Ärligheten själv

Tydligen är jag fast i det här med att vara ärlig. Det är inte en egenskap jag spontant skulle tillskriva mig, men det verkar inte bättre än att det är sådan jag är, åtminstone vad gäller pengar. Häromdagen när jag stod på Hamrelius och gick igenom hyllmeter efter hyllmeter med självhjälpsböcker ringde cykelhandlaren jag precis hade köpt ännu en cykel av. Han hade hittat en femhundring och undrade om den var min. Mitt spån till jag förklarade då att nej, det var den inte. Han pratade vidare en stund för han hade varit så säker på att det var jag som tappat den, men jag fortsatte att insistera på att så inte var fallet. Om man är så ovillig att få pengar förtjänar man knappt att få några heller. Kanske lika bra att jag inte har högre inkomst.


Falsk självbild

Igårkväll blev jag orolig för min självbild. Jag äger ingen våg så nu när jag hade en ett par meter ifrån mig tänkte jag att varför inte. Efter att ha luskat ut hur den fungerade (eller det gjorde jag inte, den slog plötsligt bara på sig efter att jag försökt en stund) så visade det sig att jag vägde fem kilo mindre än jag trodde. Och då började jag som sagt bli orolig. Varför hade jag bilden av mig som vägandes så mycket mer när alla kläder fortfarande sitter som de ska? Håller man på att bli en sån där brud som ojar sig över att bli tjock? Jag blev lite rädd där en stund. Idag har jag ätit mackor med choklad (inte för inte är ju Bo f d dansk) till frukost. Krisen helt klart över.



I jämförelse har jag ett liv

Jag kollade igenom Hollywoodfruarna i mellandagarna och imorse såg jag första avsnittet av andra säsongen på play. Och jag skämdes från första till sista sekund. De hade inget att berätta, ingen att presentera. Det var mest en orgie i att vara korkade/osmakliga/äckliga. Det fanns ingen poäng alls. Montazamis liv presenterades som ett enda köpberoende av tofsar, kuddar och läppstift. Vad vad grejen med det? Med bara det i ett helt program. Varför inte anknyta till ängsligheten hon kände i sina vänskapsrelationer eller stoltheten i att själv jobba och uppskattas för något hon faktiskt gör? Anka är bara korkad. Inget nytt där. Sen de där andra två. Nej, det finns inget att säga. Man mådde bara dåligt när de kom i bild. Byt rollerna och tänk att de var medelålders män och det var unga tjejer som tallades på. Tv3 borde skämmas. Blir nog inga fler avsnitt för mig. Har hellre ett liv än tittar på andra som inte har det.



Skuggstjärnor

I år är första gången jag ser Stjärnorna på slottet. Paradise Hotel har jag aldrig sett även om speakerrösten i reklamen förföriskt förklarar att jag vill se det. Ändå associerar jag de två programmen med varandra. Att det inte liggs i stjärnorna (vad vi vet åtminstone) är iofs något som skiljer dem åt. Intrigerna är inte närvarande i denna säsong heller, men det är ändå något som binder dem samman. Sätt fem yngre versioner av deltagarna på slottet så kanske likheterna hade blivit mer påfallande. Det var bara en tanke och inte det jag skulle skriva om.

Här på förmiddagen såg jag nu det senaste avsnittet där Ranelid höll i dagen och det är två saker jag hängt upp mig på. Det första är naturligtvis att han fortfarande tar så illa vid sig av Skugges recension. Han har en poäng i att om detta är den enda gången hon har fått en bok i sin hand att ge sitt omdöme och det med avsikten att skriva ner den är det sådär. Å andra sidan, vad hon faktiskt skriver är inte så farligt. Jag kommer ihåg att det var vad jag tänkte när debaclet mellan de tu var aktuellt och är också min åsikt idag. Recensionen har inte mycket med boken att göra mer än att hon inte gillar den. Samtidigt är det inte det som varit kontroversiellt utan hur hon inleder med en anekdot om hur hon träffat honom och tyckt att han varit konstlad. Inte helt ovanligt i anmälningar av litteratur, och särskilt inte när det gäller kvinnliga författare. Jag skulle inte bli det minsta förvånad om hon kunde plocka fram recension efter recension där hennes utseende kommer på tal. Så det tycker jag är lite fjantigt.

