vi där och klunkade lite öl, snackade ditten och datten och åtminstone jag konstaterade att det var ett sällskap med finnar på andra sidan om oss. Efter fullt rimlig tid kom maten. Eller inte allas mat, bara Daniels och Jonas. Eller inte Jonas heller egentligen, för han fick inte det han beställt. Min mat skulle komma alldeles strax. Jag anade att det där strax var väldigt relativt och tyckte att Daniel skulle börja äta så länge. Medan Daniel började skära i sin mat med det enda paret bestick som fanns på bordet försökte Jonas påkalla en servitörs uppmärksamhet. Vår servitris stod nämligen vid bardisken och snackade skit med ryggen mot restaurangen så hon var lite svår att få tag på. Servitören kom i alla fall och tog emot meddelandet att det var fel mat. Sen var det väntestund igen, fortfarande med maten som inte var Jonas på bordet.
När jag väl fick min överstekta lax hade Daniel nästan ätit klart. Jonas fick sin mat lite efter mig. Men tjugo minuter efter att den första vid bordet serveras är väl småsaker antar jag. Vi behövde inte vänta särskilt länge på att få bestick när vi bett om det heller. Skönt.
Så var vi framme vid det sista hindret. Betalningen. Än en gång kände jag att det här var något knixigt, gav Jonas mitt kort och gick och ställde mig i kö på damernas. Knixigheten var uppenbar för Jonas och Daniel också varför de gick upp till baren för att betala. När jag kom upp några minuter senare hade fortfarande ingen fått dra sitt kort. Tydligen hade det uppstått viss förvirring hos den unga damen när vi ville dela på notan. Oj oj, svåra saker! Bäst att kalla på pappa som enligt uppgift himlade med ögonen och var mer än måttligt irriterade över sin inkompetenta dotters brist på talang och allmän hjärnfunktion. Daniels nota var utan problem (för ja, de delade upp det exakt och inte bara i tre delar som man hade kunnat förvänta sig). Jonas var lite svårare eftersom servitrisen hade slagit in fel öl på honom så det fick korrigeras. Att maten också var fel fick vara så eftersom den kostade lika mycket. Min nota var också rätt.
Nu kanske jag kan upplevas lite gnällig här, men detta var ett lunchbesök som med en servitris som brytt sig mer om gästerna än sina lösnaglar hade avklarats på halva tiden och vi inte hade behövt skynda hem till Bromma lika omedelbart efteråt. Men med utnämningen till årets sämsta servitris kan vi hoppas att fadern föreslår henne en annan karriärsbana och säger upp henne med omedelbar verkan. För hans och hennes skull. Och gästerna så klart.
Sex som rättighet
Jag läser på Expressen om galna fransoser. Exfruar som får skadestånd för att mannen velat ligga för lite. Känns det rimligt? Om nu sexfrågan var så viktig att det krävdes skilsmässa på grund av det, kanske man kunnat avsluta äktenskapet lite tidigare än efter 21 år. Annars trodde jag att det mest var i skvallerlkolumnernas ryktesflora sex var inskrivet i vigselbeviset.
Jag läser på DN om en USB-massagestav som ska vara så himla bra eftersom den dels är så diskret att man inte tänker på den som en sexleksak fastlänkad i datorn, dels rymmer upp till 8 GB. Jag vet inte, kanske jag som är tönt, men hallå. Vad är det som ska sparas på den? Är det jag som är pryd som inte tycker att en massagestav är det lämpligaste lagringsverktyget att ta med till powerpointpresentationen på jobbet? Troligtvis.
Jag läser på DN om en USB-massagestav som ska vara så himla bra eftersom den dels är så diskret att man inte tänker på den som en sexleksak fastlänkad i datorn, dels rymmer upp till 8 GB. Jag vet inte, kanske jag som är tönt, men hallå. Vad är det som ska sparas på den? Är det jag som är pryd som inte tycker att en massagestav är det lämpligaste lagringsverktyget att ta med till powerpointpresentationen på jobbet? Troligtvis.
Klippa sig för miljön
"Klipp dig och skaffa dig ett jobb" sägs allt som oftast till allehanda slashasar. I Japan är det ungefär likadant, men ändå inte. Där är grejen istället "Klipp dig och behåll ditt jobb". Där leker de nämligen du-är-anställd-av-oss-och-nu-är-det-klydd-i-ekonomin-igen-så-vi-bestämmer-allt-över-dig-inklusive-ditt-hår. Männen ska ha "en frisyr med längre hår mitt på huvudet, och kortare i nacken och på sidorna" och kvinnorna "en kort page med lugg som kan dras åt ena sidan". Allt för att spara mer energi genom kortare användning av hårtork och minskad vattenförbrukning. Precis. Funkar säkert skitbra. Tur inte jag bor där eftersom en kort page hade inneburit minst dubbel vatten förbrukning och åtminstone tiodubblad hårtorksanvändning och jag då hade blivit den onda miljöboven trots följt direktiv. Låt mig gissa att det är någon utan något som helst liv som kommit på initiativet.
