Årets sämsta servitris

Jag tar mig friheten att redan nu utse vinnaren i denna kategori. Det finns två kandidater. En stötte jag på igår på en Svenssonsylta jag inte hade besökt om det varit jag som valt, men så kan det vara ibland. Hon var så hetsig och aggressiv att mitt bord inte fick chansen att dela en flaska vin utan alla tog dent första de såg i menyn och försökte därefter surra öronen (ni vet när man spänner öronen så att det surrar i dem) för att utestänga de högsta tonerna när hon skrek ut "Mariestad! Vem skulle ha det?!", "Cruzcampo!", "Cola!", "Samuel Adams! Vem?!" Maten var det likadant med och när hon gormade ut att det fanns ett salladsbord vågade vi som satt ytterst inte annat än att gå dit av rädsla för att hon annars skulle komma tillbaka och gapa om det igen. Lite räddare om hörsel och själ var vi för det.

Hon är ändå inte vinnaren. Den vinstlotten drog en ung dam i El Stockholmo förra helgen. Det började fint när hon först ledde Daniel, Jonas och mig till ett bord där det redan satt folk. Vi föreslog istället ett där sällskapet hade rest sig och skulle gå. Det fick vi efter viss tvekan. Sedan skulle vi beställa och det gick förhållandevis bra. Jag pratade med Shitty och Sven i telefon så Jonas sade vad jag skulle ha. Det krävdes ett par omtagningar för att denna flicka, som uppenbarligen lagt mer tid på att kladda på concealer och välja guldringar till öronen på morgonen än sammanlagt någonsin på att fundera över vad service innebär, skulle förstå beställningen. Och då var det inte mer komplicerat än att Daniel inte skulle ha majonnäs, vilket hon visserligen inte hade några problem med att uppfatta. Selektiv hörförståelse. Vanligt vid servicefunktionsnedsättning.

Så maten gick bra att beställa. Att vi kanske ville ha något att dricka tänkte hon inte på. Men det är inte lätt att tänka på allt. Servitris är ju ett väldigt svårt jobb som kräver att man tar beställningar och bär ut mat och dryck på ett ungefär. Och är trevlig, fast det är inte nödvändigt, något hon hade lärt sig i alla fall. Efter en stund lyckades vi få beställa varsin öl. Och där visade det sig att hon troligtvis uppfattade mig som handikappad i egenskap av kvinna eftersom Jonas beställt maten åt mig (så mycket kom hon ändå ihåg). För nu när hon upprepade ordern, vilket hon också gjorde och den gången med bravur med maten, antog hon att jag skulle ha samma som Jonas. Fel. Det korrigerades.

Sen satt vi där och klunkade lite öl, snackade ditten och datten och åtminstone jag konstaterade att det var ett sällskap med finnar på andra sidan om oss. Efter fullt rimlig tid kom maten. Eller inte allas mat, bara Daniels och Jonas. Eller inte Jonas heller egentligen, för han fick inte det han beställt. Min mat skulle komma alldeles strax. Jag anade att det där strax var väldigt relativt och tyckte att Daniel skulle börja äta så länge. Medan Daniel började skära i sin mat med det enda paret bestick som fanns på bordet försökte Jonas påkalla en servitörs uppmärksamhet. Vår servitris stod nämligen vid bardisken och snackade skit med ryggen mot restaurangen så hon var lite svår att få tag på. Servitören kom i alla fall och tog emot meddelandet att det var fel mat. Sen var det väntestund igen, fortfarande med maten som inte var Jonas på bordet.

När jag väl fick min överstekta lax hade Daniel nästan ätit klart. Jonas fick sin mat lite efter mig. Men tjugo minuter efter att den första vid bordet serveras är väl småsaker antar jag. Vi behövde inte vänta särskilt länge på att få bestick när vi bett om det heller. Skönt.

Så var vi framme vid det sista hindret. Betalningen. Än en gång kände jag att det här var något knixigt, gav Jonas mitt kort och gick och ställde mig i kö på damernas. Knixigheten var uppenbar för Jonas och Daniel också varför de gick upp till baren för att betala.  När jag kom upp några minuter senare hade fortfarande ingen fått dra sitt kort. Tydligen hade det uppstått viss förvirring hos den unga damen när vi ville dela på notan. Oj oj, svåra saker! Bäst att kalla på pappa som enligt uppgift himlade med ögonen och var mer än måttligt irriterade över sin inkompetenta dotters brist på talang och allmän hjärnfunktion. Daniels nota var utan problem (för ja, de delade upp det exakt och inte bara i tre delar som man hade kunnat förvänta sig). Jonas var lite svårare eftersom servitrisen hade slagit in fel öl på honom så det fick korrigeras. Att maten också var fel fick vara så eftersom den kostade lika mycket. Min nota var också rätt.

Nu kanske jag kan upplevas lite gnällig här, men detta var ett lunchbesök som med en servitris som brytt sig mer om gästerna än sina lösnaglar hade avklarats på halva tiden och vi inte hade behövt skynda hem till Bromma lika omedelbart efteråt. Men med utnämningen till årets sämsta servitris kan vi hoppas att fadern föreslår henne en annan karriärsbana och säger upp henne med omedelbar verkan. För hans och hennes skull. Och gästerna så klart.



Kommentarer
Postat av: d.

Kan dock förtydliga att "ingen majonnäs" behövde upprepas 3-4 gånger innan damen i fråga förstod vad jag sa. Förmodligen min grova dialekts fel.

2011-10-16 @ 18:10:44

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0