Det andra har också med Skugge-tjafset att göra. Herr Ranelid berättar att yngste sonen August kom hem gråtandes från skolan för att klasskompisarna satt upp artikeln på väggen och retat honom. Nu känner jag inte August mer än att jag träffat honom när han bodde i Fulles vardagsrum, men så vitt jag vet har han inte några begåvningshandikapp som föranleder honom att ha gått några år extra i skolan. Skugge skrev sin recension hösten 2003. Då var lille August 19 år gammal och hade rimligen redan tagit studenten. Om han pluggat ett år utomlands eller liknande och därför gick ett år till i skolan var han ändå 19 år och borde väl kunna ta det utan att bryta ihop. Det är oavsett inte, som det låter när hans far berättar om det, en liten tioåring som blivit söndermobbad av det i skolan. Tönt.



Vem som är värd vad

Häromdagen (igår?) var det stora rubriker om en Wachtmeister som var hemlös. Jag brydde mig inte mer än att jag kollade förnamnet på människan och kunde konstatera att det inte var någon jag stött på mig veterligen. Synd. Idag var det åter rubriker på Expressen eftersom en äldre herre "såg artikerln och tänkte att det är för jäkligt." Denne man hade nu upplåtit rum åt den stackars greven. Det är klart att det var synd om honom. Jag undrar dock på vilket sätt det är mer synd om honom än någon annan bostadslös. Vad jag också undrar är varför den äldre mannen "har en liten etta som står tom". Sist jag kollade var Uppsala en studentstad med regelbundet akut bostadsbrist, men det är klart att det kan vara praktiskt att ha en lägenhet över ifall Expressen skulle uppmärksamma adelsmäns bostadssituation.



Handikappkväll

Jag är inte särskilt handikappad, har lite ont i armen så som sig bör i dessa tider, men det kan jag överleva ganska lätt. På debban i lördags var det däremot tydligen årsmöte för rullstolsburnas toaletträttigheter. Jag räknade till fem personer i rullstol, men de kan ha varit fler. De var överallt. Utom på dansgolvet. De är alla högst välkomna såvida de inte kör på mig. Lisa var mindre imponerad av en som körde rakt in i hennes knä utan förvarning eller påföljande ursäkt. Artighet var uppenbarligen inget viktigt där. Vad jag vill komma till är naturligtvis huruvida dessa män och kvinnor ska ha rätten att gå före en kö på tio, femton personer för att de är kissnödiga? Jag är helt med på att de har förtur till handikapptoan, men inte att de är upprörda över att människor med fullfungerande kroppar använder den. Kommentarer som fälldes mycket upprört var att "hon som är därinne är säkert inte ens handikappad", "de måste inse att den faktiskt är för oss" etc. Jag hade väldigt svårt att sympatisera med puckona. Varför skulle en toalett stå helt oanvänd för att det finns sammanlagt fem personer i rullstol på stället? Innebär handikapp automatiskt att man har oerhörda problem med att hålla tätt? Eller är det bara så att man för att man alldeles säkert blir diskriminerad i många andra sammanhang att man när man få chansen väljer att vara så otrevlig man bara kan mot alla andra? Jag hoppas att pappret var slut när när människan kom in på toan.



Spindelsmuggling

Ibland (ganska ofta) undrar man över människor. I Rio de Janeiro har en britt med uppenbar dödslängtan åkt fast för att ha försökt smuggla ut runt 1000 spindlar. Se här. Hur tänker man då? "Hmm.. Spindlar... Det har vi inte så många hemma. Eller inte så många som är farliga på riktigt iaf. Man kanske skulle avhjälpa problemet. Men hur? Jo, jag packar ner dem i resväskan! Det är ändå ingen som märker. Det är ju inte som att de vid säkerhetskontrollerna faktiskt kollar när bagaget går genom röntgenapparaten." Det är naturligtvis bara en teori. En annan är: "Så fina spindlar de har i det här landet. Alldeles annorlunda dem hemma. Tänk så roligt man skulle kunna ha om man hade såna här i lägenheten. Man kanske skulle skaffa sig ett terrarium och se vad som händer om man sätter brasilianska spindlar med brittiska. Kunde vara spännande. Jag tror jag tar och packar ner 1000 st i resväskan." Ett tredje scenario: "Min dotter/son/sambo/fru/make/syster/bror/mamma/pappa är så himla mesig. Rädd för spindlar... Urtöntigt. Det är ju inte som att de kommer äta upp henne/honom (obs! min anm. det kan man aldrig veta). Om jag tar med mig lite farliga spindlar hem så kanske hon/han förstår att de vanliga bara är praktiska eftersom de fångar insekter." Vilket som av de här alternativen kan det mycket väl vara. Eller så är han bara dum i huvudet. Det rimliga hade ju varit om han gjort tvärtom och försökt bli av med spindlarna och smugglat ut dem ur Storbritannien.