Jodbrist på apoteken
Jag läser att jodet är slutsålt på apoteken runtom i landet. Hallå. Hur tänker folk egentligen? Inte alls? Japan ligger så långt bort man bara kan komma i princip så risken för farliga radioaktiva partiklar att hamna här måste rimligen vara mindre än att man sätter en skiva stjärnfrukt i halsen och kvävs till döds. Inte så farligt alltså.
Så tänker jag vidare. Köper de jod för att de är rädda för att våra kärnkraftverk ska vara osäkra? Mer förståeligt i så fall, men ändå. Ja, för om de nu är oroliga för haveri, var har den stressen varit när det varit småkriser i de svenska verken förut? Då har det inte rapporterats om någon merförsäljning av jod. De här personerna kanske låg i fosterställning i sina hem då och klarade inte ens att ta sig till apoteket. Smuttade på sina saltpaket och drabbades av akut saltförgiftning och fick sen ligga på sjukhus med dropp en vecka. Men nu har de hemma. Tur. Hoppas de slutar röka samtidigt.
Så tänker jag vidare. Köper de jod för att de är rädda för att våra kärnkraftverk ska vara osäkra? Mer förståeligt i så fall, men ändå. Ja, för om de nu är oroliga för haveri, var har den stressen varit när det varit småkriser i de svenska verken förut? Då har det inte rapporterats om någon merförsäljning av jod. De här personerna kanske låg i fosterställning i sina hem då och klarade inte ens att ta sig till apoteket. Smuttade på sina saltpaket och drabbades av akut saltförgiftning och fick sen ligga på sjukhus med dropp en vecka. Men nu har de hemma. Tur. Hoppas de slutar röka samtidigt.
Bröststorleksskylt
Jag blir så glad! Inte för att det är något positivt, utan för att det är så vansinnigt bizarrt att jag inte kan låta bli att dra på smilbanden och omedelbart sprida det så gott jag kan här. På underklädeskedjan Change måste den personalen på namnskylten även uppge sin bh-storlek. Att det bara är kvinnlig personal är en självklarhet. Nu under jul är det dock en butik som har en man anställd också. Behöver han då uppge sin storlek är frågan? "Naturligtvis behöver han inte ha det. Han ska bara fokusera på de manliga kunderna och hjälpa till med julklappsinköpen." Kvinnorna ska alltså inte fokusera på kunderna och hjälpa till med julklappsinköpen. De ska bara upplysa om sina bystmått och ta betalt.
Helt klart i paritet med mensbanden.
Helt klart i paritet med mensbanden.
Att åka tåg
Carharina Elmsäter-Svärd är vår infrastrukturminister. Hon vet hur det fungerar i tågtrafiken och berättar om detta i DN. Det är inte spåren som är dåligt skötta, eller tågen för den delen, utan det är spårkapaciteten som är akilleshälen som allt som oftast ger resenärerna fördjupade studier av landskapet på en och samma plats i åtminstone ett par timmar. Skönt att veta att signalfelen utraderas av fler spår. För det systemet sitter väl i antalet spår?
"Vad har du då att säga till alla tågresenärer som tvingas vänta i timmar?
"Vad har du då att säga till alla tågresenärer som tvingas vänta i timmar?
– Man ska kunna förlita sig på tåget. Det kommer inte att vara helt perfekt. Men om alla aktörer gör vad de säger att de ska göra borde det i alla fall bli bättre än förra vintern. Det som framför allt behövs är bättre information till resenärerna."
Jag skiter fullständigt i om jag inte får någon information överhuvudtaget när jag åker tåg. Om det bara är i tid kan jag ställa mobilen så jag vaknar lagom tills att jag är framme om jag skulle somna till. Bistron brukar ha öppet från en kvart efter avgång till en kvart innan ankomst på slutdestinationen. Inte så komplicerat. Och om just tidtabellen bara funkar är alltså informationen helt överflödig.
"Är inte risken stor att många resenärer överger det miljövänliga tåget och går över till flyg eller bil i stället?
– Det är förstås en risk, men det är en sammanvägning man måste göra. Att ge sig ut med bil i extremt väder är inte riskfritt heller."
Hon har naturligtvis helt rätt i att det inte är riskfritt att ge sig ut med bil i extremt väder. Men vad som räknas som extremt väder skiljer sig väldeliga om det gäller tåg eller bil. T ex klarar bilar att det är sol på vägbanan om sommaren och det faller lite löv på hösten. Det är däremot extremer i SJ:s värld.
Ninjor på tapeten igen..
I lördags tittade jag på en mössa på Åhlens, men köpte den inte. Ett misstag eftersom den var slut nästa dag. Eller kanske inte. Nu när det börjar jiddras om niqab och burka igen, april förra gången, är det säkrast att inte ha mer än öronmuffar så man inte demoniseras om man skulle ta en tur på stan. För den här lurviga mössan jag tänkte mig täckte hela sidorna av ansiktet och med en halsduk på den så är det tveksamt om nästippen hade tillåtits få minusgraderna på sig.
