Söndag i Hässleholm
Igår gjorde jag ett klassiskt misstag. Efter en av Krillan instigerad efterfest och sänggående alldeles för sent vaknade jag vid åtta på morgonen. Eftersom jag inte alltid har alla hästar hemma (kan fortfarande ha varit lite full också) så tog jag mig ur sängen och åkte till Hässleholm. Målet med entimmesresan till denna lilla stad som väl inte har några andra förtjänster än att ovan nämnda dam kommer därifrån var en kattutställning.
Ja, det är sjukt. Ja, det är hög aspergervarning på ca 90% av utställarna. Ja, folk har magväskor. Ja, de är tjocka. Ja, de är fula. Ja, många har dålig hy. Ja, många bär tjocka glasögon. Ja, många är vindögda. Ja, de bär jeansskjortor (med kattryck).
Bland alla dessa människor fanns då två normala (nja, hyfsat iaf) människor: mor och Bo. Det äkta paret ställde ut Britten för första gången och hon fick också sitt cac. Det som är lite obehagligt med såna här tillställningar är hur folk som ute i verkligheten framstår som ganska rediga typer smittas av knäppgökarna. Under de två timmar eller något jag var där hann både mamma och Bo få mer och mer glasartade, vilda blickar och se allmänt underliga ut.
Bo försöker klättra in till Britta.
På väg till tåget var det en man i 45-årsåldern som uppenbarligen tyckte att jag verkade vara en trevlig flicka och gjorde idoga försök att ragga upp mig. Gick sådär. Jag trodde att jag hade lyckats bli av med honom en stund, men så visade det sig att han följt efter mig till stationen och där fortsatte han. Jag var lite rädd att han skulle följa med till Malmö också, men som tur var gav han upp när tåget rullade in på perrongen. Hässleholm är bäst om man inte är där tror jag.
Ja, det är sjukt. Ja, det är hög aspergervarning på ca 90% av utställarna. Ja, folk har magväskor. Ja, de är tjocka. Ja, de är fula. Ja, många har dålig hy. Ja, många bär tjocka glasögon. Ja, många är vindögda. Ja, de bär jeansskjortor (med kattryck).
Bland alla dessa människor fanns då två normala (nja, hyfsat iaf) människor: mor och Bo. Det äkta paret ställde ut Britten för första gången och hon fick också sitt cac. Det som är lite obehagligt med såna här tillställningar är hur folk som ute i verkligheten framstår som ganska rediga typer smittas av knäppgökarna. Under de två timmar eller något jag var där hann både mamma och Bo få mer och mer glasartade, vilda blickar och se allmänt underliga ut.
Bo försöker klättra in till Britta.
På väg till tåget var det en man i 45-årsåldern som uppenbarligen tyckte att jag verkade vara en trevlig flicka och gjorde idoga försök att ragga upp mig. Gick sådär. Jag trodde att jag hade lyckats bli av med honom en stund, men så visade det sig att han följt efter mig till stationen och där fortsatte han. Jag var lite rädd att han skulle följa med till Malmö också, men som tur var gav han upp när tåget rullade in på perrongen. Hässleholm är bäst om man inte är där tror jag.
Kommentarer
Postat av: Stella
HAHAHA! Herregud man upphör aldrig att förvånas. För att ni är där, eller för att det bara finns...
Trackback