Jag hade lagt upp en bild om det inte varit för att jag själv undviker att se dem om jag kan och inte vill påtvinga någon annan en förstörd eftermiddag/kväll/helg/vecka.




LerVellinge

Vellinge kommun. Det är väl inte så mycket att säga om saken egentligen. Några citat istället:

"Mina vänner är alla rörande överens. Vi tycker att det är bra i Vellinge att det inte finns så mycket invandrare." (Vellingebon Ingrid Petersson)

"Våra egna barn då? Hur blir det nu med deras trygghet?" (Vellingebo)

"Vi vill inte ha hit dem." (Lars-Ingvar Ljungman)

"Vi behöver inte Sverigedemokraterna i Vellinge. Vi har Moderaterna." (Vellingebo)



Motiverat leende

Efter en mycket bristfällig sömn, få timmar dåliga drömmar, var utsikten av en 9-16-dag måttligt inspirerande, men iväg till tåget blev det. Det mest irriterande med dessa måndagseftermiddagar är att om det inte varit för journalistiken hade vi kunnat ta tåget 1226 isf det fyra timmar senare. Vad som i sin tur är anledningen till avogheten mot dessa lektioner är vår inte så kära lärare. Jag har ytterst svårt för att bli behandlad och tilltalad som att mitt iq understiger 90 och att jag aldrig har öppnat en dagstidning. Förra lektionen ägnades åt att förklara för oss vad en rubrik, spalt, ingress, versal, förstasida, ledarsida, scoop etc var. Lite drygt två timmar av ens liv på att bli idiotförklarad. Fast nu överdriver jag faktiskt. Av dessa 2 h och 10 min lades också ca 20 min på att skriva notiser. Här visades om möjligt ännu tydligare hur låga förväntningarna var på oss när han blev alldeles hänförd över att vi kunde sammanfatta ett pressmeddelande på några korta rader. Fascinerande. Så när någon från expeditionen kom in under förmiddagen idag och förklarade att denne man var sjuk kunde jag inte hjälpa att mina mungipor steg i skyn. Jag blev nog lite för glad. Och det är ett dåligt betyg.



Att hustrumisshandla sig själv är dumt

Idag tänkte jag vara duktig och ända sommaruppehållet och börja träna igen. Sagt och gjort så packade jag träningskläder på morgonen så jag skulle kunna skynda iväg till friskis direkt efter skolan. Min plan höll i ungefär en och en halv sekund efter att jag låst ytterdörren. Då trillar jag påpassligt nog nerför trappan och gör illa mina stackars ben. Att då gå de tio trappstegen upp igen och lägga sig kändes väldigt lockande, men jag har inte skolkgenen i mig utan fortsätter haltandes neråt mot cykeln och trampar iväg till Persborg. Och det gör ont. Naturligtvis tar det lite längre tid än det brukar och jag kommer fram till stationen lagom för att se dörrarna på tåget stängas.

Ont i ena knät och andra benet som jag har stannar jag kvar och väntar timmen det är till nästa tåg. Lokaldelen blev grundligt läst denna morgon. I Skurup tycker mina tre andra klasskamrater som passande nog också missat förra tåget att det kan vara en god idé att ta taxi (40kr) till skolan. På rasten som sammanfaller med vår ankomst går jag och ska kopiera veckans texter jag ska lämna in. För att ta sig till kopiatorn måste man gå nerför en trappa. Det gör inte jag. Istället trillar jag nerför den med. Så nu stapplar jag fram och tycker väldigt synd om mig själv. Det var bara det jag ville säga egentligen. Det är synd om mig.



Gert: Snälla virra bort dig i bortförklaringar!

Jag tycker att det är oerhört roligt när folk med ändå ganska bra statustitlar visar sin okunnighet och framför allt alldeles fantastiska brist på medievana. När Sundsgymnasiets rektor Gert Åkesson i den alldeles säkert förträffliga lokalgratistidningen Spegeln i Staffanstorp gör sig lustig över vad han anser vara påhittade diagnoser/sjukdomar/handikapp som dyslexi, anorexi, asperger, allergier etc har han nog missat den lilla detaljen att det är väldigt lätt hänt att ett sådan litet kåseri kan uppmärksammas även utanför Staffanstorps gränser. Detta har naturligtvis Sydsvenskan gjort och medan Gert inte gick att nå för att han först satt i möte och sen lite hastigt och lustigt visst var på semester har Spegeln efter vad det verkar gjort en kovändning och plockat bort krönikan från hemsidan.