Att SD tycker att beslutet att en kvinna hade rätt att klä sig som hon ville är skäl nog att avskaffa DO är väl en självklarhet. Att FP vill lagstifta bort slöjorna detsamma.
När vi ändå är inne på det spåret tycker jag att vi lika gärna kan ordna till ett par saker till:
Dessa är tydligen vanligt förekommande i riksdagshuset. Särskilt runt FP:s och SD:s domäner. Borde inte deras vapen tas ifrån dem när de är därinne?
Att SD tycker att beslutet att en kvinna hade rätt att klä sig som hon ville är skäl nog att avskaffa DO är väl en självklarhet. Att FP vill lagstifta bort slöjorna detsamma.
När vi ändå är inne på det spåret tycker jag att vi lika gärna kan ordna till ett par saker till:
- Blinda. Ögonkontakt anses generellt sett viktigt. Så blinda får hålla sig i hemmet om de inte kan lära sig att se.
- Albinos. De har ju ofta stora, mörka glasögon som inte bara omöjliggör just nämnda ögonkontakt, utan dessutom täcker en stor del av ansiktet. Dessa personer iklädda mössa och halsduk ser man ju mindre av ansiktet än vid burka och niqab. Deras förbud i samhället är därmed en självklarhet. Detta gäller naturligtvis även andra ljuskänsliga.
- Ninjorna. Behöver ingen kommentar. De håller sig också gömda i samhället. Precis så som dessa säkert miljoner niqab- och burkakvinnorna bara i Sverige verkar göra eftersom jag aldrig har sett någon.
Dessa är tydligen vanligt förekommande i riksdagshuset. Särskilt runt FP:s och SD:s domäner. Borde inte deras vapen tas ifrån dem när de är därinne?
Mensband
Alltså, det är så fantastiskt! På ett företag i Norge tvingas kvinnor bära röda armband när de har mens! Underbart. Skälet är att de förmodas gå på toaletten oftare och att genom att ha på sig detta övertydliga smycke är detta ok. Nu vet jag inte hur det står till med den norska mentaliteten och toalettbesöken. De kanske tycker att det är det härligaste som finns att hänga på toa under arbetstid. Kanske tar med sig favoritboken till jobbet för lite läsning där. Så är det nog.
Jag tänker också lite på de kvinnor som blir gravida och de första månaderna då räknar ut när mensen skulle ha varit så de kan smyga på så vis också. När de sen går ut med sin graviditet, får de ett annat armband då? Förslagsvis blått om fostret är av manligt kön och rosa om kvinnligt. Det känns som att det där med kön är viktigt på det här företaget så då gäller det ju att vara konsekvent.
Annars har ju det här med ofrivillig märkning en historia som vi väl alla känner till.
Jag tänker också lite på de kvinnor som blir gravida och de första månaderna då räknar ut när mensen skulle ha varit så de kan smyga på så vis också. När de sen går ut med sin graviditet, får de ett annat armband då? Förslagsvis blått om fostret är av manligt kön och rosa om kvinnligt. Det känns som att det där med kön är viktigt på det här företaget så då gäller det ju att vara konsekvent.
Annars har ju det här med ofrivillig märkning en historia som vi väl alla känner till.
Svårt att cykla
Igår när jag cyklade till jobbet var det en kille på 14 år nåt som hade lite problem med det där att cykla rakt fram. Det hade väl varit ok om det inte inneburit att han missade det där med att hålla till höger istället för trampa rakt in i mig. Nu tittar jag inte ner i marken eller studerar min mp3-spelare ingående när jag cyklar så jag bromsade. Dessvärre hjälper inte det om inte den andre gör det så jag fick vackert plaska runt i en vattenpöl med cykeln över mig. Men jag har alltid tyckt att det är hett med lövfnas i hela håret. Det gosar in sig ganska bra när håret är plaskblött. Och det här med trasiga jeans, alla har ju det nuförtiden. Nej, det enda negativa var väl egentligen att det var ganska kallt att sitta med blöta kläder hela dagen. Och att det gjorde ganska ont.
Jag hade tänkt att jag skulle återuppta den där regelbundet oregelbundna jympan jag går på idag, men när Cissi och jag var en sväng på torget tänkte jag att jag hade den perfekta ursäkten att inte gå tack vare min cykelkrock. Lite senare när jag satt i soffan och tryckt i mig oerhörda mängder popcorn kändes det inte lika motiverat. Särskilt inte som jag visste att det var folk som skulle ut i Bokskogen och springa idag. Jag kände mig helt enkelt lite förslöad. Så jag tog mig samman och gick till friskis. Det var naturligtvis ett misstag. Att jag trodde att jag inte gjort mig illa i fallet var helt felaktigt, det märkte jag ganska omedelbart. Inte bara detaljen att axeln gjorde ont och att lyfta armen högt sade stopp, som en bonus visade det sig att jag också hade en massa hemliga, osynliga blåmärken över hela benen. Inte bra att göra övningar när man ligger på golvet då. Jag bara säger. Jag är korkad. Och gnällig.