För den som är intresserad av vad det var för en bok (där fokus låg just på personer med olika diagnoser som asperger) jag satt med i somras så kan man läsa mer om den här. Och isf rekommenderar jag särskilt att läsa sista stycket i inledningen. Där finner man den mest relevanta faktan.





Jag är dum i huvet

En mycket otrevlig person stal ju min cykel för ett tag sen, vilket jag också har gnällt om till leda. Nu när jag åter kan röra mig utanför lägenheten (jag går inte ens de 400 m till konsum, cykel it is) är det en lättnad på alla plan utom det ekonomiska. Men jag var snabb med att skicka in papperna till självriskförsäkringen och idag fick jag också svar från dem. Snabbt, smidigt, bra och visst ska jag få pengarna om jag bara lämnar in alla uppgifter för naturligtvis är det något man har missat. Och vad är det då för handling jag har glömt skicka in? Jo, eftersom jag är dum i huvet har jag undlåtit att ge dem mitt kontonr. Dum i huvet.



Sexmissbrukare?

Så kallade relationsexperter har ett starkt grepp om många. Det börjar tidigt med KP och fortsätter med Frida, Veckorevyn och sen diverse andra blaskor och kvällstidningar förstås. (Naturligtvis gäller detta både kvinnor och män. Än så länge har jag mig veterligen inte stött på någon man som inte läst brudtidningarnas frågespalter.) Detta faktum innebär att dessa allvetande rådgivare får ett oerhört inflytande på folks uppfattning om vad som är okej och inte. I regel är svaren väldigt intetsägande och går ut på att så länge båda tycker att det känns ok är det ok, att det viktigaste är att man känner efter vad man själv känner och inte vad partnern vill, att man måste ge och ta i ett förhållande etc etc. Ibland är de dock mer rakt på sak.

Aftonbladet berättar Eva Rusz om vad antalet sexpartners har för betydelse. Marcus (låt oss gissa att det inte är personen med namnet som skrivit brevet) har börjat träffa den han tror är "den rätta" och ett problem har uppstått. Denna kvinna har bara legat med två personer före honom och han har levt runt med "säkert över sextio". Han har undvikit att berätta detta för henne och undrar om han ska vara ärlig för det känns inte ok att ljuga om det. Jo, Marcus, detta är naturligtvis ett stort problem.. Min första fråga är varför folk överhuvudtaget ska ta upp diskussionen om de inte är beredda på svaret? (Gäller de flesta frågor. Ställ dem inte om ni inte vill ha svaret eller inte vill behöva svara på dem själv.) För uppenbarligen är det så Marcus upplever situationen, som att hon skulle bli alldeles ifrån sig och antingen tycka att han var en större slampa än hon kan acceptera eller att hon skulle känna sig underlägsen för att hon inte haft liknande antal partners (därmed inte sagt antal gånger hon legat). Så antingen är hon korkad som tar upp frågan eller så är han korkad som antar att hon inte är kvinna nog att ta det.

Iaf, vad svarar Rusz? Jo, att han kan ta upp det senare när de är lite närmre varandra. Fast hon stannar inte där för hon anser också att hans "många sexpartner kan tyda på sexmissbruk" och att "ha 60 partner mellan det att man är 15 och 60 år är inte konstigt. Att däremot ha 60 partner på två år gränsar till missbruk." Slutsats: Om man som singel ligger lite drygt en gång varannan vecka i snitt under två år är man troligtvis sexmissbrukare. Det får mig att undra över alla svar där paren klagar på att de bara ligger ett par gånger i månaden. Då brukar det rekommenderas att planera in sex så att det blir av eftersom det är så viktigt med den där närheten man får då. Men att det kan finnas fördelar med att ligga, det gäller så klart bara dem i parförhållanden. Alla andra är sexmissbrukare.



Ku klux klan på vägverket

Ibland blir jag lite förvånad. Vägverket är som bekant ganska restriktiva med vilka bokstavskombinationer de godkänner till registreringsskyltar. Uppenbarligen stötande ord som ett, fem, gub, jur, nos, ooo och typ är inte tillåtna. Detta är ju självklarheter. Vad jag ifrågasätter är framför allt inkonsekvensen. Bortsett från alla köns- och sexrelaterade ord samt sprit- och knarkditon verkar sådant som har med taskigheter att göra vara förbjudna. Exempel på detta är arg, dum, ful, ond och war. Vad jag egentligen undrar då är varför kkk är ok?




Nej, det är inte ok

Jag kom hem från skolan och var väldigt trött. Lösningen tänkte jag var kaffe. Dessvärre funkade inte min hjärna tillräckligt långt för att komma ihåg att lägga i huvudingrediensen i bryggaren. Jag förstår om jag blir utesluten ur quizlaget ikväll.