Jag hade tänkt att jag skulle återuppta den där regelbundet oregelbundna jympan jag går på idag, men när Cissi och jag var en sväng på torget tänkte jag att jag hade den perfekta ursäkten att inte gå tack vare min cykelkrock. Lite senare när jag satt i soffan och tryckt i mig oerhörda mängder popcorn kändes det inte lika motiverat. Särskilt inte som jag visste att det var folk som skulle ut i Bokskogen och springa idag. Jag kände mig helt enkelt lite förslöad. Så jag tog mig samman och gick till friskis. Det var naturligtvis ett misstag. Att jag trodde att jag inte gjort mig illa i fallet var helt felaktigt, det märkte jag ganska omedelbart. Inte bara detaljen att axeln gjorde ont och att lyfta armen högt sade stopp, som en bonus visade det sig att jag också hade en massa hemliga, osynliga blåmärken över hela benen. Inte bra att göra övningar när man ligger på golvet då. Jag bara säger. Jag är korkad. Och gnällig.
Afghanska män och pedofilin
Usch och fy säger jag eftersom jag inte har lagt mig till med att använda könsord i tid och otid. Inte alls faktiskt. Möjligtvis någon gång när det är om de fysiska delarna som refereras, men det är också en ovanlighet. De där Kalmar. De kan ha det. Men det kvittar. Malmö tar guldet ändå. Vi har fortfarande målskillnaden och Åtvid kanske gör som mot Malmö och spelar bort Helsingborg nästa vecka. De vet ju att lägga sig i straffområdet om inte annat.
När jag kom hem och surade igår tänkte jag bara slösurfa. Jag insåg omedelbart problemet när alla tidningar naturligtvis toppar med att poängen är lika nu och hur dåligt Elfsborg spelade. Så jag övergick till de danska istället. Det är ofta en lite annan ton där än i Sverige. Paul Høi som är Berlingskes USA-korrespondent har i mitt tycke lite udda föreställningar om Afghanistan. Tydligen har hälften av de afghanska männen pedofila relationer med småpojkar. Och tydligen är det ett skäl för danskarna att avbryta sina insatser där:
"Men vil vi kæmpe og dø for et Afghanistan, hvor små drenge rutinemæssigt bliver udvalgt som sexpartnere, får små klokker om benene og tvunget til at danse og klæde sig som kvinder?"
Jag tycker att det är mycket man kan säga om konflikten i Afghanistan och insatserna som görs där, men spontant undrar jag nog hur Høis tänker. Om han menar att hälften av alla män där utsätter barn för övergrepp, är inte det ett minst lika stort övergrepp som när kvinnor inte tillåts leva fritt? Finns det inte ett samband mellan begränsande av det kvinnliga könet (och det manliga, där det finns en stark patriarkal struktur brukar även männen få problem i slutändan) och skydd av barn? Så tänkte jag, men så kom jag lite längre ner i hans text. Det var ju inte alls barnen han hade problem med. De var naturligtvis helt irrelevanta i sammanhanget. Det som ställde till det var att de allierade inte var helt på det klara min sexualitet:
"Men det var faktisk ikke den afghanske pædofili, som fik det amerikanske militær til at bestille rapporten hos PhD AnnaMaria Cardinalli, som var en del af et forskerteam hos de allierede styrker i Lashkar Gah. Derimod var det afghanske mænds tilnærmelser til de allierede soldater – de gjorde kysselyde efter dem og befamlede dem – og det forvirrede de allierede soldater. Desuden var de også i tvivl om, hvordan de skulle tackle, at afghanske mandlige ansatte på baserne havde sex med hinanden og igen og igen smittede hinanden med kønssygdomme. Afghanerne ville ikke tro på, at de smittede hinanden gennem sex. I stedet var de enige om, at de fik syfilis, fordi de blandede grøn og sort te."
Jag är kvinna och jag har en hjärna. Jag blir inte det allra minsta förvirrad om någon skulle göra kyssljud efter mig. Irriterad mycket möjligt ja, men inte förvirrad. För det anses vara om inte bra så accepterat att göra det mot kvinnor på de allra flesta ställen jag varit. Ta en sväng runt Möllan valfri förmiddag och se. Men de stackars allierade soldaterna klarar inte av så många intryck och får ont i magen. Att det dessutom skulle finnas homosexuella män inom militären, obehagligt. Så kan man inte ha det. Min omedelbara tanke där var att de kanske hade sökt sig till jänkarna & co för att de trodde att det var mer accepterat i väst. De hade fel. Och dessutom är ju tydligen homosexualitet normen i Afghanistan. Är problemet kanske att dessa män inte bara ville ligga med barn kanske? För det följde ju på att vara man i Afghanistan icke att förglömma.
Vad gäller okunskap om sexuellt överförbara sjukdomar, är det inte bara att ge dem lite utbildning och antibiotika? Ett litet tips från mig.
När jag kom hem och surade igår tänkte jag bara slösurfa. Jag insåg omedelbart problemet när alla tidningar naturligtvis toppar med att poängen är lika nu och hur dåligt Elfsborg spelade. Så jag övergick till de danska istället. Det är ofta en lite annan ton där än i Sverige. Paul Høi som är Berlingskes USA-korrespondent har i mitt tycke lite udda föreställningar om Afghanistan. Tydligen har hälften av de afghanska männen pedofila relationer med småpojkar. Och tydligen är det ett skäl för danskarna att avbryta sina insatser där:
"Men vil vi kæmpe og dø for et Afghanistan, hvor små drenge rutinemæssigt bliver udvalgt som sexpartnere, får små klokker om benene og tvunget til at danse og klæde sig som kvinder?"
Jag tycker att det är mycket man kan säga om konflikten i Afghanistan och insatserna som görs där, men spontant undrar jag nog hur Høis tänker. Om han menar att hälften av alla män där utsätter barn för övergrepp, är inte det ett minst lika stort övergrepp som när kvinnor inte tillåts leva fritt? Finns det inte ett samband mellan begränsande av det kvinnliga könet (och det manliga, där det finns en stark patriarkal struktur brukar även männen få problem i slutändan) och skydd av barn? Så tänkte jag, men så kom jag lite längre ner i hans text. Det var ju inte alls barnen han hade problem med. De var naturligtvis helt irrelevanta i sammanhanget. Det som ställde till det var att de allierade inte var helt på det klara min sexualitet:
"Men det var faktisk ikke den afghanske pædofili, som fik det amerikanske militær til at bestille rapporten hos PhD AnnaMaria Cardinalli, som var en del af et forskerteam hos de allierede styrker i Lashkar Gah. Derimod var det afghanske mænds tilnærmelser til de allierede soldater – de gjorde kysselyde efter dem og befamlede dem – og det forvirrede de allierede soldater. Desuden var de også i tvivl om, hvordan de skulle tackle, at afghanske mandlige ansatte på baserne havde sex med hinanden og igen og igen smittede hinanden med kønssygdomme. Afghanerne ville ikke tro på, at de smittede hinanden gennem sex. I stedet var de enige om, at de fik syfilis, fordi de blandede grøn og sort te."
Jag är kvinna och jag har en hjärna. Jag blir inte det allra minsta förvirrad om någon skulle göra kyssljud efter mig. Irriterad mycket möjligt ja, men inte förvirrad. För det anses vara om inte bra så accepterat att göra det mot kvinnor på de allra flesta ställen jag varit. Ta en sväng runt Möllan valfri förmiddag och se. Men de stackars allierade soldaterna klarar inte av så många intryck och får ont i magen. Att det dessutom skulle finnas homosexuella män inom militären, obehagligt. Så kan man inte ha det. Min omedelbara tanke där var att de kanske hade sökt sig till jänkarna & co för att de trodde att det var mer accepterat i väst. De hade fel. Och dessutom är ju tydligen homosexualitet normen i Afghanistan. Är problemet kanske att dessa män inte bara ville ligga med barn kanske? För det följde ju på att vara man i Afghanistan icke att förglömma.
Vad gäller okunskap om sexuellt överförbara sjukdomar, är det inte bara att ge dem lite utbildning och antibiotika? Ett litet tips från mig.
Min söndag
Jag vet att jag har skrivit om det förut, hur jag får för mig saker när jag är lite bakfull och inte sovit tillräckligt. Igår var en sån dag, fast på en rimlig nivå. Jag fick inte för mig att cykla iväg till Lund eller något annat på den nivån av idioti. Istället tänkte jag trampa iväg till Bulltofta och gå en sväng. Ja, ni ser, mina sinnen var inte riktigt på rätt plats. När jag travade omkring där med Blem förra helgen försökte jag svänga fel ett par gånger, men hon hade koll och mindes till exempel såna praktiska saker som vilken färg det var på spåret vi gick. Ändå tänkte jag att jag skulle dit. Det var ju sol och lördagen så det också var sol hade jag ägnat åt att titta på tjockisprogram på tv och klappa katt.
Sagt och gjort satte jag på mig ytterkläder och begav mig iväg. Förra gången hade jag cyklat en ganska stor omväg bara för att vara säker på att komma rätt. Det hade gått mycket fortare när jag cyklade hem med Blem och hon navigerade oss rätt genom Rosengård. Så igår tänke jag att jag skulle satsa på hennes väg. Jag visste med mig att chansen att det skulle bli rätt var minimal, särskilt som vi ju kom fram andra hållet då. Det gick dock bra. I säkert flera hundra meter. Sen hamnade jag först på ena sidan om Rosengård Centrum och sen andra. Alla de där skyltarna som skulle visa vart man ska hade magiskt försvunnit i vanlig ordning. Men jag tänkte som jag brukar att om man bara cyklar ett tag så kommer man rätt. Och det gjorde jag kanske, jag vet inte. Ibland tyckte jag mig känna igen var vi cyklat. När jag såg en skylt mot Ulricedal tänkte jag att det måste vara rätt eftersom busshållplatsen vid IKEA hette det. Därifrån fanns det dock inga skyltar vidare så efter ett tag cyklade jag förbi en golfbana och över en motorväg. Vid det här laget hade jag dock insett att jag inte skulle komma fram om jag inte cyklade hem och började om från början igen och bestämt att jag kunde bara cykla istället. Mycket bättre så eftersom jag ju inte gillar att gå. Jag hade också aningar om att det var mot Torup cykelvägen gick. Det stod också på skylten mot Videdal som jag tänkte borde ligga i närheten av Bulltofta.