Att curla in människofientligheten

Om tre veckor är det val i Norge och som det ser ut nu står det lika mellan blocken. Fremskrittspartiet kan därmed få en avgörande roll i valresultatet. Det är bara att hoppas att ingen vill ta i dem med tång. Hur det går i valet där är i allra högsta grad intressant för hur det om ett år kan komma se ut i Sverige. Kan SD komma in i riksdagen? Kommer de isf att tillåtas få en vågmästarroll i besluten?

I Danmark siktar Kjærsgaard på att bli kulturminister. Hennes föreställning om kultur är Mohammedteckningar och nationalromantik i olika former. Frågan är hur hon ska hantera nationalskalder- och profiler som H.C. Andersen och Georg Brandes isf? De ville ju allt annat än att cementera in Danmark till det lilla från världen avskilda örike som hon önskar. Så påpekas också i en debattartikel i Politiken idag. När Danmark så ofta visar upp en bild av främlingsfientlighet är det glädjande att se att vad som snarast kan liknas vid ett antirasistiskt manifest får så stort utrymme i en rikstäckande dagstidning. Alltid något.

Förra sommaren när Blem och jag var ute i Köpenhamn träffade vi en man i 35-årsåldern av chilenskt ursprung. Han menade på att det var bra att Dansk Folkeparti och Kjærsgaard fanns så att man kunde mötas i mitten. Det är sådant resonemang som sopar vägen framför människofientliga partier som ovanstående och ger dem frisedel in i parlamenten.



"Älskling, du skickade nog fel"

En bekant var utomlands och gjorde världsförbättrande saker i några månader. Så kom hon hem och satt och tog en öl när hon fick ett meddelande av sin kille sen fyra år:
"Så klart behöver du inte betala för det. Det var mitt fel att vi inte använde kondom."
Svaret:
"Älskling, du skickade nog fel."



Ingen cykelsemester för mig

Ibland får jag infall som rör att cykla, för mig, långa sträckor. Det har inträffat två gånger förut. I vuxen ålder alltså. Första gången var till Daniels examensfest eller liknande. Då hade jag kommit hem från London samma dag, tyckt det varit en bättre idé att vara ute tills planet gick på morgonen än att sova, kommit hem och snarkat en stund, vaknat och i mitt intoxikerade och uppenbarligen förvirrade tillstånd fått för mig att det enda rätta var att ta cykeln till Lund. Dit kom jag, trots viss felcykling vid S:t Lars. Hem sattes cykeln på stället på bilen. Inte lika tilltalande att trampa då längre. Andra gången var ett liknande tillfälle, men då inte längre än till Lomma. Även då blev det bil hem. Idag, utan några som helst omdömesförslöande ursäkter i form av alkohol, cyklade jag till Lomma. Vägen var inte densamma som förra gången, sker ofta för mig. Ibland är det nästan som med trappsystemet på Hogwarts i Harry Potter där trapporna flyttar sig hela tiden. Man tror att man är på en plats, eller att man borde vara, men så är det som att någon lyft bort vägen eller bara ändrat den så inget är sig likt. Fram kom jag iaf. Och här finns sol och jordgubbar i trädgården så det är rätt bra.


Så såg det ut förr. Nu är badrummet trevligare.



Va! Var hon inte oskuld när vi träffades?

Man lär sig nya saker varje dag. Igår fick jag lära mig att när "man är ute en helg sådär i segelbåten så talar man sånt där snuskigt killsnack" och det innebär tydligen att man tar upp närvarande vänners flickvänners sexliv. Eftersom det sex år senare uppenbart har relevans för fler än de som låg. Känns ju logiskt. Vet inte riktigt vari det snuskiga ligger heller. Förutom det bisarra intresset för sina vänners könsumgänge i så fall. Och viljan att gotta sig i något som rimligtvis bara kan bli obekvämt för personerna i fråga.



Att vara lite för öppen

R, den troligtvis största slampan jag känner, undrar varför han aldrig haft ett förhållande som varat längre än någon månad. Så har han nu dejtat en tjej i en månad utan att ligga. För henne är att ha sex med någon en stor grej. När de så ska komma till och hon tycker att de ska använda kondom svarar han: "Det behövs inte. Jag brukar känna när jag har nåt". Hon, lite tveksam, undrar när han testade sig senast och det var i somras, men han "har ju varit på semester" sen dess och "man känner ju när man har klamydia". Efter denna fina utläggning förstår han inte riktigt varför tjejen är lite avvaktande.



Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0