Sen ringde Josef och ville låna Sri Lanka-boken. Han hade putsat fönsterna. Det borde jag också göra. Hade varit smartare än att virra omkring i utkanterna av Malmö. När skyltar började visa mot Malmö vände jag hemåt igen. Då var jag en talang på riktigt och cyklade bara fel när jag var i Rosengård igen. Plötsligt hamnade jag på Norra Grängesbergsgatan iaf och kunde ta mig hem utan problem.
Så det gjorde jag igår. Nu tror jag iaf att Virentofta ligger vid Videdal som nog ligger längre bort från Bulltofta än i mitt huvud. Det fanns en gata som hette Virentoftagatan iaf och en som hette Videdalsvägen, därav min fenomenala slutledningsförmåga av var jag befann mig. När jag ska få användning av de kunskaperna vet jag inte. Kommer säkert en dag. Jag misstänker att jag cyklade förbi Husie också. Det har jag inga belägg för annat än att jag tror att det ligger där nånstans.
När jag gick i gymnasiet argumenterade jag för att Limhamn visst låg precis bredvid Rosengård eftersom det var där jag hamnat när jag skulle hem från Ninni en gång. Hon kunde en sån massa praktiska genvägar att cykla som jag alltid misslyckas med. På den tiden tog jag mig hem genom att cykla mot kranen när jag kom fel. Praktiskt. Torson funkar bra nu med. Däremellan var det trixigare kan jag tänka, men då bodde jag inte i Malmö så det var inga problem.
Iaf. Sen gav jag Josef boken och sen kom Stella och vi kollade på film. Så var det.
Sagt och gjort satte jag på mig ytterkläder och begav mig iväg. Förra gången hade jag cyklat en ganska stor omväg bara för att vara säker på att komma rätt. Det hade gått mycket fortare när jag cyklade hem med Blem och hon navigerade oss rätt genom Rosengård. Så igår tänke jag att jag skulle satsa på hennes väg. Jag visste med mig att chansen att det skulle bli rätt var minimal, särskilt som vi ju kom fram andra hållet då. Det gick dock bra. I säkert flera hundra meter. Sen hamnade jag först på ena sidan om Rosengård Centrum och sen andra. Alla de där skyltarna som skulle visa vart man ska hade magiskt försvunnit i vanlig ordning. Men jag tänkte som jag brukar att om man bara cyklar ett tag så kommer man rätt. Och det gjorde jag kanske, jag vet inte. Ibland tyckte jag mig känna igen var vi cyklat. När jag såg en skylt mot Ulricedal tänkte jag att det måste vara rätt eftersom busshållplatsen vid IKEA hette det. Därifrån fanns det dock inga skyltar vidare så efter ett tag cyklade jag förbi en golfbana och över en motorväg. Vid det här laget hade jag dock insett att jag inte skulle komma fram om jag inte cyklade hem och började om från början igen och bestämt att jag kunde bara cykla istället. Mycket bättre så eftersom jag ju inte gillar att gå. Jag hade också aningar om att det var mot Torup cykelvägen gick. Det stod också på skylten mot Videdal som jag tänkte borde ligga i närheten av Bulltofta.
Sen ringde Josef och ville låna Sri Lanka-boken. Han hade putsat fönsterna. Det borde jag också göra. Hade varit smartare än att virra omkring i utkanterna av Malmö. När skyltar började visa mot Malmö vände jag hemåt igen. Då var jag en talang på riktigt och cyklade bara fel när jag var i Rosengård igen. Plötsligt hamnade jag på Norra Grängesbergsgatan iaf och kunde ta mig hem utan problem.
Så det gjorde jag igår. Nu tror jag iaf att Virentofta ligger vid Videdal som nog ligger längre bort från Bulltofta än i mitt huvud. Det fanns en gata som hette Virentoftagatan iaf och en som hette Videdalsvägen, därav min fenomenala slutledningsförmåga av var jag befann mig. När jag ska få användning av de kunskaperna vet jag inte. Kommer säkert en dag. Jag misstänker att jag cyklade förbi Husie också. Det har jag inga belägg för annat än att jag tror att det ligger där nånstans.
När jag gick i gymnasiet argumenterade jag för att Limhamn visst låg precis bredvid Rosengård eftersom det var där jag hamnat när jag skulle hem från Ninni en gång. Hon kunde en sån massa praktiska genvägar att cykla som jag alltid misslyckas med. På den tiden tog jag mig hem genom att cykla mot kranen när jag kom fel. Praktiskt. Torson funkar bra nu med. Däremellan var det trixigare kan jag tänka, men då bodde jag inte i Malmö så det var inga problem.
Iaf. Sen gav jag Josef boken och sen kom Stella och vi kollade på film. Så var det.
Sex kan ge könssjukdomar? Nähä!
Ojojoj! Såna nyheter! Det händer saker! Insikter! Ni förstår inte! Jag läser på DN att "Enligt BBC löper porrskådespelare tio gånger större risk att drabbas av könssjukdomar jämfört med personer inom andra yrken." Oerhört! Tänk om man bara anat det innan?
Ok vägra abort?
Efter omröstningen i Europarådet om huruvida vårdpersonal ska vara tvungna att assistera vid aborter har EU tagit ännu ett steg in i katolicismens stängda värld. Nu kan kvinnor med gott samvete lämnas att dö för att läkare vägrar operera vid livshotande tillstånd när det finns risk att fostret skadas vid ingreppet. Kvinnors liv blir än en gång mindre värda. Det är viktigare med ett embryo som kanske inte ens överlever graviditeten.
Ingrid Frisk, vårdförbundets vice ordförande, uttalar sig i Sydsvenskan: "Man kan inte utbilda sig till barnmorska eller jobba på en gynmottagning om man inte accepterar aborter. De är en del av kvinnors sexualitet och ingår i vården". Argumentet att man kan ha sökt sig till yrket för att man vill främja liv funkar inte heller riktigt i praktiken. Det är som att det skulle vara ok att utbilda sig till kirurg och sen vägra acceptera att ge blodtransfusioner bara för att man är ett vittne. Om man nu jobbar inom mödravården trots motstånd till abort kan det skapa problem vid de tillfällen då det är kvinnans önskan. I de fallen får man dock hoppas att personal kan vara professionella nog att utföra sitt jobb och inte försöka påverka kvinnan åt endera hållet. Men visst, jag förstår att det leder till en konflikt inom sig om man nu är emot abort. Fast då kan man ju söka sig till andra delar som förlossningen. Där kommer de undan desto bättre.
Ingrid Frisk, vårdförbundets vice ordförande, uttalar sig i Sydsvenskan: "Man kan inte utbilda sig till barnmorska eller jobba på en gynmottagning om man inte accepterar aborter. De är en del av kvinnors sexualitet och ingår i vården". Argumentet att man kan ha sökt sig till yrket för att man vill främja liv funkar inte heller riktigt i praktiken. Det är som att det skulle vara ok att utbilda sig till kirurg och sen vägra acceptera att ge blodtransfusioner bara för att man är ett vittne. Om man nu jobbar inom mödravården trots motstånd till abort kan det skapa problem vid de tillfällen då det är kvinnans önskan. I de fallen får man dock hoppas att personal kan vara professionella nog att utföra sitt jobb och inte försöka påverka kvinnan åt endera hållet. Men visst, jag förstår att det leder till en konflikt inom sig om man nu är emot abort. Fast då kan man ju söka sig till andra delar som förlossningen. Där kommer de undan desto bättre.
Niande
Det här med att tilltalas med ni. Jag har aldrig sett mig själv som en multipel personlighet. Nog för att man kan ha drag som kan tyckas motstridiga, men det innebär inte att jag ser mig själv i flertal. Fast jag börjar undra om man kan projicera schizofreni på andra människor? Och hur har jag då missat de olika rösterna själv? Jag förstår inte. Ju mer jag tänker på det, desto obehagligare blir det. Borde kanske ringa upp SvD och fråga varför de niar mig.
För övrigt, det kom en ny uppdatering till iTunes och nu ser det annorlunda ut. Jag vågar inte använda. Risken att jag raderar hälften är överhängande. Kanske ge det ett försök efter lite kaffe så kan man skylla på plötslig koffeinkick som satte hjärnan ur spel. Har riktiga skivor också. Säkrare.
För övrigt, det kom en ny uppdatering till iTunes och nu ser det annorlunda ut. Jag vågar inte använda. Risken att jag raderar hälften är överhängande. Kanske ge det ett försök efter lite kaffe så kan man skylla på plötslig koffeinkick som satte hjärnan ur spel. Har riktiga skivor också. Säkrare.
Klamydia och moderaterna
Det första Lisa gjorde när hon kom till jobbet idag var att gå in på Sydsvenskan och därifrån i ett mail till mig länka en text om en uppmaning att testa sig för klamydia idag. Tack för omtanken Lisa, men jag har inte klamydia.
Annars så saxar jag här lite glatt in Moderaternas ställningstagande genom åren (snott rakt av från någon jag itne känner på fejan):
Annars så saxar jag här lite glatt in Moderaternas ställningstagande genom åren (snott rakt av från någon jag itne känner på fejan):
1904–1918: Nej till allmän rösträtt.
1916: Nej till allmän olycksförsäkring i arbetet.
1919: Nej till åtta timmars arbetsdag.
1919: Nej till kvinnlig rösträtt.
1921: Nej till avskaffandet av dödsstraff i Sverige.
1923: Nej till åtta timmars arbetsdag.
1923: Nej till avskaffandet av dödsstraff i Sverige.
1927: Nej till folkskolereform.
1931: Nej til sjukkassan.
1933: Nej till beredskapsarbete.
1934: Nej till a–kassa.
1935: Nej till höjda folkpensioner.
1938: Nej till två veckors semester.
1941: Nej till sänkt rösträttsålder.
1946: Nej till fria skolmåltider.
1946: Nej till allmän sjukvårdsförsäkring.
1947: Nej till allmänna barnbidrag.
1951: Nej till tre veckors semester.
1953: Nej till fri sjukvård.
1959: Nej till ATP.
1960–talet: Ja till apartheid.
Moderaterna tog avstånd från alla sanktioner mot apartheidregimen i Sydafrika och var emot det svenska stödet till ANC.
1963: Nej till fyra veckors semester.
1970: Nej till 40–timmars arbetsvecka.
1973: Nej till möjligheten till förtidspensionering vid 63.
1974: Nej till fri abort.
Den 29 maj 1974 röstade riksdagen ja till fri abort, vilket resulterade i den svenska abortlagen som låter kvinnan själv besluta om abort upp till den 18:e graviditetsveckan. Moderaterna röstade nej.
1976: Nej till femte semesterveckan.
1983: Nej till löntagarfonderna.
1994: Nej till partnerskapslag för homosexuella.
1998: Nej till erkännande av homosexuellas rättigheter inom EU.
EU–parlamentet röstade för ett erkännande av homosexuellas rättigheter, men de moderata ledamöterna röstade nej.
2003: Ja till Irakkriget. Alla riksdagspartier demonstrerade mot och kritiserade Irakkriget utom moderaterna.
2004: Ja till sänkt a–kassa och sjukpenning.
2006: Nej till gröna jobb.
2006: Nej till sex timmars arbetsdag.
2006: Nej till upprustning av offentliga sektorn.
2006: Nej till höjd a- kassa.
2006: Ja till sänkt a-kassa.
2006: Nej till höjd sjukersättning.
2007: Ja till sänkt sjukersättning.
Syndare undanbedes
Folk är roliga. Vad som är sämre är konsekvenserna av att just dessa människor ofta också är dumma i huvudet. Men det är klart att man ska förlora jobbet om man inte är gift och ändå har ett förhållande. Det är ju skandalöst. Om en kvinna då dessutom har gjort abort är det naturligtvis en självklarhet att hon inte ska få stanna kvar på arbetsplatsen. Det är mejeriägaren Vassilij Boiko som har sett sambandet mellan sina anställdas syndiga leverne och vädret i Ryssland nu i sommar. Ett självklart syndastraff. Så han har helt enkelt vidtagit åtgärder. Man måste ju förstå honom.
Tänk att ligga med en arab!
Alltså. Israel. Egentligen räcker det väl med det, men jag känner mig som en så oerhört god människa här på morgonkvisten medan jag väntar på att gå ner till tvättstugan igen så jag berättar väl.
I Israel har en arabisk man dömts till våldtäkt för att han påstått sig vara jude. Att de båda ville ligga och troligtvis tyckte att det var rätt gött hjälper inte. Han ljög ju om sin religion/etnicitet (varför kan man inte vara judisk arab undrar ju jag, borde det inte finnas en hel massa såna i just Israel? etnicitet och religion måste väl inte vara synonyma tänker jag. ingenstans står det om han var muslim eller kristen eller scientolog eller vad). När damen ifråga upptäckte att mannen bara var en falsk jude ett halvår senare blev det naturligtvis rättegång och han dömd till 18 månaders fängelse. Det kanske är så man ska göra om man skulle bli våldtagen. Inte hävda att man inte ville och visa på ev skador på kroppen, utan helt enkelt bara säga att han påstod sig vara vänsterpartist när han egentligen var säg sverigedemokrat i lönndom. Ska jag lägga på minnet.
Utlänningen Levengood
Ring P1 är som vanligt en underbar källa till knäppisar. Nu ringde en äldre dam in och hyllade kungahuset och tyckte att bröllopet var fantastiskt. Med ett undantag: Mark Levengood. Varför använde de honom som kommentator?! Skandalöst! Man kan inte mer än förvänta sig att en dag som denna ska det bara vara svenskar som kommenterar! Täppas hade inga såna issues och ifrågasatte naturligtvis. Damen förklarade detta med att det inte är ok att bryta i tv under ett så viktigt evenemang. Silvia då? Hon bryter ju på tyska, undrade Täppas. Det gör hon verkligen inte menade damen. Hon talar så perfekt och fin svenska. Då härmade Täppas drottningen. Sen avslutades samtalet.
